Röster om mångkulturen från Möllevången

Philip Trozelli, Nikita Spirkoska & Tova Hielscher S15B

Mångkulturalitet utifrån Möllans perspektiv

Det var en onsdagsförmiddag den 4e maj som vi klev av tåget på Triangel torg, på väg mot Möllan för att påbörja vår observation. Vädret var soligt och vinden var behaglig som gav ett uppfriskande humör och glada leenden på elevernas och befolkningen ansikten.

När vi kommer fram möts vi av olika sorts affischer och planscher som har med politik att göra. Den första som vi fick syn på var ”Klasskamp, kvinnokamp”. Ett tecken på att Möllans boende strävar efter jämställdhet, inte bara i Malmö men hela Sverige såklart men det är en bra början. Dock hade vi som mål att ta reda på åsikterna kring mångkulturalitet på Möllan och skulle då intervjua några stycken för att ta reda på deras åsikter.

 

Den första som vi fick syn på och ställde upp till vår intervju, kallar vi för Anonym eftersom han inte ville uppge sitt namn. Vi började med att presentera vårt arbete och vad det är vi vill få ut utav det genom intervjun.

 

”Hej! Vi kommer från Katedralskolan i Lund och har fått i uppdrag att utföra en observation med sociologi klassen. Skulle du vilja ställa upp och svara på några frågor? Det tar tre minuter av din tid så det går ganska fort…” säger Philip till Anonym och vi andra står bredvid redo att anteckna och ställa följdfrågor.

 

”Jo absolut! Jag vill dock inte uppge mitt namn om ni ska publicera detta någonstans!” svarar Anonym och ler tillbaka mot oss.

Vi började med att ställa en enkel fråga, vad tycker du om Möllan? Svaret som vi fick var som förväntat. Anonym tyckte att Möllan var ett stadigt ställe med mycket variation av etniciteter. Detta kunde vi fullständigt hålla med om. Butikerna runt om på gatorna var fyllda med utländsk mat och variationer av länder också. Det fanns många indiska restauranger, livsmedelsbutiker med arabisk översättning och mitt i torget fanns även en marknad där både svenskar och utlänningar gick samman och hade glada konversationer. Andra frågan som vi ställde löd såhär:

 

”Vad anser du är positivt eller negativt om att Möllan är mångkulturellt?”

Anonym tyckte att det var enbart positivt eftersom det är härligt när det finns variationer av människor runt om sig. Hen ansåg även att mångkulturalitet minskar antalet fördomar runt om i landet eftersom man känner en slags gemenskap med varandra istället för att bygga nya och hemska fördomar gentemot varandra.

”Det känns i princip som om hela världen samlas på en plats, det är en härlig känsla man behöver ju nästan inte ens åka utomlands snart allt finns på Möllan – alla olika sorts variationer från mat till butiker till underbara människor!”

 

I slutsats om intervjuperson 1, kom vi självklart fram till att han hade en positiv åsikt kring mångkulturaliteten på Möllan och att det bringas positiva effekter till samhället. Anonym hade bott på Möllan i 7 år och hade flyttat dit från Västergötland.

 

Intervjuperson 2, hette Zoran, och satt tillsammans med tre andra män på en bänk där de njöt av solen. Vi gick fram till dem med leende på läpparna och frågade ifall det var okej att vi ställde ett par frågor. Responsen vi fick var ett leende tillbaka och svaret: “Ja men självklart!”. Han fortsatte med att beskriva hur det var en plats som var välkomnande inför alla kulturer, och hur det hade utvecklat samhället. Han sa saker som;

“Asså innan fanns här ingenting, ni ser det här torget? Det var tomt innan förutom statyn, men nu finns här affärer och restauranger på varje gata och de är alla från olika länder och kulturer.”  

Men han påpekar att det finns negativa sidor med det också;

“det har ju också kommit mycket mer kriminalitet än vad det var innan. Innan kunde man ta en kvällspromenad utan att oroa sig men det kan man inte längre känner jag.”

 

Den tredje personen vi intervjuade ville inte heller bli omnämnd med namn om vi skulle publicera vår intervju, men de gick dock med på att prata med oss ett par minuter. Vi kommer benämna den här individen som anonym (2) hädanefter. Vi fick säga att anonym (2) var en äldre dam som hade bott på möllan sen hon var en ungdom. Hon hade starka åsikter om mångkulturalitet redan från början av intervjun, och när vi frågade om hur hon upplever nu jämfört med förr så svarade hon:

“Jo, men det var nog bättre förr. Då kunde man gå till mataffären och förvänta sig att se en svensk bakom kassan. Idag är ser man bara affärsnamn som man inte kan läsa, och när man går på marknaden hör man aldrig svenska längre”.

Man kan lugnt konstatera att anonym (2) har vissa åsikter som inte är helt fördomslösa. Hon glorifierar dåtidens möllan med fokus på att då var mindre kulturell mångfald, och uppvisar närmast paranoida åsikter gällande inflytandet av främmande kulturer. Detta illustreras med kommentarer som;

“Jag tycker det är läskigt nu asså, ska vi behöva anpassa våra lagar och våran kulturer efter de som kommer hit? Ska dessa människor dra oss tillbaka till medeltiden med sin syn på kvinnor och religion? Vad är nästa steg egentligen? Ska vi instifta Sharialagar nu eller?”.

Som man kan se är anonym (2):s huvudsakliga fruktan att samhället ska utvecklas på ett annat håll än det som gammalmodiga Sverige gjorde, och för att validera sin åsikt använder hon sig av extremfall för att försöka väcka skepticism och fördomar mot främmande kulturer. Hon är helt enkelt inte bekväm med tanken på förändring.

 

Mångkulturaliteten på Möllan har alltså lyckats bredda sig enormt mycket över åren och det har även våra intervjupersoner påpekat.  Det har då även medfört både negativa och positiva sidor som har gynnat samhället på många olika sätt. Dock är dessa negativa och positiva enbart åsikter från människor som bor på Möllan, det behöver självklart inte nödvändigtvis stämma, men det är den uppfattningen som omgivningen har fått. Vi tror, att fördomarna är starkare än vad man från början tänkt sig att dem är, vilket heller inte är förvånansvärt då media varje dag rapporterar fall som då har med mångkulturalitet att göra. Vi tror också att det är en extremt varierande plats med ett spektrum av olika politiska åsikter. Om man ser på de vi har intervjuat kan man förstå att två av dem förespråkar mångkulturalitet och ser det som något som gynnar utveckling, och Zoran tar även upp exempel från sin egen erfarenhet av möllan för att illustrera detta. Dock finns det också väldigt mycket fördomar, som man kan se på anonym (2):s intervju. Där hon klagar över att saker förändras konstant och det gör henne orolig. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Möllan är en plats fylld med mångfald på många plan; både vad gäller olika kulturer, men även vad gäller åsikter. Åsikterna verkar också mestadels vara karaktäriserade av hur öppna människor är inför främmande kulturer. Vilket vi ser av att Anonym och Zoran båda uppskattar mångkulturalitet då de inte fruktar förändring (även om Zoran påpekar att kriminaliteten har gått upp), medan anonym (2) uttrycker oro och en känsla av att vara obekväm inför förändringen, och hur hon inte uppskattar de nytillkomna kulturerna på Möllan.

Men kärleken som folket på Möllan har till varandra förändras inte och värmen till mångkulturalitet och acceptans fortsätter att växa!

 

Annonser

“Varför skulle jag sitta här om jag kände mig osäker?”

 

Malin 2“Varför skulle jag sitta här om jag kände mig osäker?”

Mediebilden rån, gängmord och narkotikaförsäljning

Möllevången, det område som ryktats vara Malmös farligaste och mest kriminella plats att vistas på. Enligt Sydsvenskan (“Här sker flest rån i Malmö”, Herkel, Peter, 25/4-16) visas det att av alla rån som sker i Malmö, sker flest i området kring Folkets park. I en annan artikel från Sydsvenskan (“23 åring sköts till döds vid Möllevångstorget”, Gärdenfors, Cinna, 12/2-17) berättas det att en 23-åring skjutits till döds på Möllevångstorget. Slutligen skriver SVT (“Granne: Folkets Park har blivit ‘knarkets park’, Sundin, Kenneth, 18/3-2016) en artikel som hävdar att Folkets park har resulterat i att bli “Knarkets park” efter att flertal boende i området varit vittnen till försäljning av diverse droger. Dessa är ett fåtal av de många artiklar som rör kriminaliteten på Möllan. Vi är nyfikna och vill se om det finns en annan bild av Möllan än den som nämns i media.

Vår observation på Möllevången – tryggt eller otryggt

Det är en solig eftermiddag som vi, några elever från Katedralskolan, tar tåget till Malmö malin 1för att besöka Möllan , den platsen som ryktas vara en av de mest osäkra platserna i Malmö. Vi stiger av tåget på Triangelns station och börjar gå. På vägen dit möts vi av affischer med politiska budskap, folk sittandes på uteserveringar samt ett starkt lysande blåljus från en polisbil som kör snabbt förbi. Innan vi påbörjar vår undersökning, samlas hela gruppen för en snabb genomgång. Då Henrik börjar fotografera gruppen, skyndar vi oss därifrån för att undvika att komma med på bild. För att underlätta vårt arbete, väljer vi att dela upp oss i två mindre grupper. Den ena gruppen kommer röra sig runt Möllevångstorget medan den andra gruppen fokuserar på personerna i Folkets park. Frågorna vi väljer att ställa är huruvida de är kopplade till möllan, om de bor där eller om de bara vistas där ibland. Vi bad dem dessutom beskriva Möllan med ett ord samt förklara ifall de på något sätt känner sig osäkra på platsen och berätta om de märker någon form av kriminalitet i området.

 

Arbetande i Folkets park 

En av personerna som vi intervjuar arbetar i Folkets park och är familjär med området trots att hon inte bor där. Ordet som hon väljer att beskriva Möllan med är “Invandrartätt”. Hon berättar att hon inte känner sig otrygg i området men att hon däremot är väl medveten om kriminaliteten som pågår i parken. Under intervjun pekar hon ut specifika platser där försäljning vanligen sker samt där ungdomar brukar sitta och röka på. Vi märker tydligt att hon vet om brottsligheten som vi tidigare nämnde i inledningen men att hon dock inte känner att Möllan är en farlig plats att vara på.

Besökare i Folkets park

“Varför skulle jag sitta här om platsen var osäker”.

På vår promenad i Folkets park möter vi en man sittande på en bänk. Vi börjar ställa våra frågor och märker att han upplever dem som oväsentliga och lite komiska. “Varför skulle jag sitta här om platsen var osäker”. Detta är svaret vi får när vi frågar honom om han upplever Möllan som osäkert. Han menar på att Folkets park är en trevlig plats att vistas på och att det dessutom är en offentlig plats med mycket barnfamiljer. För honom verkar det orimligt att kriminalitet skulle inträffa på en plats som denna.

 

2017-05-03 12.06.55Väktare på Möllevångstorget

En annan person som vi stöter på och som även utmärker sig i vår undersökning är en väktare i 40-årsåldern som jobbar på Möllevångstorget sedan två år tillbaka. Han berättar att han aldrig skulle kunna tänka sig bo i Malmö  med tanke på all kriminalitet han stöter på dagligen. Varför väktaren utmärker sig från resten av de vi pratade med är för att han beskrev Möllan med ordet “kriminalitet”.

De andra berättade nämligen att Möllan skulle kunna beskrivas med orden; hemma, livlig och trygg. Vidare berättar han att det finns ett café inte långt från vart vi står där det säljs knark samt att det sker andra kriminella handlingar där.

 

Utöver dessa tre personer som vi nämnt i inlägget, intervjuade vi sju andra personer till som inte utmärkte sig i svaren de gav oss. De beskrev Möllan som en trygg och härlig plats, fyllt av trevligt folk.

 

Sammanfattningsvis har vi fått fram ett resultat som inte stämmer överens med det vi hade förväntat oss i vår studie utifrån det vi fått se i media. Vi hade förväntat oss svar som stämde överens med de artiklar som beskrevs i början av detta blogginlägget vilket är mer polisbilar, otrevligt och tillbakadraget folk samt andra svar kring hur platsen upplevs som osäker. Vi kan utifrån intervjuerna dra slutsatsen att kriminalitet existerar men att det har normaliserats och därför inte påverkar personerna som vistas på Möllan.

 

 

Malin Forsberg, Tea Nilsson, Annie Wirkeland, My Saurow & Josefin Mauritsson

“Nej du, jag skulle aldrig få för mig att bo här”

“Nej du, jag skulle aldrig få för mig att bo här”

Det var onsdag förmiddag och vi kände värmen från solen träffa oss när vi kom upp från rulltrappan på Triangeln och började gå mot Möllevångstorget. Redan på vägen dit såg vi hur miljön tydligt skiftade. Det som i början av vår promenad varit stora klädesbutiker och mataffärer samt fina lägenhetshus byttes ut mot second hand butiker, små livs och slitnare hus. Men samtidigt var Möllan fyllt av mer liv.

554693_629775350369895_521453246_nPå torget trängdes grönsakshandlarna och en man sprang fram och tillbaka med tomater från skåpbilen med graffiti på till hans grönsaksstånd. Någon satt och ammade på en av bänkarna som fanns runt om torget medan andra cyklade förbi i sitt egna tempo. Från en av balkongerna hängde MFF:s flagga, likt många andra ställen runt om i Malmö.

En plats i förändring

Detta var området vi skulle studera en plats i förändring på, där vi skulle få en uppfattning om vilka människor som bodde där och hur de uppfattade att Möllan hade ändrats eller inte.

Intervjuer

Solen fortsatte att värma och vi gick runt bland de glada människorna på torget. En av de första vi träffade var en kvinna i femtioårsåldern som föreslog att vi skulle slå oss ner på en bänk för intervjun och det gjorde vi mer än gärna. Hon berättade att hon bott i Malmö, och Sverige, 31 år men just på Möllan i 20 år och pratade om att hon älskade det svenska samhället och Malmö. Men samtidigt tyckte hon att det hade förändrats;

“Jag går inte ut på kvällarna längre eftersom jag inte känner mig trygg. Killar brukar skrika fula ord och sexistiska saker efter mig.”

Hon berättade vidare att hon tyckte det var betydligt fler tiggare nu än när hon flyttade hit;

Bara på vägen från min lägenhet här till mataffären vid triangeln räknade jag till 25 tiggare. Det är så synd.”

Hon hoppades på att vi skulle kunna vända den negativa trenden och utveckla det hon beskrev som ett öppet och demokratiskt samhälle.

Den otryggheten vi pratade om med henne kunde vi efter ett tag konstatera vara större hos kvinnorna runt Möllan än hos männen. Ingen av kvinnorna sa det uttryckligen själva men vi märkte ett mönster.

Vi bestämde oss för att fråga nästa man vi mötte om vad han trodde.

“Ja jag tror nog vi män känner oss tryggare” blev hans svar och han förklarade att han framförallt tänkte på sexistiska kommentarer och händelser som kvinnor blev utsatta för. Han själv upplevde det paradoxalt nog som att tryggheten hade ökat.

När vi träffar på en mamma med barnvagn vars barn nyfiket tittar på oss tar hon upp skjutningen på torget för tre månader sedan. “Det var ju en skjutning precis där borta för inte så länge sedan” sa hon och pekade mot ena hörnet av torget där skjutningen ägde rum.  “Det är klart att otryggheten ökar, men jag känner mig fortfarande trygg med att mina barn ska växa upp här”

Kvinna med barn

Bara en stund senare träffar vi på en kvinna som låser upp sin cykel och har bråttom iväg men ställer upp på några snabba frågor. Hon bor inte på Möllan men som jobbar på en skola i närheten och passerar torget varje dag. Enligt henne hade läget förändrats och hon upplevde inte samma trygghet längre. Även hon nämnde skjutningen på torget som en bidragande orsak.

Vi fortsatte vår observation på Möllan och stötte på en utbytesstudent från Indonesien. Han stod vid en bänk och packade om sin väska för att få ner de nyinhandlade tomaterna. Han hade bott här i ett år och var en väldigt glad och positiv människa som det sken om under tiden vi pratade med honom. Enligt honom hade Möllan inte förändrats något markant, vilket såklart kan bero på att han bara hade bott där i ett år. Istället var han väldigt positiv och pratade gott om det svenska samhället och att han upplevde en stor trygghet. Det enda negativa han kunde komma på var att kommunen borde enligt honom satsa mer på att rusta upp Möllan.

Men gemensamt för alla dessa människor var att de ändå älskade Möllan. Kvinnan med barnvagnen ville att hennes barn skulle växa upp där, mannen vi pratade om sexism med upplevde ju till och med en ökad trygghet och utbytesstudenten älskade stadsdelen. Vi avslutade vår observation med en positiv känsla och var alla överens om att Möllan var en mångkulturell plats som sprudlade av liv.

Egentligen var det bara en enda riktigt negativ person som vi hade stött på; en kvinna som väldigt tvekande ställde upp på att intervjuas men när vi frågade om hon bodde på Möllan blev hon genast irriterad och sa argt ifrån att “nej du, jag skulle aldrig få för mig att bo här”, hoppade upp på sin cykel och trampade iväg.

“nej du, jag skulle aldrig få för mig att bo här”, hoppade upp på sin cykel och trampade iväg.

 

Emmy, Elin, Johanna S15C

Hipsterhem eller hemlöshelvete?

En kvart med pågatåg från den akademiska bondbyn till Möllevången

Vi sitter på Pågatåg 11271. Tågen, som på uppdrag av Skånetrafikens ledningsgrupp designats i ljus, harmonisk purpurlila, är namngivna efter gamla folkliga skånska profiler och hyllades när de introducerades för ett tjugotal år sedan som innovativa – teknik och design i en gyllene kombination.

Ansträngningen verkar idag simpel och inkreativ. Gammeldags. När det dessutom visade sig att de nya tågen inte tål kyla och att de inte är anpassade till avståndet till perrongen, så…ja vi är inte imponerade.

Ingen graffiti, inget klotter, så långt ögat når. Regionens kamp för att förinta “tågklottret” förefaller effektivt. Klottrets fiende No 1 har gjort sitt jobb, helt enkelt.

Det enda som ger liv till centralens opersonliga och gråa outfit är människorna och vädret. Solen skiner och lägger allt i värme och ny dager. Sorlet bildar en fond av inbjudande gemenskap och mänskliga möten.

Resan från Lund är inte lång. Internetuppkopplingen är snabbare än tåget. Allt går fort och är tillsynes fungerande, effektivt, modernt.

Källkritik och förförståelse

Ett antal sociologistudenter stiger av tåget. Vi är några av dem. Stämningen är svår att läsa av. Spänning, nyfikenhet, men också nervositet och osäkerhet. Vad är det vi ska möta, se, vilka människor ska vi studera? Kommer de att bli förargade, kränkta eller glada och tillmötesgående? Tycka att vi gör något bra? Eller kommer de att tycka att vi är som turister på zoo? “Kolla apan”.

Vi har sett en video som cirkulerat på Facebook, där gamla, sköna, mångkulturella Möllan förvandlats till en laglös och krigisk ödemark. Möllan som för trettio år sedan var en samlingsplats för fattiga, narkomaner, studenter och socialfall, som ockuperades av medelklassen som tvingade upp lägenhetspriserna, renoverade bort det gamla, men som nu får stå som symbol för en undermålig integrationspolitik.

Hundratals människor sköt fyrverkerier mot civila, ett flertal skadades vid nyåret 2016/17.

Vi har läst om 16-åringen som blev ihjälskjuten vid en busshållplats. Spänningen stiger i vår grupp. Dödsskjutningen var visserligen i Rosengård men Malmö är Malmö. Ghetto som ghetto. Vi kommer från Lund. Har vi andra-ringare deltagit på svensklektionerna och kan vi Skolverkets kriterier för källkritik på våra fem fingrar? Vågar och kan vi verkligen ställa oss utanför vårt eget perspektiv och se vad som de facto händer?

“Att kunna kritiskt granska och värdera information är en förmåga som behövs i skolarbete, studier och som medborgare i ett informationssamhälle”

Bland heroinister och kontorister

Dagen är så vacker att den känns som tagen ur en strof direkt från “Idas sommarvisa”. Bortsett från antalet nertrampade tuggummin i asfalten, poliser med uniformer och batonger i varje hörn – månne i syfte att förhindra upplopp – utfattiga människor som desperat ber om pengar för att överleva dagen, så är det vackert som en sommardag. “…och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor” som Gustaf Fröding en gång diktade.

När vi kommer till Möllan möts vi av ett ingenmansland där alla åsikter går isär. Kulturkrock i ett nötskal. Möllevångstorget, som en gång var arbetarbostäder för dem som arbetade på Mazetti, Strumpan och Kockums berättar idag en helt annan historia. Vi lundabor överraskas. Våra fördomar sätts ur spel.

Politiska stickers på varenda elskåp och gatustolpe. Graffiti och gatukonst överallt, det sköljer över oss som en våg. Vi stiger in i en annan värld.

Vårt ärende på Möllan är dock inte likt den vanlige malmöbons. Vi är inte här för att köpa papayafrukter billigt eller för att reparera vår iPhone 6 – skattefritt. Vi är här för att åtnjuta och se en havererad integrationspolitik med egna ögon. Vi ska inta det offentliga rummet och ställa våra egna föreställningar på ända. Evaluera den påtagliga klassklyftan, kulturkrockarna, vi- och dom perspektivet in real life.

Zach.jpgOch mycket riktigt. Vi ser hipsters som kliver över hemlösa, romska tiggare, skakande heroinister för att med en målinriktad blick få den bästa sittplatsen inne på Vegan Bar. Vi ser medelålders par som fascineras av det exotiska utbudet av matvaror och kryddor, som fotograferar myllret, som tar selfies framför den senaste muralmålningen. Vi ser nonchalansen och arrogansen hos dem som fått sin mångmiljonlägenhet och “älskar” att shoppa nybakat bröd på “Ungerska bageriet” som förmodligen lägger en slant i någon favorittiggares burk på vägen tillbaka till sin urbanodling på balkongen. Men vi ser också det bottenlösa hatet hos dem som tvingas tigga, be och säga förlåt, de som skjuter besinningslöst på nyårsafton.

Intervjuer och observationer

Vi valde på förhand att ta hjälp av statistik, material och eget framställda intervjufrågor för att kunna tillägga nyanserad information i vår analys av möllans klyftor och kulturkrockar. Målet var att få fram hur individer beskriver Möllan och vad för slags kultur dem tycker är överrepresenterad.

Festligt och mångkulturellt säger Jan Åke

Bland annat så intervjuade vi en äldre man i 75-års åldern. Mannen, som vi kan kalla Jan-Åke tycker att möllan är festligt och mångkulturellt. Personligen älskar han att frukten är så billig.

Vi ser dessutom en romsk kvinna i rosa kjol, blås scarfs och en pappmugg och vågar först inte prata med henne. En dubbel känsla av att betala för hennes åsikter och dåligt samvete för hur löjliga vi måste framstå i hennes ögon. För ett par Nike Air-skor á 900 spänn hade hon kunnat åka tillbaka till Rumänien. När det visade sig att hon dessutom inte kunde engelska nöjde vi oss med att ge henne en tjuga, nicka och gå därifrån.

Andreas, 29, den till synes typiska hipstern med skägg, barnvagn och en Chai Latte med extra kardemumma i handen, svarade glatt att han älskar Möllan. Han berättar med bekymmersrynkan i pannan att han startat ett musikprojekt på Glassfabriken som riktar sig till asylsökande afghaner och att han brukar hänga lite väl mycket på Beyond Retro.

Utan någon som helst reflektion eller omvärldsanalys är det lätt att leva.

Det är bara att ta Pågatåget tillbaka, köpa en latte på vägen och sedan bättra på brännan. Men vissa möten har bränt sig fast på näthinnan.

Och ur ett mikroperspektiv är jag tacksam för den reflektionen.

Av: Zacharias Hingström, Jakob Dahl, Quentin Quan & Vilmer Hjort

Mörkret på Möllan

 

När vi hade restaurang längre ner på gatan stod folk redo svingandes med cykellås för att råna oss på pengar, cigg och mobiler.” – man, 40 år.

Bortom möllanidyllen!

SofiaMöllanidyllen som man slås av på torget fyllt av färgglada fruktstånd och köpglada malmöbor är inte hela sanningen. Ett stenkast bort från det lustfyllda torget döljer sig ett område med desto mörkare rykte. Ett område där majoriteten oavsett kön, etnicitet eller ålder inte vill vistas när mörkrets intrång lagt sig över gatan.

Med en karta i handen frågade vi barnfamiljer, pensionärer, vuxna och ungdomar vart de inte kände sig helt trygga på Möllevången. Trots att en liten tant med rullator skrattade bort frågan om att hon skulle tänkas vara otrygg så ville vi på något sätt få underbyggt de fördomar som vi blivit införstådda med. Men var våra fördomar sanna?

När flertal svarade att de aldrig kände sig osäkra under dagen på möllan började vi ifrågasätta våra inlärda fördomar. Vi bestämde oss för att fråga en polis från Malmö stads gator. Rakt på sak frågade vi om Möllan är en farlig plats. Enligt polisen Alfred är möllan långt ifrån de farligaste områden i Malmö, den präglas av narkotikabrott och människor som är långt åt vänster som inte gillar polisen.

Knarkrondellen – centrum för otryggheten

sofia 2Vi bad de tillfrågade personerna sätta ett kryss på kartan över den plats där de uppfattar som otrygg, om så var fallet. De röda kryssen placerades enbart på ett ställe över Möllan – knarkrondellen. I korsningen Norra Parkgatan, Södra Parkgatan och Kristianstadsgatan ligger rondellen som blivit ökänd som knarkrondellen där vistas ensam sent på kvällen är gemensamt för Malmöborna vi pratat med.

 

Sofia 3Bilden av knarkrondellen som vi fått uppbyggd krockar med vad som finns på andra sidan staketet. I parken bredvid rondellen ligger ett lekparadis för barn, med allt ifrån cykelbana till gungor och glasskiosk. Mitt på ljusa dagen trängs barnvagnar och föräldralediga längst trottoaren och inte ett spår av varken cykellås eller knark syns. Men trots detta svarar flertalet av de tillfrågade att det är här man ska vara på sin vakt. “Jag skulle då aldrig gått hit med barnvagnen efter klockan 10 på kvällen”, sade en kvinna med en treåring i vagnen. Det uttalandet säger något om Knarkrondellen och hur Malmöiterna resonerar kring att vistas där cykellås svingas och plånböcker bestjäls, efter att solen gått ned.

 

 

Wilde, Nelly, Sofia

Klyftorna bakom fasaderna

Det var en solig onsdagsmorgon som vi (Gustav, Simon och Andy) steg av tåget vid triangeln. När vi kom upp till ytan möttes vi av en stad full av liv. Bilar susade förbi såväl som cyklarna. På gatorna promenerade barnfamiljer, folk som flanerade raskt och folk som bara njöt av dagen. Efter cirka 5 minuter var vi framme vid Möllevångstorget. Möllevångstorget var full av liv och olika fruktförsäljare. Det märktes väldigt snabbt att Möllevången bestod utav olika kulturer från olika delar av världen. Det märktes tydligt på affärerna och restaurangerna runt omkring. Restaurangen Nyhavn såg väldigt fin ut och dess priser var relativt billiga för lunchmenyn, men kvällens priser var ganska dyra, för oss gymnasieelever i alla fall.

 

På upptäcktsfärd på Möllevången

För att få en bättre bild av hur tydliga klassklyftorna är i Möllevången, började vi promenera och försökte leta efter tydliga markörer. Vi började gå på en gata som var väldigt tyst och tom. Vi såg en indisk restaurang, Golden Shiva, som hade stängt. Den var inte lika stor som Nyhavn men priserna var mycket billigare.

Andy 3Vi försöker hitta någon att prata med men hittade ingen. Vi kommer sedan till en port med som har blivit nedklottrad av olika graffiti texter. Detta påminde oss om hur porten i Biskopsgården såg ut i dokumentären “På rätt sida älven” (Janne Josefsson, 1987).

I hjärtat av Möllevångstorget

Vi bestämde oss för att gå tillbaka för att inte gå för långt från Möllevångstorget. Det var ännu fler människor vid torget nu än tidigare och hungriga människor började flockas runt falafelrestaurangerna och fruktstånden. På torget såg vi två unga studenter och vi bestämde oss för att fråga dem angående deras bild av Möllan. Studenterna berättade att Möllan har blivit ett “hippt” ställe för folk i deras ålder och att de och kompisarna brukar träffas där för att ta en kaffe i solen. Kaffet köper de på hamburgerrestaurangen Sibylla som ligger mitt på torget eftersom det är billigast där. När de känner för finare kaffe och surdegsbröd tar de skateboarden några kvarter norrut till favoritkafé på St: Knuts torg. De förklarar att de upplever en skillnad på utbildningsnivåerna på St: Knut torg jämfört med Möllan. “Om man fortsätter gatan upp mot St: Knuts torg kommer du till Coop. På andra sidan Coop känns det som att folk har bättre utbildning”. Båda killarna var överens om att de hade lagt märke till detta. “Om du går samma gata åt andra hållet fortsätter restauranger med billig falafel”.

En av killarna hade tidigare bott på just Möllevångstorget och berättade att han varit tvungen att flytta därifrån för ett par år sedan eftersom hyran hade stigit och blivit för dyr för en helt vanlig student. De stigande priserna på hyran var även något som nästa person vi intervjuade berättade om:

Det var en väktare och han var klädd i gröna kläder och patrullerade runt i torget. Vi gick fram och ställde några frågor. Han berättade att hyran var väldigt dyr vid torget och även priserna på varorna. Han upplevde att prisutvecklingen på bostadsrätterna hade stigit med åren. Han berättade att affärerna en bit bort från torget hade billigare priser och att de därför tjänade bättre. Eftersom han inte bodde på Möllevången kunde han inte svara på frågan om det fanns exklusiva affärer eller liknande. Den markanta skillnaden under hans tid som väktare var att allt fler människor med olika etniciteter hade kommit till Möllevången. Han kunde tyvärr inte svara på fler frågor som vi hade och gick tillbaka till sin tjänst som väktare över torget. Det fanns byggnader som var mer moderna än många av byggnaderna runt Möllevångstorget. De äldre byggnaderna såg slitna ut och genom fönstren såg det trångt ut.

Mötet med den äldre generationer

“Det var bättre förr”

Vi bestämde oss för att söka svar bortom Möllevångstorget. Vi började utforska Möllevången och hamnade hos skulpturen “Sillagumman”. Några meter bort såg vi en äldre man som satt ensam på en bänk. Vi bestämde oss för att ställa några frågor. Han berättade att han inte bodde på Möllevången (som vi hade hoppats på) utan vid Pildammsparken men han besökte Möllevången lite då och då, speciellt när han var yngre. Han kunde tyvärr inte ge oss information som vi sökte men han berättade intressanta historier som han själv hade upplevt. Han berättade att han ogillade Möllevången eftersom där var det mer kriminalitet samt invandrare jämfört med Pildammsparken. Han avslutade sedan med: “Det var bättre förr”.

Vi tackade för den intressanta konversationen och begav oss mot stationen.

 

En politisk rundvandring på Möllan

En dag på Möllan

En politisk rundvandring

Det var en tidig måndagseftermiddag och regnet hängde i luften när vi steg av tåget på Triangeln för att närma oss Möllan. Majsolens strålar gömde sig bakom det mjölkiga molntäcket när vi promenerade upp mot Möllevångstorget, ett torg som välkomnade oss med den färgstarka frukthandeln. Vi hade anlänt till kanske en av Malmös mest omdiskuterade och mångkulturella platser, i syfte att djupdyka in i Möllans alla politiska budskap. Vi hade bestämt oss för att undersöka hur det politiska klimatet ser ut på Möllan, och hur den politiska rörelsen och de politiska budskapen ter sig.

Politiska flyers och affischer i stadsdelenPolitics

Vi fokuserade på flyers och affischer och redan vid första anblicken möttes vi av sådana med politiska budskap. Det var överhängande vänsterorienterade budskap; allt från feminism, socialism, anarkism och kommunism prydde elskåp och gatuskyltar. Under vår promenad upp till torget blev vi inbjudna till solidarisk matmarknad, informerade om asylstöd och uppmuntrade till att krossa fascismen. Det blev tydligt för oss att den politiska aktiviteten var utbredd och inte enbart begränsad till de etablerade politiska partierna och organisationerna. Det fanns såklart en stor representation av såsom Ung Vänster, Socialdemokraterna, Svenska Kommunistiska Partiet; samtliga var vänsterorienterade. Många lappar såg hemgjorda ut och saknade en organisation i ryggen. De refererade även till enbart en facebooksida. Detta visar på att det finns ett stort utspritt politiskt engagemang, allt ifrån etablerade organisationer till privatpersoner.

Hur röstas det på Möllevången?

Hitta Livsstil

Livsstilskarta från hitta.se efter sökning på Möllevångstorget

Frågan som då väcktes hos oss var varför majoriteten av de politiska budskapen var vänster, socialistiska och kommunistiska? Enligt Hitta.se är det största partiet på Möllevångstorget Socialdemokraterna (31,36%) därefter Vänsterpartiet (19,12%) och Feministiskt Initiativ (17,92%) . Den partipolitiska ställningstagandet i området tyder på vad invånarna värdesätter, med tanke på till exempel Vänsterpartiets och Feministiskt Initiativ tydliga inriktning på feminism. Det går även att påvisa genom de affischer och flyers vi observerade under vår promenad. Ytterligare en intressant aspekt som går att väga in när man studerar den politiska rörelsen, är medelinkomsten i området. Snittinkomsten är enligt Hitta.se 19254 kr i månaden. Det är sen tidigare känt att människors ekonomiska situation har en stor inverkan på hur man sedan röstar. Generellt tenderar låginkomsttagare att rösta mer åt vänster och höginkomsttagare åt höger. Att väljarna tenderar att rösta på detta sätt beror på flera olika faktorer; bland annat sociala och traditionella. Detta är ett antagande som absolut går att ifrågasätta och är inget faktum.

Hur uppfattar vi det politiska klimatet ut på Möllan?

I början av detta blogginlägg ställde vi en frågeställning: Hur ser det politiska klimatet ut på Möllan? Hur ter sig den politiska rörelsen?

Identitetspolitisk synlighet

Vi har tidigare i inlägget besvarat vår första fråga, hur det politiska klimatet ser ut på Möllan och konstaterat att det framförallt är vänsterorienterade budskap. Vad beror då detta på? En förklaring kan vara att boende på Möllan är vänster på den partipolitiska skalan. Majoriteten av de affischer som vi tog del av uttrycker ett identitetspolitiskt budskap, som exempelvis feminism, HBTQ+-rörelsen och kulturell mångfald i positiva termer. Budskap som dessa är i regel hjärtefrågor för unga människor, som har ett stort inflytande i området. Det är dagens klassiska frågor för vänstern och skulle kunna vara en förklaring till varför organisationer på vänsterflanken har så pass stor inverkan på ett område. Många av dessa organisationer och rörelser har sina huvudkontor i områden kring Möllan.

En ung, radikal och ”fattig” stadsbefolkning

En annan förklaring till varför Vänsterpartiet, Socialdemokraterna och Feministiskt Initiativ har ett så pass stort väljarstöd i den här delen av Malmö, kan vara de relativt låga snittinkomsterna. Vi konstaterade tidigare att medelinkomsten ligger på omkring 19000 kronor i månaden. En vedertagen sociologisk tes är att låginkomsttagare ofta är mer vänsterorienterade. En annan intressant aspekt är antalet unga människor som rör sig på Möllan, är högt. Det finns en utbredd kulturscen i form av musik, stand-up och billig öl, som lockar till sig en ung publik. Eftersom det är så många yngre som är aktiva i området, är det nödvändigtvis inte dem som bor där som har satt upp de politiska budskapen. Således förklaras varför snittåldern på de boende är hög, medan de politiska budskapen är med största sannolikhet från ungdomar.

 

Efter våra observationer kom det inte som en chock att affischer och flyers på Möllan uttryckte vänsterorienterade budskap. Under vår timme på Möllan blev vi informerade om den kommunistiska klasskampen ett flertal gånger, till skillnad från Lunds gator där den knappt existerar. Olikheterna tycks vara stora. På Möllan skyltar man stolt med sitt politiska ställningstagande – något som är mycket svårt att missa. På Lunds gator är den mer subtil i kontrast till Möllan där den är en del av kulturen. Det som dock knyter de två geografiska platserna samman är den unga aktiviteten och deras stora politiska engagemang.

Hanna, Mathilda, Astrid