”De här jävla smålänningarna”

– by Hanna, Sebastian, Louise och Daniel

“det är en väldigt stor skillnad på nu och då, idag finns det för många smålänningar som kommer hit och festar”.

Måndagen den 15:e april var det dags för vår exkursion på Möllevången, även känt som projektet Möllan. Vi hade valt att undersöka möllan utifrån folks olika åsikter men även utifrån olika teman såsom gentrifiering och industrialisering.

subway

Krossat fönster på Subway

Med bestämda steg gick vi upp ur citytunneln vid Triangeln för att sedan traska vidare till Möllan för att undersöka gentrifieringen. Först intervjuade vi en man och en kvinna i övre medelåldern, de hade bott på Möllan 25 respektive 32 år. Inledningsvis började vi med att fråga dem vad de tyckte var positivt med Möllan. De svarade att Möllan var ett samlat ställe där allting fanns nära till hands. De anser att Möllan är en trygg plats, och att diverse rykten om platsen är befängda. “Det händer ju skit i varje stad och stadsdel, varför skulle just Möllan vara så speciell?” sa mannen. Kvinnan la snabbt till att om hon kunde, så ville hon bo kvar på Möllan i resten av sitt liv. Vi undrade även vad de tyckte om att Subway kommit till Möllan, de berördes inte särskilt mycket av det eftersom de själva föredrog att köpa sina baguetter där de bodde. men de kunde dock förstå att folk blev upprörda förstå att restaurangen blev vandaliserad p.g.a. konkurrensen.

Vi mötte en kille på 25 år och en tjej på 20 år som var födda och boende på Möllan. Vi frågade dem hur skillnaden från idag respektive när de var små. Killen sa bestämt “det är en väldigt stor skillnad på nu och då, idag finns det för många smålänningar som kommer hit och festar”. Vi skrattade till lite nervöst, tackade för hans svar och gick vidare.

När vi gick på gatorna så såg vi ett par stora killar som stod och målade graffiti på en vägg, vi visste det inte då, men detta var smålänningarna…

Grafitti från den nämnde smålänningen

Grafitti från den nämnde smålänningen

Vi puttade fram den modigaste av oss för att ställa frågorna, när vi fick reda på att det var smålänningarna vi pratade med så brast vi ut i skratt. Vår fråga till smålänningen var “varför valde du att komma till Möllan?” Hans svar var att han kom till Möllan “biran och käket”, det var billig mat och billig öl som han menade.

Vår frågeställning bekräftades av våra intervjuer – förändringarna kring Möllan enligt dem som bor där ses som olika från person till person. De yngre människorna ansåg att förändringen blivit lite stötande då “smålänningarna anfallit”. Medan de äldre ansåg att Möllan blivit lugnare och inte alls stördes av de förändringarna som gjorts där. på vägen tillbaas till tåget såg vi klart och tydligt industrierna från den “gamla Möllan” och från det nya. När vi passerade Subway, som endast har stått uppbyggt i ca 3 månader, så såg vi allt skräp och de sönderslagna rutorna.

Hej Bloggen!

Hej bloggen!

torg

I torsdags besökte vi Möllan för första gången i våra liv. Vi hade alla en viss uppfattning om stället sen tidigare p.g.a. hur media har framställt det. Dessa ”fördomar” försökte vi dock lägga åt sidan så att vi kunde göra en objektiv bedömning.

Så fort vi anlände på Möllan så märkte vi att vi inte var hemma längre. Graffitti på bilarna, politiskt klotter på väggarna, många invandrare, många unga ”rebeller” och många affärer som lockade med sina låga priser.

 

 

Vi bestämde vi oss för att sätta oss på ett café för att bestämma vilka frågor vi skulle ställa till invånarna, men innan det så tog vi några bilder på torget. När vi sedan skulle gå in på caféet blev vi stoppade av en utländsk man som stod utanför. Han hade sett att vi hade tagit bilder och bad att få kolla på kameran. P.g.a. hans knaggliga svenska förstod vi inte anledningen och sa därför nej, i rädsla av att han skulle ta kameran och springa därifrån. Fördomarna vi hade försökt lägga åt sidan kom genast tillbaka.

Väl inne på caféet kände vi oss uttittade av de övriga gästerna. Där satt vi, tre katteelever med systemkameran i beredskap och latte i handen, redo att observera och studera invånarna. Det hela kändes lite som en underklassafari och situationen gjorde oss smått obekväma.

Vi kom i  överens om att utgå ifrån följande frågor:

  • Hur upplever du Möllan?
  • Bor du på Möllan?tobak
  • Tror du att det finns fördomar kring Möllan?
  • Vad jobbar du med?

Vi jämförde svaren utifrån de som bodde på och de som bodde utanför Möllan för att se om vi skulle få fram några tydliga skillnader. Egentligen hade vi ingen tydlig bild om vad vi ville få fram och därför valde vi att ställa ganska öppna och allmänna frågor utan något särskilt tema.

Vi frågade ca 10 personer, varav hälften bodde på Möllan. Vi märkte bl.a. att de som bodde på Möllan inte tyckte att det fanns så många fördomar kring stället, medan de som bodde utanför erkände att många upplever Möllan som stökigt. Vi frågade bl.a. en ung tjej som var född och uppvuxen på Möllan och hon verkade nästan lite förolämpad när vi frågade henne om hon trodde att det fanns fördomar kring stället. Hennes åsikt var snarare att Möllan var som vilken annan del av Malmö som helst och att hon kände sig både hemma och trygg.

punk

Vi frågade även två utländska män som jobbade i fruktstånden. Ingen av dem behärskade riktigt det svenska språket och fick därför svara på knagglig engelska. Båda männen bodde på Möllan och upplevde stället som hur trevligt som helst! De förstod inte alls vad vi menade med fördomar.

När vi frågade folk vad de ansåg var det bästa med Möllan så var det vanligaste svaret de låga priserna, samt att utelivet var bra!

När vi frågade om yrken så fick vi inte fram något speciellt, förutom att en av männen i fruktstånden berättade att han egentligen var utbildad lärare i sitt hemland och att han nu jobbade med att sälja frukt.

 

Vem ser vad?

hipstervägg”Folket som går dit är nog lite mer likasinnade. Man håller sig inte inom de ramar och normer som vanligtvis finns (d.v.s. något ”stelt”/eget) utan man vågar utforska och tänka mer kreativt”.

Vi intervjuade, i stort sett, 3 människor med olika åldrar, kön och etniciteter. Vi ställde först huvudfrågan ”Vad känner du till om Möllevångstorget? Vilka är det som bor där och vilka är det som besöker stället?” Efter att personerna fått berätta lite spontant om vad de visste eller trodde så ställde vi några ledande frågor så som ”Vilken social status tror de besökarna har?” etc.  Vi ställde även kraftfulla frågor och påståenden för att verkligen få bekräftat vad de faktiskt försökte säga.

”Folk är inte intresserade av status där. De söker oftast efter något annat”

2013-04-20 12.49.50

Gatukonst på Möllan

Första personen vi intervjuade var en kille i 23 års åldern. Han var svensk dock relativt nyinflyttad i Malmö. Han var väldigt pratsam av sig vilket gjorde att vi fick en ganska bra bild av hur han uppfattade Möllan. Han beskrev Möllan som ett avslappnat, socialt och spontant ställe som, kanske något alternativa människor gick till för att ta det lugnt. ”Folk är inte intresserade av status där. De söker oftast efter något annat” sa han. Vi frågade då om han kunde utveckla detta lite. ”Folket som går dit är nog lite mer likasinnade. Man håller sig inte inom de ramar och normer som vanligtvis finns (d.v.s. något ”stelt”/eget) utan man vågar utforska och tänka mer kreativt”. Han sa att vad han bland annat menade var är att alla är välkomna. Välkomna på ett annat sätt än på t.ex. Lilla torg. Även om han påstod att det var ett mycket bra och trevligt uteställe tyckte han ändå att det var ett relativt otryggt ställe, framför allt för barn.

”Plånboken styr för Svensson”

Vi intervjuade också en äldre dam. Hon påstod att det, för det mesta, vistades ungdomar på Möllevångstorget. Speciellt på kvällarna vid pubarna och restaurangerna. När jag tydde på att det fanns svart marknad på torget sa hon ”Plånboken styr för Svensson”. Med detta menade hon att ungdomar (och vuxna) vet om det men att de inte ”bryr” sig. ”Så länge det blir billigt för mig”. Hon var ganska säger på att de som bodde där var ungdomar och invandrare.
Dessa två personer var ganska säkra på att det var mest unga och invandrare som bodde där. Folk som kanske inte hade det sådär vansinnigt bra ekonomiskt ställt. Detta tyckte dock inte mannen med utländsk bakgrund som vi intervjuade. Han var helt säker på att alla slags människor bodde där. ”Allt från miljonärer till rika”.

Det är ganska intressant hur olika personer ser på samma sak. Detta antar vi beror till största del av att man har olika erfarenheter.
Tanken med intervjuerna var att se vem som såg vad. Därför intervjuade vi personer med olika bakgrunder, åldrar etc.

Möten med Ture, Elisabeth och Maj Britt

Vi befinner oss på Möllevångstorget och vi är på jakt efter äldre människor. Detta kanske låter lite konstigt, men det finns faktiskt en mening med det hela. Vi Samlar nämligen material till en sociologisk studie om vilka skillnader det finns på Möllevången nu och förr, och då är förstås de belevade pensionärerna de bästa att fråga.

Elisabeth

Strax efter lunchtid får vi syn på Elisabeth, en dam i 70-årsåldern som njuter av vårens första glass på en bänk utanför netto. Vi närmar oss och frågar om hon skulle kunna tänka sig att delta i en sociologisk studie om Möllevångstorget. Vi får ett ja till svars, men en förmaning om att personen i fråga inte bott här under en längre tid. ”Runt ett år” – för att citera Elisabeth själv. Vi fortsätter dock vår intervju och frågar Elisabeth hur hon trivs på Möllevången.

–          Jodå, jag trivs bra här. Jag har ju jobbat här i trakterna en gång i tiden så jag känner mig som hemma.

–          Vad är det bästa med möllan då?

–          Oj, det var en svår fråga, konstaterar Elisabeth fundersamt och äter lite mer av glassen. Men det är nog närheten till allt, säger hon tillslut. Jag tycker ju om att gå i affärer och det är skönt med lite valmöjligheter så att det inte blir samma ställen varje gång.

–          Så det finns inga delar av Möllevången som du känner att du kanske undviker?

–          Nej, det kan jag nog inte säga att jag gör… inte medvetet i alla fall. Men jag är mest ute dagtid. Om kvällarna håller jag mig mest inne så kanske grundar sig det i någon otrygghet.

–          Hur menar du då?

–          Nej, men man hör och läser ju så mycket om Malmö nuförtiden som får en att vara lite mer försiktig,

–           Så du tror inte att media kanske överdriver läget med brottslighet häromkring?

–          Nej, det tror jag faktiskt inte. Men jag tror inte att Möllevången i sig är så mycket otryggare än andra platser om kvällarna. Det är väl bara det att Malmö är så mycket mer öppet för granskning än andra platser.

–          Tror du att brottsligheten har ökat genom åren?

–          Hmm, som sagt har jag bara bott här i ett år, jag vet inte riktigt.

–          Om du tänker att året var 1952, tror du att brottsligheten var densamma?

–          Jag tror inte att det begicks lika mycket brott då, nej. Det var en annan tid, om man inte hade pengar så gick man nog inte och stal det av någon, istället hjälptes man åt.

Vi tackar för en trevlig pratstund och frågar damen om det är okej att vi fotar henne och använder hennes fullständiga namn. Detta vill hon dock inte, så vi får nöja oss med ett förnamn till artikeln.

Ture i Folkets park

folkets parkVi spatserar vidare i Malmö. På en parkbänk inne på ett nästintill folktomt Folkets park sitter en äldre herre med käpp och prydlig fluga i kragen. Vi bestämmer oss för att gå fram till honom. Han ler snällt när vi närmar oss.

–          Hej, vi gör en sociologisk studie om Möllevången och undrar om vi skulle kunna ställa några frågor, sade vi när vi kommit fram till den äldre herren.

–          Nämen vad trevligt, fråga på bara, jag har ändå inget för mig! Svarade han och log.

–          Tackar! Vi skulle vilja börja med att fråga vad du heter och hur gammal du är.

–          Jag heter Ture och är alldeles för gammal, hehe, nä jag är 83 år.

–          Bor du här, och i så fall hur länge har du bott här?

–          Jag har bott här i Malmö sedan jag var en liten, fast inte på samma ställe hela tiden, min familj flyttade ganska ofta, men vi stannade alltid i Malmö. Och när jag flyttade hemifrån flyttade jag in i en liten lägenhet på Möllevångstorget, där bodde jag i sju år tills jag träffade min fru och vi flyttade till ett lite större hus där jag bor än idag.

–          Arbetade du här på Möllevångstorget?

–          Jadå, när jag var en 12-13 år jobbade jag hos en torghandlare på helgerna, jag sorterade frukt och fick 2 öre i timmen, det var mycket pengar på den tiden, haha. Och när jag var i tjugoårs-åldern fick jag ett jobb på sockerbolagets huvudkontor, det flyttade till Malmö från Stockholm i början av 20-talet förstår ni. Det låg inte på Möllevångstorget, men strax utanför. Där jobbade jag tills jag pensionerades, jag trivdes väldigt bra där, det var en trevlig miljö förstår ni, och man fick alltid lite socker med sig hem om hade jobbat på bra.

–          Det låter trevligt. Fanns det många industrier här förr?

–          Ehm, många och många, det fanns fler än idag i alla fall. De flesta industrier och fabriker har fått slå igen, det är sorligt men tiden kräver det.

–          Jag förstår, finns det andra skillnader mellan Möllevången förr och nu?

–          Jadå, numera finns här många från andra länder, det är inget fel med det, men känslan som fanns här förr finns inte riktigt längre. Nu handlar allt om det mångkulturella, och produkter importeras från världens alla hörn istället för att produceras här i närheten.

–          Okej, tack för din tid, Ture, det har varit en givande pratstund. Får vi lov att ta en bild av dig och använda den till vårt arbete?

–          Oh helst inte, jag och kameror kommer inte bra överens, speciellt inte på senare år, haha!

–          Det är helt okej, tack för din tid!

Maj- Britt på Chokladfabriken

Inte långt ifrån folkets park ligger en av få fabriker som ännu har sin produktion inom Malmös gränser, vi pratar såklart 3630_10200461479452469_1175936092_nom chokladfabriken. Förr var det dock masstillverkning av choklad av stora företag som Mazetti/Fazer framtill 1992, sedan 2004 husera Malmö Chokladfabrik som tillverkar delikatesschoklad i mindre skala.  Eftersom vi gillar choklad så mycket, och för att det faktiskt är en fabrik som fortfarande är öppen bestämde vi oss för att gå dit. Där hittade vi det lilla, mysiga butiks-caféet som luktade gott av varm choklad, och mitt i denna stod Maj-Britt, 62 år. Maj-Britt är uppvuxen i Kristianstad, men har nu bott på eller i närheten av Möllan sedan ca 30 år tillbaka. Maj-Britt gör sitt bästa för att hjälpa oss med sina kunskaper, men hon är inte så insatt i Malmös historia. Maj-Britts personliga uppfattning är att Möllan är ett trevligt område och hon trivs mycket bra med sitt arbete på chokladfabriken där hon får träffa mycket intressant folk varje dag. Maj-Britt kan också bekräfta det vi hittat information om, det låg betydligt fler fabriker på Möllan och i resterande Malmö när hon flyttade dit, även om fabrikernas stora dagar redan då var förbi. De sista fabrikerna har slagit igen under Maj-Britts tid som malmöbo, men detta ser hon inte nödvändigtvis som något negativt. Maj-Britt menar att det är en annan tid idag och att Möllan utvecklats enligt detta och blivit både trevligare och mer mångkulturellt.

Vi tackar Maj-Britt och beger oss av till stationen där vi hoppar på nästa tåg tillbaka till Lund. Under resans gång diskuterar vi det vi har upplevt på Möllevången och kommer fram till att det var en mycket intressantare plats än vad vi först hade trott, fylld med en historia om industrier, mångkultur och bästa av allt, choklad.

Sofie, Katja, Emelie

Intervjuer och en observation

torg

Torghandel och arbets ära

Vi, Solin, Alice, Jonathan och Maria, var en dag, en solig eftermiddag, ute på äventyr i ett av Malmös många områden, Möllan. Vi, som egentligen brukar hänga i Lund och Sandby, kom på tio minuter till en annan värld. Sol, frukt, doft av kebab och en svag motvind välkomnade oss. Vi kände genast den mångkulturella andan, som många förknippar med möllan .

Vi ville undersöka om varför människor befinner sig på möllan och om det är ett ställe som har något att erbjuda ALLA!

Vi började med en promenad längs Ystadsgatan. Vi träffade på många människor, som vi fångade upp och de allra flesta svarade glatt på våra frågor. Vi stötte bland annat på en man, som talade mycket gott om möllan. Vi frågade om han var en möllan-bo och vad möllan hade att erbjuda honom. Med sin bryt

moon

Inte en jättetydlig bild, men en glimt av ”Moonlight”

ning och en cigg i handen svarade han glatt “Jag bor inte här, jag bor lite längre bort. Jag kommer hit ofta för att träffa mina kompisar, äta mat, jag går ibland till ‘Moonlight’”. Moonlight (se bild) är en resturang som han verkligen tycktes gilla och där misstänker vi att han hänger mycket. Vi frågade även om han tyckte att Möllan var en plats för alla åldrar, om Möllan har något att erbjuda alla. Han nickade glatt och sa att han tycker det. Vi             tackade för oss och promenerade vidare.
Kort därpå träffade vi en kvinna i 60-årsåldern. Hon sa: ”Det är ett ställe för alla åldrar. Även för mig som är lite äldre. Jag umgås här med mina barn och barnbarn. Jag är medveten om att Möllan är kriminellt men det har aldrig stört eller påverkat mig. Det sociala med mångkultur är det som drar dit mig eftersom det känns som man är i ett annat land. För mig är det också intressant att träffa yngre människor och få höra på deras livshistorier.” Mycket trevlig dam det där!

Därefter träffade vi en man, 41 år gammal. Det som är väldigt positivt med Möllan enligt mig är att det är så blandade människor. Själv gillar jag inte att enbart umgås med människor som har kommit upp i åldern eller enbart yngre. Och det är just det som är bra med detta område, att det helt enkelt är blandat.”

Vi själva kunde hålla med den 40 åriga mannen då vi märkte att folk i alla åldrar rännde runt på torget under den korta tiden vi observerade området.

Vi stötte på två tjejer i vår ålder som vi stoppade för att få svar på våra frågor. Glatt stannade de upp och svarade: Vi bor inte på Möllan och brukar kanske inte vara på möllan särskilt mycket, men till skillnad från vissa andra ställen i Malmö är det mycket livat. Inte på ett negativt sätt utan positivt, här finns en hel del roliga människor, restauranger som passar alla och nattklubbar som är väldigt trevliga. Så det finns absolut något för alla åldrar och väldigt mångkulturellt.”

 Vi gick runt och fortsatte prata med olika människor och vi tycker att vi kan sammanfatta svaren med de föregående kommentarerna!

polUnder vår vandring fick vi syn på massor av olika spännande butiker, restauranger och affärer som verkligen uppfyllde ryktet om mångkullturalitet. Polska matbutiker, fruktstånd, arabiska restauranger, kebabställen, thaimatställen, caféer av olika slag och så vidare.

På tal om mat så blev vi lite hungriga av allt gående och bestämde oss då för att smaka och se om falafeln och kebaben smakade lika gott som den luktade. Det gjorde den, mums! Vi måste även tillägga att restaurangen var väldigt annorlunda då det verkligen kändes som att man var utomlands. De hade arabisk musik i bakgrunden och utländska tv kanaler som stärkte “utomlands känslan”.

Om vi ska sammanfatta allt så kan vi verkligen säga att folk trivs på möllan, trots ryktet om kriminalitet. Självklart förekommer det oroligheter, men det var inte något som folk påpekade speciellt mycket. Ordet mångkulturellt fick vi höra flertal gånger, så det är det inget tvivel om att det är. Något vi fokuserade på i vår frågeställning var att ta reda på om Möllan har något att erbjuda alla, och svaret är, JA! Pubbar, mat, folkets park precis intill, musik, konst, ja listan kan göras lång!

Avslutningsvis så vill vi säga att vi verkligen fick vara med om en härlig eftermiddag och upptäcka hela världen samtidigt, på ett ställe. Vi träffade på glada människor, fick höra en hel del olika språk, smaka på en äkta kebab, känna doften av kaffe från alla de olika kaféen som fanns och känna värmen från solen. En eftermiddag, en plats, som tillfredsställde alla våra sinnen.

Det mångkulturella Möllevångstorget

Direkt när vi kom till Möllevångstorget gick vi en liten rundtur tillsammans med Henrik “Magister” Larsson. Vi fick en inblick i var Möllevångens gränser gick, och kom fram till att det var ganska litet – alla fall inte så stort som vi hade föreställt oss. Vi gick från att vara på en helt vanlig gata i Malmö till att hamna mitt i Möllans torghandel på bara några sekunder.
935663_4722822237243_982875812_n
Det finns inte en enda lyktstolpe på gatorna som inte har något klistermärke på sig. Affischer trängs på väggarna vid caféer och gatuhörn. Alla vill visa vilken spelning man ska gå på, eller vilket politiskt parti som man ska gå med i.

Klottret klär väggarna längs Folkets park. De olika motiven flyter samman till en enda målning. Mittemot finns Golden Shiva, med sitt billiga öl. Baren är stängd, nedklottrat skydd är för fönstren. Längre bort finns en stängd butik, som antagligen har gått i konkurs. Vattenpipor kikar fram bakom dåligt fasttejpat brunt papper.

Grekiska restauranger och affärer står vägg i vägg med arabiska, thailändska och irländska. Något för alla smaker och nationaliteter. Vissa affärer heter något i stil med ”Möllans ost” och ”Möllans frukt och grönt”. Det är som om Möllan är ett litet land för sig själv. Något som skiljer sig från Malmö, något annorlunda.540681_4722814997062_742762345_n

Efter rundturen med Henrik satte vi oss vid den stora statyn mitt torget och gick igenom våra frågor som vi tänkte ställa till folket på Möllan. Vi kom fram till att splittras och att gå olika håll, eftersom vi inte ville verka många och skrämmande. Jag och Isabel bestämde oss för att gå runt på torget och fråga folk om hur de tyckte om Möllan och dess mångkultur. Först fick vi inte riktigt någon bra kontakt med någon men efter en kort vandring fick vi kontakt med 2 personer. Ingen av dem var etniska svenskar, då de svenskar vi frågade inte ville prata. Den ena var där för att handla, och sa att han annars aldrig skulle ha åkt dit. Priset och det stora utbudet verkade vara det som lockade. Den andra killen var där för han hade bestämt möte med någon, men hade annars inte heller åkt dit. Han tyckte inte det kändes som att han var i Sverige när han var där, men verkade mest se på stället som negativt. Som en plats för de som inte passade in i övriga Malmö.

Markus och Joel sta

72506_4722811556976_1652455809_n

nnade kvar vid konstnärens Axel Ebbes staty Arbetets ära för att observera torghandeln, social interaktion och mångkulturell indikation. En kvinna köper apelsiner på torget. Försäljaren håller i påsen och hon lägger i de hon vill ha. En annan kvinna köper ett helt flak ägg. Sedan kom en äldre kvinna i 50-60-års åldern som stod ett tag och tittade på några olika grönsaker, och började diskutera priset på varorna hon tittat på. Efter några minuter var båda parter nöjda, de tackade varandra innan hon började gå iväg över torget mot en okänd destination. En man lastar runt varor till de andra stånden. Det ser ut som att alla jobbar tillsammans. Hur fick de detta monopol? Har alla samma chef?

Av Isabel Stövring-Nielsen, Michael Tägli, Markus Richter och Joel Tomelius

Tanter, Toaletter och Torghandlar

Ett lugnt torg centrerat runt en staty i arbetets ära var det som först mötte oss när vi anlände till Möllevången. Bilden av möllan är delad, både positiv och negativ, och det var det vi ville undersöka närmare. Vi ställde frågor till människor på torget, som till exempel:

21287_10201128054429171_1896067785_n

– Hur trivs du på möllan?
– Vad är bäst respektive sämst med möllan?

– Hur är stämningen på möllan? Och så vidare…

Vi fick olika svar, av olika karaktär, och blev bemötta på väldigt olika sätt.

Svaren vi fick var mestadels positiva, med glad och vänlig attityd. Majoriteten uppskattade den mångkulturella stämningen där man kan ta del av det bästa från världens alla hörn.

Dock mötte vi en utländsk man, som stod ut med sin klart utryckta negativitet till mångkulturen. Han uttryckte tydligt; “Väst ska vara väst”, och menade på att mångkultur är något negativt.

Men i övrigt var de vi intervjuade positiva till mångkulturen, och tyckte att det liknade känslan att vara utomlands. Bland annat intervjuade vi tre tanter, som var överens om att möllan var ett trevligt inslag i Malmö, och de tyckte att det var tråkigt att torghandeln stängde redan tre. De tyckte tillsammans med en småbarnspappa också att möllan fått ett oförtjänt dåligt rykte.

En annan intressant karaktär var en butiksägare, som även om han svarade på våra frågor, verkade mycket misstänksam och hans svar var av det korta slaget. Svaren vi fick var enstaviga, och det enda negativa han kunde komma på var vädret. Hans attityd till möllan som plats var alltså positiv, även om han verkade misstänksam mot vår närvaro.

blått sken på medborgarkontoretVi gick även en runda runt området för att bilda oss en egen uppfattning, och miljön vi möttes av var blandad. Toaletten på medborgarhuset var utrustad med blått UV-ljus (troligen för att förhindra besökares drogintag), husen var ofta nerklottrade, och vi såg en klargrön bil märkt “inbrottsskydd”. Men vi såg också en lugn, trivsam torghandel, vänliga försäljare, och vi kände en atmosfär liknande den man annars finner 733973_10201089688870056_671160674_nutomlands.
Vårt allmänna intryck av möllan var blandat. Å ena sidan finns en fin, fredlig plats som media gett ett felaktigt rykte, å andra sidan finns tecken på att

dessa rykten stämmer.