”De här jävla smålänningarna”

– by Hanna, Sebastian, Louise och Daniel

“det är en väldigt stor skillnad på nu och då, idag finns det för många smålänningar som kommer hit och festar”.

Måndagen den 15:e april var det dags för vår exkursion på Möllevången, även känt som projektet Möllan. Vi hade valt att undersöka möllan utifrån folks olika åsikter men även utifrån olika teman såsom gentrifiering och industrialisering.

subway

Krossat fönster på Subway

Med bestämda steg gick vi upp ur citytunneln vid Triangeln för att sedan traska vidare till Möllan för att undersöka gentrifieringen. Först intervjuade vi en man och en kvinna i övre medelåldern, de hade bott på Möllan 25 respektive 32 år. Inledningsvis började vi med att fråga dem vad de tyckte var positivt med Möllan. De svarade att Möllan var ett samlat ställe där allting fanns nära till hands. De anser att Möllan är en trygg plats, och att diverse rykten om platsen är befängda. “Det händer ju skit i varje stad och stadsdel, varför skulle just Möllan vara så speciell?” sa mannen. Kvinnan la snabbt till att om hon kunde, så ville hon bo kvar på Möllan i resten av sitt liv. Vi undrade även vad de tyckte om att Subway kommit till Möllan, de berördes inte särskilt mycket av det eftersom de själva föredrog att köpa sina baguetter där de bodde. men de kunde dock förstå att folk blev upprörda förstå att restaurangen blev vandaliserad p.g.a. konkurrensen.

Vi mötte en kille på 25 år och en tjej på 20 år som var födda och boende på Möllan. Vi frågade dem hur skillnaden från idag respektive när de var små. Killen sa bestämt “det är en väldigt stor skillnad på nu och då, idag finns det för många smålänningar som kommer hit och festar”. Vi skrattade till lite nervöst, tackade för hans svar och gick vidare.

När vi gick på gatorna så såg vi ett par stora killar som stod och målade graffiti på en vägg, vi visste det inte då, men detta var smålänningarna…

Grafitti från den nämnde smålänningen

Grafitti från den nämnde smålänningen

Vi puttade fram den modigaste av oss för att ställa frågorna, när vi fick reda på att det var smålänningarna vi pratade med så brast vi ut i skratt. Vår fråga till smålänningen var “varför valde du att komma till Möllan?” Hans svar var att han kom till Möllan “biran och käket”, det var billig mat och billig öl som han menade.

Vår frågeställning bekräftades av våra intervjuer – förändringarna kring Möllan enligt dem som bor där ses som olika från person till person. De yngre människorna ansåg att förändringen blivit lite stötande då “smålänningarna anfallit”. Medan de äldre ansåg att Möllan blivit lugnare och inte alls stördes av de förändringarna som gjorts där. på vägen tillbaas till tåget såg vi klart och tydligt industrierna från den “gamla Möllan” och från det nya. När vi passerade Subway, som endast har stått uppbyggt i ca 3 månader, så såg vi allt skräp och de sönderslagna rutorna.

Annonser

One thought on “”De här jävla smålänningarna”

  1. Ping: #blogg100 En solig dag på Möllevången | Sociologi på gymnasiet

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s