Streetart och politisk klotter

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klicka på länkarna så finns de vissa analytiska knep att läsa om Ett lite bildspel på politisk klotter och streetart kring möllan, kan var en utgångspunkt för en analys av Möllevången som en politisk och kulturell plats hur går det använda mina analytiska tips: dramatisering, perspektivering och kontrastering på detta. /Henke

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Möllan här kommer vi!

Bild

 

 

Måndagen den 28 April satte vi oss på tåget mot Malmö för att besöka Möllan. Även om tågresan bara tog femton minuter kändes en tydlig skillnad i atmosfär gentemot vår lilla studentstad Lund. På torget hör vi främmande språk, nästan ingen svenska alls faktiskt. Frukt och utländska varor säljs i överallt på torget och i små krypin runt om. Det spelade ingen roll att vi var i Sverige för om vi var sugna på utländsk mat, till exempel arabisk, persisk eller indisk så kunde vi bara gå till andra sidan torget. Variationen i språk, klädstilar, matbutikerna (sättet de visar sina varor utanför butikerna) var det som gjorde att vi fick känslan av att Möllan var ett verkligt mångkulturellt torg. Vi bestämde oss därför att intervjua personerna vi träffade om vad de tyckte om det mångkulturella Möllan. Det vi främst ville fokusera på var integrationen mellan de olika kulturerna och om denna integration var positiv eller negativ.

 

De första Mölleborna vi pratade med var två lite lätt överviktiga män i femtioårsåldern. En av dem hade bläck på pekfingret (alltså hade han precis varit med och röstat i ett val som har med Israel att göra). Båda männen hade dock bott i Sverige i ca 20 år i och med deras något bristande svenska så hade de svårt att förstå svenska ord som integration och mångfald. Men efter lite om och men fick vi fram deras åsikter om ”det mångkulturella möllan”:

 

Det är fint med olika kulturer, varför är Amerika och Australien så stora och framgångsrika? Jo, för att de har många olika kulturer. ”

 

Den andra mannen tyckte dock att Möllevången var ett segregerat område för att personer från samma kultur bor bara med varandra. Mannen som tyckte att mångkulturalitet var fint höll inte med utan tyckte att Möllevången var integrerat.

 

Nästa person hade bott på Möllevången i sju år och tyckte också att Möllevången var ett integrerat samhälle med olika kulturer som lever sida vid sida. Det är också positivt för en ökad förståelse bland de olika kulturerna och det hade varit tråkigt om alla varit likadana. Den som träffar någon från ett annat land sprider vidare sitt kulturella arv. Deras barn blir en blandning vilket får en multiplikator effekt på integration och mångfald.

 

Många av dem vi frågade som sa positiva saker om det mångkulturella Malmö. Vi träffade dock några tjejer i tjugoårs ålder som hade bott i området i hela sitt liv hade lite andra synvinklar på mångkulturaliteten. I deras klass hade det varit väldigt uppdelat mellan de utländska ungdomarna och de svenska. Trots att alla kommer från samma område delades det upp och det skrek skällsord från båda grupperna. Det kunde också vara mycket slagsmål mellan de utländska och svenska killarna på grund av kulturkrocken.

Vi gick in i tre olika restauranger för att fråga om det var någon från en specifik kultur/religion som kom och åt på deras restaurang. På restaurang 1 – ”Indian Express” pratade vi med en kurvig dam som såg ut att vara indier. Det var mestadels utländska som jobbade på restaurangen. Vi såg god kulturell spridning på kunderna. Restaurang 2 – Typisk svensk pub, med sin strikta inredning och meny, som låg i utkanten på en av torgets gator. Tjejen som arbetade där sa precis som föregående person att det var blandat med kulturer som kommer. Där fanns dock en viss underton när hon påpekade: ”eftersom ägarna kommer från en kultur så tar de med sig kompisar som i sin tur tar med sig kompisar så att därför blir det fler från vissa kulturer”. Restaurang 3 – ”Möllans Habibi”. Det var främst namnet och den dinglande svenskaflaggan utanför affären som gjorde oss nyfikna. Vi fick prata med restaurangägaren och det visade sig att flaggan inte hade något med maten att göra, det var lite oklart vad syftet med den svenska flaggan var… Han höll i alla fall absolut med om att mångkulturalitet är positivt. Att han hade flest svenska kunder beror inte på den svenska flaggan utan den goda kebaben. Däremot tyckte han inte att det var positivt när det kom för många från samma land till ett ställe. Han pratade främst om de arabiska invånarna och påpekade att han själv kunde betydligt mer svenska än de som bott där i tjugo år när han bara bott där i två år.

 

”På Möllan behöver man inte kunna svenska. Vill man köpa arabisk mat pratar restaurangägaren arabiska, vill man klippa sig kan man gå till den arabiska affären och vill man gå och träna snackar de arabiska på gymmet.”

 

Detta var enligt honom inte positivt för att när de inte integreras börjar de ”Kaoza och bråka”. Träffar du denna man på Möllans Habibi kommer han bara prata svenska vart du än kommer ifrån han går nämligen efter mottot: bor man i Sverige ska man kunna svenska. Kanske ger det svaret till flaggan!

 

 

Lovisa & Edda S2A

 

 

 

 

Kriminella Möllan i förändring

Dagen kunde inte ha varit mer perfekt. Från en ljusblå himmel sken solens värmande strålar ikapp med leendena hos gruppen förväntansfulla och ivriga sociologistudenter, ståendes utanför Lunds Centralstation – en plats med en anda av trygghet och komfortabilitet, en plats där det mest kriminella du troligtvis kommer att möta är svarttaxibilarna som när du missat sista bussen och inte får tag på 330 330 krigar för att få dig att betala ohyggliga summor för den lilla biten hem. Eller möjligtvis den stora mängden av ungdomar i din egen ålder som med falsklegg tar sig in på Viggos lördag efter lördag utan att bli påkomna. Det känns välkänt och det känns bekvämt. 
Men så fort du sätter din fot på tåget som egentligen bara skall ta dig 10 kilometer bort infinner sig känslan av att du i en hastighet av 200 kilometer i timmen är på väg till en helt ny värld.

Vandrandes i den stekheta värmen märker vi successivt hur miljön kring oss ändrar skepnad. De stora glasfönstren, välputsade fyllda med varor som skriker efter att bli konsumerade byts sakta ut emot fönster täckta med papp?, och butiksskyltarna skvallrar om ett utbud ifrån hela världen. Den berömda torghandeln uppenbarar sig i all sin prakt, onekligen hjälper det fantastiska vädret till en bit på traven, det kryllar av människor och att veta var exakt man skall börja fråga runt är förvånansvärt svårt. Till slut bestämmer vi oss för att ta en runda på gatorna runt omkring då vi är på jakt efter tvättäkta Möllanbor, inte bara folk som är där över dagen. Ironiskt nog är den första personen vi möter överhuvudtaget inte ifrån vårt platta Skåneland överhuvudtaget, utan är nere från Göteborg för en kortvisit hos en vän. När vi ställer den direkta frågan om han upplever Möllan som en farlig plats blir svaret dessvärre diffust och snöar mer in på Möllan som en accepterande miljö, en plats för vem som helst och hur mycket han älskar det. Under denna pratstund (låt oss påpeka att denne person var enormt pratglad och våra sylar i vädret inte blev många) var den minut då han svart försökte köpa till sig Mathildas nylonstrumpbyxor den som innehöll mest prat om kriminalitet.

Omtumlande och glatt överraskade av denna start på Möllan strosade vi varsamt vidare i omgivningarna tills vi till slut fann ett par i 25-års åldern som vi artigt frågade om vi kunde få ställa några frågor till angående Möllan som en farlig plats – och lucky lucky us, det fick vi.

Dessa 25 åringar svarade utförligt på våra frågor och svaren var väldigt eniga. De tyckte inte att områdena kring Möllevångstorget kändes farliga att vistas i, men om man tog sig längre ner emot Folkets Park, så var det ofta att man kunde känna ett obehag. Mannen framförallt uttryckte ett obehag gentemot att gå hem ifrån utekvällar — att på bakgator bli nedslagen eller rånad . Men för övrigt så tyckte de att Möllan i sig själv och personerna som vistas där är trevliga.

Efter detta spatserade vi nedför Simrishamnsgatan mot vår destination, till Acke Bs crib. Vi hade sen innan denna dagen kontrollerat våra personliga kontakter och hittade Axel, 21 år, som i två år har varit boende på Möllan. Denna intervjun kan vi definitivt säga var den mest givande. Axel pratade med stor entusiasm om hans känsla och upplevelser kring Möllan. ” Möllans image har definitivt ändrats, mer och mer människor med svensk etnicitet flyttar hit och priserna stiger. På grund av detta har de kriminella gängen förflyttats bort ifrån Möllevångstorget”. – berättar han för oss och när vi frågar om vilka kriminella handlingar som utförs på Möllan tar han upp användandet och försäljningen av lättare droger så som hasch och marijuana, samt den beryktade svarthandeln. När vi frågar honom om svarthandeln så berättar han att det lokala egen ägda butikerna verken ger kvitto eller tar kort. Det som är mest märkbart inom detta området är säljandes av smuggelcigaretter och tobak. Axel säger själv att det ofta inte är personerna bosatta på Möllan som begår kriminella handlingar utan utomstående ”gäng” som traditionsenligt kommer till Möllan för att möta upp andra gäng. Axel kan känna hur Möllans forna anda försvinner längre och längre mot Seved och Rosengård. I takt med att kriminaliteten förskjuts ifrån Möllan, så tror han att det signifikanta för Möllan också kommer försvinna med det. Han säger detta med en sorg, som vi nog alla kan relatera till. Nog vill vi alla att kriminaliteten ska försvinna, men vi vill ju trots allt fortfarande ha kvar vårt mysiga lilla Möllan.

Av: Malin och Mathilda

”Betala först och sedan smaka! Tack”

En varm och solig måndag i april åkte vi till Möllevångstorget i Malmö. När vi kom dit möttes vi av glada torghandlare som sålde massor av olika sorters frukt, grönsaker och blommor. Torghandlarna var väldigt glada för att bjuda på smakprov av det de sålde – något som inte händer på andra ställen och affärer utanför Möllan. Vi upplevde folk som väldigt glada och trevliga, ibland kunde folk komma fram och prata med en utan att man kände varandra. Det var väldigt positivt – man fick ett väldigt bra intryck om Möllevångstorget. Vi upplevde också Möllan som väldigt färgglatt, det var många olika frukter och blommor och butikernas fasader var väldigt kulörta.

Det fanns väldigt många olika butiker med många olika etniciteter, allt från Indien och Thailand, till Iran och Irak. Något för allas smak och tycke. Butikerna sålde många landsspecialiteter och var mycket glada när man kom in i butiken. Man fick snabbt ett positivt intryck av butiken man gick in i.ida

Tempot, människorna, doften, alla klistermärkena på lyktstolparna och alla restauranger gav intrycket av olika kulturer och små godbitar från olika delar av världen. Att bara studera klistermärkena som fanns utsatta överallt gav en känsla av att det var någonting annorlunda med Möllan. När vi ett stort gäng från Katedralskolan kom till Möllan märkte man på folk att det hände någonting som inte brukar hända och de undrade vad vi gjorde.

Folket på torget skrattade, satt på en bänk och bara tittade, åt sin korv med bröd, handlade sina frukter och vart man än vände huvudet på torget såg man ett vänligt leende bakom ett fruktstånd. Vi hitta inga klädbutiker men man fick aldrig känslan av att det fattades någonting utan det kändes helt naturligt.

Den första människan vi pratade med var en väktare, kanske runt sextio år gammal. Han var uppenbarligen bekant med vårt projekt, för innan vi hade hunnit öppna munnen för att haspla ur oss ”kultur” avbröt han oss med ”ja, det är mångkulturellt.” Han viftar uppgivet med armarna men svarar ändå ingående på frågorna. ”Nepp, inte mycket bråk. Japp, många kulturer, helt smockfullt på lördagar”. Han har även observerat att arabiska är mycket vanligare än svenska, och han tror det är ett gemensamt språk, vilket vi snart märker själva.

Lite senare när vi står och mumsar på mango vid ett fruktstånd kommer det en kvinna med östasiatiskt utseende, hon och ägaren, som verkar vara ifrån mellanöstern, pratar snabbt och ledigt på ett gemensamt språk vi inte kan identifiera. Trots olika etniciteter delade de alltså ett språk. Vi hade tyvärr inte tillfälle att fråga honom om det, trots sin genorisitet med mango var han ett mycket ovilligt intervjuobjekt.

Butikerna på Möllan är inte något vi är vana vid att se. De är inte så prydligt inredda, utan det är billigt, praktiskt. Hade det varit en svensk butik vi gått in i hade vi förmodligen misstrott varornas kvalité, men nu var så inte fallet.

Det inhandlas sjögräschips och kallt mjölkte i en thailändsk butik. Vi virrade sedan runt och försökte lokalisera en persisk butik vars namn vi inte kunde uttala, ännu mindre skriva. Vi frågade artigt ägaren om han kunde tänka sig svara på några frågor, vilket han gärna gjorde. Dock gick konversationen mycket trögt.

”Så vad tycker du om Möllan?”

”Bra”

”Vilka är dina kunder? Har du en fast kundkrets eller är det nya personer?”

”Båda”

”Hur länge har du haft butik här?”
”17 år”

”Oj, vad länge! Är det något du tycker har förändrats under de här åren”

”Mycket lite.”

Det var ärligt talat inte särskilt informativt. Vi ser oss om i butiken efter ett mer vältaligt intervjuobjekt och ser en iransk kille som käkar nötter. ”Jag kan svara på era frågor” säger han vänligt. Den unga och trevliga killen vars namn vi glömde fråga efter ger en färgstark och mångkulturell bild av torget. ”Det finns personer från precis hela världen” säger han entusiastiskt. Inte bara människor som pratar arabiska, utan även från Europa. Han kan inte förnimma något särskilt negativt med Möllan, trots att han är där ofta för att köpa sesambröd vilket han varmt rekommenderar. Bredvid den iranska skylten hittar vi även en intressant skylt där det står ”Betala först smaka sedan. Tack”, och vi fann den mycket exotisk. Vi är alla överens om att det inte är särskilt typiskt svenskt att småäta på något man sedan betalar. Faktum med att man kan bli åtalad för stöld om man stjäl en nöt på Ica.

En i vår grupp är själv född och uppvuxen på Möllan. Därför blev observationen annorlunda från hennes perspektiv. Hon berättade för oss i gruppen att det på Möllan finns en stark gemenskap mellan alla kulturer och att Möllan är det närmaste hon har till sitt hemland, något som hon finner avslappnande. ”Möllan är ett sätt att visa hur ’vår värld’ ser ut genom mat, vårt sätt att kommunicera och helt enkelt vårt vardagliga liv”.

 

Av: Elin, Ida, Hanna Å och Souad

Ekonomiska skillnader på 53 hektar? – Absolut?

Möte med tiggaren

Vi, (Norea, Rosanna och Ida) går av tåget i Malmö Triangeln och för att sedan spatsera vidare till möllan där vår observation skall äga rum. Det första intrycket vi får av möllan är entiggare relativt oförväntad syn, på loppet av fem minuter möter vi nämligen fyra tiggare som sitter längst gatorna vägen upp från triangelen/smedjegatan till möllan. Redan här förstod vi att detta område var ett område där viss ekonomisk obalans förekom. I kontrast till de trasiga vädjande människorna på marken gick samtidigt tjattrande studenter med exklusiva kläder. På vissa gator stod också dyra fina bilar parkerade precis intill de smala trottoarerna tiggarna satt på. Då vi kom fram till vår fjärde tiggare beslöt vi oss för att försöka intervjua denne man som bedjande bad om pengar, precis utanför ICA, medan han viftade med ett fotografi på två kvinnor, förmodligen familjerelaterade. Till en början var mannen något svår att få kontakt med då han hela tiden upprepade ordet ”Money” trots vårt kontaktförsök, men efter några minuters ”tjat” förstod mannen att vi hade frågor att ställa och svarade på dem så utförligt han kunde, (vilket stundtals var nästintill obegripligt då hans engelska vokabulär var knapert) Dock lyckades vi förstå att han brukade sova på olika ställen i området om nätterna, och att han inte var ensam om det. Om vi lyckades tolka det rätt verkade det som att han försökte beskriva ett ställe dit många andra tiggare som han samlades och sov på nätterna. Redan på detta stadium förstod vi att ekonomiska skillnader på möllan var något vi förmodligen skulle stöta på fler gånger under vår fältobservation.

Bland torghandlare får vi inblick i migranters ekonomiska villkor
Efter att ha avslutat en förhållandevis givande intervju med ”tiggaren” (tyvärr fick vi inte namn) fortsatte vi vidare mot det efterlängtade ”mångkulturella” torget. För att undersöka vidare huruvida ekonomiska skillnader speglades på möllan eller ej fortsatte vi med intervjutekniken och intervjuade två torghandlare, båda med icke-etniskt-vit bakgrund. En av killarna, som i övrigt var ca 25-30 år, verkade äga ’’ståndet’’ medan den andra kille endast var där för att sälja. De var väldigt trevliga och ville gärna svara på våra frågor. De berättade att de tyckte om Sverige och att de verkligen trivdes här. Den ena killen hade bara varit i Sverige i ca 2 månader och berättade att han tidigare bott i Norge några månader innan han kommit till Sverige. Tiden han var i Norge beskriver han som en negativ period av hans liv. I Norge upplevde han en mycket stark rasism till skillnad från Sverige. Vi frågade också honom om hur han bodde, och han berättade att han bodde tillsammans med några andra killar i en lägenhet i bara några kvarter bort från det ’’myllrande’’ torget. Lägenheter betalade han 2000 kronor för i månaden, och för att ha råd med detta fick han jobba hårt dagligen, mestadels svart.

Kommunpolitikerna om områdets statushöjning
I kontrast till vår blick på möllan som ett område med relativt stora ekonomiska problem, och en lägre arbetarklass, respektive hemlösa intervjuade vi en man som stod på torget och försökte värva folk till sitt eget parti ’’Det gula partiet’’. Mannen som i övrigt var en mycket pratglad prick berättade att det fanns över 180 barer och restauranger på möllan och att bostadspriserna var jättehöga. Han förklarade invecklat för oss hur möllan nu blivit mer av ett lägre medelklassområde med häftigt studentliv och engagerad ”bosättning”. Trots att den trevlige kommunpolitikern snackade på hela 15 minuter nämnde han inte någon endaste gång, problematiken med ett ekonomiskt obalanserat Möllan, inte heller bilden av Malmö som en stad med relativt stora ekonomiska klyftor. Detta gav oss en helt ny bild av möllan, vilken vi analyserade på vägen hem.

Ica möllanPå ICA syns stadsdelens kontraster
På hemvägen då vi gående tog oss mot stationen stannade vi till på smedjegatans ICA, där blev vi förvånade över hur dåligt skick ICA affären verkade vara. Det verkade verkligen vara längesedan det blev renoverat där inne. Där var smutsiga golv, trasiga vagnar och omoderna kassor. Det tog oss åter tillbaka till de ekonomiska brister vi tidigare diskuterat möllan ha. Om Möllan nu skulle vara en ”statsdel” med relativ god ekonomi, varför ett trasigt ICA? Samtidigt var de som befann sig i affären inga människor som vi utseendemässigt på något sätt kopplade ihop med ekonomiska brister, utan snarare det motsatta, ’’hippa’’ personer vars plånbok knappast såg tom ut. Kontraster tänkte vi, när vi sedan på vägen ut åter möttes av e tiggarkvinna bedjande för små mynt.
På tåget hem diskuterade vi vad vi sett och kom i princip fram till följande:
Vi reagerade främst på hur olika ställt människor verkade ha, även om de befann sig och verkade röra sig, el. eventuellt bo, i samma del av Malmö. Detta tycker vi bevisar att Möllan är ett ställe var ekonomiska skillnader finns, och är relativt tydliga, dock är det givetvis omöjligt för oss att dra en konkret och precis slutsats, då vi endast genomförde en ’’en-timmes fältobservation’’ samt intervjuade fyra personer.
AV: Norea, Idde & Rosanna

 

Möllan – en exotisk plats

Vi steg på tåget som tog oss till en av de mest omtalade platserna i Malmö, det mångkulturella Möllevången. Solstrålarna lyste över torget där vi blev bemötta av frukt och grönt från alla världens hörn. Doften av nyfriterade vårrullar, arabisk tabole och söta jordgubbar gick oss inte obemärkt förbi. Vi noterade och tog in att vi då befann oss på en plats långt bortom det typiskt normaliserade Sverige. De fastklistrade planscherna på anslagstavlorna längs gatorna kombinerat med graffiti och klotter utropade starka och slagfulla politiska åsikter samt värderingar.

Efter att ha spatserat runt i staden beslöt vi oss för att gå in i en butik där vi möttes av vattenpipor av olika form och färg från golv till tak. Vi blev snabbt intresserade och nyfikna på ansiktena bakom konsumenterna. Mannen med jordansk nationalitet bakom disken välkomnade oss med ett stort leende och var positivt inställt till en intervju. ”Det finns igen majoritet av konsumenter i min butik, jag träffar dagligen på människor från olika kulturer, alla handlar här, gammal som ung”. När vi frågar honom om de negativa aspekterna av Möllan berättar han att polisen sällan ingriper trots att de är i närheten. Utifrån detta ifrågasätter vi i efterhand om kriminaliteten är högre på Möllan på grund av människorna i området eller av att polisen inte ingriper. Om det är det sistnämnda målar media upp en felaktig bild.Bild

 

Efter ett antal försök i hopp om en intervju fann vi en kvinna i sina äldre dagar som kunde bemästra det svenska språket vilket tidvis var en svår uppgift enligt oss. Kvinnan, som var uppväxt i Polen och numera bosatt på Möllan sedan 70-talet efter att Andra världskriget brutit ut, beskriver att platsen har förändrats och dess utveckling. Hon berättade att stadsdelen var mycket renare förr, att människorna var snällare mot varandra och att de definitivt var mer hjälpsamma. ”En kväll för några år sedan blev jag rånad på Möllan utan att någon ingrepp vilket resulterade i en hörselskada på vänster öra och en förändrad syn på mitt Möllan”. Trots denna traumatiska incident och en aning förändrad syn på platsen märks det att hon känner starkt för de mångkulturella människorna, platsen och luften hon andas.

De flesta vi möter anser att Möllan inte består av någon generaliserad grupp invånare, likaså ingen dominerande kultur i form av människor och butiker. Bara under vår korta vistelse fick vi höra åtskilda språk som vi associerar med ”utomlands”. När vi ställer frågan varför människor väljer att besöka Möllan får vi upprepade gånger samma svar. ”Det är den fantastiska matkulturen som lockar hit oss och inte minst det billiga priset. Det sköna folket sprider en själslig glädje som gör att alla passar in, alla är på samma nivå och inga dömande blickar utbytes så som på Lilla torg, ett stenkast härifrån.” säger ett bosatt par på Möllevångstorget.

 På väg tillbaka till stationen vänder vi oss en sista gång för att ta farväl av det stämningsfulla Möllan och det är en sak som utmärker sig extra mycket – Subway. En franchise som i andra delar av Malmö fullt naturligt skulle smälta in bland resterande butiker. Det slår oss att det är det närmsta ”svenska” man kan komma trots att den populära kedjan grundades i Amerika.

Slutligen möttes vi av en tillmötesgående ung man fullt upptagen med att fylla anslagstavlan med affischer. Utan att fråga honom tog han initiativet att starta en konversation vilket hade klassats som underligt i en annan del av staden. ”Möllan är utan tvekan den bästa stadsdelen i Malmö, här finns allt, människorna här är trevliga och det är tråkigt att det målas upp en fördomsfull bild av platsen. Jag känner mig hemma här” förklarar han när vi ber om hans åsikt om stadsdelen. Med ett brett leende på läpparna går vi ifrån platsen som alltid lyser av de glädjerika människorna, den färgstarka maten och den familjära stämningen. Möllevången, det är en exotisk plats. Här känner vi oss hemma.

 

Av: Hanna N, Emma och Natalie

 

”Tjejer, kan vi få ta en bild med er?”

Vi tittar på varandra lite osäkert när killarna tar upp sina gamla Nokior med mobil-kamera. ”Ska vi låta dem, eller?” säger någon tyst. Varför inte, liksom. Lite osäkert låter vi en av killarna ställa sig bredvid oss medan hans kompisar koncentrerar sig på att ta bilderna. Efter några snabba foton får vi lov att återgå till vårt jordgubbsätande. Frågan kommer egentligen ifrån ingenstans, och den är kanske inte uppenbart kvinnoförnedrande men visst känner man sig ändå lite objektifierad när man står uppradad med fem andra tjejer och en ensam poserande man. ella1 ella2
Det tar sedan inte lång tid innan fler kommentarer om vårt utseende eller våra kroppar fälls av främmande män. ”Ta det lugnt med den röven”. ”Hej brudar, kom hit”. Kommentarerna tas inte emot som komplimanger, utan de medföljande blickarna vi får av männen känns snarare obehagliga. Dessa kommentarer förvånar oss emellertid då vi känner till Möllan som en politisk plats där framförallt feminismen är en viktig och central fråga. Det är lätt att ställa sig frågan hur en plats med så stort feministiskt och politiskt medvetande kan ge utrymme för så mycket kvinno-objektifiering och patriarkala strukturer.

Möllans politiska medvetande berör inte bara feministiska frågor, här finns även ett stort utrymme för socialism och kommunism. Det är åtminstone det alla uppsatta affischer och klistermärken ger oss intrycket av, och misstankarna bekräftas när vi sedan talar med människor som är bosatta på Möllan. Dessa beskriver hur det finns en tydlig vänster-norm i området, och även att svårt det är att ifrågasätta dessa socialistiska tankar utan starkt motstånd. ”Vill man ifrågasätta måste man verkligen kunna sin sak och vara beredd att man ger sig in i en tuff diskussion” säger en kvinna vi pratar med i en skivaffär.

Vårt slutliga intryck av Möllan är att det är en politisk och medveten plats, men vissa av de saker vi såg och upplevde där verkar tala emot tankarna om feminism och fullständig öppenhet.

Av: Ella Sangmyr, Hanna Joelsson & Signe Öfverberg Wierup S2B