Möllan bakom mediebilden

Den 17 april 2015 besökte vi – Kristina, Ulrika och Alexsandra – Möllevången för att undersöka lite mer om huruvida Möllan verkligen är den kriminella plats som media framställer den som.

Varken Kristina eller Alexsandra hade varit där innan, vilket gjorde att de förväntade sig platsen så som media framställde den som. Vi trodde att vi snabbt skulle se krossade fönster och avgränsade områden, men så fort som vi satte vår fot på Möllan märke vi att detta inte var fallet. Istället möttes vi av en fantastisk atmosfär, med skyltar på olika språk och torghandlare som erbjöd oss gratis vattenmelon. Vi fick därför snabbt känslan av att vara utomlands. Men detta var inte semester och det var dags att sätta igång med intervjuerna.

Med bultande hjärtan gick vi först fram till två svenska damer, i 70-års åldern, som just kommit ut från affären ”Möllans ost”. Efter lite småprat fick vi reda på att de inte bodde på Möllan, men att de brukade komma dit för små utflykter eftersom de trivdes oerhört bra. När vi frågade om de höll med medias representation av platsen och om de kände sig otrygga någonstans försvarade de snabbt området.

– ”Media ger en snevriden bild av Möllan, som egentligen inte e farligare än nåt annat ställe”

Detta svaret, att Möllan var en trygg plats, fick vi av ett antal andra svenskar också. Ett svenskt par i 20-års åldern, som bodde i området, berättade dock om att de flesta områdena i Malmö var säkra men att det fanns ställen, t.ex. Rasumusgatan, som de inte skulle våga gå till om kvällarna. Kvinnan berättade att hon för ett tag sen nästan trampat på en granat och att hennes systers pojkvän hade blivit knivhotad när han varit påväg hem från en fest. Paret kände sig dock säkra på Möllan och menade att mycket av kriminaliteten berodde på klasskillnader.

Efter att ha frågat ett antal svenskar blev vår undersökning därför lite mer nyanserad först när vi började prata med två utländska män i 30-års åldern. När vi, på engelska, frågade männen om de såg Möllan som en säker plats svarade den ena mannen med en krasslig engelska:
”For us – it’s safe. We come from Afghanistan, this is much better than boom boom there.”

Vi fortsatte konversationen och fick reda på att de bott här i 2 år och att de inte alls upplever staden som kriminell eller läskig. Därför blev vi senare väldigt chockade när den andra, lite blygare, mannen formade handen som en pistol och leendes sa att han sett någon bli skjuten och mördad för bara någon månad sedan. De började därefter skratta åt vår reaktion och upprepade ännu en gång att de verkligen ser området som säkert.

En stund senare såg vi en tiggare i 20-års åldern som vi, efter en lång stunds överläggande, gick fram till för att fråga om han kanske sett något som andra inte lägger märke till. Mannen kunde dock inte engelska, men det visade sig snabbt att han kunde ungerska – ett språk som även Kristina behärskar. Tiggaren berättade för Kristina att han varit på Möllan i endast en månad och att han trivdes väldigt bra. Han hade varken känt sig kränkt eller hotad av andra, utan bara ignorerad. På nätterna, när han sov ute, hade han inte heller observerat något kriminellt. Kristina sade sedan, efter en stunds konversation, adjö och gav pengar som tack. Så fort vi gick därifrån hände dock något som vi aldrig hade förväntat oss.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Ett oväntat jobberbjudande

En utländsk man i övre 20-års åldern kom skrikandes fram till oss på en cykel och sa med hyfsad bra engelska:

– ”I don’t have money for food, I sleep on parking distict”.

Vi blev först chockade av att det faktiskt var någon som kom fram till oss denna gången, men insåg snabbt att mannen måste sett Kristina ta upp plånboken när hon gav pengar till tiggaren. Vi sa därför att vi gärna ger lite pengar om han svarar på ett par frågor och på så sätt började vår konversation. Mannen, som hette Louis, hade befunnit sig på Möllan i några månader och sa att våld var väldigt frekvent förekommande och att han dagligen såg kriminella handlingar ske. Vi blev genast intresserade och fick sedan reda på att han faktiskt hade ett jobb som visade sig vara svartarbete, som han verkade tro vi var intresserade av. Han busvisslade nämligen och inom loppet av några sekunder hade ännu en man cyklat fram till oss, räckte ut handen och presenterade sig som Dávid. Han frågade därefter Kristina om hon var intresserad av ett jobb och erbjöd sig sitt mobilnummer flera gånger, även fast Kristina bestämt redan hade sagt att hon hade ett jobb.

– ” But this is for us”, sade Louis.

Efter ett väldigt intressant samtal sa vi adjö och bestämde oss för att det var dags att gå hemåt.
17 april 2015 blev alltså en väldigt intressant och lärorik dag för oss, med många nya erfarenheter. Men huruvida Möllan verkligen är farlig upptäckte vi var en svårare fråga att svara på än vad vi trodde. Är Möllan den farliga plats som media framställer den som? Vårt svar, utifrån det vi hörde, är att det dels beror på vem man är, vilka områden man vistas i och på att man möjligen är på fel plats vid fel tillfälle; brott kan självklart ske överallt.

Alexsandra Garpenhall, Kristina Csepregi och Ulrika Fridqvist

Brottsplats: Möllevången

I vårsolen på möllan – mötet med vänsterpolitik, arbetarsymbolik och en globaliserad mångkultur

En typisk svensk vårsol värmer våra ansikten när vi promenerar mot tågstationen i Lund för att ta
oss till Malmö och närmare bestämt Möllevångstorget. Möllevångstorget är ingen ny plats för mig,
jag har varit där många gånger innan men då har det varit för att antingen köpa någon exotisk frukt
på torghandeln eller ta en kall öl på någon av uteserveringarna med bekanta. Nu ska jag dit av en
helt annan a11174954_912248532151089_6499016810048746132_nnledning, jag ska nämligen försöka ta reda på graden av kriminalitet på Möllan och om människorna där upplever Möllan som en osäker plats att vistas på.
Tåget rullar nu in på den relativt nybyggda stationen vid Triangeln.

Jag åker upp för rulltrapporna som leder oss upp vid tandvårdshögskolan, det första jag ser när jag kommer ut ur perrong områdetär en stor skylt (se nedan). Denna skylt som är någon slags reklam för ett torgmöte som vänsterpartiet ska hålla. Jag har innan hört att det var många procent på Möllevångstorget som
röstade på vänsterpartiet i det senaste valet och utan att ens befinna mig på Möllan får jag signaler av att detta kan stämma.

Jag beger mig sedan mot Möllan. Det första jag ser är en torghandel och den välkändabronsbeklädda statyn Arbetets ära av Axel Ebbe. Det blir en häftig

hämta (3)kontrast då statyn skildrar den gamla svenska arbetarmentaliteten medan torghandeln som sker omkring statyn snarare skildrar
dagens globalisering och mångkultur.

Undersökningen – hur tryggt är det på Möllevången

Men om man nu ska hålla sig till själva undersökningen så började jag att fråga en en kvinna i 30 års åldern som var ute och gick med sina två barn över torget vad hon hade för tankar om kriminaliteten på och runt Möllevångstorget hon svarade:

”Det är klart det finns kriminalitet på framförallt droghandel, från vad jag hört av kompisar, men det är inget jag märkt av. Det kan jubero på att jag har små barn och sällan är ute senare än kl 9 på kvällen”.

Jag begav mig sedan emot folkets-park. På vägen dit gick jag verkligen och njöt, solen lyste och
jag gillade verkligen stämningen på Möllan. Det kändes nästan som om man var utomlands med
en massa små butiker som sålde allt möjligt krims-krams, skyltar som var skrivna på andra språk
än Svenska och nästan alla människor verkade glada.

När jag kom fram till stadsparken såg jag en man
i 60-års åldern som satt på en bänk framför dammen. Jag gick fram till honom och frågade samma fråga som jag ställt till kvinnan med barnen innan. Han svarade:

”Jag har bott i många länder i mitt liv däribland Brasilien men den enda platsen jag blivit rånad på är
Möllevången och dessutom två gånger. Så ja, där finns absolut kriminalitet på Möllevångstorget
men inte på dagarna. Då är Möllan en underbar plats att vara på där många kulturer möts och tillsammans bildar en underbar atmosfär från  hela världen”.

När jag är påväg ifrån folkets-park ser jag en grupp människor som ser ut att härstämma ifrån
minst 3 olika ställen i världen; Asien, mellanöstern och Europa. Jag går fram till gruppen och frågar
vad dem tycker är det bästa och det sämsta med Möllan. De är alla eniga om tre saker. För det
första säger dem att det är bra med torghandeln på dagen eftersom man då kan få tag på
grönsaker och frukter som man inte kan få tag någon annanstans i Sverige. För det andra tycker
dem att det är negativt att man som nyinflyttad i Sverige kan få det svårt att komma in i den
svenska kulturen om man bor på Möllan eftersom att Möllan är som en mix av så många olika
kulturer från hela världen. Den tredje saken är att det inte är lika säkert på dagen som på natten på
Möllan. Två av personerna har flertalet gånger sett både misshandel, drogförsäljning och annan
kriminell verksamhet runt Möllan på natten. De tror att det beror på att det finns många personer
runt Möllan antingen behöver pengar eller vill ha droger när de är ute på krogen på natten.
Molnen börjar nu att dra ihop sig på himlen och det känns som att det är dags att bege sig hemåt.
Jag har som sagt varit på Möllevången innan och jag tycker att det är en fantastisk stadsdel men
jag tror som sagt att där också existerar en hel del kriminalitet. Men det är absolut ingen farligare
plats än någon annan liknande stadsdel i andra städer. Folket som bor där såg också ut att leva i
harmoni oavsett vilken del av världen man härstammar ifrån vilket för mig är något väldigt positivt
för det verkar inte existera någon slags rivalitet mellan folk från olika länder vilket kan leda till
kriminalitet. Men för att sammanfatta min upplevelse av Möllan med ett ord skulle jag säga;
Fantastisk!

Jack Hedetoft

Möllan som ett politisk centrum

Möllan – Malmös politiska centrum

En solig dag i April hade vi fått uppgiften att göra en fältobservation i området Möllevången i Malmö. Sekunden vi sätter vår fot på Möllevången känns det som vi lämnat Sverige och Malmö för att stiga in i en mångkulturell bubbla där politiken spirar och det trevligt nog bjuds på vattenmelon. Det första vi ser är en stor vägg med klotter och politiska flyers. Vart vi än går på Möllevången under hela vår vistelse ser vi alltid spår av politiska budskap. Vad man inte får glömma är det stora Möllevångstorget med den exotiska torghandeln och de utbredda fruktstånden.

11037813_816647335057208_6439685616853903956_nDär vi står på torget söker våra ögon efter politiska affischer och olika slags människor som vi kan intervjua. Vi kan inte undgå att känna oss lite malplacé i telefonkiosken där vi överväger vårt nästa drag. Uppgiften vi har framför oss gör att vi inte känner oss ett med torget. Myllret av människor som rör sig åt olika håll med lugna men bestämda steg är en vanlig fredagseftermiddag på Möllevången.

Som en plats för många politiska manifestationer speglar Möllevången, även i vardagen, hur politiken är konstant närvarande i området. Den 8 mars gick en feministisk manifestation genom Malmö, från Gustav Adolfs Torg till slutdestinationen Möllevångstorget. Endast ett av de högerpolitiska partierna deltog i marschen. Den leddes av Vänsterpartiet, men även Miljöpartiet, Feministiskt Initiativ och Socialdemokraterna deltog. Sist gick Folkpartiet. Detta är ett tydligt exempel för det politiska engagemanget som finns i Möllevångsområdet. Före vår fältobservation kollar vi valresultaten för området, som visar en tydlig majoritet röster på Socialdemokraterna, Feministiskt Initiativ, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Valresultaten speglas tydligt i vad vi ser på torget och längs gatorna i form av affischer, posters, klotter, etc.

Skärmklipp 2015-04-24 12.42.34

På många affischer såg vi uppmaningar och slogans för olika saker som partierna vill åstadkomma. Många av dem innehöll också information om olika slags möten och evenemang som skulle ta plats i närheten. De flesta affischer och flyers var sönderrivna och de som inte var det var ganska nyligen uppsatta. En affisch vi såg överallt och som inte hade hunnit förstöras var Vänsterpartiets evenemangsaffisch om en demonstration den 1 maj, med slogan ”Rätt till arbete – tid att leva”.

Ett konkret exempel på det politiska engagemanget i området var ett lokalt café vår lärare Magister Larsson tipsade om. Särskilt toaletten som enligt vad ni ser på bilderna är fylld med politiska stickers.

Detta bildspel kräver JavaScript.

De vi intervjuat som bor i området vittnar om mycket politisk aktivitet i form av manifestationer och demonstrationer, och även de som bara vistas i området märker av den politiska stämningen. Vi intervjuar en butiksinnehavare utanför hans butik som berättar att det alltid är mycket politisk aktivitet i området, men att det var extra mycket runt valet i höstas. Kvinnan på torget tycker den politiska stämningen i området är bra, och studenterna vi pratade med i Folkets Park tycker det är roligt med all rörelse men är själva inte politiskt aktiva. Alla vi intervjuade tycker det politiska engagemanget i området är intressant och spännande.

Av: Amanda, Vilma och Sofie

En vandring från melonförsäljaren på torget till Netto

Möllan – En mångkulturell plats

11110767_907206595998000_9181054084050986094_n

Fimpar vid trottaren utanför en bar

slöj

Beslöjade skultdockor vid norra parkgatan utanför folkets park

 

11183449_907206252664701_129166430514904090_n

Exotiska frukter utbjuds på torget

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi, ett gäng sociologistuderande tjejer från Katedralskolan i Lund, satte oss på tåget för att åka till Möllevången var vi förväntansfulla och hade höga förhoppningar om eftermiddagen. Vi hade nog alla lite olika tankar om vad vi skulle möta när vi kom fram och det kändes som att vi skulle åka på klassresa till ett annat land. Vi hoppade av tåget och började gå mot Möllevångstorget. På vägen dit gick vi och vände och vred på våra huvuden för att ta in alla nya uttryck. Vi kom fram till övergångsstället som skulle leda oss direkt in till torget som verkade vara en central samlingspunkt och det var spänning i luften. Efter att vi tagit våra första steg in på torget möttes vi av en utländsk man som med en gång ropade på oss från sitt marknadsstånd och erbjöd oss att smaka av en vattenmelon som han precis skurit upp. Vi vågade inte riktigt gå fram till mannen och ta emot vattenmelonen så istället log vi lite snällt och fortsatte genom torget som bestod av en mängd marknadsstånd. Vi hade precis lämnat mannens marknadsstånd bakom oss när en utländsk kvinna i lite slitna kläder kom fram och frågade efter pengar. Än en gång log vi lite snällt och fortsatte att gå genom torget.

22411_907206305998029_3797085434048332469_nRuntomkring oss hörde vi rop och människor som pratade med varandra på olika språk och vi hade svårt för att bestämma oss om de var glada eller arga på varandra. När vi slutligen hade gått över hela torget stannade vi upp lite grann. Vi kom snabbt fram till att känslan av att vi skulle på klassresa till ett annat land hade ändrats lite grann. Det kändes inte längre som att vi hade kommit till bara ett annat land utan som att vi kommit till flera olika länder på en gång. Vi fick också ett väldigt blandat intryck av torget. Dels fanns den vänskapliga och välkomnande sidan där det bjöds på vattenmelon men sedan fanns även en lite hemskare sida där kvinnan kom och frågade om pengar.

Vi lämnade torget bakom oss och började observera gatorna runtom. Vi märkte att det inte fanns någon tydlig indelning av hur affärerna var placerade utan det var en väldig blandning av allt från arabiska affärer till turkiska affärer. Trots detta erbjöd många av affärerna och restaurangerna samma slags mat, vilket leder till en stor konkurrens som leder till att priserna pressas ordentligt. Där fanns också massa olika typer av affärer såsom mataffärer, smyckesaffärer och affärer som sålde vattenpipor och liknande.11159560_907206415998018_9049873670793200757_n

Efter att vi gått runt och kollat på alla olika affärer med olika varor och produkter så kände vi att det var väldigt mycket att ta in. När vi till slut fick syn på en igenkännbar affär, Netto, så valde vi att gå in för att jämföra Netto på Möllevången med Netto från våra respektive hemorter, Eslöv och Landskrona. Det behövdes inte mer än några blickar oss emellan för att konstatera att det var en rad med saker som skiljde sig. Till exempel var sortimentet annorlunda i butiken på Möllevången och när vi betalade vårt choklad uppmärksammade vi alla tre att den unge utländska killen i kassan var lite extra flörtig mot oss jämfört med hur han var mot de äldre damerna som också stod i kön. Detta grundar sig i att andra kulturer är mer öppna gentemot varandra och mot andra. Det kan också bero på att han tyckte att det var kul med lite nya kunder och inte bara de gamla vanliga.

Vi satte oss på en bänk precis utanför Netto, bänken var riktad mot en väg liknande en gågata där bilar får köra med gångfart. Trots att gångfartsområdet var tydligt skyltat så körde ett flertal bilar förbi i en förvånansvärt hög hastighet som vi reagerade starkt emot men det verkade ingen annan bry sig om. Vi fick därför uppfattningen av att detta var vanligt på Möllevången. Precis efter att en bilist kom förbifarande, pratandes i mobiltelefonen och i hög hastighet satt vi lite föga förvånade på vår bänk. Då hörde vi plötsligt en röst bakom oss, vi vände oss om och såg en äldre man stå vid sin permobil hållandes en stor sax i händerna. Han höll lite skämtsamt fram saxen mot Linneas hår och sa med en liten tvist ”Ska jag klippa av håret här?”. Vi var fortfarande lite chockade efter bilisten som kört förbi och visste inte riktigt om vi skulle skratta eller bli rädda av den äldre mannen men vi började skratta lite lätt och spelade med i skämtet. Mannen hade ett stort leende på läpparna och fortsatte sedan att packa saker på sin permobil. Vi kände oss lite lättade av situationen och tyckte att det blev en väldigt välkomnade stämning, vi kände oss nu lite mer som ”en i mängden” för en stund även om känslan försvann lite när vi så småningom lämnade vår bänk.

Vi korsade än en gång Möllevångstorget på vår väg tillbaka till stationen och slutet på vår lilla så kallade klassresa. På torget verkade det nu vara någon sorts utförsäljning av de varor som inte blivit sålda under dagen. Det hördes röster från alla håll och kanter och torget hade nu fyllts på med fler människor än tidigare. Vi lämnade så småningom torget bakom oss och försökte hitta till stationen. Vi märkte tydligt när vi lämnat Möllevången bakom oss och såg nu en helt annan typ utav byggnader och människor och vi slogs av tanken att vår klassresa nu var över.

Av: Johanna, Fredrika och Linnea

”Om man flyttar till Möllan direkt som invandrare, tror jag att det är svårt att komma in i det svenska samhället”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi, Agnes, Ida och Lina, gick från tågstationen triangeln till Möllevångstorget var det som att passera en landsgräns. Vi kom från det svenska, stela, ”sköt dig själv” samhället och hamnade i en varm atomsfär av gemenskap och mångkultur. Torghandeln var i full gång och där såldes frukt och grönsaker från olika länder, blommor och mat. Statyn, Arbetets ära, var det första man möttes av på torget och ju längre bort man gick från statyn: desto sämre svenska talades det. De som var längst ifrån statyn kunde inte tala svenska överhuvudtaget.

10689456_874927302583594_5673676704535820206_nDetta bekräftades sedan när vi mötte en svensk äldre man, som under 80-talet varit bosatt på Möllan. Han berättade att svenskarna sedan lång tid tillbaka har haft stånden närmst statyn. Om man ska göra sydostasiatisk, indisk eller mellanöstisk mat så är Möllan the place to hitta ingredienser på.

Vi gick runt och frågade människor vad deras intryck av Möllan var. Alla personer vi frågade nämnde ordet mångkultur. Många påpekade att det fanns en stor skillnad på Möllan och andra stadsdelar i Malmö, till exempel Limhamn och Möllan. Limhamn uppfattades som idealet, för det tidigare nämnda svenska samhället och som mindre mångkulturellt.

De som har bott eller besökt Möllan under årtionden berättade att även Möllan har förändrats angående mångkulturen. På 80-talet fanns det inte så många arabiska skyltar men det gör det idag. Vi uppmärksammade att många skyltar faktiskt var skrivna på arabiska men även kinesiska och vietnamesiska.

11182030_874927435916914_9086573716758488371_n

Det en stor sammanhållning mellan olika nationaliteter. Trots detta var de många 549302_874927372583587_8357410677003833129_nsom sa att de hade hört att judarna var utsatta. Det var dock ingen av de som vi intervjuade som själva hade märkt det och det gjorde inte vi heller. En annan grupp som nämndes som utstött var tiggarna. Tiggarna har kommit på senare år och vi tror att de därav inte har hunnit integrera i samhället.

Avslutningsvis sången om Möllevången

10454551_874927279250263_4536548330768222363_nVi träffade två killar som var från Irak, den ena översatte åt den andra då han endast bott i Sverige några år. Han som kunde svenska hade tidigare bott i Stockholm. Han berättade att det inte var lika integrerat mellan de olika kulturerna i Stockholm, som det är i Malmö.

”Om man flyttar till Möllan direkt som invandrare, tror jag att det är svårt att komma in i det svenska samhället”.

Federico Lamancha var en man, som vi träffade, som kom från Uruguay. Han presenterade en låt som han själv gjort som handlar om Möllan. Här kan ni lyssna på den:

Agnes, Ida och Lina

Feministisk kamp och Jämställdhet på Möllevången

11108955_816647411723867_3653736710963475522_nFeminismen i stadsbilden

En solig fredagsförmiddag tog vi tåget in till Malmö för att besöka den omtalade stadsdelen, Möllan. När vi kom fram till torget möttes vi av många frukt- och grönsaksstånd, flera olika språk och en mångkulturell atmosfär. Men trots alla Möllans frestelser var vi inte där för att avnjuta dem, utan för att observera jämställdhet.

På den korta promenaden från Triangeln till torget möttes vi redan där av feministisk propaganda. I höghusen längs trottoaren på Smedjegatan hängde målade tygstycken i fönstren och på lyktstolparna satt klistermärken som uttryckte att kvinnor ska ta sin rätt. Strax innan övergångsstället till torget stod en skylt från Vänsterpartiet som gjorde reklam för en demonstration.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Genom våra observationer på vägen dit och utifrån valstatistiken till riksdagen i området Möllevången-Folkets Park (http://www.val.se/val/val2014/prelresultat/R/valdistrikt/12/80/0205/index.html) tycktes vi ha fått en bild om att jämställdhet är viktSkärmklipp 2015-04-24 12.42.34igt för populationen på Möllan. Efter några minuters strosande på torget för att insupa denna magiska atmosfär, beslöt vi oss för att fråga några utvalda om jämställdhet, detta viktiga ämne.

Jämställt ska det vara!

Den första personen vi lade märke till var en ung mamma med utländsk härkomst som stod med sin barnvagn och utstrålade självsäkerhet. Vi promenerade fram till henne med raska steg för att ställa frågan: ”Tycker du jämställdhet är viktigt?”. Även fast hon bara svarade ett enkelt ”Ja” förstod man på hennes tonläge och attityd att det var en självklar fråga som egentligen inte behövde ställas. Men trots det starka svaret kände vi att vi behövde ställa följdfrågan ”Varför?”, och då fick vi ett lika kort och koncist svar: ”För att det ska vara det”.

Efter en stunds småpratande med frukt och grönsakssäljarna som bjöd oss på vattenmelon fick vi syn på två finklädda medelåldersmän. De stod i solen ätandes på varsitt äpple. Deras svar på samma fråga vi ställde till den unga mamman löd: ”Vi behöver jämställdhet för att det är viktigt att ta till vara på varje individs potential.” Efter det fina svaret ställde vi en följdfråga om de ansåg att det var jämställt på Möllan. Den ena mannen svarade: ”Jämställdhet är inte något geografiskt utan något på individnivå och klassnivå”.

På torget är det kvinnorna som handlar

Vi tog en liten paus för att köpa goda och billiga jordgubbar. När vi hade handlat och tittade oss omkring upptäckte vi att vår försäljare var den enda kvinnliga försäljaren på Möllevångstorget. Efter den här observationen upptäckte vi att det var mestadels kvinnor som handlade och bara ett fåtal män. Vi kopplade detta till en film vi sett på samhällslektionen ”Husmors filmer våren 1973” med Lasse Berghagen, som handlade om jämställdhet under 1970-talet. Det vi lade märke till på filmen var att majoriteten av de som handlade mat var kvinnor och de enstaka män som befann sig i mataffären var oftast sällskap till kvinnan. Denna observationen såg vi även på Möllevången denna soliga vårdag.

Efter oss i kön stod ett svenskt hipsterpar som vi gick fram till med detsamma och vi bad dem om att få fråga ett par enkla frågor vilket var samma frågor vi frågat de två männen. Svaret vi fick var: ”Ja absolut är det viktigt med jämställdhet eftersom alla är lika mycket värda. Men just nu är det inte jämställt för att kvinnor har inte samma förutsättningar i hemmet eller i arbetslivet, samt för att det finns ekonomiska klyftor mellan män och kvinnor”.

Den sista personen vi valde att fråga var en utländsk man som jobbade i ett av stånden. När vi hade presenterat oss och ställt vår första fråga viftade han bort oss en till en annan man, han ville alltså inte svara. Den andra mannen ryckte på axlarna, sade nej och började istället prata om bussresor. Vi förstod sedan att han arbetade som busschaufför.

Här efter valde vi att avrunda vår observation på Möllan. Vi satte oss på en uteservering och valde precis som alla andra att avnjuta det fina vädret.

Av: Maja, JoAnna och Rebecca S2A

Det kriminella Möllevången?

Naiviteten står skriven i pannan på oss då vi går av tåget från Lund. Med block, pennor, och varsin broschyr med karta och instruktioner, går vi mot Möllan. Vädret skiftar mellan sol och regn, men just då vi marscherar in på Möllevångstorget skiner solen ner på de tolv slitna tält som alla säljer samma gullökar och gröna äpplen.11166070_1117303461629557_869911983_n

Vi sätter oss ner på en bänk och inleder vår observation av folket som rör sig runt torget. Rent krasst så är vi smått besvikna på vad vi fann. Här var vi beredda på en bohemisk explosion av färg, smak, och musik där folk från alla länder umgicks på samma förutsättningar. Istället börjar det dugga lite då vi studerar den kala miljön. Möllans mångkultur är tydlig direkt då vi ser till försäljarna som alla vänligt mumlar att de inte kan svenska och erbjuder oss vattenmelon som tröst. Vi träffar på en äldre man som bott vid Möllevångstorget hela sitt liv. Han berättar om skillnaden mellan Möllan på sextiotalet och platsen vi nu utför vårt fältarbete på. Förr var det mer hederligt, berättar han, då var det knytnävsslagsmål som gällde; jämnt för alla. Dessutom hade polisen en hytt mitt på torget, en plats som numera är ockuperad av en Sibyllaservering. I en jämförelse mellan Möllan i hans minne och Möllan idag så nämner han gäng och vapen som en stor skillnad. Det var inte samma sak förr, numera dör människor då man tar med sig pistoler till konfronteringar, istället för bara sin kompis med en stark högerkrok. Numera gick han heller inte runt där på kvällen, berättar han utan någon större oro. Oro kommer däremot från en annan, äldre, man vi finner i Folkets Park. Han berättar hur han kom från Sverige, men växte upp i Afrika och Brasilien, och bott i de ‘ruffigaste’ områdena i Los Angeles, men det var först på Möllevången han blivit rånad. Även han minns de mer hederliga knytnävsslagsmålen och föredrar dem över de vapen som nu används. Idag, berättar han, att det bästa försvaret är ett par bra löparskor.11173480_1117303564962880_1251116539_n

Vi går in på ‘Nassims livs medel’ och har turen att hitta Nassim själv bland höga hyllor av kryddor och godis. Då vi frågar om han märker av någon speciell kriminell aktivitet berättar Nassim att det är bra folk som handlar hos honom; svenskar och perser. De andra kulturerna är han inte helt säker på, berättar han med en lätt fnysning. Han berättar om ett brott för något år sedan, då någon hade brutit sig i hans affär från en butik som låg vägg i vägg. Utöver det och lite skadegörelse som också inträffade åren innan vi kom dit så var det inget speciellt han märkt av.
Vi får liknande svar från tre tjejer som har en picknick i Folkets Park. De hade bott på Möllan i några år och kände sig säkra i området. Det enda tjejerna verkligen har upplevt som obehagligt var den brutala misshandeln av Showan i samband med en demonstration på Möllan. Alla tre var överens om att det är media som målar upp en bild av Möllan, av Malmö i allmänhet, som en mycket farligare plats än vad det faktiskt är. De förklarar sedan att kommunen har gjort mycket för att göra Möllan till en bättre plats. Vi tar reda på att polisen i Malmö har även använt sig av olika brottsförebyggande åtgärder för att minska kriminaliteten på Möllevången. Bl.a har polisen satt upp kameror på byggnaderna som slås på när mörkret faller. Detta har gett resultat, under ett år minskade det polisanmälda brotten med 40% och vålds och personrelaterade brott minskade med 52 brott. Ett exempel var en rondell de kallade ‘Knarkrondellen’ där det satts up lampor för att avskräcka missbrukare från rondellen på natten. Istället hade sagda missbrukare funnit belysningen mysig. De samlas där under kvällen och grillar tillsammans, berättar en av tjejerna med ett lätt skratt.

Då vi lämnar Möllevången känner vi oss egentligen inte mycket klokare än när vi först kom dit. Vi har träffat folk som absolut håller med medias bild om att Möllan är ett farligt ställe med mycket kriminalitet, samtidigt som vi mött flera stycken som anser att medias bild är överdriven och att Möllan är en trygg plats. Så, helt enkelt, vi vet inte. Vi vet inte om Möllevången är en speciellt kriminell plats, eller om det bara är media som målar upp en skrämselbild.

Av: Line, Marielle, Isabelle och Fia S2B