Hipsterhem eller hemlöshelvete?

En kvart med pågatåg från den akademiska bondbyn till Möllevången

Vi sitter på Pågatåg 11271. Tågen, som på uppdrag av Skånetrafikens ledningsgrupp designats i ljus, harmonisk purpurlila, är namngivna efter gamla folkliga skånska profiler och hyllades när de introducerades för ett tjugotal år sedan som innovativa – teknik och design i en gyllene kombination.

Ansträngningen verkar idag simpel och inkreativ. Gammeldags. När det dessutom visade sig att de nya tågen inte tål kyla och att de inte är anpassade till avståndet till perrongen, så…ja vi är inte imponerade.

Ingen graffiti, inget klotter, så långt ögat når. Regionens kamp för att förinta “tågklottret” förefaller effektivt. Klottrets fiende No 1 har gjort sitt jobb, helt enkelt.

Det enda som ger liv till centralens opersonliga och gråa outfit är människorna och vädret. Solen skiner och lägger allt i värme och ny dager. Sorlet bildar en fond av inbjudande gemenskap och mänskliga möten.

Resan från Lund är inte lång. Internetuppkopplingen är snabbare än tåget. Allt går fort och är tillsynes fungerande, effektivt, modernt.

Källkritik och förförståelse

Ett antal sociologistudenter stiger av tåget. Vi är några av dem. Stämningen är svår att läsa av. Spänning, nyfikenhet, men också nervositet och osäkerhet. Vad är det vi ska möta, se, vilka människor ska vi studera? Kommer de att bli förargade, kränkta eller glada och tillmötesgående? Tycka att vi gör något bra? Eller kommer de att tycka att vi är som turister på zoo? “Kolla apan”.

Vi har sett en video som cirkulerat på Facebook, där gamla, sköna, mångkulturella Möllan förvandlats till en laglös och krigisk ödemark. Möllan som för trettio år sedan var en samlingsplats för fattiga, narkomaner, studenter och socialfall, som ockuperades av medelklassen som tvingade upp lägenhetspriserna, renoverade bort det gamla, men som nu får stå som symbol för en undermålig integrationspolitik.

Hundratals människor sköt fyrverkerier mot civila, ett flertal skadades vid nyåret 2016/17.

Vi har läst om 16-åringen som blev ihjälskjuten vid en busshållplats. Spänningen stiger i vår grupp. Dödsskjutningen var visserligen i Rosengård men Malmö är Malmö. Ghetto som ghetto. Vi kommer från Lund. Har vi andra-ringare deltagit på svensklektionerna och kan vi Skolverkets kriterier för källkritik på våra fem fingrar? Vågar och kan vi verkligen ställa oss utanför vårt eget perspektiv och se vad som de facto händer?

“Att kunna kritiskt granska och värdera information är en förmåga som behövs i skolarbete, studier och som medborgare i ett informationssamhälle”

Bland heroinister och kontorister

Dagen är så vacker att den känns som tagen ur en strof direkt från “Idas sommarvisa”. Bortsett från antalet nertrampade tuggummin i asfalten, poliser med uniformer och batonger i varje hörn – månne i syfte att förhindra upplopp – utfattiga människor som desperat ber om pengar för att överleva dagen, så är det vackert som en sommardag. “…och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor” som Gustaf Fröding en gång diktade.

När vi kommer till Möllan möts vi av ett ingenmansland där alla åsikter går isär. Kulturkrock i ett nötskal. Möllevångstorget, som en gång var arbetarbostäder för dem som arbetade på Mazetti, Strumpan och Kockums berättar idag en helt annan historia. Vi lundabor överraskas. Våra fördomar sätts ur spel.

Politiska stickers på varenda elskåp och gatustolpe. Graffiti och gatukonst överallt, det sköljer över oss som en våg. Vi stiger in i en annan värld.

Vårt ärende på Möllan är dock inte likt den vanlige malmöbons. Vi är inte här för att köpa papayafrukter billigt eller för att reparera vår iPhone 6 – skattefritt. Vi är här för att åtnjuta och se en havererad integrationspolitik med egna ögon. Vi ska inta det offentliga rummet och ställa våra egna föreställningar på ända. Evaluera den påtagliga klassklyftan, kulturkrockarna, vi- och dom perspektivet in real life.

Zach.jpgOch mycket riktigt. Vi ser hipsters som kliver över hemlösa, romska tiggare, skakande heroinister för att med en målinriktad blick få den bästa sittplatsen inne på Vegan Bar. Vi ser medelålders par som fascineras av det exotiska utbudet av matvaror och kryddor, som fotograferar myllret, som tar selfies framför den senaste muralmålningen. Vi ser nonchalansen och arrogansen hos dem som fått sin mångmiljonlägenhet och “älskar” att shoppa nybakat bröd på “Ungerska bageriet” som förmodligen lägger en slant i någon favorittiggares burk på vägen tillbaka till sin urbanodling på balkongen. Men vi ser också det bottenlösa hatet hos dem som tvingas tigga, be och säga förlåt, de som skjuter besinningslöst på nyårsafton.

Intervjuer och observationer

Vi valde på förhand att ta hjälp av statistik, material och eget framställda intervjufrågor för att kunna tillägga nyanserad information i vår analys av möllans klyftor och kulturkrockar. Målet var att få fram hur individer beskriver Möllan och vad för slags kultur dem tycker är överrepresenterad.

Festligt och mångkulturellt säger Jan Åke

Bland annat så intervjuade vi en äldre man i 75-års åldern. Mannen, som vi kan kalla Jan-Åke tycker att möllan är festligt och mångkulturellt. Personligen älskar han att frukten är så billig.

Vi ser dessutom en romsk kvinna i rosa kjol, blås scarfs och en pappmugg och vågar först inte prata med henne. En dubbel känsla av att betala för hennes åsikter och dåligt samvete för hur löjliga vi måste framstå i hennes ögon. För ett par Nike Air-skor á 900 spänn hade hon kunnat åka tillbaka till Rumänien. När det visade sig att hon dessutom inte kunde engelska nöjde vi oss med att ge henne en tjuga, nicka och gå därifrån.

Andreas, 29, den till synes typiska hipstern med skägg, barnvagn och en Chai Latte med extra kardemumma i handen, svarade glatt att han älskar Möllan. Han berättar med bekymmersrynkan i pannan att han startat ett musikprojekt på Glassfabriken som riktar sig till asylsökande afghaner och att han brukar hänga lite väl mycket på Beyond Retro.

Utan någon som helst reflektion eller omvärldsanalys är det lätt att leva.

Det är bara att ta Pågatåget tillbaka, köpa en latte på vägen och sedan bättra på brännan. Men vissa möten har bränt sig fast på näthinnan.

Och ur ett mikroperspektiv är jag tacksam för den reflektionen.

Av: Zacharias Hingström, Jakob Dahl, Quentin Quan & Vilmer Hjort

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s