Katte på möllan 2015

För tredje året så åkte Katedralskolans sociologigrupper till Möllevången. I strålande solsken så observade de, dokumentarade med sina mobiler och ställde frågor till olika stadsflanörer. Resultatet kommer bli en rad reportage som kommer publiceras här under denna och nästa vecka.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Annonser

Streetart och politisk klotter

Detta bildspel kräver JavaScript.

Klicka på länkarna så finns de vissa analytiska knep att läsa om Ett lite bildspel på politisk klotter och streetart kring möllan, kan var en utgångspunkt för en analys av Möllevången som en politisk och kulturell plats hur går det använda mina analytiska tips: dramatisering, perspektivering och kontrastering på detta. /Henke

Detta bildspel kräver JavaScript.

Vad är egentligen skillnaden på en baguette och en hamburgare?

Vad är egentligen skillnaden på en baguette och en hamburgare?

Om att förhålla sig till förändringar i staden

Tidigare CoffeePoint, som var den andra kedjan i området har ömsat skinn till kulturkaféet coffeejoint med reggaeprofil

Tidigare CoffeePoint, som var den andra kedjan i området har ömsat skinn till kulturkaféet coffeejoint med reggaeprofil

En måndagseftermiddag åkte vi till Möllevången för att observera människorna och miljön. Vi tog tåget till Triangeln med resten av alla sociologifantaster. Vårt mål med eftermiddagen var att få reda på vad Möllevångsborna tyckte om den ständiga förändringen i området och vad för konkreta tecken som finns. Vi valde att arbeta i två grupper för att göra observationen så effektiv som möjligt. Sanna och Julia, hade som huvudsyfte att intervjua personer medan Erica och Rebecca skulle finna kontraster och notera dessa. Möllan i förändring var vårt huvudtema men vi valde att fokusera extra mycket på de kommersiella matkedjornas uppkomst på Möllan.

Intervju ett: Gentrifiering som segregrering

 

Det på Möllan så kontroversiella Subway

Det på Möllan så kontroversiella Subway

Julia och Sanna gick mot Folkets park. På vägen dit intervjuade de en man som flyttat från Danmark och nu bott på Möllan i tjugo år. De ställde frågor som besvarades med att han inte tyckte att Subway passade in på Möllan, men att det samtidigt skulle varit ännu värre ifall Mc Donalds hade öppnat i området.

“McDonalds är bullshit och passar inte in här”

 Han berättade även att han själv gillade att observera området medan det förändrades. På frågan om vad han tyckte hade förändrats mest under hans tid på Möllan, svarade han att man ser fler svenska människor och överhuvudtaget en större mångkultur än tidigare. Mannen berättade också livligt om gentrifieringen i området och dennes negativa påverkan på invånarna. Han tyckte det var synd att folk som bott här i hela sitt liv tvingades flytta ifrån på grund av ekonomiska skäl då priserna stigit, detta kan leda till att de som inte längre har råd känner sig segregerade från, i första hand området, men även Malmö i helhet. Detta kan i sin tur leda till att den integration som finns på Möllan faller sönder och att Möllan tappar sin mångkulturella status och flyter in i resten av Malmö.

Intervju två: Brevbäraren 

Efter denna intervju fortsatte de och stötte sedan på en brevbärare som inte bodde på Möllan men hade jobbat där i femton år.  Han tyckte till skillnad från den tidigare informatören att Subway funkade bra i området. Men ansåg att Mc Donalds inte hörde hemma där. Detta gjorde oss fundersamma och han berättade då att han såg en skillnad på företagens utbud av mat. På frågan om vad han tyckte hade förändrats mest nämnde han inte så mycket om folket i sig, utan mest om området. Som exempel nämnde han att de hade planterat nya träd, och även gjort en ny cykelbana.

Intervju tre: Mindre svenskar och Rasism

Som sista informatör så pratade vi med en man som jobbat som väktare på Möllan väldigt länge. När vi frågade honom om vad han tyckte om att Subway hade öppnat där så tyckte han att det var helt okej och ingenting som ställde till problem. Hans svar blev detsamma när vi frågade om Mc Donalds. Vi frågade honom om vad han tyckte hade varit de stora förändringarna genom åren. Då nämnde han att han ansåg att det tidigare varit fler svenskar på området och att den rasismen hade blivit mindre med åren. Alltså har två av våra informatörer olika uppfattning om antalet svenskar på området. Anledningar till detta kan bero på att personerna vi intervjuade själva hade olika etniska tillhörigheter och därför även kanske olika definitioner av vad det skulle innebära att vara “svensk”.

Observation: Spåret efter förändring i staden

Legala väggen vid folkets park

Legala väggen vid folkets park

Under tiden i en annan del av Möllan sprang Erica och Rebecca runt och letade efter tecken på förändring och gentrifiering i konkreta bemärkelser.

Det första vi la märke till när vi började röra oss runt på Möllan var alla skyltar på olika språk, vilket förstärker alla fördomar om ett mångkulturellt Möllan. Mitt emot en matbutik pågick en renovering av en lekplats, detta är en väldigt konkret förändring men det ligger också något djupare i det. En lekplats finns inte i områden med en mer vuxen befolkning. Detta var dock den enda delen av Möllan där vi såg en lekplats om man bortser från Folkets Park.  Vi la också märke till förändringarna som skedde i Folkets Park. Folkets Park är förändringarnas centrum. Någonting som vi alla lade stor uppmärksamhet på var den kända graffitiväggen. Under vårt besök så var ett nytt projekt påbörjat och i full gång. Förutom graffitin på dessa väggar hittade vi graffiti/tags och stickers runt området på allt från lyktstolpar och elskåp till vanliga bostadsbyggnader. Graffitiväggen är alltså i en stor konstant förändring.

 

Men vad är det då för skillnad på en baguette och en hamburgare för tydligen så finns det en skillnad även om de är inslagna i samma sorts papper.

 

Sanna Mentz, Julia Clausson, Rebecca Andersson Dahlen och Erica Johnsson S2C.

Det osvenska Möllevångstorget

Första intrycket, beskrivet av Ingrid, var ”färger”. Färger i skyltfönstren, färger på människorna. Vi stod bara på övergångsstället in mot Möllevången, alltså hade vi inte ens hamnat på torget än.

 

10168068_10203584545554430_716629138563160036_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väl på Möllevångstorget möttes vi av ljusa frukter och bär, men något mer mörka försäljare. Vi hade kommit till Möllan, ett ställe känt som den mest multikulturella platsen i Malmö (eller om något, i Sverige). Torget var inte så livligt, då det bara var måndag, men ändå slog sig en annorlunda känsla över platsen, något osvenskt. Männen som jobbade vid fruktstånden delade snabbt och fritt ut jordgubbar och melonbitar till alla som såg det minsta intresserad ut. Detta gjorde de med en glad och generös attityd, en stor skillnad i jämförelse med den halvt stela gubben på Coop Forum som delar ut skurna köttbullar på tandpetare. Försäljningstekniken kring torget gjorde hela stället lite mer utländsk, i positiv benämning.

“Kan jag få en melonskiva, tack?”
“Här, ta tre! Ta till dina kompisar. Varsågod, varsågod [varschegood]”, svarade mannen med brytning.

 

10325694_10203584545514429_6916005698169660868_n

 

Vi mötte en vakt och ställde honom några frågor. Han hade jobbat på torget i flera år, och kände till stället bra. Det dominerande språket var definitivt, utan frågor, arabiska. Sedan kunde han inte specificera, arabiska talas ju i flera länder. “Det underlättar kommunikationen, tror jag”. Han berättade även att det nästan aldrig var svenska försäljare, och om det fanns, så märktes det väldigt tydligt. Dagen vi var där stod faktiskt en svensk och sålde potatis och ägg. Vidare sade den glada vakten att det nästan aldrig uppstår problem, och att han älskar livligheten på torget.

 

10302385_10203584544594406_518043841416166824_n

 

Osvenskt kändes det verkligen som, när vi senare trädde in i en kinabutik och Nicole frågade en vietnames, på thailändska, var sjögräschipsen låg. Det kändes nästintill som att vi befann oss i Thailand då där inte fanns en enda svensk produkt i hela butiken. När vi gick genom utgången hade Nicole en påse med sjögräschips och mjölk med thaité-smak.

En liten bit från stånden stod män som vi gick fram till. De var först lite frånvarande, och vi var inte helt säkra på om vi faktiskt fick prata med dem fastän de sa ”ja”. När vi frågade hur de upplevde Sverige svarade båda översiktligt att allting var bra. Efter några minuter frågade den ena mannen i Lycamobile-tshirt vilket företag vi kom ifrån. När de både fick veta att vi var från skolan, började de istället tala om hur svårt det var att få arbete i Sverige, hur allt arbetsgivare tänker på är utbildning. Den ena mannen var från Pakistan, men arbetade i Danmark. ”När det är arbete… Allt de tänker på är utbildning. De ser mig, 40 år nånting, de säger nej”. Trots den pessimistiska synen på arbetsmarknaden trivdes de i Sverige, speciellt på Möllan. ”Ja, det är mycket bra”.

10173800_10203584545594431_2120515812485695952_nSist, men absolut inte minst, var de tre unga människorna vi mötte vid arbetarstatyn. De såg alla etniskt svenska ut och pratade svenska (inte skånska) utan brytning. Den första personen bor egentligen i Göteborg, men var på besök hos de två andra vännerna. Hon menade att Malmö var väldigt multikulturellt, speciellt Möllan.

”Jag har ju varit i stan i Göteborg, ni vet Järntorget, Stockholm och så… Och Möllan är ju egentligen också i stan, men det känns inte så. Här är det så mixat och chill liksom. I de andra är det fler vita människor… Lite stelare”.

 De andra instämde. Både två hänger rätt mycket på Möllan, dock bor de i utkanten av Malmö. När jag frågade den andra tjejen varför hon bodde där, svarade hon ”Det var helt enkelt billigare där”.

Efter ett långt och intressant samtal bestämde vi oss för att bege oss tillbaka till våra klasskamrater. När vi träffade dem stod det med varsin påse turkiska och arabiska bakelser. Tala om många kulturer på en och samma plats.

Nicole och Ingrid

 

 

Bilder från Möllan

Det första bildspelet av gruppen med Elise, Isabelle Werner, Klara Leger och Sandra Wikborg i S2c. Som även gjorde följande fältreportage