Röster om mångkulturen från Möllevången

Philip Trozelli, Nikita Spirkoska & Tova Hielscher S15B

En kulturell smältdegel?

Det var en onsdagsförmiddag den 4e maj som vi klev av tåget på Triangel torg, på väg mot Möllan för att påbörja vår observation. Vädret var soligt och vinden var behaglig som gav ett uppfriskande humör och glada leenden på elevernas och befolkningen ansikten.

När vi kommer fram möts vi av olika sorts affischer och planscher som har med politik att göra. Den första som vi fick syn på var ”Klasskamp, kvinnokamp”. Ett tecken på att Möllans boende strävar efter jämställdhet, inte bara i Malmö men hela Sverige såklart men det är en bra början. Dock hade vi som mål att ta reda på åsikterna kring mångkulturalitet på Möllan och skulle då intervjua några stycken för att ta reda på deras åsikter.

 

Den första som vi fick syn på och ställde upp till vår intervju, kallar vi för Anonym eftersom han inte ville uppge sitt namn. Vi började med att presentera vårt arbete och vad det är vi vill få ut utav det genom intervjun.

 

”Hej! Vi kommer från Katedralskolan i Lund och har fått i uppdrag att utföra en observation med sociologi klassen. Skulle du vilja ställa upp och svara på några frågor? Det tar tre minuter av din tid så det går ganska fort…” säger Philip till Anonym och vi andra står bredvid redo att anteckna och ställa följdfrågor.

 

”Jo absolut! Jag vill dock inte uppge mitt namn om ni ska publicera detta någonstans!” svarar Anonym och ler tillbaka mot oss.

Vi började med att ställa en enkel fråga, vad tycker du om Möllan? Svaret som vi fick var som förväntat. Anonym tyckte att Möllan var ett stadigt ställe med mycket variation av etniciteter. Detta kunde vi fullständigt hålla med om. Butikerna runt om på gatorna var fyllda med utländsk mat och variationer av länder också. Det fanns många indiska restauranger, livsmedelsbutiker med arabisk översättning och mitt i torget fanns även en marknad där både svenskar och utlänningar gick samman och hade glada konversationer. Andra frågan som vi ställde löd såhär:

 

”Vad anser du är positivt eller negativt om att Möllan är mångkulturellt?”

Anonym tyckte att det var enbart positivt eftersom det är härligt när det finns variationer av människor runt om sig. Hen ansåg även att mångkulturalitet minskar antalet fördomar runt om i landet eftersom man känner en slags gemenskap med varandra istället för att bygga nya och hemska fördomar gentemot varandra.

”Det känns i princip som om hela världen samlas på en plats, det är en härlig känsla man behöver ju nästan inte ens åka utomlands snart allt finns på Möllan – alla olika sorts variationer från mat till butiker till underbara människor!”

 

I slutsats om intervjuperson 1, kom vi självklart fram till att han hade en positiv åsikt kring mångkulturaliteten på Möllan och att det bringas positiva effekter till samhället. Anonym hade bott på Möllan i 7 år och hade flyttat dit från Västergötland.

 

Intervjuperson 2, hette Zoran, och satt tillsammans med tre andra män på en bänk där de njöt av solen. Vi gick fram till dem med leende på läpparna och frågade ifall det var okej att vi ställde ett par frågor. Responsen vi fick var ett leende tillbaka och svaret: “Ja men självklart!”. Han fortsatte med att beskriva hur det var en plats som var välkomnande inför alla kulturer, och hur det hade utvecklat samhället. Han sa saker som;

“Asså innan fanns här ingenting, ni ser det här torget? Det var tomt innan förutom statyn, men nu finns här affärer och restauranger på varje gata och de är alla från olika länder och kulturer.”  

Men han påpekar att det finns negativa sidor med det också;

“det har ju också kommit mycket mer kriminalitet än vad det var innan. Innan kunde man ta en kvällspromenad utan att oroa sig men det kan man inte längre känner jag.”

 

Den tredje personen vi intervjuade ville inte heller bli omnämnd med namn om vi skulle publicera vår intervju, men de gick dock med på att prata med oss ett par minuter. Vi kommer benämna den här individen som anonym (2) hädanefter. Vi fick säga att anonym (2) var en äldre dam som hade bott på möllan sen hon var en ungdom. Hon hade starka åsikter om mångkulturalitet redan från början av intervjun, och när vi frågade om hur hon upplever nu jämfört med förr så svarade hon:

“Jo, men det var nog bättre förr. Då kunde man gå till mataffären och förvänta sig att se en svensk bakom kassan. Idag är ser man bara affärsnamn som man inte kan läsa, och när man går på marknaden hör man aldrig svenska längre”.

Man kan lugnt konstatera att anonym (2) har vissa åsikter som inte är helt fördomslösa. Hon glorifierar dåtidens möllan med fokus på att då var mindre kulturell mångfald, och uppvisar närmast paranoida åsikter gällande inflytandet av främmande kulturer. Detta illustreras med kommentarer som;

“Jag tycker det är läskigt nu asså, ska vi behöva anpassa våra lagar och våran kulturer efter de som kommer hit? Ska dessa människor dra oss tillbaka till medeltiden med sin syn på kvinnor och religion? Vad är nästa steg egentligen? Ska vi instifta Sharialagar nu eller?”.

Som man kan se är anonym (2):s huvudsakliga fruktan att samhället ska utvecklas på ett annat håll än det som gammalmodiga Sverige gjorde, och för att validera sin åsikt använder hon sig av extremfall för att försöka väcka skepticism och fördomar mot främmande kulturer. Hon är helt enkelt inte bekväm med tanken på förändring.

 

Mångkulturaliteten på Möllan har alltså lyckats bredda sig enormt mycket över åren och det har även våra intervjupersoner påpekat.  Det har då även medfört både negativa och positiva sidor som har gynnat samhället på många olika sätt. Dock är dessa negativa och positiva enbart åsikter från människor som bor på Möllan, det behöver självklart inte nödvändigtvis stämma, men det är den uppfattningen som omgivningen har fått. Vi tror, att fördomarna är starkare än vad man från början tänkt sig att dem är, vilket heller inte är förvånansvärt då media varje dag rapporterar fall som då har med mångkulturalitet att göra. Vi tror också att det är en extremt varierande plats med ett spektrum av olika politiska åsikter. Om man ser på de vi har intervjuat kan man förstå att två av dem förespråkar mångkulturalitet och ser det som något som gynnar utveckling, och Zoran tar även upp exempel från sin egen erfarenhet av möllan för att illustrera detta. Dock finns det också väldigt mycket fördomar, som man kan se på anonym (2):s intervju. Där hon klagar över att saker förändras konstant och det gör henne orolig. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Möllan är en plats fylld med mångfald på många plan; både vad gäller olika kulturer, men även vad gäller åsikter. Åsikterna verkar också mestadels vara karaktäriserade av hur öppna människor är inför främmande kulturer. Vilket vi ser av att Anonym och Zoran båda uppskattar mångkulturalitet då de inte fruktar förändring (även om Zoran påpekar att kriminaliteten har gått upp), medan anonym (2) uttrycker oro och en känsla av att vara obekväm inför förändringen, och hur hon inte uppskattar de nytillkomna kulturerna på Möllan.

Men kärleken som folket på Möllan har till varandra förändras inte och värmen till mångkulturalitet och acceptans fortsätter att växa!

 

“Varför skulle jag sitta här om jag kände mig osäker?”

 

Malin 2“Varför skulle jag sitta här om jag kände mig osäker?”

Mediebilden rån, gängmord och narkotikaförsäljning

Möllevången, det område som ryktats vara Malmös farligaste och mest kriminella plats att vistas på. Enligt Sydsvenskan (“Här sker flest rån i Malmö”, Herkel, Peter, 25/4-16) visas det att av alla rån som sker i Malmö, sker flest i området kring Folkets park. I en annan artikel från Sydsvenskan (“23 åring sköts till döds vid Möllevångstorget”, Gärdenfors, Cinna, 12/2-17) berättas det att en 23-åring skjutits till döds på Möllevångstorget. Slutligen skriver SVT (“Granne: Folkets Park har blivit ‘knarkets park’, Sundin, Kenneth, 18/3-2016) en artikel som hävdar att Folkets park har resulterat i att bli “Knarkets park” efter att flertal boende i området varit vittnen till försäljning av diverse droger. Dessa är ett fåtal av de många artiklar som rör kriminaliteten på Möllan. Vi är nyfikna och vill se om det finns en annan bild av Möllan än den som nämns i media.

Vår observation på Möllevången – tryggt eller otryggt

Det är en solig eftermiddag som vi, några elever från Katedralskolan, tar tåget till Malmö malin 1för att besöka Möllan , den platsen som ryktas vara en av de mest osäkra platserna i Malmö. Vi stiger av tåget på Triangelns station och börjar gå. På vägen dit möts vi av affischer med politiska budskap, folk sittandes på uteserveringar samt ett starkt lysande blåljus från en polisbil som kör snabbt förbi. Innan vi påbörjar vår undersökning, samlas hela gruppen för en snabb genomgång. Då Henrik börjar fotografera gruppen, skyndar vi oss därifrån för att undvika att komma med på bild. För att underlätta vårt arbete, väljer vi att dela upp oss i två mindre grupper. Den ena gruppen kommer röra sig runt Möllevångstorget medan den andra gruppen fokuserar på personerna i Folkets park. Frågorna vi väljer att ställa är huruvida de är kopplade till möllan, om de bor där eller om de bara vistas där ibland. Vi bad dem dessutom beskriva Möllan med ett ord samt förklara ifall de på något sätt känner sig osäkra på platsen och berätta om de märker någon form av kriminalitet i området.

 

Arbetande i Folkets park 

En av personerna som vi intervjuar arbetar i Folkets park och är familjär med området trots att hon inte bor där. Ordet som hon väljer att beskriva Möllan med är “Invandrartätt”. Hon berättar att hon inte känner sig otrygg i området men att hon däremot är väl medveten om kriminaliteten som pågår i parken. Under intervjun pekar hon ut specifika platser där försäljning vanligen sker samt där ungdomar brukar sitta och röka på. Vi märker tydligt att hon vet om brottsligheten som vi tidigare nämnde i inledningen men att hon dock inte känner att Möllan är en farlig plats att vara på.

Besökare i Folkets park

“Varför skulle jag sitta här om platsen var osäker”.

På vår promenad i Folkets park möter vi en man sittande på en bänk. Vi börjar ställa våra frågor och märker att han upplever dem som oväsentliga och lite komiska. “Varför skulle jag sitta här om platsen var osäker”. Detta är svaret vi får när vi frågar honom om han upplever Möllan som osäkert. Han menar på att Folkets park är en trevlig plats att vistas på och att det dessutom är en offentlig plats med mycket barnfamiljer. För honom verkar det orimligt att kriminalitet skulle inträffa på en plats som denna.

 

2017-05-03 12.06.55Väktare på Möllevångstorget

En annan person som vi stöter på och som även utmärker sig i vår undersökning är en väktare i 40-årsåldern som jobbar på Möllevångstorget sedan två år tillbaka. Han berättar att han aldrig skulle kunna tänka sig bo i Malmö  med tanke på all kriminalitet han stöter på dagligen. Varför väktaren utmärker sig från resten av de vi pratade med är för att han beskrev Möllan med ordet “kriminalitet”.

De andra berättade nämligen att Möllan skulle kunna beskrivas med orden; hemma, livlig och trygg. Vidare berättar han att det finns ett café inte långt från vart vi står där det säljs knark samt att det sker andra kriminella handlingar där.

 

Utöver dessa tre personer som vi nämnt i inlägget, intervjuade vi sju andra personer till som inte utmärkte sig i svaren de gav oss. De beskrev Möllan som en trygg och härlig plats, fyllt av trevligt folk.

 

Sammanfattningsvis har vi fått fram ett resultat som inte stämmer överens med det vi hade förväntat oss i vår studie utifrån det vi fått se i media. Vi hade förväntat oss svar som stämde överens med de artiklar som beskrevs i början av detta blogginlägget vilket är mer polisbilar, otrevligt och tillbakadraget folk samt andra svar kring hur platsen upplevs som osäker. Vi kan utifrån intervjuerna dra slutsatsen att kriminalitet existerar men att det har normaliserats och därför inte påverkar personerna som vistas på Möllan.

 

 

Malin Forsberg, Tea Nilsson, Annie Wirkeland, My Saurow & Josefin Mauritsson

Hipsterhem eller hemlöshelvete?

En kvart med pågatåg från den akademiska bondbyn till Möllevången

Vi sitter på Pågatåg 11271. Tågen, som på uppdrag av Skånetrafikens ledningsgrupp designats i ljus, harmonisk purpurlila, är namngivna efter gamla folkliga skånska profiler och hyllades när de introducerades för ett tjugotal år sedan som innovativa – teknik och design i en gyllene kombination.

Ansträngningen verkar idag simpel och inkreativ. Gammeldags. När det dessutom visade sig att de nya tågen inte tål kyla och att de inte är anpassade till avståndet till perrongen, så…ja vi är inte imponerade.

Ingen graffiti, inget klotter, så långt ögat når. Regionens kamp för att förinta “tågklottret” förefaller effektivt. Klottrets fiende No 1 har gjort sitt jobb, helt enkelt.

Det enda som ger liv till centralens opersonliga och gråa outfit är människorna och vädret. Solen skiner och lägger allt i värme och ny dager. Sorlet bildar en fond av inbjudande gemenskap och mänskliga möten.

Resan från Lund är inte lång. Internetuppkopplingen är snabbare än tåget. Allt går fort och är tillsynes fungerande, effektivt, modernt.

Källkritik och förförståelse

Ett antal sociologistudenter stiger av tåget. Vi är några av dem. Stämningen är svår att läsa av. Spänning, nyfikenhet, men också nervositet och osäkerhet. Vad är det vi ska möta, se, vilka människor ska vi studera? Kommer de att bli förargade, kränkta eller glada och tillmötesgående? Tycka att vi gör något bra? Eller kommer de att tycka att vi är som turister på zoo? “Kolla apan”.

Vi har sett en video som cirkulerat på Facebook, där gamla, sköna, mångkulturella Möllan förvandlats till en laglös och krigisk ödemark. Möllan som för trettio år sedan var en samlingsplats för fattiga, narkomaner, studenter och socialfall, som ockuperades av medelklassen som tvingade upp lägenhetspriserna, renoverade bort det gamla, men som nu får stå som symbol för en undermålig integrationspolitik.

Hundratals människor sköt fyrverkerier mot civila, ett flertal skadades vid nyåret 2016/17.

Vi har läst om 16-åringen som blev ihjälskjuten vid en busshållplats. Spänningen stiger i vår grupp. Dödsskjutningen var visserligen i Rosengård men Malmö är Malmö. Ghetto som ghetto. Vi kommer från Lund. Har vi andra-ringare deltagit på svensklektionerna och kan vi Skolverkets kriterier för källkritik på våra fem fingrar? Vågar och kan vi verkligen ställa oss utanför vårt eget perspektiv och se vad som de facto händer?

“Att kunna kritiskt granska och värdera information är en förmåga som behövs i skolarbete, studier och som medborgare i ett informationssamhälle”

Bland heroinister och kontorister

Dagen är så vacker att den känns som tagen ur en strof direkt från “Idas sommarvisa”. Bortsett från antalet nertrampade tuggummin i asfalten, poliser med uniformer och batonger i varje hörn – månne i syfte att förhindra upplopp – utfattiga människor som desperat ber om pengar för att överleva dagen, så är det vackert som en sommardag. “…och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor” som Gustaf Fröding en gång diktade.

När vi kommer till Möllan möts vi av ett ingenmansland där alla åsikter går isär. Kulturkrock i ett nötskal. Möllevångstorget, som en gång var arbetarbostäder för dem som arbetade på Mazetti, Strumpan och Kockums berättar idag en helt annan historia. Vi lundabor överraskas. Våra fördomar sätts ur spel.

Politiska stickers på varenda elskåp och gatustolpe. Graffiti och gatukonst överallt, det sköljer över oss som en våg. Vi stiger in i en annan värld.

Vårt ärende på Möllan är dock inte likt den vanlige malmöbons. Vi är inte här för att köpa papayafrukter billigt eller för att reparera vår iPhone 6 – skattefritt. Vi är här för att åtnjuta och se en havererad integrationspolitik med egna ögon. Vi ska inta det offentliga rummet och ställa våra egna föreställningar på ända. Evaluera den påtagliga klassklyftan, kulturkrockarna, vi- och dom perspektivet in real life.

Zach.jpgOch mycket riktigt. Vi ser hipsters som kliver över hemlösa, romska tiggare, skakande heroinister för att med en målinriktad blick få den bästa sittplatsen inne på Vegan Bar. Vi ser medelålders par som fascineras av det exotiska utbudet av matvaror och kryddor, som fotograferar myllret, som tar selfies framför den senaste muralmålningen. Vi ser nonchalansen och arrogansen hos dem som fått sin mångmiljonlägenhet och “älskar” att shoppa nybakat bröd på “Ungerska bageriet” som förmodligen lägger en slant i någon favorittiggares burk på vägen tillbaka till sin urbanodling på balkongen. Men vi ser också det bottenlösa hatet hos dem som tvingas tigga, be och säga förlåt, de som skjuter besinningslöst på nyårsafton.

Intervjuer och observationer

Vi valde på förhand att ta hjälp av statistik, material och eget framställda intervjufrågor för att kunna tillägga nyanserad information i vår analys av möllans klyftor och kulturkrockar. Målet var att få fram hur individer beskriver Möllan och vad för slags kultur dem tycker är överrepresenterad.

Festligt och mångkulturellt säger Jan Åke

Bland annat så intervjuade vi en äldre man i 75-års åldern. Mannen, som vi kan kalla Jan-Åke tycker att möllan är festligt och mångkulturellt. Personligen älskar han att frukten är så billig.

Vi ser dessutom en romsk kvinna i rosa kjol, blås scarfs och en pappmugg och vågar först inte prata med henne. En dubbel känsla av att betala för hennes åsikter och dåligt samvete för hur löjliga vi måste framstå i hennes ögon. För ett par Nike Air-skor á 900 spänn hade hon kunnat åka tillbaka till Rumänien. När det visade sig att hon dessutom inte kunde engelska nöjde vi oss med att ge henne en tjuga, nicka och gå därifrån.

Andreas, 29, den till synes typiska hipstern med skägg, barnvagn och en Chai Latte med extra kardemumma i handen, svarade glatt att han älskar Möllan. Han berättar med bekymmersrynkan i pannan att han startat ett musikprojekt på Glassfabriken som riktar sig till asylsökande afghaner och att han brukar hänga lite väl mycket på Beyond Retro.

Utan någon som helst reflektion eller omvärldsanalys är det lätt att leva.

Det är bara att ta Pågatåget tillbaka, köpa en latte på vägen och sedan bättra på brännan. Men vissa möten har bränt sig fast på näthinnan.

Och ur ett mikroperspektiv är jag tacksam för den reflektionen.

Av: Zacharias Hingström, Jakob Dahl, Quentin Quan & Vilmer Hjort

Mörkret på Möllan

 

När vi hade restaurang längre ner på gatan stod folk redo svingandes med cykellås för att råna oss på pengar, cigg och mobiler.” – man, 40 år.

Bortom möllanidyllen!

SofiaMöllanidyllen som man slås av på torget fyllt av färgglada fruktstånd och köpglada malmöbor är inte hela sanningen. Ett stenkast bort från det lustfyllda torget döljer sig ett område med desto mörkare rykte. Ett område där majoriteten oavsett kön, etnicitet eller ålder inte vill vistas när mörkrets intrång lagt sig över gatan.

Med en karta i handen frågade vi barnfamiljer, pensionärer, vuxna och ungdomar vart de inte kände sig helt trygga på Möllevången. Trots att en liten tant med rullator skrattade bort frågan om att hon skulle tänkas vara otrygg så ville vi på något sätt få underbyggt de fördomar som vi blivit införstådda med. Men var våra fördomar sanna?

När flertal svarade att de aldrig kände sig osäkra under dagen på möllan började vi ifrågasätta våra inlärda fördomar. Vi bestämde oss för att fråga en polis från Malmö stads gator. Rakt på sak frågade vi om Möllan är en farlig plats. Enligt polisen Alfred är möllan långt ifrån de farligaste områden i Malmö, den präglas av narkotikabrott och människor som är långt åt vänster som inte gillar polisen.

Knarkrondellen – centrum för otryggheten

sofia 2Vi bad de tillfrågade personerna sätta ett kryss på kartan över den plats där de uppfattar som otrygg, om så var fallet. De röda kryssen placerades enbart på ett ställe över Möllan – knarkrondellen. I korsningen Norra Parkgatan, Södra Parkgatan och Kristianstadsgatan ligger rondellen som blivit ökänd som knarkrondellen där vistas ensam sent på kvällen är gemensamt för Malmöborna vi pratat med.

 

Sofia 3Bilden av knarkrondellen som vi fått uppbyggd krockar med vad som finns på andra sidan staketet. I parken bredvid rondellen ligger ett lekparadis för barn, med allt ifrån cykelbana till gungor och glasskiosk. Mitt på ljusa dagen trängs barnvagnar och föräldralediga längst trottoaren och inte ett spår av varken cykellås eller knark syns. Men trots detta svarar flertalet av de tillfrågade att det är här man ska vara på sin vakt. “Jag skulle då aldrig gått hit med barnvagnen efter klockan 10 på kvällen”, sade en kvinna med en treåring i vagnen. Det uttalandet säger något om Knarkrondellen och hur Malmöiterna resonerar kring att vistas där cykellås svingas och plånböcker bestjäls, efter att solen gått ned.

 

 

Wilde, Nelly, Sofia

Klyftorna bakom fasaderna

Det var en solig onsdagsmorgon som vi (Gustav, Simon och Andy) steg av tåget vid triangeln. När vi kom upp till ytan möttes vi av en stad full av liv. Bilar susade förbi såväl som cyklarna. På gatorna promenerade barnfamiljer, folk som flanerade raskt och folk som bara njöt av dagen. Efter cirka 5 minuter var vi framme vid Möllevångstorget. Möllevångstorget var full av liv och olika fruktförsäljare. Det märktes väldigt snabbt att Möllevången bestod utav olika kulturer från olika delar av världen. Det märktes tydligt på affärerna och restaurangerna runt omkring. Restaurangen Nyhavn såg väldigt fin ut och dess priser var relativt billiga för lunchmenyn, men kvällens priser var ganska dyra, för oss gymnasieelever i alla fall.

 

På upptäcktsfärd på Möllevången

För att få en bättre bild av hur tydliga klassklyftorna är i Möllevången, började vi promenera och försökte leta efter tydliga markörer. Vi började gå på en gata som var väldigt tyst och tom. Vi såg en indisk restaurang, Golden Shiva, som hade stängt. Den var inte lika stor som Nyhavn men priserna var mycket billigare.

Andy 3Vi försöker hitta någon att prata med men hittade ingen. Vi kommer sedan till en port med som har blivit nedklottrad av olika graffiti texter. Detta påminde oss om hur porten i Biskopsgården såg ut i dokumentären “På rätt sida älven” (Janne Josefsson, 1987).

I hjärtat av Möllevångstorget

Vi bestämde oss för att gå tillbaka för att inte gå för långt från Möllevångstorget. Det var ännu fler människor vid torget nu än tidigare och hungriga människor började flockas runt falafelrestaurangerna och fruktstånden. På torget såg vi två unga studenter och vi bestämde oss för att fråga dem angående deras bild av Möllan. Studenterna berättade att Möllan har blivit ett “hippt” ställe för folk i deras ålder och att de och kompisarna brukar träffas där för att ta en kaffe i solen. Kaffet köper de på hamburgerrestaurangen Sibylla som ligger mitt på torget eftersom det är billigast där. När de känner för finare kaffe och surdegsbröd tar de skateboarden några kvarter norrut till favoritkafé på St: Knuts torg. De förklarar att de upplever en skillnad på utbildningsnivåerna på St: Knut torg jämfört med Möllan. “Om man fortsätter gatan upp mot St: Knuts torg kommer du till Coop. På andra sidan Coop känns det som att folk har bättre utbildning”. Båda killarna var överens om att de hade lagt märke till detta. “Om du går samma gata åt andra hållet fortsätter restauranger med billig falafel”.

En av killarna hade tidigare bott på just Möllevångstorget och berättade att han varit tvungen att flytta därifrån för ett par år sedan eftersom hyran hade stigit och blivit för dyr för en helt vanlig student. De stigande priserna på hyran var även något som nästa person vi intervjuade berättade om:

Det var en väktare och han var klädd i gröna kläder och patrullerade runt i torget. Vi gick fram och ställde några frågor. Han berättade att hyran var väldigt dyr vid torget och även priserna på varorna. Han upplevde att prisutvecklingen på bostadsrätterna hade stigit med åren. Han berättade att affärerna en bit bort från torget hade billigare priser och att de därför tjänade bättre. Eftersom han inte bodde på Möllevången kunde han inte svara på frågan om det fanns exklusiva affärer eller liknande. Den markanta skillnaden under hans tid som väktare var att allt fler människor med olika etniciteter hade kommit till Möllevången. Han kunde tyvärr inte svara på fler frågor som vi hade och gick tillbaka till sin tjänst som väktare över torget. Det fanns byggnader som var mer moderna än många av byggnaderna runt Möllevångstorget. De äldre byggnaderna såg slitna ut och genom fönstren såg det trångt ut.

Mötet med den äldre generationer

“Det var bättre förr”

Vi bestämde oss för att söka svar bortom Möllevångstorget. Vi började utforska Möllevången och hamnade hos skulpturen “Sillagumman”. Några meter bort såg vi en äldre man som satt ensam på en bänk. Vi bestämde oss för att ställa några frågor. Han berättade att han inte bodde på Möllevången (som vi hade hoppats på) utan vid Pildammsparken men han besökte Möllevången lite då och då, speciellt när han var yngre. Han kunde tyvärr inte ge oss information som vi sökte men han berättade intressanta historier som han själv hade upplevt. Han berättade att han ogillade Möllevången eftersom där var det mer kriminalitet samt invandrare jämfört med Pildammsparken. Han avslutade sedan med: “Det var bättre förr”.

Vi tackade för den intressanta konversationen och begav oss mot stationen.

 

Vad är du, när är det och med vem?

Upplevs Möllan som en farlig plats?

“Samhället är förjävligt, men vi har det bra”

Kvinna i 80-års åldern

En solig och varm vårdag i maj besökte vi Möllan, som var full av liv och rörelse. På torget syntes torghandlare och engagerade försäljare som sålde frukt och blommor. Vi är här för att göra en intervjuundersökning angående kriminalitet och trygghet på Möllans olika gator.

Vi valde detta område att undersöka då både media och människor har byggt upp en bild av Möllan som otrygg och farlig, särskilt när solen gått ner.

Trygghet beror på tid och plats

.”Det beror helt på om man är här på kvällen eller dagen och vem man umgås med, här finns många skumma människor men också många trevliga.” Kvinna 29år

Den första vi intervjuade var en kvinna i 29 års ålder som bodde nära Möllan och var väldigt bekant med området. Hon menade på att tryggheten berodde på var man befann sig och hur trygg man var i grund, i området. Hon tyckte även att både fördomar och klasskillnader var aktuella på Möllan vilket hon gjorde tydligt att hon tyckte.”Det beror helt på om man är här på kvällen eller dagen och vem man umgås med, här finns många skumma människor men också många trevliga.”

Det upplevs otryggare på andra platser

“Centralen är det ställe man verkligen bör se upp med, speciellt på kvällen.”Man 26år

Överlag kände sig majoriteten på Möllan att det var en trygg plats både under dagen och på natten/kvällen, i jämförelse med resten av Malmö. Många sa att det var många människor ute på gatorna oavsett tid på dygnet, men det var oftast försäljare vid sina butiker eller någon som tog en fika på en av uteserveringarna under kvällen. Alla sa även att den farligaste platsen i Malmö var definitivt runt centralen, där kvittar det vilken tid man är där, det känns alltid lite mindre säkert än på Möllan. En man runt 26 års ålder nämnde att “Centralen är det ställe man verkligen bör se upp med, speciellt på kvällen.”

 

De personer vi intervjuade tyckte verkligen om undersökningen och uppskattade våra frågor, även vi var nöjda vid denna punkt efter att ha frågat 8 personer, varav en äldre kvinna med tysk brytning, närmare 80 år gammal, nämnde att “Samhället är förjävligt, men vi har det för bra” Men även kommentarer som “Gud vilka intressanta frågor.” och ‘’Roligt att ungdomar engagerar sig i dessa frågor’’ kom från andra intervjutillfällen.

Trygghet beror på när, var och med vem !

För att besvara vår frågeställning i rubriken anser vi att utifrån svaren blev det väldigt svårt att tyda, då de flesta hade olika uppfattningar om området. De flesta tyckte att även om Möllan både ansågs och kändes otryggt så var centralen ändå lite värre. Vår slutsats utifrån lite kommentarer och uppfattningar så beror det helt på tiden man är, var man befinner sig och umgängen man har i Möllan.

 

Av: Nadia, Cornelia, Linnea, (Karin) S15C

  1. Tycker du att det finns en skillnad på kriminalitet i de olika områdena i Möllan?

 

  1. Anser du att de olika områdena har olika stereotypa fördomar om varandra?

 

  1. Finns det tydliga skillnader i vad som är rikt och fattigt i Möllan?

 

  1. Tror du på att det finns klasskillnader mellan människor som bor här?

 

  1. Anser du att Möllan är en säker/osäker plats, jämfört med resten av staden?

 

ålder, kön, boplats Fråga 1 Fråga 2 Fråga 3 Fråga 4 Fråga 5 Inställning
Kvinna 29 år, bor nära Möllan Ja, inte där man bor dock Ja Nej inte här Ja, blandat Beror på tiden, kvällen är otryggast positiv
Ett par, 30 års ålder, bor på Möllan Nej runt torget bara Många tror typ att de har en “orten” attityd fast de ej bor här hippies bor här för att det är coolt plus att här är billigt Ja, vi har vänner i alla “klasser”. Går dock inte att placera var Säkrare här än på C, man känner sig aldrig hotad väldigt positiva, de tyckte vi hade bra frågor
Man, 26 år, bor på Möllan Lite osäkert, mest på gatorna Ja! Nej det är bara typ hyres /bostadsrätt som bestämmer hur rik man är Ja till viss  del Ja så fort det blir kväll. Dock säkrare än C neutral
Man, 53 år, bor i Sofielund Nej. Ja Nja Inte stort, men det finns såklart En av de säkrare delarna av Malmö. neutral
Ett par, 75-80 år, bor på Möllan Nej Ja alla Vi känner inga rika… Ja absolut Vi känner oss aldrig osäkra här, beror kanske på grannarna positiva
Två unga män, 20 års ålder, bor lite utanför Möllan Nej, den ena hade blivit sparkad på fyllan här bara Ja absolut Nja, det märks inte, de flesta lever simpelt JA Tja, C är ju farligare, men stockholm är ju värst neutrala
Kvinna, 37 år, bor på Möllan Nej Ja! Nej inte direkt.. Ja! Känner mig säker här, antagligen för att jag bor här neutral