Café och musik, hur går det ihop med politik?

Det var fredag och solen sken när vi, en grupp på fem personer, tog oss till Malmös kanske mest spännande stadsdel. Så klart talar vi om Möllevången, eller, så fint kallat, Möllan.
Vi stiger av tåget och tar oss till Möllans mittpunkt, tillsammans med ett gäng andra sociologistudenter, och möts då av uteserveringar med öldrickande studenter, fruktsäljare på torget och fredagströtta föräldrar med barn i vagn. Med syfte att undersöka Möllan både som stadskärna och som politisk plats får vi genast syn på flertalet indikationer som antyder om att den politiska aktiviteten är stor på Möllan. På byggnader, stolpar, soptunnor, ja överallt finner vi posters, planscher och reklam som har ett politiskt budskap: “Bygg välfärd – inte murar”, “Ta från dem rika och ge till Förskolebarnen”, “Hysteri mot patriarkatet” och “FCK CPS”. Ett besök på Café Simpan är som grädden på moset. Här möts politik och den stereotypiska Möllevångsbor för en kopp veganskt kaffe och ett utbyte av politiska funderingar. För ett gäng sociologistudenter vars syfte var att undersöka Möllan som en politisk plats var det som om att djupdyka i en färgglad godispåse, men åt det röd-rosa hållet.

Linn s2a 2

3 ägg och 1 paket cigg

För att förstå Möllevången som en politisk plats behöver vi förstå dess historia. Möllan är och har varit präglad av arbetarklassen och detta märks framförallt i omgivningen då det är politiskt rödfärgat. Under 1900-talet byggdes en mängd bostäder på Möllan på grund av Malmös växande industri, vilket också gjorde att arbetare valde att bosätta sig i denna stadsdel. Här startar eller slutar första- majtåget varje år och politiska affischer är ingen ovanlig syn. På torget står även en staty rest till ära av arbetarklassen, där demonstrationer också hålls med jämna mellanrum. Idag är Möllan också känt för att vara en kreativplats, som framförallt är populär bland studenter. Platsen är idag även känd för sina restauranger och krogar och blir därmed en populär plats för nöjen. Med detta i åtanke ställde vi oss frågan; Är det människan som påverkar Möllan, som politisk plats, eller är det Möllan som påverkar människans opinion? Vad är den underliggande orsaken och vilka konsekvenser får det? Detta är vad vi ville undersöka när vi satte oss på tåget till Möllan.

Väl på Möllevången började jakten på personer som var pigga på att svara på våra frågor som ingick i vår intervju. Efter att ha fått flertalet “nej” av fredagströtta förbipasserande fick vi slutligen napp. På en bänk sitter nämligen en kvinna och man som bemöter oss med två leende och öppna svar kring våra tio frågor. Därefter flyter intervjuerna på bra och ett tiotal personer ger svar på våra frågor. Som tidigare nämnt är vårt syfte att undersöka Möllan som en politisk plats och därför utformade vi frågor vars svar förhoppningsvis skulle komma att ge oss mer insikt i den politiska aktiviteten på Möllan och vad som kännetecknar Möllan som politisk plats. Se frågor och svar i tabellen. Linn S2a 1

Café Simpan tycks vara ett populär mötesplats, likaså det politiska engagemang. Hur politik engagemang, miljö, val av café och vad som spelas i hörlurarna och hur detta korrelerar eller inte korrelerar är frågan och den lämnar vi obesvarad för tillfället. Så är det då människan som skapar Möllan eller är det Möllan som skapar människan?

Linn, Theresia, Leo, Tilde & Markus

En avslappnad plats för fest

Kulturbolaget

Efter att vi hoppade av tåget bestämde vi oss direkt för att röra oss till den omtalade klubben KB. Vi hade sedan tidigare hört talas om klubben och dess speciella image jämfört med andra klubbar i Malmö. Detta intresserade oss och vi ville veta mer om hur klubben är. På vägen till klubben från Möllevångstorget hann vi observera vad för typ av stil ungdomarna hade. Vi började undra ifall denna stil senare skulle reflektera klubbens image, som vi var så nyfikna på. Ungdomarnas klädsel var enkel, avslappnad och liknade den hipsterstil vi hade förväntat oss. Efter inte så långt tid var vi äntligen framme vid KB och klubben förvånade oss alla. Några av oss hade sedan tidigare varit här men detta var på nattetid, vilket var något vi inte kunde jämföra med dagtid. Klubbens fasad såg sliten och ovårdad ut, flertal cigarettfimpar låg slängda utanför och längst väggarna satt det slitna affischer från gamla spelningar och event. Medan resterande delar av gruppen gick och köpte sig en glass bestämde vi tjejer oss för att intervjua den personal som fanns tillgänglig på KB. I kassan på deras resturang stod det en tjej i 25 års åldern, hon hade svart hår och gav oss ett intryck av en avslappnad karaktär vilket gjorde att vi fick en inbjudande känsla. Under intervjuns gång kunde vi observera en piercing i näsan och töjningar i öronen samt tatueringar på armarna. Vid den här tiden, hade kulturbolaget få kunder vilket gav henne tid till att besvara vår frågor.

Kulturbolaget har åldersgruppen från 13 år och uppåt, oberoende på vilket evenemang som sker. Inom nattklubben är åldersgränsen på Fredagar 18 år och uppåt och Lördagar är det en 20-årsgräns. Kulturbolagets målgrupp av ålder är en centrerad grupp av 18-30 år. I intervjun berättar en anställd att de inte gör något konkret för att nå den utvalda målgruppen av ålder. Hon säger att hon tror att den utvalda åldersgruppen kommer automatiskt, dels på grund av namnet KB har lyckats bygga upp men även på grund av den bestämda åldersgränsen, då många klubbar i Malmö har slutat att tillåta 18-åringar på deras nattklubbar.
Stämningen på klubben är relativt avslappnad. Den anställda säger, att hon upplever att man inte behöver anstränga sig genom att till exempel fixera sig på sitt utseende eller komma i höga klackar. Hon säger att hon vet många som jobbar på Kulturbolaget som väljer att stanna efter arbetstid eller att andra anställda på andra barer dyker upp efter sina arbetspass.
Det som skiljer Kulturbolaget från andra klubbar tros vara den avslappnade atmosfären samt att Kulturbolaget strävar efter att ha så trevlig personal samt vakter som möjligt. Om det är lika många kvinnliga besökare som manliga är svårt att svara på, det varierar. Om det skulle vara en majoritet av någon av grupperna blir stämningen plötsligt väldigt stel, jobbig och dryg. Men det händer sällan säger den anställda, det är utöver lag rätt jämt mellan kön-grupperna.
Bråk händer absolut, men det intressanta är att den grupp som ställer till med mest bråk är den äldre generationen i åldern 35+. Den yngre generationen bråkar också men det brukar oftast gälla att den yngre personen inte vet om sin egen maxgräns när det gäller alkohol. Den äldre generationen brukar oftast envisas om att de har rätt i olika situationer, samt inte ge sig då det oftast går över vad som är acceptabelt hos oss och den yngre generationen brukar oftast rygga bakåt och be om ursäkt.

När tjejerna besökte KBmalin s2a 2
Medan tjejerna ur gruppen besökte ‘KB’, bestämde vi andra oss för att gå till Direkten som var ett litet “livs” längre ner på gatan och köpa varsin glass. Vi steg in i butiken och såg snabbt att det var ett ganska fräscht ställe med bra utbud. Allt från chips och godis till mjölk och yoghurt. När vi väl bestämt vilken glass vi skulle ha ställde vi oss i kön för att betala. Carl skulle precis betala sin glass men upptäckte att det var hål i plasten runt om glassen. Han frågade killen i kassan om det var okej att byta och om han ville ta deMalin s2a 1n bakom disken eller slänga den. Då sa killen att det var lugnt och att vi skulle lägga tillbaka glassen i frysboxen och ta en ny istället. Carl frågade igen om han hörde rätt och killen svarade: “Nämen skit samma bara lägg tillbaka den”. Vi lade tillbaka glassen och tog en ny. Därefter tackade vi för glassen och började gå tillbaka mot KB för att möta upp tjejerna. Påvägen diskuterade vi varför han bad oss lägga tillbaka glassen utan att ens bry sig om att den var öppen. Eftersom glassen även var gammal tänkte vi att just denna butiken var till för att köpa framförallt cigg och snus.

Tusen & 2 restaurang & bar
Efter KB så fortsatte vi nedför bergsgatan och noterade många olika slags restauranger och kebabhak.
Vi bestämde oss för att gå in på en restaurang & bar vid namn Tusen & 2. Det kändes ganska bekant inrett, ungefär som vilken restaurang som helst. Bakom bardisken stod en tjej i 30-års åldern. Tjejen gav oss ett välkomnande leende och frågade ifall vi ville slå oss ner. Vi svarade istället med en fråga som hon glädjande ville ge svar på. “Vilka slags människor lockas hit och varför?”. Alla möjliga slags människor i alla åldrar kommer hit, mestadels män däremot, svarade tjejen. “När det är ett evenemang eller en bra konsert på Kulturbolaget så får vi många besökare som vill äta och beställa en drink eller två, förmodligen är det på grund av vårt läge så nära till Kulturbolaget” tilläger hon. Under samtalet fick vi även reda på att det under helgerna inte lockas särskilt många småbarns-familjer till restaurangen på grund av ungdomar som ska vidare till Kulturbolaget.

Påväg till Möllevångstorget
Efter att vi lämnat KB mötte vi upp resten av gruppen och tillsammans gick vi tillbaka till Möllevångstorget. Väl där möttes vi av ett torg som kryllade av människor . Vad vi observerade var de fyllda restaurangerna och ute serveringar som omringade torgets mitt. Vi insåg direkt varför KB var så himla tomt och ödelagt när vi var där. Detta var tydligen stället som drog till sig ungdomarna på dagtid. Trots att klockan endast var runt 14 tiden hade de flesta ungdomar redan hunnit tagit sig varsin öl. Vi slog oss ner på restaurang Nyhavns ute servering och började observera människorna runt omkring oss. Till höger om oss satt det ett par i 25 års åldern, vi kunde här se precis som innan den typiska stil vi förväntade oss i detta området. Killen bar en uppvikt mössa vilket fick oss att reagera då det var en varm dag. Till detta bar han ett par solglasögon i rund form och under bordet stack ett par vans ut. Tjejen bar stora ringar i öronen och runt huvudet hade hon en bandana liknande en skarf. Denna stil och den avslappnade attityd syntes bland de övriga gästerna och genomsyrade hela vår upplevelse på Möllan. Ur högtalarna spelades musik i alla genrer vilket gjorde det till en plats för alla. I helhet ser vi Möllan som ett ställe med en skön atmosfär där de flesta känner sig välkommade.

Av: Linnea, Hanna, Malin, Emil, Carl och Erik

Politik och god mat

De största synbara skillnaderna mellan Möllevången och resten av malmö var de talrika affischerna, mängden klotter, de många olika folkslagen och marknaden. Platsen var i hög grad en stark kontrast till den inte så färggranna, stilla miljön jag var van vid i Hjärup, där jag spenderat majoriteten av mitt liv. Emellertid kändes det inte riktigt som att vara i ett annat land som de flesta av blogginläggen på “kattepåmöllan” föreslog. Jag kan inte säga att jag fylldes med en känsla av besvikelse, men mina förväntningar var minst sagt tillintetgjorda när jag stod under skulpturen “arbetets ära” och blickade ut över torget. Eftersom jag var ensam i min “grupp” uppmanades jag av min lärare att arbeta med någon annan ensam elev. Det slutade med att jag började jobba tillsammans med Andy, en person jag är vagt bekant med. Det första vi gjorde var att lämna torget och började gå på en slumpmässig gata i jakt på den omtalade visuella propagandan; klottret och affischerna. De mesta av klottret var oläsligt och det man kunde läsa var oftast korta uttalanden om jämställdhet eller fraser med kommunistisk karaktär. Ett bra antal affischer uppmuntrade folk att samlas någon gång i maj på Möllan för att protestera. Den gav dock inte information om vad man skulle protestera mot, vilket jag tyckte var en smula humoristiskt. En stor klottermålning vi gick förbi föreställde en svettandes gris med mänskliga drag, klädd i topphat och monockel. En annan gris, också med mänskliga drag, stod bredvid med en svensk flagga i båda händerna. Budskapet var klart och tydligt; kapitalism är någon som ska föraktas. När vi kände att vi hade ett respektabelt antal bilder av diverse klotter och affischer började vi leta efter lokalbefolkning att intervjua. Andy tyckte att det var en bra idé att inte intervjua någon på marknaden för att inte störa dem, så vi fortsatte vandrade runt kvarteret.nina Efter ett par minuter av promenad genom Möllevångens gator hittade vi en man i 20-års åldern som satt vid en parkbänk och lyssnade på musik. Han såg inte ut att vara så upptagen heller. Efter ett snabbt genrep om vad vi skulle säga närmade vi oss honom, till en början lite nervöst och försiktigt, vilket var onödigt för vi blev väl bemötta. Andy förklarade för honom kortfattat om varför vi var där. Mannen berättade att han tyckte politik mest var skit, men röstade ändå på FI, feminism och miljö var de viktigaste frågorna för honom. Hans intryck av Möllevången var att många fattiga människor och konstnärer bodde där och det var ganska socialt oaccepterat att vara till exempel moderat. Hans uttalande avbröts av hans mobil och vi fick avbryta vår intervju för att hans mamma ringde. Vi tackade honom för hans deltagande och gick vidare. Ungefär en kvart senare kom vi fram till ett café där två tjejer i vår ålder som satt och pratade. De verkade inte vara på väg någonstans, så vi bestämde oss för att intervjua dem också. Vi frågade dem varför de fanns så mycket politiskt engagemang på Möllevången. Jag fick intrycket att en av tjejerna var lite mer defensiv än mannen vi hade träffat innan. Hon visste nog om att elever från katedralskolan besökte möllan med jämna mellanrum för att observera och intervjua. De funderade en stund på frågan och svarade att många unga människor bor där och det kan vara en bidragande faktor tyckte de; att många ungdomar är mer engagerade i politik än resten av befolkningen. De förklarade att man också brukar flytta därifrån när man ska skaffa familj. Vi frågade vad dem själva röstade på och fick bara svar från en av flickorna, och hon röstade på vänsterpartiet. Om jag skulle beskriva det på kornet skulle jag säga att besöket på Möllevången var en trevlig upplevelse. Solen sken, folket var trevligt och man hade fått mer än sin rekommenderade dagliga dos av propaganda. Emellertid, om jag någon gång återvänder till Möllan blir det nog inte för att ha politiska diskussioner, utan för att köpa något välsmakande på marknaden.

av Nina

”Tyvärr kommer vi från Lund”

Solen stod högt på himlen över Möllevångstorget när vi anlände med tåget till Triangeln, ett falafelkast från Möllan. Vi gick den lilla biten och möttes av en svärm av butiker och restauranger och mitt på torget vimlade det av människor som ville köpa frukt från världens alla hörn och kanter. Torget var fyllt med skratt, prat och olika försäljars utrop i förhoppning av att få sina exotiska frukter sålda. Det var en stor variation av människor, vi mötte män och kvinnor, unga som gamla, men framförallt människor med en annan etnisk bakgrund än en svensk.

Vi åkte dit för att undersöka kriminalitet och hur tryggt det är att vistas på Möllan. Media visar ofta upp en mycket otrygg bild av denna del av Malmö, vi ville ta reda på hur de som vistas där själv upplever det. För att ta reda på detta frågade vi ca 10 olika personer i olika åldrar om hur tryggt de tycker att det är och även butiksägare gällande snatteri.Eline s2a 2

Först frågade vi två kvinnor, en i 40-årsåldern och en i 20-årsåldern av svenskt ursprung/etnicitet som satt i den stekande solen vid den välkända skulpturen “Arbetets ära”. När vi berättar att vi kommer från Lund och vill ställa några frågor gällande kriminalitet blir den äldre kvinnan genast skeptisk och även lite fientlig. Hon skrattar och säger “det är lite roligt att ni kommer från Lund och intervjuar oss om kriminalitet, men visst fråga på.”
“Ja, både dagtid och nattetid” svarade kvinnan i 40-årsåldern, utan att tänka efter, när vi ställde frågan om hon känner sig trygg på Möllan. Den yngre kvinnans svar blir inte det samma; hon känner sig bara trygg här under dagtid.

Generellt sett kände alla sig trygga på dagen men på natten blev svaret tvärtom. Kvinnan i 40-årsåldern och en man i 50-årsåldern var de enda, utav de 10 personerna som vi intervjuade, som kände sig trygga dygnet runt.

Vi frågade även fem butiker om hur mycket snatteri de upplevde att det var i deras butiker. Svaren varierade mycket; många sa att det var folk som tog saker utan att betala varje dag, medan vissa sa att de aldrig hände. Något som vi ansåg sticka ut speciellt var två affärer som låg tvärs över gatan från varandra och trots detta ha de svar som var i störst kontrast till varandra. Den första affären pryddes av lådor med färglada frukter framför och vi möttes av en man som staplade lådor. Han var tyvärr inte så bra på svenska men han visade oss vänligen in i affären där han kallade på en annan kille. Den andra killen var i vår ålder och gick med på att vi frågade honom lite frågor angående affären. Vi frågade honom om det ofta var folk som snattade från affären, och vi fick det chockerande svaret att det hände varje dag. Vi fortsatte med att fråga om det någonsin blev polisanmält, men svaret blev att det aldrig hände, då polisen ändå inte gör något.
Efter vi intervjuat killen i denna affären gick vi tvärs över gatan till ett asiatiskt livs där vi frågade kvinnan i kassan samma sak. Kvinnan var nog i 50-års åldern och hennes svenska var inte det lättaste att förstå, efter en stunds konfundering av hur vi skulle försöka tyda vad hon sa, fick vi fram svaret att det enligt henne aldrig hände att någon snattade från hennes affär. Detta var en stor kontrast till vad vi fick höra från den tidigare affären och fick oss att tro att någon av dem kanske inte talade sanning.Eline s2a 3

Förrutom dessa två affärer gick vi in i ca tre andra och frågade samma frågor, dessa tre affärer svarade i princip samma sak: att snatteri förekom men att det aldrig polisanmäldes för att de inte kände att det var lönt. Många blev också lite mer negativt inställda när vi sa att det var just kriminalitet vi skulle fråga om.

Därefter valde vi att avsluta vår observation och promenerade över torget bort till uppsamlingspunkten, vi var alla nöjda och glada med vad vi fått fram för information från människorna vi pratat med.

 

av: Eline, Matilda, Moa, Emma och Elin

”Entering Möllan-zone”

Möllan, en plats för kulturell blandning, för fest, för politik, för människor från överallt i världen. En öppen, intressant och kreativ fristad mitt inne i Malmös storstadsmiljö.

Den 22 april 2016 kunde människorna i Lund se ett gäng ungdomar tillsammans hoppa på pågatåget mot Malmö. Denna aprildag hade solen för första gången på länge tittat fram och humöret var på topp. Överallt åkte glajjor fram och skratten ekade högt när gruppen gick av tåget på Triangeln i Malmö. Efter en promenad på 10 minuter står vi på Möllevångstorget och tittar ut över all aktivitet. Ser på de unga killgänget som hänger på statyn Arbetets ära som är så karakteristisk för Möllan. Ser ut över alla frukthandlare som genom höga röster och lockrop om gratis smakprov försöker ragga kunder. Ser på alla unga människor med coola frisyrer och slitna kläder som med lurar i öronen och snabba steg går över torget. Vår grupp på fyra personer har samlats, vi ska skriva om “Bilden av Möllan”. Vi står en stund och tittar på varandra och på omgivningen, osäkra på vart vi ska börja. Vår lärare kommer fram till oss för att höra hur det går och skriker plötsligt till. “Titta där!” Vi vänder oss om för att titta men har redan missat honom, vår lärare förklarar; förbi hade det gått en kille som hade på sig en tröja tryckt med “miljöpartiets märke = islamist?” Det var för bara några dagar sedan som nyhetsskrällen om miljöpartisten Yasri Khan som inte ville skaka hand med en kvinnlig reporter hade försatt hela Sverige i kraftig diskussion. “Tänk att under denna korta tidsperiod ha kommit på idéen, tryckt upp tröjan och gått ut med den på stan för att visa upp den. Det är ju helt fantastiskt” fortsätter vår lärare. Med dessa ord var vi igång. Halva gruppen sprang för att leta upp killen med T-shirten för att få en pratstund med honom medan resten satte sikte på frukthandlarna.

Vi lyckades aldrig hitta killen som vår lärare hade sett men inga sura miner för det, vi fick prata med en massa andra, minst lika intressanta människor. Vad vi ändå kan säga om den där killen, trots att vi aldrig fick chansen att prata med honom, är väl att han är ett av alla de många tecken på att Möllan är en plats för ett stort politiskt engagemang. Detta syns på skyltar och posters som sitter uppsatta på lyktstolpar, väggar, elskåp, soptunnor, ja överallt. Det är dock inte all typ av politik som man ser spår av här. Tar man sig en titt på valresultaten på Möllevången kan man se att Vänsterpartiet, FI, Socialdemokraterna och Miljöpartiert är starkt överrepresenterade. Om man inte hade koll på detta innan får man det ändå ganska klart för sig med tanke på vilken typ budskap de uppsatta lapparna sänder.

Bilden vi fick av Möllan från detta korta besök var alltså att det var en väldigt politisk plats. Vi upplevde även att det är en plats för människor från överallt i världen, här finns en väldig mångkultur. Folk bryter på olika språk, vissa kan varken svenska eller engelska medan andra pratar felfri svenska med dialekter uppifrån landet. Överlag är alla väldigt trevliga, öppna och svarar gärna på våra frågor. För att förklara människorna vi såg funkar ordet hipsters bäst in. Människor i alla åldrar går runt med skateboards, avslappnad klädstil och med stora färglada smycken i öronen. Detta var lite sammanfattat bilden som vi fick av Möllan under den korta tid vi var där. Vad som är mer intressant är egentligen vad människorna som finns här har för bild av stället och det är detta vi kommer att gå in på nu.

Under den tiden som vi var på Möllan hann vi intervjua sju sällskap. Överlag hade personerna en väldigt positiv bild av Möllan, både av platsen och de som bor där. “För mig är Möllan kreativitet, innovativa människor, ja ibland inte alltid. Men betydligt mer positiv än den bild som lagts fram i media genom åren. Jag älskar att bo här och skulle aldrig vilja bo någon annanstans.” Detta säger en tjej som sitter på en av alla uteserveringar och njuter av en kall öl. När vi bad henne att förklara människorna på Möllan säger hon: “Jag tycker att de öppna, intressanta, spännande och kreativa. Jag älskar det här att människor från hela landet, hela världen samlas här och vi kommer väldigt bra överens.”

Och ja, de flesta andra som vi pratade med hade en överenskommande bild med ovanstående person. Möllan är en plats för kulturell blandning och för, som hon sa, intressanta och unika människor. Många som kanske aldrig har varit här kan nog lätt se Möllan som en väldigt farlig plats, med mycket kriminalitet och gängrelaterad aktivitet. Detta var dock inte bilden vi fick av platsen utifrån de intervjuer vi hade. För att åter referera till tjejen i solen säger hon att hon, under sina 20 år som boende på Möllan, bara har sett en enda farlig incident. Och att gatan hon sitter på skulle vara en av Sveriges farligaste skrattar hon bara åt. När vi tittar ut över människorna som sitter lutade mot husväggen, lapar sol, skrattar och dricker en kaffe får man verkligen inte känslan av att detta är en plats för grov kriminalitet och våld. De unga killgänget som vi träffade på torget säger att de alla bor här och trivs. “Det är ett mångkulturellt område, hit kommer människor från hela världen.”  

En annan man som är på Möllan för att handla frukt med sin lilla dotter svarar såhär på vår fråga om vad han tycker om Möllan: “Det är bra! Det är en lugn och trevlig plats.” Sedan fortsätter han dock: “I alla fall på dagarna.” Han påstår att det ibland på nätterna kan vara lite obehagligt. Även i andra intervjuer får vi klart för oss att alla inte har en lika naiv syn på säkerheten på Möllan som tjejen i solen, även om de flesta tycker att bilden som media ger är överdriven erkänner de att det finns viss problematik som rör kriminaliteten i området. En man som jobbar i en av de många livs-butikerna säger att det, på gott och ont, alltid är kaos här. I samma anda svarar det unga killgänget “Kriminalitet” på frågan om vad det första de tänkte på när vi sa Möllan var. Men som vi nämnde tidigare, de som vi intervjuvar säger alla att den bild av Möllan som en väldigt kriminell plats inte stämmer. Mannen som står och säljer färsk frukt i vårsolen säger om Möllan att: “Det är bra, det har alltid varit bra. Det är en folkfest för människor från hela stan.”

Många av de som vi pratade med hade bott på Möllan under en lång tid, vår naturliga fråga blev då att fråga om deras bild av platsen hade förändrats något under tiden de bott här. En av kvinnorna som vi pratar med svarar att Möllan under de 20 år som hon bott här har rustats upp, det har bilvit mer ordning och reda. Dock ser hon inte detta som något enbart positivt. “Möllan var lite bortglömt, det var liksom en frizon innan, för oss hippies. Så att säga, ja det var verkligen en frizon. Det stod skrivet på vägarna `Entering Möllan-zone, leaving Möllan-zone.´ Du kunde inte betala med kort någonstans, det var bara cash. Och i och med att det var lite bortglömt så fanns det ju plats för väldigt kreativa människor att skapa saker. Det saknar jag lite ibland. /../ Lite av charmen av Möllan har försvunnit.” En annan kvinna som vi pratar med är mer entusiastisk till förändringen, hon säger såhär: “Jag tror att det har blivit mer levande, en bättre mötesplats än det var innan.” Några av killarna som vi intervjuade menade att kriminaliteten hade ökat genom åren, men att det fortfarande var samma atmosfär.
Våra timmar på Möllan började lida mot sitt slut och det började bli dags att dra sig hemåt. Tillsammans gick vi för att ta tåget tillbaka till Lund. Vår fältobservation rörande personers bild av Möllan var klar och vi kunde nu lämna Malmö med en bättre bild av platsen och människornas bild och relation till den. Kanske har vår bild av Möllan förändrats, kanske ser vi nu istället för en av Sveriges farligaste platser en plats fylld med kärlek, glädje och gemenskap. Som tjejen i solen sa “Här äter vi på varandras ställen, handlar i varandras affärer och lär verkligen känna varandra. Det är ganska exklusivt i Sverige, du hittar inte det någon annanstans.”  

Av Ellinor, Saga, Anna och Emma