Möllan – en exotisk plats

Vi steg på tåget som tog oss till en av de mest omtalade platserna i Malmö, det mångkulturella Möllevången. Solstrålarna lyste över torget där vi blev bemötta av frukt och grönt från alla världens hörn. Doften av nyfriterade vårrullar, arabisk tabole och söta jordgubbar gick oss inte obemärkt förbi. Vi noterade och tog in att vi då befann oss på en plats långt bortom det typiskt normaliserade Sverige. De fastklistrade planscherna på anslagstavlorna längs gatorna kombinerat med graffiti och klotter utropade starka och slagfulla politiska åsikter samt värderingar.

Efter att ha spatserat runt i staden beslöt vi oss för att gå in i en butik där vi möttes av vattenpipor av olika form och färg från golv till tak. Vi blev snabbt intresserade och nyfikna på ansiktena bakom konsumenterna. Mannen med jordansk nationalitet bakom disken välkomnade oss med ett stort leende och var positivt inställt till en intervju. ”Det finns igen majoritet av konsumenter i min butik, jag träffar dagligen på människor från olika kulturer, alla handlar här, gammal som ung”. När vi frågar honom om de negativa aspekterna av Möllan berättar han att polisen sällan ingriper trots att de är i närheten. Utifrån detta ifrågasätter vi i efterhand om kriminaliteten är högre på Möllan på grund av människorna i området eller av att polisen inte ingriper. Om det är det sistnämnda målar media upp en felaktig bild.Bild

 

Efter ett antal försök i hopp om en intervju fann vi en kvinna i sina äldre dagar som kunde bemästra det svenska språket vilket tidvis var en svår uppgift enligt oss. Kvinnan, som var uppväxt i Polen och numera bosatt på Möllan sedan 70-talet efter att Andra världskriget brutit ut, beskriver att platsen har förändrats och dess utveckling. Hon berättade att stadsdelen var mycket renare förr, att människorna var snällare mot varandra och att de definitivt var mer hjälpsamma. ”En kväll för några år sedan blev jag rånad på Möllan utan att någon ingrepp vilket resulterade i en hörselskada på vänster öra och en förändrad syn på mitt Möllan”. Trots denna traumatiska incident och en aning förändrad syn på platsen märks det att hon känner starkt för de mångkulturella människorna, platsen och luften hon andas.

De flesta vi möter anser att Möllan inte består av någon generaliserad grupp invånare, likaså ingen dominerande kultur i form av människor och butiker. Bara under vår korta vistelse fick vi höra åtskilda språk som vi associerar med ”utomlands”. När vi ställer frågan varför människor väljer att besöka Möllan får vi upprepade gånger samma svar. ”Det är den fantastiska matkulturen som lockar hit oss och inte minst det billiga priset. Det sköna folket sprider en själslig glädje som gör att alla passar in, alla är på samma nivå och inga dömande blickar utbytes så som på Lilla torg, ett stenkast härifrån.” säger ett bosatt par på Möllevångstorget.

 På väg tillbaka till stationen vänder vi oss en sista gång för att ta farväl av det stämningsfulla Möllan och det är en sak som utmärker sig extra mycket – Subway. En franchise som i andra delar av Malmö fullt naturligt skulle smälta in bland resterande butiker. Det slår oss att det är det närmsta ”svenska” man kan komma trots att den populära kedjan grundades i Amerika.

Slutligen möttes vi av en tillmötesgående ung man fullt upptagen med att fylla anslagstavlan med affischer. Utan att fråga honom tog han initiativet att starta en konversation vilket hade klassats som underligt i en annan del av staden. ”Möllan är utan tvekan den bästa stadsdelen i Malmö, här finns allt, människorna här är trevliga och det är tråkigt att det målas upp en fördomsfull bild av platsen. Jag känner mig hemma här” förklarar han när vi ber om hans åsikt om stadsdelen. Med ett brett leende på läpparna går vi ifrån platsen som alltid lyser av de glädjerika människorna, den färgstarka maten och den familjära stämningen. Möllevången, det är en exotisk plats. Här känner vi oss hemma.

 

Av: Hanna N, Emma och Natalie

 

”Tjejer, kan vi få ta en bild med er?”

Vi tittar på varandra lite osäkert när killarna tar upp sina gamla Nokior med mobil-kamera. ”Ska vi låta dem, eller?” säger någon tyst. Varför inte, liksom. Lite osäkert låter vi en av killarna ställa sig bredvid oss medan hans kompisar koncentrerar sig på att ta bilderna. Efter några snabba foton får vi lov att återgå till vårt jordgubbsätande. Frågan kommer egentligen ifrån ingenstans, och den är kanske inte uppenbart kvinnoförnedrande men visst känner man sig ändå lite objektifierad när man står uppradad med fem andra tjejer och en ensam poserande man. ella1 ella2
Det tar sedan inte lång tid innan fler kommentarer om vårt utseende eller våra kroppar fälls av främmande män. ”Ta det lugnt med den röven”. ”Hej brudar, kom hit”. Kommentarerna tas inte emot som komplimanger, utan de medföljande blickarna vi får av männen känns snarare obehagliga. Dessa kommentarer förvånar oss emellertid då vi känner till Möllan som en politisk plats där framförallt feminismen är en viktig och central fråga. Det är lätt att ställa sig frågan hur en plats med så stort feministiskt och politiskt medvetande kan ge utrymme för så mycket kvinno-objektifiering och patriarkala strukturer.

Möllans politiska medvetande berör inte bara feministiska frågor, här finns även ett stort utrymme för socialism och kommunism. Det är åtminstone det alla uppsatta affischer och klistermärken ger oss intrycket av, och misstankarna bekräftas när vi sedan talar med människor som är bosatta på Möllan. Dessa beskriver hur det finns en tydlig vänster-norm i området, och även att svårt det är att ifrågasätta dessa socialistiska tankar utan starkt motstånd. ”Vill man ifrågasätta måste man verkligen kunna sin sak och vara beredd att man ger sig in i en tuff diskussion” säger en kvinna vi pratar med i en skivaffär.

Vårt slutliga intryck av Möllan är att det är en politisk och medveten plats, men vissa av de saker vi såg och upplevde där verkar tala emot tankarna om feminism och fullständig öppenhet.

Av: Ella Sangmyr, Hanna Joelsson & Signe Öfverberg Wierup S2B

Välkommen till Baghdad

Det var den 28de april. När vi klev av tåget möttes vi av ett varmt väder och en välkomnande stämning. Då vi vandrade mot torget märkte vi snabbt hur omgivningen och människorna runt omkring oss byttes ut. Runt om såg vi bilar fulla med klotter och skyltfönster igenstängda med galler. ”Levande, färgstarkt och kaotiskt”, var ord som många valde att beskriva Möllan med. Väl framme på torget, möttes vi av en känsla som stämde överens med de bosattas uppfattning om stämningen på Möllan.Image

Redan efter en minut på torget fångade två killar med röda byxor vår uppmärksamhet, och vi sprang fram för att ställa våra första frågor. Killarna var i 25 års ålder, klädda i hängselbyxor, emilkeps och gav ett trevligt och estetiskt intryck. När vi diskuterade stämningen på Möllan med killarna så gled de snabbt in på kriminaliteten istället, vilket i sig är väldigt intressant. De talade till största del om knarkhandeln och de berättade hur vanligt förekommande det var att bli erbjuden knark på kvällstid. Trots detta var det tydligt att killarna kände sig trygga på Möllan och att de upplevde stämningen som väldigt välkomnande. Killen med emilkeps påpekade även att han gärna ville flytta till området i framtiden då han trivdes så bra där.

På en mindre gata mötte vi en härlig man med en trevlig uppsyn som gärna ville prata med oss. Han hade samma syn på Möllan som vi tidigare hade fått höra, att det är en färgstark och levande plats, och han menade att det negativa man hör om Möllan mest är rykten som skapar negativa attityder. Under åtta år hade han bara bevittnat ett rån som han menade skulle ha kunnat hända var som helst i Malmö. Det enda kriminella han kunde tänka sig var de interna gänguppgörelserna och han menade att en civilperson lugnt kan gå på gatorna.klara 2

Bakom de gallerförsedda fönstren kunde man hitta mat från världens alla hörn. China Corner, Indonesia Livs, Polska Delikatesser och Baghdad shop. Även personerna vi mötte representerade hela världen. En intressant observation som vi studerade var att olika etniska grupper hade olika syn på kriminaliteten på Möllan. Utifrån observationen var det tydligt att nyanlända svenskar gärna ville förändra vår syn på deras område. ”Här är allt bara bra och lugnt, det händer inget här”. Den uppfattningen var en motsats till vad vi hade observerat tidigare.

För en vidare undersökning så pratade vi med några unga killar, som enligt oss uppfyllde kraven för den stereotypa Möllevångsungdomen, som ett komplement till vad vi tidigare hade studerat. Men våra förutfattade meningar försvann så fort killarna, som hade utländsk bakgrund, började prata med oss. De beskrev utbildning och arbete som två viktiga faktorer för att hålla sig ifrån kriminaliteten och vi blev positivt överraskade av deras inställning.

Vi lämnade kriminaliteten och började istället prata om killarnas uppfattning om stämningen. ”Det känns som Baghdad. Ett annat land fast i Sverige.” De förtydligade och sa att det var någonting positivt med det mångkulturella samhället. Killarnas uppfattning var alltså att mångkulturen inte hade någonting med kriminaliteten att göra.

För att förhindra kriminaliteten hos ungdomarna finns ungdomscentret ”Fryshuset” som killarna visade oss vägen till. Väl där fick vi kontakt med två utbildade killar från Arbetsförmedlingen och Unga stödet som gav en mer nyanserad bild av området. De menade på att kriminaliteten var ett mycket komplext fenomen som inte kan beskrivas med en enda faktor. Tanken som fanns kvar hos oss när vi lämnade var varför de har lagt ett ungdomscenter just på Möllevången. Kan det bero på ett större behov eller är det bara en slump? Image

Med många intryck, en hel del observationer och flera obesvarade frågor så hoppade vi på tåget hem till Lund.

Julia, Klara och Ebba.

Projekt Möllan våren 2014

Möllevången som en sociologisk plats: Från industrialism till prekariatet

De flesta platser må vara spännande för den sociologiskt nyfikna. Möllevången i Malmö är nog lättare att sälja in de flesta platser, det var åtminstone vad som slog mig när jag satt och fikade på det bohemiska Café Simpan förra sommaren och iakttog flyers, klotter, stammisar, hipsters, barnfamiljer, vänsterproggare och hippies. För att på gatan utanför mötas av en handel från världens alla hörn i en stadsdel där både industrialismen och parallellt med den arbetarrörelsen har sin tidigaste historia. Idag hittar vi på Möllan ett sprudlande kultur- och partyliv, mycket social- och politisk aktivism, men också baksidor som kriminalitet och barnfattigdom. Det är också en stadsdel där samhällets förändringar syns mest tydligt. Här finns utan tvekan både migrantarbetare som arbetar bortom alla kollektivavtal och lagar, men också en ung högutbildad medelklass som inte heller är fast förankrade på arbetsmarknaden, det ekonomiprofessorn Guy Standing kallar den nya klassen – prekariatet. Sen nittiotalet har det talas om en gentrifiering av Möllan, visst finns det tendenser som att område är hippt, med nya restauranger, caféer och barer, samtidigt som något medelklassområde är det inte. Eller som Linda Stark i artikeln ”allt nazisterna hatar finns på möllan” skrev efter mordförsöken på Möllan 8e mars. Här är den tredje utlovade utförliga uppgiften

Projekt Möllan – en sociologisk fält studie, en blogg och en presentation

Med detta i bakhuvudet insåg jag att detta måste  jag göra något med i sociologikursen och mycket riktigt i veckan starta vi upp ”projekt möllan” för andra gången med två gästföreläsningar på torsdag. Det blir etnologen Elisabeth Högdahl som skrivit avhandlingen ”att göra gata” och sociologen Erik Hannerz som skrivit sin avhandling om punk. Alla elever hela fyra klasser ska efter påsk göra fältobservationer och intervjuer som ska publicera som sociologiska reportage på denna blogg. Därefter ska de göra en sociologisk analys utifrån olika teman som exempelvis  en kulturell, historisk, farlig eller politisk plats.

Så här presenterade vi uppgiften förra året

Instruktioner för fältstudien Möllevången

Ni ska under april göra en sociologisk studie kring stadsdelen Möllevången i Malmö. Ni arbeta i grupper på 3 – 4 deltagare.  Ni ska fördjupa er i olika dimensioner av livet i stadsdelen och hur den upplevs av de som bor där.

Det ni ska göra:

  1. Fältobservation på Möllevången: Observera, fota och intervjua på Möllevången under en gemensam exkursion. (se vidare Matriskarta och instruktioner obs förra året). Måndagen 28/4
  2. Reportage som bloggposter: Publicera era bilder, intervjuer och observationer som kortare texter. Ni kan välja om ni vill göra flera korta bloggposter eller en längre sammanhängande artikel. Praktiskt: Publicera bilder och bifoga texter i vår FB-grupp. Sen tagga och publicera er lärare den på bloggen. När: Publicera efter hand
  3. Redovisning/analys: Gör en sociologisk analys på ett tema som har med sociologi och Möllevången och göra. Här kan ni använda begrepp och teorier som ni lärt er under kursen för att fördjupa er förståelse. Stirra er inte blint på endast era fältobservationer utan använd allt material, statistik, artiklar och annat material. (se i matrisen och förslag på teman).
  4. Individuell redovisning på kommunikationskursen:

”De här jävla smålänningarna”

– by Hanna, Sebastian, Louise och Daniel

“det är en väldigt stor skillnad på nu och då, idag finns det för många smålänningar som kommer hit och festar”.

Måndagen den 15:e april var det dags för vår exkursion på Möllevången, även känt som projektet Möllan. Vi hade valt att undersöka möllan utifrån folks olika åsikter men även utifrån olika teman såsom gentrifiering och industrialisering.

subway

Krossat fönster på Subway

Med bestämda steg gick vi upp ur citytunneln vid Triangeln för att sedan traska vidare till Möllan för att undersöka gentrifieringen. Först intervjuade vi en man och en kvinna i övre medelåldern, de hade bott på Möllan 25 respektive 32 år. Inledningsvis började vi med att fråga dem vad de tyckte var positivt med Möllan. De svarade att Möllan var ett samlat ställe där allting fanns nära till hands. De anser att Möllan är en trygg plats, och att diverse rykten om platsen är befängda. “Det händer ju skit i varje stad och stadsdel, varför skulle just Möllan vara så speciell?” sa mannen. Kvinnan la snabbt till att om hon kunde, så ville hon bo kvar på Möllan i resten av sitt liv. Vi undrade även vad de tyckte om att Subway kommit till Möllan, de berördes inte särskilt mycket av det eftersom de själva föredrog att köpa sina baguetter där de bodde. men de kunde dock förstå att folk blev upprörda förstå att restaurangen blev vandaliserad p.g.a. konkurrensen.

Vi mötte en kille på 25 år och en tjej på 20 år som var födda och boende på Möllan. Vi frågade dem hur skillnaden från idag respektive när de var små. Killen sa bestämt “det är en väldigt stor skillnad på nu och då, idag finns det för många smålänningar som kommer hit och festar”. Vi skrattade till lite nervöst, tackade för hans svar och gick vidare.

När vi gick på gatorna så såg vi ett par stora killar som stod och målade graffiti på en vägg, vi visste det inte då, men detta var smålänningarna…

Grafitti från den nämnde smålänningen

Grafitti från den nämnde smålänningen

Vi puttade fram den modigaste av oss för att ställa frågorna, när vi fick reda på att det var smålänningarna vi pratade med så brast vi ut i skratt. Vår fråga till smålänningen var “varför valde du att komma till Möllan?” Hans svar var att han kom till Möllan “biran och käket”, det var billig mat och billig öl som han menade.

Vår frågeställning bekräftades av våra intervjuer – förändringarna kring Möllan enligt dem som bor där ses som olika från person till person. De yngre människorna ansåg att förändringen blivit lite stötande då “smålänningarna anfallit”. Medan de äldre ansåg att Möllan blivit lugnare och inte alls stördes av de förändringarna som gjorts där. på vägen tillbaas till tåget såg vi klart och tydligt industrierna från den “gamla Möllan” och från det nya. När vi passerade Subway, som endast har stått uppbyggt i ca 3 månader, så såg vi allt skräp och de sönderslagna rutorna.

Hej Bloggen!

Hej bloggen!

torg

I torsdags besökte vi Möllan för första gången i våra liv. Vi hade alla en viss uppfattning om stället sen tidigare p.g.a. hur media har framställt det. Dessa ”fördomar” försökte vi dock lägga åt sidan så att vi kunde göra en objektiv bedömning.

Så fort vi anlände på Möllan så märkte vi att vi inte var hemma längre. Graffitti på bilarna, politiskt klotter på väggarna, många invandrare, många unga ”rebeller” och många affärer som lockade med sina låga priser.

 

 

Vi bestämde vi oss för att sätta oss på ett café för att bestämma vilka frågor vi skulle ställa till invånarna, men innan det så tog vi några bilder på torget. När vi sedan skulle gå in på caféet blev vi stoppade av en utländsk man som stod utanför. Han hade sett att vi hade tagit bilder och bad att få kolla på kameran. P.g.a. hans knaggliga svenska förstod vi inte anledningen och sa därför nej, i rädsla av att han skulle ta kameran och springa därifrån. Fördomarna vi hade försökt lägga åt sidan kom genast tillbaka.

Väl inne på caféet kände vi oss uttittade av de övriga gästerna. Där satt vi, tre katteelever med systemkameran i beredskap och latte i handen, redo att observera och studera invånarna. Det hela kändes lite som en underklassafari och situationen gjorde oss smått obekväma.

Vi kom i  överens om att utgå ifrån följande frågor:

  • Hur upplever du Möllan?
  • Bor du på Möllan?tobak
  • Tror du att det finns fördomar kring Möllan?
  • Vad jobbar du med?

Vi jämförde svaren utifrån de som bodde på och de som bodde utanför Möllan för att se om vi skulle få fram några tydliga skillnader. Egentligen hade vi ingen tydlig bild om vad vi ville få fram och därför valde vi att ställa ganska öppna och allmänna frågor utan något särskilt tema.

Vi frågade ca 10 personer, varav hälften bodde på Möllan. Vi märkte bl.a. att de som bodde på Möllan inte tyckte att det fanns så många fördomar kring stället, medan de som bodde utanför erkände att många upplever Möllan som stökigt. Vi frågade bl.a. en ung tjej som var född och uppvuxen på Möllan och hon verkade nästan lite förolämpad när vi frågade henne om hon trodde att det fanns fördomar kring stället. Hennes åsikt var snarare att Möllan var som vilken annan del av Malmö som helst och att hon kände sig både hemma och trygg.

punk

Vi frågade även två utländska män som jobbade i fruktstånden. Ingen av dem behärskade riktigt det svenska språket och fick därför svara på knagglig engelska. Båda männen bodde på Möllan och upplevde stället som hur trevligt som helst! De förstod inte alls vad vi menade med fördomar.

När vi frågade folk vad de ansåg var det bästa med Möllan så var det vanligaste svaret de låga priserna, samt att utelivet var bra!

När vi frågade om yrken så fick vi inte fram något speciellt, förutom att en av männen i fruktstånden berättade att han egentligen var utbildad lärare i sitt hemland och att han nu jobbade med att sälja frukt.

 

Möten med Ture, Elisabeth och Maj Britt

Vi befinner oss på Möllevångstorget och vi är på jakt efter äldre människor. Detta kanske låter lite konstigt, men det finns faktiskt en mening med det hela. Vi Samlar nämligen material till en sociologisk studie om vilka skillnader det finns på Möllevången nu och förr, och då är förstås de belevade pensionärerna de bästa att fråga.

Elisabeth

Strax efter lunchtid får vi syn på Elisabeth, en dam i 70-årsåldern som njuter av vårens första glass på en bänk utanför netto. Vi närmar oss och frågar om hon skulle kunna tänka sig att delta i en sociologisk studie om Möllevångstorget. Vi får ett ja till svars, men en förmaning om att personen i fråga inte bott här under en längre tid. ”Runt ett år” – för att citera Elisabeth själv. Vi fortsätter dock vår intervju och frågar Elisabeth hur hon trivs på Möllevången.

–          Jodå, jag trivs bra här. Jag har ju jobbat här i trakterna en gång i tiden så jag känner mig som hemma.

–          Vad är det bästa med möllan då?

–          Oj, det var en svår fråga, konstaterar Elisabeth fundersamt och äter lite mer av glassen. Men det är nog närheten till allt, säger hon tillslut. Jag tycker ju om att gå i affärer och det är skönt med lite valmöjligheter så att det inte blir samma ställen varje gång.

–          Så det finns inga delar av Möllevången som du känner att du kanske undviker?

–          Nej, det kan jag nog inte säga att jag gör… inte medvetet i alla fall. Men jag är mest ute dagtid. Om kvällarna håller jag mig mest inne så kanske grundar sig det i någon otrygghet.

–          Hur menar du då?

–          Nej, men man hör och läser ju så mycket om Malmö nuförtiden som får en att vara lite mer försiktig,

–           Så du tror inte att media kanske överdriver läget med brottslighet häromkring?

–          Nej, det tror jag faktiskt inte. Men jag tror inte att Möllevången i sig är så mycket otryggare än andra platser om kvällarna. Det är väl bara det att Malmö är så mycket mer öppet för granskning än andra platser.

–          Tror du att brottsligheten har ökat genom åren?

–          Hmm, som sagt har jag bara bott här i ett år, jag vet inte riktigt.

–          Om du tänker att året var 1952, tror du att brottsligheten var densamma?

–          Jag tror inte att det begicks lika mycket brott då, nej. Det var en annan tid, om man inte hade pengar så gick man nog inte och stal det av någon, istället hjälptes man åt.

Vi tackar för en trevlig pratstund och frågar damen om det är okej att vi fotar henne och använder hennes fullständiga namn. Detta vill hon dock inte, så vi får nöja oss med ett förnamn till artikeln.

Ture i Folkets park

folkets parkVi spatserar vidare i Malmö. På en parkbänk inne på ett nästintill folktomt Folkets park sitter en äldre herre med käpp och prydlig fluga i kragen. Vi bestämmer oss för att gå fram till honom. Han ler snällt när vi närmar oss.

–          Hej, vi gör en sociologisk studie om Möllevången och undrar om vi skulle kunna ställa några frågor, sade vi när vi kommit fram till den äldre herren.

–          Nämen vad trevligt, fråga på bara, jag har ändå inget för mig! Svarade han och log.

–          Tackar! Vi skulle vilja börja med att fråga vad du heter och hur gammal du är.

–          Jag heter Ture och är alldeles för gammal, hehe, nä jag är 83 år.

–          Bor du här, och i så fall hur länge har du bott här?

–          Jag har bott här i Malmö sedan jag var en liten, fast inte på samma ställe hela tiden, min familj flyttade ganska ofta, men vi stannade alltid i Malmö. Och när jag flyttade hemifrån flyttade jag in i en liten lägenhet på Möllevångstorget, där bodde jag i sju år tills jag träffade min fru och vi flyttade till ett lite större hus där jag bor än idag.

–          Arbetade du här på Möllevångstorget?

–          Jadå, när jag var en 12-13 år jobbade jag hos en torghandlare på helgerna, jag sorterade frukt och fick 2 öre i timmen, det var mycket pengar på den tiden, haha. Och när jag var i tjugoårs-åldern fick jag ett jobb på sockerbolagets huvudkontor, det flyttade till Malmö från Stockholm i början av 20-talet förstår ni. Det låg inte på Möllevångstorget, men strax utanför. Där jobbade jag tills jag pensionerades, jag trivdes väldigt bra där, det var en trevlig miljö förstår ni, och man fick alltid lite socker med sig hem om hade jobbat på bra.

–          Det låter trevligt. Fanns det många industrier här förr?

–          Ehm, många och många, det fanns fler än idag i alla fall. De flesta industrier och fabriker har fått slå igen, det är sorligt men tiden kräver det.

–          Jag förstår, finns det andra skillnader mellan Möllevången förr och nu?

–          Jadå, numera finns här många från andra länder, det är inget fel med det, men känslan som fanns här förr finns inte riktigt längre. Nu handlar allt om det mångkulturella, och produkter importeras från världens alla hörn istället för att produceras här i närheten.

–          Okej, tack för din tid, Ture, det har varit en givande pratstund. Får vi lov att ta en bild av dig och använda den till vårt arbete?

–          Oh helst inte, jag och kameror kommer inte bra överens, speciellt inte på senare år, haha!

–          Det är helt okej, tack för din tid!

Maj- Britt på Chokladfabriken

Inte långt ifrån folkets park ligger en av få fabriker som ännu har sin produktion inom Malmös gränser, vi pratar såklart 3630_10200461479452469_1175936092_nom chokladfabriken. Förr var det dock masstillverkning av choklad av stora företag som Mazetti/Fazer framtill 1992, sedan 2004 husera Malmö Chokladfabrik som tillverkar delikatesschoklad i mindre skala.  Eftersom vi gillar choklad så mycket, och för att det faktiskt är en fabrik som fortfarande är öppen bestämde vi oss för att gå dit. Där hittade vi det lilla, mysiga butiks-caféet som luktade gott av varm choklad, och mitt i denna stod Maj-Britt, 62 år. Maj-Britt är uppvuxen i Kristianstad, men har nu bott på eller i närheten av Möllan sedan ca 30 år tillbaka. Maj-Britt gör sitt bästa för att hjälpa oss med sina kunskaper, men hon är inte så insatt i Malmös historia. Maj-Britts personliga uppfattning är att Möllan är ett trevligt område och hon trivs mycket bra med sitt arbete på chokladfabriken där hon får träffa mycket intressant folk varje dag. Maj-Britt kan också bekräfta det vi hittat information om, det låg betydligt fler fabriker på Möllan och i resterande Malmö när hon flyttade dit, även om fabrikernas stora dagar redan då var förbi. De sista fabrikerna har slagit igen under Maj-Britts tid som malmöbo, men detta ser hon inte nödvändigtvis som något negativt. Maj-Britt menar att det är en annan tid idag och att Möllan utvecklats enligt detta och blivit både trevligare och mer mångkulturellt.

Vi tackar Maj-Britt och beger oss av till stationen där vi hoppar på nästa tåg tillbaka till Lund. Under resans gång diskuterar vi det vi har upplevt på Möllevången och kommer fram till att det var en mycket intressantare plats än vad vi först hade trott, fylld med en historia om industrier, mångkultur och bästa av allt, choklad.

Sofie, Katja, Emelie