Det kriminella Möllevången?

Naiviteten står skriven i pannan på oss då vi går av tåget från Lund. Med block, pennor, och varsin broschyr med karta och instruktioner, går vi mot Möllan. Vädret skiftar mellan sol och regn, men just då vi marscherar in på Möllevångstorget skiner solen ner på de tolv slitna tält som alla säljer samma gullökar och gröna äpplen.11166070_1117303461629557_869911983_n

Vi sätter oss ner på en bänk och inleder vår observation av folket som rör sig runt torget. Rent krasst så är vi smått besvikna på vad vi fann. Här var vi beredda på en bohemisk explosion av färg, smak, och musik där folk från alla länder umgicks på samma förutsättningar. Istället börjar det dugga lite då vi studerar den kala miljön. Möllans mångkultur är tydlig direkt då vi ser till försäljarna som alla vänligt mumlar att de inte kan svenska och erbjuder oss vattenmelon som tröst. Vi träffar på en äldre man som bott vid Möllevångstorget hela sitt liv. Han berättar om skillnaden mellan Möllan på sextiotalet och platsen vi nu utför vårt fältarbete på. Förr var det mer hederligt, berättar han, då var det knytnävsslagsmål som gällde; jämnt för alla. Dessutom hade polisen en hytt mitt på torget, en plats som numera är ockuperad av en Sibyllaservering. I en jämförelse mellan Möllan i hans minne och Möllan idag så nämner han gäng och vapen som en stor skillnad. Det var inte samma sak förr, numera dör människor då man tar med sig pistoler till konfronteringar, istället för bara sin kompis med en stark högerkrok. Numera gick han heller inte runt där på kvällen, berättar han utan någon större oro. Oro kommer däremot från en annan, äldre, man vi finner i Folkets Park. Han berättar hur han kom från Sverige, men växte upp i Afrika och Brasilien, och bott i de ‘ruffigaste’ områdena i Los Angeles, men det var först på Möllevången han blivit rånad. Även han minns de mer hederliga knytnävsslagsmålen och föredrar dem över de vapen som nu används. Idag, berättar han, att det bästa försvaret är ett par bra löparskor.11173480_1117303564962880_1251116539_n

Vi går in på ‘Nassims livs medel’ och har turen att hitta Nassim själv bland höga hyllor av kryddor och godis. Då vi frågar om han märker av någon speciell kriminell aktivitet berättar Nassim att det är bra folk som handlar hos honom; svenskar och perser. De andra kulturerna är han inte helt säker på, berättar han med en lätt fnysning. Han berättar om ett brott för något år sedan, då någon hade brutit sig i hans affär från en butik som låg vägg i vägg. Utöver det och lite skadegörelse som också inträffade åren innan vi kom dit så var det inget speciellt han märkt av.
Vi får liknande svar från tre tjejer som har en picknick i Folkets Park. De hade bott på Möllan i några år och kände sig säkra i området. Det enda tjejerna verkligen har upplevt som obehagligt var den brutala misshandeln av Showan i samband med en demonstration på Möllan. Alla tre var överens om att det är media som målar upp en bild av Möllan, av Malmö i allmänhet, som en mycket farligare plats än vad det faktiskt är. De förklarar sedan att kommunen har gjort mycket för att göra Möllan till en bättre plats. Vi tar reda på att polisen i Malmö har även använt sig av olika brottsförebyggande åtgärder för att minska kriminaliteten på Möllevången. Bl.a har polisen satt upp kameror på byggnaderna som slås på när mörkret faller. Detta har gett resultat, under ett år minskade det polisanmälda brotten med 40% och vålds och personrelaterade brott minskade med 52 brott. Ett exempel var en rondell de kallade ‘Knarkrondellen’ där det satts up lampor för att avskräcka missbrukare från rondellen på natten. Istället hade sagda missbrukare funnit belysningen mysig. De samlas där under kvällen och grillar tillsammans, berättar en av tjejerna med ett lätt skratt.

Då vi lämnar Möllevången känner vi oss egentligen inte mycket klokare än när vi först kom dit. Vi har träffat folk som absolut håller med medias bild om att Möllan är ett farligt ställe med mycket kriminalitet, samtidigt som vi mött flera stycken som anser att medias bild är överdriven och att Möllan är en trygg plats. Så, helt enkelt, vi vet inte. Vi vet inte om Möllevången är en speciellt kriminell plats, eller om det bara är media som målar upp en skrämselbild.

Av: Line, Marielle, Isabelle och Fia S2B

Kulturen blomstrar på Möllan

En solig fredagseftermiddag befann vi oss på det varma och mångkulturella Möllevångstorget. Med oss hade vi en eknät, material för att enklare kunna undersöka kulturen och livet på Möllan. Vilket språk är överrepresenterat? Vem bor i möllan? Vilka handlar och hur är stämningen mellan människorna? Finns det någon folkgrupp som har mer eller mindre status eller är mer eller mindre omtyckt?

11156740_819898141396817_2106575314_nVi började med att gå in i fem olika kiosker och caféer. Den första kiosken vi besökte hette Tobak & snus och ägdes av Ali. Ali berättade för oss att han kom från Irak och hade arabiska som modersmål. Han var nöjd med sin butik och tyckte att Möllan var ett bra ställe att bo på. Godis var det han sålde mest av och det var en blandad skara människor som besökte hans butik. Nästa café vi besökte var otroligt mer givande och intressant. Coffé Joint. På skylten utanför stod de med fetsil och stora bokstäver ”Möllans FETASTE frukostbuffé”- något vi reagerade på. Vi bad om att få ställa några frågor men fick istället följa med in till köket där en ung amerikan, Alex, stod och bakade äppelkaka. Alex berättade om hur han hade flyttat till Möllan då det ansågs vara ”hippt”, han berättade hur han snart tror att Möllan kommer att bli som vilken plats som helst då fler och fler hippa ungdomar tar sig dit. Tidigare har Möllan bestått av fattigdom och utanförskap men nu sker en jäntifikation i området enligt Alex. Han tyckte att Möllan är en cool plats att hänga och bo på. Alex berättade att han älskar Möllan eftersom att det finns alla sorters människor från olika delar av världen. Till Alex´s café kommer människor från hela världen och han är mycket nöjd med sitt café.

11185813_819898184730146_729924269_nVi fortsatte vår vadring på torget och gick förbi ett fruktstånd. Vi reagerade på hur folk tittade lite eftertänksamt och vi kände oss lite som spioner som inte hörde hemma på torget. Plötsligt började en man vifta med armarna och skrika, ”Kom, kom! Apelsiner 5 kr!”. Vi rörde oss mot ståndet och bad om att få ställa några frågor. Plötsligt var vi omringade av fyra utländska killar som ivrigt ville svara på frågorna. Killarna kom från Irak och bröt på arabiska. De berättade att de tyckte att svenskar alltid betalade fullpris medan utländska försökte pruta till sig varorna. När vi bad om att ta en bild tog de med oss in bakom ståndet och gav oss apelsiner, trots att de hade många kunder som stod i kö var de trevliga och generösa mot oss. När vi gick skrek den ena killen ”Lycka till, trevlig helg”. Vi fortsatte vandra och vid nästa stånd blev vi bemötta på totalt motsatt sätt. Mannen var den enda svenska torgförsäljaren på hela torget och sa argt att han var upptagen och inte hade tid med oss trots att hans stånd var tomt på kunder och han stod och vilade med händerna i fickorna. På andra sidan gatan låg kebabstället ”Shawarma specialisten”. Ägarna kom från Irak och pratade arabiska. Först var det lite skeptiska till att svara på våra frågor men till slut gick de med på det. De berättade att Möllan var en härlig plats med mycket folk och att de inte märkte av några skillnader i status mellan människorna. När vi var klara sa försäljaren Ahmed ”Ge dom nått, ge dom nått!” till mannen vi pratade med. Vi fick en låda med mycket god falafel. Vi strosade runt bland bänkarna på torget och träffade två svenska par. Båda kvinnorna i paren var socionomer och mycket intresserade av vår skoluppgift. De höll med alla andra om att Möllan var en trevlig plats med rik kultur men berättade också något intressant som vi inte stött på tidigare. De sa att de kunde tänka sig att Romerna inte är lika omtyckta som andra människor och att många ser ner på dem. Men den andra killen tillade att det nog inte var något specifikt för just Möllan, utan att det var så i resten av Sverige också. De sa även att det fanns lika många Romer på Möllan som på Lunds central.

11178586_819898274730137_1015222289_nNågra minuter senare gick vi förbi en asiatisk mataffär. I skyltfönstret la vi märke till att texten endast stod på kinesiska och var omöjliga att förstå sig på. Affären kändes endast riktad till folk från Asien och mycket riktigt, det var endast asiater inne i affären. När vi kom ut från den asiatiska affären hörde vi några spanjorer skrika på varandra. Vi följde efter och kom till en resturang. Vi pratade med två av spanjorerna. De berättade att de i själva verket kom från Mexico och inte Spanien som vi först trodde. De sa som alla andra, att Möllan var en fin plats och att de trivdes bra. Den ena kille tillade att man aldrig vet vad som kan hända på kvällarna och att det var bra att vara på sin vakt. När vi var klara tog vi en bild där de poserade skämtsamt och de avslutade med att fråga om vår Facebook. Dessvärre blev det inte så. Vi var sedan klara med vår rundvandring. Avslutningsvis kan vi berätta att många var rädd för att besvara våra frågor då de var väldigt osäkra på det svenska språket. Men vi försökte göra det så enkelt som möjligt och fick kanske därför inte speciellt nyanserade svar. Det vi fick mest ut av var att se hur de olika människorna bemötte oss och hur de betedde sig. Alla var väldigt generösa, trevliga och gästvänliga. Det kändes som att komma till en ny värld då man hörde olika språk och såg skyltfönster fyllda av främmande bokstäver. Vi är mycket nöjda med vår vistelse och tycker att resan var intressant och gav oss nya perspektiv. Möllevången är helt klart en mångkulturell plats och det är just de som ger den sin charm.

Av: Johanna, Annie och Emelie S2B

En annan bild av Möllevången

När klockan slår 11.16 rullar tåget iväg mot det omtalade området, Möllevången. Ingen av oss tre har tidigare befunnit sig på denna plats, vi visste inte vad som väntade oss. På den soliga tågresan anklagas vi skämtsamt av den pratglada konduktören för skolk, vilket vi nekade till och förklarade målet med resan. Vi var påväg mot Möllevången för att göra en sociologisk observation. Det vi inte nämnde var att observationen handlade om kriminalitet på Möllevången. Redan där upptäckte vi att Möllevången har ett rykte om sig då konduktören utbrast ”Ja, där finns det mycket att observera!”11119972_791184944283540_1807738324_n

När vi anländer till Möllevången är det första som möter oss torghandeln på Möllevångstorget, där man hör rop från försäljarna och det bullriga ljudet från trafiken. Solen skiner starkt och en aning osäkra går vi fram till torget och undrar var vi ska börja. En försäljare i ena fruktståndet erbjuder oss varsin stor och svalkande bit vattenmelon som vi äter medan vi bestämmer oss för vem vi ska intervjua först. Målet med intervjuerna är att få en bild av hur farlig Möllan egentligen är enligt de personer som bor och vistas i området.

Efter att ha intervjuat folk på torget beger vi oss ut i området eftersom de flesta inte svarar så utförligt, eller inte pratar svenska. Gatorna runt om torget består av affärer och restauranger vars namn står på arabiska eller andra språk. Det finns en del klotter på de slitna byggnaderna. Vi grabbar tag i en grupp med fem medelåldersmän som säger att de har bråttom men ändå svarar på våra frågor. De verkar överens om att de inte är rädda för att vistas i området oavsett tid eller plats men en av dem säger på skoj att han alltid har med sig pistolen eftersom han själv sett en skottlossning på Möllevången.

Vi fortsätter intervjua människor och konstaterar att de har olika åsikter angående om kriminaliteten har ökat eller minskat under de senaste åren. Däremot är de överens om att de trivs på Möllevången och att de inte känner sig otrygga. En gammal dam som bott på Möllevången under lång tid berättar att hon tycker att det är underbart att bo där, och att hon inte tycker om hur media får Möllevången att framstå som en plats med mycket kriminalitet. När vi intervjuar tre tonårstjejer säger de också att de tycker om att bo där, och att de inte undviker platser utan att det bara beror på tiden och vilka personer som vistas där just då. Under två olika intervjuer nämns begreppet ”knarkrondellen”. Det är oklart vad som menas med detta begrepp.

Vi bestämmer oss för att gå in i en liten lokal butik för att prata med butiksägaren. Denna intervju med far och son som arbetade och ägde butiken gav oss mest användbar och intressant information om kriminalitet på Möllevången. De båda är överens om att stämningen är väldigt bra på Möllevången, eftersom alla känner varandra och att det blir en väldigt familjär stämning. Svenskar som flyttar därifrån för att ”skydda” sina barn ångrar sitt beslut när de besöker denna plats, eftersom de saknar sammanhållningen. Butiksägarna förklarar att det händer brott i området och att det till exempel finns en 11156861_791184977616870_2146098649_nnarkotikaverksamhet, men att de ”vanliga” människorna som bor där inte märker av det. Eftersom det inte rör dem och att de kriminella håller sig för sig själva behöver inte de vanliga människorna känna sig rädda. Pappan berättar att han ägt butiken i 24 år och att det aldrig inträffat något i hans butik. Sonen anser att om man föds på Möllevången känner man sig trygg, för man känner alla och känner till området. Om man däremot bara vistas där kan man känna sig otrygg. De båda är upprörda över hur området framställs i media som Rosengård nummer 2.

Stöd till butiksägarens sons förklaring till tryggheten i området, beroende på om man föds där eller inte, finner vi då vi intervjuar en ung tjej med barnvagn. Hon har en negativ inställning till området och berättar att hon känner sig trygg på dagen men att hon absolut inte skulle vistas där på kvällen. Sammanfattat har intervjuerna visat att det finns kriminalitet på Möllevången, men att folk som bor där ändå trivs och känner sig trygga. Många anser att media bara visar den negativa bilden av Möllevången, som då anses som en farlig plats. När vi tar tåget hem känner vi att vi nu har en annan bild av Möllevången än vad vi hade när vi åkte dit.

Av: Linnea, Linnea och Ida S2B

MÖLLAN, EN POLITISK PLATS

11160461_896717893684250_1925269289_nEn solig fredagseftermiddag finner vi oss själva inne i centrala Malmö, stående mitt på Möllevångstorget. Vi ser oss omkring på en plats, där flertalet demonstrationer har ägt rum genom åren. Det är nu flera månader sedan riksdagsvalet ägde rum, men trots detta ser vi, vart vi än vänder oss, affischer, klistermärken och klotter som vill förmedla olika politiska budskap. Människors politiska åsikter syns inte bara på det stora torget, utan är även uttryckta som klotter på toalettväggarna, klistermärken på elskåp och på skatebanan i parken. Det finns ingen oklarhet kring att Möllan som helhet är en mycket politisk engagerad plats, såväl för de yngre som för de äldre. Men hur varierade är de politiska åsikterna hos Möllans invånare? Är alla partier representerade eller är det något speciellt parti som har övertaget?

Eftersom det var fredag och solen välsignande oss med sin närvaro, kryllade det av folk på Möllan, och alla var öppna för nya konversationer. Vi slogs av hur enkelt det var för oss att ställa våra frågor, eftersom alla var väldigt trevliga och gärna pratade om politik. När vi strosade omkring i den gröna parken fick vi syn på ett tjejgäng som satt och solade på en filt och vi bestämde oss för att de skulle bli perfekta som våra första informationskällor. Vi hade innan bara hört rykten om hur Möllan skulle vara, så vi ville gärna diskutera våra åsikter med riktiga Möllan-bor. De tre tjejerna på filten välkomnade oss och gjorde intrycket av att vara väldigt pratglada. Alla tre var överens om att Möllan var en plats där politik var vanligt och de flesta som bodde där var väldigt politiskt engagerade. Det var inget snack om att de trodde att Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är starkt överrepresenterade, i alla fall bland deras umgängeskretsar. Men något som vi även tyckte var intressant var när de berättade om hur feminismen växer sig allt starkare och får mer utrymme på Möllans gator. De diskuterade sinsemellan en stund, och kom sedan fram till att Feministiskt Initiativ antagligen skulle öka sitt väljarstöd till valet 2018. När vi frågade om det var något parti som var underrepresenterat, eller till och med inte accepterad, tog det knappt en sekund förrän de utropade i kör, ”Sverigedemokraterna”.

Efter ytterligare ett varv i den soliga parken, fick vi syn på en äldre dam som gick ensam med sin cykel. Vi hade under dagen inte pratat med så mycket äldre människor, utan mest varit fokuserad på de unga invånarna på Möllan. Därför valde vi att bredda vårt perspektiv lite, och höra oss för om den äldre generationens synpunkter. Tillsammans med damen slog vi oss ner på en parkbänk och började prata politik. Hon var väldigt öppen med att hon själv var moderat, men erkände att det kanske inte är det ideella partiet att rösta på om man bor på Möllan. ”Det är många som röster på Vänsterpartiet eller Socialdemokraterna här omkring, eftersom det bor så många arbetare här. Jag skulle vilja säga att Möllan är väldigt radikalt.” Damen förklarade att hon inte var så insatt i ungdomarnas värld, men att hon varje gång hon gick ut, märkte att ungdomarna gärna diskuterade politik öppet. Det ger en allmän känsla av att politik är ett centralt samtalsämne och har stor betydelse för Möllans invånare. Man är inte rädd för att uttrycka sin politiska åsikt. I alla fall inte om man är vänsterpartist eller socialdemokrat, tillade hon och skrattade skämtsamt till. ”Det är roligt att ungdomarna engagerar sig så mycket i politiken”, avslutade den äldre damen. ”Det ger oss goda förhoppningar om framtiden, de är ju ändå vår framtid.” Dagen på Möllan var både lyckad och lärorik. Efter mycket intryck och en mer nyanserad bild av politiken, gick vi därifrån med en helt ny, politisk syn på Möllan. Det är inte bara en plats där man kan smaka på mat från världens alla hörn, utan även en plats där man kan känna ge sig in i politiska diskussioner och demonstrationer. Bakom alla stånd och barer, som Möllan kanske mest är känt för, kan man även hitta politiska budskap och ståndpunkter där man minst anar det.

av: Bea Persson, Olivia Andersson, My Ekholm S2B