Stadsarkivet på Möllevången

W5Den 25/5 2018 steg vi av på Triangeln i Malmö, klockan var runt 12 och solen sken. Efter ca 5 minuters promenad var vi framme på Möllevångstorget där torghandeln var i full gång. Eftersom vi ville få reda på hur Möllan såg ut förr begav vi oss till Bergsgatan 20 för att bläddra i stadsarkiven.

Inne på stadsarkivet var det svalt och vi var nästan de enda som var där. När vi förklarade för receptionisten/bibliotekarien vad vi skulle göra berättade han om sitt arbete om Möllevången, detta hade han tillsammans med en kollega sysslat med under det senaste halvåret, han hjälpte oss att hitta arkiv och tidningsartiklar som rörde Möllevången. Vi fick gå in i ett lite mindre rum där det fanns massa gamla böcker och några datorer. Innan vi gick in fick vi låsa in våra väskor, för att vi inte skulle kunna sno något från arkiven.

I artiklarna stod det bland annat om Frans Suell och hans trädgård som senare har blivit Folkets park, om torghandeln genom tiderna och om hur området varit farligt i mörkret. Med två tjocka mappar och två tjocka böcker om Malmös och Möllevångens statshistoria blev vi sittandes på Malmö Stadsarkiv i en timme, till vår stora förvåning var det intressant att se hur Möllevången förändrats från 1700-talet till 2018.

W3

Bibliotekarien hade jobbat på Möllevången i över 20 år och berättade att det är en fantastisk plats. Han tycker om hur trevligt det är som samlingsplats där olika människor i olika åldersgrupper möts i en skön atmosfär. Men han berättar även om hur många unga tjejer är vaksamma och paranoida när de vistas där på kvällen, vilket också SKD skriver i artikeln “På natten byter Möllan skepnad” (93.11.08). Han berättade även att Möllan förändrats under hans år och att han även sett under sitt arbete med sin kollega förändringarna som skett under åren.

w4

 

Efter vårt besök på stadsarkivet gick vi tillbaka till Möllevångstorget och på vägen kollade vi runt lite på de husen vi hade sett i artiklarna på stadsarkivet. Det var roligt och intressant att se hur det hade sett ut då och hur det såg ut nu idag. Sedan kom vi tillbaka till Möllevångstorget och tog sedan tåget hem. Vid halv fyra rullade tåget in på Lunds station igen och dagen på Möllevången fick ett avslut.  Här går det läsa områdets förändring.

Wilma och Matilda

 

“Möllan är inte värre än något annat ställe i Malmö” Eller?

När vi kommer till Möllan strålar solen, det är underbart väder och det kryllar med folk på torget. Perfekt för en dag med etnografi. Möllan ryktas vara den farligaste platsen i Malmö att vara på, men redan de första minuterna känner vi en gemenskap och kärlek på torget under den pågående marknaden.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Den första personen vi väljer att intervjua sitter på en trappa vid en ingång till ett lägenhetshus. Han sitter med en cigarett i handen och ser väldigt glad ut. Han berättade för oss att han bor i området där de flesta av hans vänner också finns. Han brukar umgås kring torget och brukar inte stöta på något speciellt som får honom att känna sig otrygg.

“Jag känner mig trygg här och nu, men inte alltid, jag kände mig mer trygg förr, då det är mer oroligt här idag”

 

Vi mötte två personer gående i köpcentrumet, både kvinnan och mannen var i 30-årsåldern men hade ingen bostad på Möllan, utan på andra ställen i Malmö. Vi frågar om dom känner sig trygga på Möllan, och hon svarar. “Jag känner mig trygg här och nu, men inte alltid, jag kände mig mer trygg förr, då det är mer oroligt här idag”

“Att Möllan skulle vara värre än andra ställen i Malmö finns inte för mig”.

Vi mötte en kvinna i folkets park, en mamma till två små barn. Hon har tidigare bott på Möllan men bor idag i Rosengård. Hon brukar vara på torget med sina barn eller vänner samt i folkets park. Hon har aldrig känt sig osäker någonstans på Möllan och kände sig trygg med att ha sina barn här också. Vi citerar, “Att Möllan skulle vara värre än andra ställen i Malmö finns inte för mig”. Men säger samtidigt att hon inte hade velat gå genom parken själv en sen kväll/natt.

 

Vi tar en paus och går in på ett fik i folkets park. Det är i ont om folk där och vi passar på att intervjua tjejen i kassan. Hon är nitton år och jobbat där i ett år. Hon brukar inte vara på möllan förutom när hon jobbar och går genom torget för att ta sig till tåget. Dock brukar hon och hennes kompisar hänga på KB. Vi frågar henne om tryggheten på jobbet och hon svarar bestämt “jag känner mig alltid säker, eftersom det finns mycket vakter i parken som man lätt kan få tag i om problem skulle uppstå. Och det finns en knapp här under disken som vi kan trycka på om det skulle hända något. Sen är vi alltid två på kvällarna så man inte ska vara själv”.

“jag känner mig alltid säker, eftersom det finns mycket vakter i parken som man lätt kan få tag i om problem skulle uppstå. Och det finns en knapp här under disken som vi kan trycka på om det skulle hända något. Sen är vi alltid två på kvällarna så man inte ska vara själv”.

 

Hon beskriver säkerheten som väldigt hög, högre än vad vi trodde. Hur många fik i en fridfull park har en säkerhetsknapp som skickar en signal direkt till polisen?

 

Vakten-

Nä inte så värst, jag känner mig trygg när jag går runt och självklart så är det värre på kvällarna när det blandas in alkohol”. – Men har du märkt av en stor skillnad med kriminaliteten med tiden? “Ja det har ju alltid funnits något, men kriminalitet går upp och ned med åren, ibland är det betydligt mer och ibland är det knappt något alls”.

För att få olika perspektiv på situationen så ville vi inte bara prata med personer som brukar strosa runt på gatorna vardagligt utan också någon som jobbar med kriminalitet. Som i sitt yrke ser hur mycket kriminalitet det faktiskt finns. På torget knackar vi på en dörr med en skylt med stora bokstäver VAKT. En trevlig 46 årig man öppnar dörren. Han har jobbat som vakt här på Möllan i 23 år. – Uppfattar du kriminaliteten som stor? Han svarar, “Nä inte så värst, jag känner mig trygg när jag går runt och självklart så är det värre på kvällarna när det blandas in alkohol”. – Men har du märkt av en stor skillnad med kriminaliteten med tiden? “Ja det har ju alltid funnits något, men kriminalitet går upp och ned med åren, ibland är det betydligt mer och ibland är det knappt något alls”.

 

Våran vandring i Folkets park fortsätter och vi upptäcker en skylt där det står, Kameraövervakning. Två meter därifrån finns ett krossat fönster och en lapp där de står “denna plats är nu övervakad…”. Vi märker tydligt att kriminaliteten finns i stadsdelen även på dagtid. Men det är samtidigt en märklig blandning hur parken på dagen är full av barn, glass, skratt och lek. Och vid skymningen kommer våldtäkter, klotter/vandalisering  och alkoholister. De stora kontrasterna.

 

Slutsats:

Möllevången, en plats som ryktas vara Malmös farligaste plats, där kriminaliteten är högre än på andra platser i landet.

“MALMÖ. Var tredje familj i Malmö har blivit utsatt för våldsbrott, stöld eller skadegörelse det senaste året. Det innebär att Malmö fortfarande är den mest brottsdrabbade staden i hela Skåne.” – skriver sydsvenskan i en artikel 2007[1].

Men de personer vi intervjuade berättar att de känner sig trygga i området men samtidigt visar våra observationer att otryggheten finns eller har funnits i de olika delarna på kvällstid. Det finns stora kontraster mellan dagen och kvällen, det är någonting som visas i form av övervakningskameror och mängden vakter. Samt hos tjejen inne på Ben & Jerry i folkets parken som berättar om varnings knappen. Och kvinnorna som beskriver att de aldrig skulle gå själva genom folkets park en mörk kväll.

 

 

 

 

 

[1] https://www.sydsvenskan.se/2007-09-24/har-begas-flest-brott-i-sverige

-Jävla kapitalism!

Vi kommer till Möllevången utan några större förväntningar – hur kan ett torg och några kringliggande gator vara så kulturellt föränderliga? Vid en närmare granskning visar sig denna plats dock vara ett kulturellt experiment värt att upptäcka. Det är inte svårt att hitta bevis för att Möllan är det alla förväntar sig att det ska vara – planscher och posters uppmuntrar till kvinnokamp och klasskamp. Samtidigt ser vi också bevis på den gentrifiering som så många fruktar. Strax bredvid de vänsterinriktade affischerna hittar vi reklam i storföretagens tecken.
då och nu  Det är inte alltid Möllevångens invånare vill bli intervjuade, men när vi väl får tag i någon pratar de desto mer. En kvinna i en salladsbutik – ett av de nyare matställena – ser en positiv förändring på den plats som hon har bebott i trettio år. Hon har noterat att det skett förändringar på platsen, exempelvis som det var mycket alkoholanknutet bus i området på 80-talet. Hon nämner de många unga som har börjat komma till Möllan, och att många invandrare också vistas på området. I samband med detta säger hon något mycket intressant – det bor inte så många invandrare just på Möllevångstorget, utan de vistas främst här för att handla i de olika butikerna. Kvinnan berättar hur ”vi som har bott här länge” – antyder nästan att de har bott där ”från början” om det kan sägas finnas en början – inte vill att Möllan ska bli hipt, ett inneställe.

De flesta vi möter är på ett liknande sätt positivt inställda till det ryckte som Möllevången under en längre tid har haft. ”Jag älskar både Malmö, Möllan, svenskar och invandrare! Mer utlänningar och mer svenskar som tycker om utlänningar!” ropar en glad göteborgare, en medelålders man som ofta hänger på Möllan. Det intressanta i ett sådant uttalande är att vi egentligen aldrig nämnde invandrare eller svenskars inställning till dessa, utan att han själv drog slutsatsen att det var detta vi ville diskutera. De flesta vi intervjuade visade på någon typ av medvetenhet om vad vi ville veta. Mannen visste att vi skulle veta exakt vad han syftade på när han ropade ut sin kärlek till den kulturella mångfalden, vilket visar på att Möllan har ett starkt rykte samt att man kan koppla området till det som händer i resten av Sverige (i och med kontroversen kring främlingsfientliga partier).

En annan man ropar till oss att han vill bli intervjuad, och berättar att han har bott på Möllevången i tjugo år och har upplevt platsens utveckling. Bevittnat hur idén om att Möllevången skulle vara en mångkulturell plats har gått från att vara en föreställning till att gälla i praktiken. Han upplever att följden av detta har blivit en minskning av kriminalitet, samtidigt som sammanhållningen mellan människorna har ökat. Dessutom har det kommit att bli mer kulturalitet, samt att utbudet av olika butiker har ökat. Samtidigt som han ser på utvecklingen som något positivt så finns det även negativa aspekter av det hela. En sådan sak är att knarkhandeln är utbred kring Möllevångstorget och dessvärre ser han många unga som rör sig i dessa kretsar. Vid frågan om huruvida han befara att gentrifiering kommer att ske, så anser han dessvärre att risken är stor för att så är fallet. Han anser att alla människor borde ha råd att bo här och uttrycker sig i termerna ”jävla kapitalism”. Bostadsföreningen, som han tidigare sett som något bra, är inte längre till någon hjälp. Det börjar märkas allt mer hur man hindrar de boende från att kunna hyra ut i andrahand eftersom bostadsrätterna blir allt fler.

”Man tror inte att man är i Sverige längre”, säger två äldre kvinnor som passerar, på besök långväga ifrån. ”Farmor och mormor åkte alltid hit och köpte billig frukt”, berättar de och kallar Möllan för en ”exotisk” plats, något som alltid har varit ”arbetarnas torg”. De har inte kunnat se någon förändring på nära håll, men i deras ögon verkar Möllans rykte ha förblivit detsamma genom åren. Först nu har de hört något negativt om det i samband med ”tumultet kring demonstrationerna”. De tror att detta skulle ha kunnat hända varsomhelst där man hade hållit demonstrationer, men vi kan inte låta bli att än en gång tänka att Möllevången åtminstone i dagsläget är en mycket politisk plats.

då och nu 2  Sammanslaget var det alltså flera som nämnde fler ungdomar och stigande bostadspriser (två saker som vanligtvis inte går hand i hand) som ett tecken på förändring. Unga hade givetvis mindre att säga om förändringar i området än äldre, oavsett om man bodde på Möllan eller inte, vilket är ännu ett tecken på ett mycket starkt rykte. Ingen av de intervjuade var negativt inställda till konceptet med Möllan som mångkulturell plats – beskrev snarare intrycket av platsen med orden generositet, liv och vördnad – men ogillade ofta de förändringar som ledde till att det blev mer kommersialiserat och därmed mindre tillgängligt för grupper som är svagare rent ekonomiskt. Som en av dem sa; ”Jävla kapitalism.”

 

 

 

 

Av: Ebba, Zanna, Dessiré, Cajsa, Agnes

Möten med Ture, Elisabeth och Maj Britt

Vi befinner oss på Möllevångstorget och vi är på jakt efter äldre människor. Detta kanske låter lite konstigt, men det finns faktiskt en mening med det hela. Vi Samlar nämligen material till en sociologisk studie om vilka skillnader det finns på Möllevången nu och förr, och då är förstås de belevade pensionärerna de bästa att fråga.

Elisabeth

Strax efter lunchtid får vi syn på Elisabeth, en dam i 70-årsåldern som njuter av vårens första glass på en bänk utanför netto. Vi närmar oss och frågar om hon skulle kunna tänka sig att delta i en sociologisk studie om Möllevångstorget. Vi får ett ja till svars, men en förmaning om att personen i fråga inte bott här under en längre tid. ”Runt ett år” – för att citera Elisabeth själv. Vi fortsätter dock vår intervju och frågar Elisabeth hur hon trivs på Möllevången.

–          Jodå, jag trivs bra här. Jag har ju jobbat här i trakterna en gång i tiden så jag känner mig som hemma.

–          Vad är det bästa med möllan då?

–          Oj, det var en svår fråga, konstaterar Elisabeth fundersamt och äter lite mer av glassen. Men det är nog närheten till allt, säger hon tillslut. Jag tycker ju om att gå i affärer och det är skönt med lite valmöjligheter så att det inte blir samma ställen varje gång.

–          Så det finns inga delar av Möllevången som du känner att du kanske undviker?

–          Nej, det kan jag nog inte säga att jag gör… inte medvetet i alla fall. Men jag är mest ute dagtid. Om kvällarna håller jag mig mest inne så kanske grundar sig det i någon otrygghet.

–          Hur menar du då?

–          Nej, men man hör och läser ju så mycket om Malmö nuförtiden som får en att vara lite mer försiktig,

–           Så du tror inte att media kanske överdriver läget med brottslighet häromkring?

–          Nej, det tror jag faktiskt inte. Men jag tror inte att Möllevången i sig är så mycket otryggare än andra platser om kvällarna. Det är väl bara det att Malmö är så mycket mer öppet för granskning än andra platser.

–          Tror du att brottsligheten har ökat genom åren?

–          Hmm, som sagt har jag bara bott här i ett år, jag vet inte riktigt.

–          Om du tänker att året var 1952, tror du att brottsligheten var densamma?

–          Jag tror inte att det begicks lika mycket brott då, nej. Det var en annan tid, om man inte hade pengar så gick man nog inte och stal det av någon, istället hjälptes man åt.

Vi tackar för en trevlig pratstund och frågar damen om det är okej att vi fotar henne och använder hennes fullständiga namn. Detta vill hon dock inte, så vi får nöja oss med ett förnamn till artikeln.

Ture i Folkets park

folkets parkVi spatserar vidare i Malmö. På en parkbänk inne på ett nästintill folktomt Folkets park sitter en äldre herre med käpp och prydlig fluga i kragen. Vi bestämmer oss för att gå fram till honom. Han ler snällt när vi närmar oss.

–          Hej, vi gör en sociologisk studie om Möllevången och undrar om vi skulle kunna ställa några frågor, sade vi när vi kommit fram till den äldre herren.

–          Nämen vad trevligt, fråga på bara, jag har ändå inget för mig! Svarade han och log.

–          Tackar! Vi skulle vilja börja med att fråga vad du heter och hur gammal du är.

–          Jag heter Ture och är alldeles för gammal, hehe, nä jag är 83 år.

–          Bor du här, och i så fall hur länge har du bott här?

–          Jag har bott här i Malmö sedan jag var en liten, fast inte på samma ställe hela tiden, min familj flyttade ganska ofta, men vi stannade alltid i Malmö. Och när jag flyttade hemifrån flyttade jag in i en liten lägenhet på Möllevångstorget, där bodde jag i sju år tills jag träffade min fru och vi flyttade till ett lite större hus där jag bor än idag.

–          Arbetade du här på Möllevångstorget?

–          Jadå, när jag var en 12-13 år jobbade jag hos en torghandlare på helgerna, jag sorterade frukt och fick 2 öre i timmen, det var mycket pengar på den tiden, haha. Och när jag var i tjugoårs-åldern fick jag ett jobb på sockerbolagets huvudkontor, det flyttade till Malmö från Stockholm i början av 20-talet förstår ni. Det låg inte på Möllevångstorget, men strax utanför. Där jobbade jag tills jag pensionerades, jag trivdes väldigt bra där, det var en trevlig miljö förstår ni, och man fick alltid lite socker med sig hem om hade jobbat på bra.

–          Det låter trevligt. Fanns det många industrier här förr?

–          Ehm, många och många, det fanns fler än idag i alla fall. De flesta industrier och fabriker har fått slå igen, det är sorligt men tiden kräver det.

–          Jag förstår, finns det andra skillnader mellan Möllevången förr och nu?

–          Jadå, numera finns här många från andra länder, det är inget fel med det, men känslan som fanns här förr finns inte riktigt längre. Nu handlar allt om det mångkulturella, och produkter importeras från världens alla hörn istället för att produceras här i närheten.

–          Okej, tack för din tid, Ture, det har varit en givande pratstund. Får vi lov att ta en bild av dig och använda den till vårt arbete?

–          Oh helst inte, jag och kameror kommer inte bra överens, speciellt inte på senare år, haha!

–          Det är helt okej, tack för din tid!

Maj- Britt på Chokladfabriken

Inte långt ifrån folkets park ligger en av få fabriker som ännu har sin produktion inom Malmös gränser, vi pratar såklart 3630_10200461479452469_1175936092_nom chokladfabriken. Förr var det dock masstillverkning av choklad av stora företag som Mazetti/Fazer framtill 1992, sedan 2004 husera Malmö Chokladfabrik som tillverkar delikatesschoklad i mindre skala.  Eftersom vi gillar choklad så mycket, och för att det faktiskt är en fabrik som fortfarande är öppen bestämde vi oss för att gå dit. Där hittade vi det lilla, mysiga butiks-caféet som luktade gott av varm choklad, och mitt i denna stod Maj-Britt, 62 år. Maj-Britt är uppvuxen i Kristianstad, men har nu bott på eller i närheten av Möllan sedan ca 30 år tillbaka. Maj-Britt gör sitt bästa för att hjälpa oss med sina kunskaper, men hon är inte så insatt i Malmös historia. Maj-Britts personliga uppfattning är att Möllan är ett trevligt område och hon trivs mycket bra med sitt arbete på chokladfabriken där hon får träffa mycket intressant folk varje dag. Maj-Britt kan också bekräfta det vi hittat information om, det låg betydligt fler fabriker på Möllan och i resterande Malmö när hon flyttade dit, även om fabrikernas stora dagar redan då var förbi. De sista fabrikerna har slagit igen under Maj-Britts tid som malmöbo, men detta ser hon inte nödvändigtvis som något negativt. Maj-Britt menar att det är en annan tid idag och att Möllan utvecklats enligt detta och blivit både trevligare och mer mångkulturellt.

Vi tackar Maj-Britt och beger oss av till stationen där vi hoppar på nästa tåg tillbaka till Lund. Under resans gång diskuterar vi det vi har upplevt på Möllevången och kommer fram till att det var en mycket intressantare plats än vad vi först hade trott, fylld med en historia om industrier, mångkultur och bästa av allt, choklad.

Sofie, Katja, Emelie