“Nej du, jag skulle aldrig få för mig att bo här”

“Nej du, jag skulle aldrig få för mig att bo här”

Det var onsdag förmiddag och vi kände värmen från solen träffa oss när vi kom upp från rulltrappan på Triangeln och började gå mot Möllevångstorget. Redan på vägen dit såg vi hur miljön tydligt skiftade. Det som i början av vår promenad varit stora klädesbutiker och mataffärer samt fina lägenhetshus byttes ut mot second hand butiker, små livs och slitnare hus. Men samtidigt var Möllan fyllt av mer liv.

554693_629775350369895_521453246_nPå torget trängdes grönsakshandlarna och en man sprang fram och tillbaka med tomater från skåpbilen med graffiti på till hans grönsaksstånd. Någon satt och ammade på en av bänkarna som fanns runt om torget medan andra cyklade förbi i sitt egna tempo. Från en av balkongerna hängde MFF:s flagga, likt många andra ställen runt om i Malmö.

En plats i förändring

Detta var området vi skulle studera en plats i förändring på, där vi skulle få en uppfattning om vilka människor som bodde där och hur de uppfattade att Möllan hade ändrats eller inte.

Intervjuer

Solen fortsatte att värma och vi gick runt bland de glada människorna på torget. En av de första vi träffade var en kvinna i femtioårsåldern som föreslog att vi skulle slå oss ner på en bänk för intervjun och det gjorde vi mer än gärna. Hon berättade att hon bott i Malmö, och Sverige, 31 år men just på Möllan i 20 år och pratade om att hon älskade det svenska samhället och Malmö. Men samtidigt tyckte hon att det hade förändrats;

“Jag går inte ut på kvällarna längre eftersom jag inte känner mig trygg. Killar brukar skrika fula ord och sexistiska saker efter mig.”

Hon berättade vidare att hon tyckte det var betydligt fler tiggare nu än när hon flyttade hit;

Bara på vägen från min lägenhet här till mataffären vid triangeln räknade jag till 25 tiggare. Det är så synd.”

Hon hoppades på att vi skulle kunna vända den negativa trenden och utveckla det hon beskrev som ett öppet och demokratiskt samhälle.

Den otryggheten vi pratade om med henne kunde vi efter ett tag konstatera vara större hos kvinnorna runt Möllan än hos männen. Ingen av kvinnorna sa det uttryckligen själva men vi märkte ett mönster.

Vi bestämde oss för att fråga nästa man vi mötte om vad han trodde.

“Ja jag tror nog vi män känner oss tryggare” blev hans svar och han förklarade att han framförallt tänkte på sexistiska kommentarer och händelser som kvinnor blev utsatta för. Han själv upplevde det paradoxalt nog som att tryggheten hade ökat.

När vi träffar på en mamma med barnvagn vars barn nyfiket tittar på oss tar hon upp skjutningen på torget för tre månader sedan. “Det var ju en skjutning precis där borta för inte så länge sedan” sa hon och pekade mot ena hörnet av torget där skjutningen ägde rum.  “Det är klart att otryggheten ökar, men jag känner mig fortfarande trygg med att mina barn ska växa upp här”

Kvinna med barn

Bara en stund senare träffar vi på en kvinna som låser upp sin cykel och har bråttom iväg men ställer upp på några snabba frågor. Hon bor inte på Möllan men som jobbar på en skola i närheten och passerar torget varje dag. Enligt henne hade läget förändrats och hon upplevde inte samma trygghet längre. Även hon nämnde skjutningen på torget som en bidragande orsak.

Vi fortsatte vår observation på Möllan och stötte på en utbytesstudent från Indonesien. Han stod vid en bänk och packade om sin väska för att få ner de nyinhandlade tomaterna. Han hade bott här i ett år och var en väldigt glad och positiv människa som det sken om under tiden vi pratade med honom. Enligt honom hade Möllan inte förändrats något markant, vilket såklart kan bero på att han bara hade bott där i ett år. Istället var han väldigt positiv och pratade gott om det svenska samhället och att han upplevde en stor trygghet. Det enda negativa han kunde komma på var att kommunen borde enligt honom satsa mer på att rusta upp Möllan.

Men gemensamt för alla dessa människor var att de ändå älskade Möllan. Kvinnan med barnvagnen ville att hennes barn skulle växa upp där, mannen vi pratade om sexism med upplevde ju till och med en ökad trygghet och utbytesstudenten älskade stadsdelen. Vi avslutade vår observation med en positiv känsla och var alla överens om att Möllan var en mångkulturell plats som sprudlade av liv.

Egentligen var det bara en enda riktigt negativ person som vi hade stött på; en kvinna som väldigt tvekande ställde upp på att intervjuas men när vi frågade om hon bodde på Möllan blev hon genast irriterad och sa argt ifrån att “nej du, jag skulle aldrig få för mig att bo här”, hoppade upp på sin cykel och trampade iväg.

“nej du, jag skulle aldrig få för mig att bo här”, hoppade upp på sin cykel och trampade iväg.

 

Emmy, Elin, Johanna S15C

“De försvinner lika snabbt som de kommer hit!”

På tåget på väg till Möllan, en plats i Malmö, där vi aldrig har varit tidigare, hade vi blandade känslor. Vi var både nervösa för vilka personer vi skulle få möta, men också spända för vad vi skulle få uppleva.

Det är fredag eftermiddag, solen skiner och alla som är på torget på Möllan är glada. Även om det är mycket rörelser så är det samtidigt en avslappnad atmosfär. Många sitter direkt på gatorna, andra samlas vid statyn och röker, umgås med varandra, dricker kaffe och öl. Många sitter på uteserveringarna vid torget och vid gatorna och äter lunch. Mitt i allt ska vi försöka intervjua någon kring ämnet “Möllan, en plats i förändring”.

Vi bestämmer oss för att gå in i en av butikerna för att få höra deras åsikter om Möllevången och utvecklingen. Den första butiken vi ser är Asien Trading, där säljs asiatiska livsmedelsprodukter. Det är mycket folk i butiken och personalen har fullt upp. Vi ser en kvinna i kassan och bestämmer oss för att prata med henne. Tyvärr kunde hon inte så mycket svenska vilket försvårade frågorna om Möllans framtid och utveckling. Vi frågade hur länge hon hade haft sin butik och varför den startades. Hon svarade att butiken hade funnits i över 30 år och att den öppnades för de asiater som bodde på Möllevången. Hon menade alltså att Möllevången är en mångkulturell plats och affären öppnades för att möta behoven som finns. Men det är inte bara asiater som är deras kunder utan även folk från olika bakgrunder och kulturer. Vi gick ut från affären och kände att informationen inte var tillräckligt och bestämde oss för att gå in till en annan butik för att få tydligare svar.matilda s2b 3'

Vi gick ut på gatan och lade märke till Nansi´s konditori som låg mittemot Asien trading. Vi valde att gå in och butiksägaren var glad över att få svara på våra frågor. Han berättar att hans verksamhet har funnits i ungefär 27 år. Han säljer bröd och kakor från många olika kulturer, främst mellanöstern. Även han nämnde att Möllevången är en mångkulturell plats och ett populärt ställe att bo på. Verksamheten går bra och han har många kunder även om ett antal butikskedjor har öppnat med billigare produkter. Han uttryckte sig starkt om hur viktigt det är för hans kunder med bra kvalité och mat som känns “hemma” och som folk är uppvuxna med. Han fortsatte att berätta om Möllevången som en populär plats och som drar till sig cafeér, resturanger och människor. Det är främst unga människor som väljer att bosätta sig på Möllan, han själv väljer att bo en bit utanför eftersom det finns betydligt lugnare områden än Möllan.

Möllan har blivit mer högljudd plats på grund av alla ungdomar som flyttat dit.

Han tycker också att det har öppnats fler butiker och blivit större konkurrens, men detta påverkar inte hans verksamhet och han ser detta som något positivt. Enligt honom ser Möllans framtid ljus ut och han förutspår att Möllan är en plats som kommer att bli alltmer populär.

När vi är klara med vår intervjun frågar han oss om vi tycker om kakor och ger oss var sin, han önskar oss lycka till och vi tackar och fortsätter vårt besök på Möllan.matilda s2b 1

Vi vandrar vidare bland fruktstånden och får syn på en barnfamilj som går runt på torget. Vi frågar dem om de kunde tänka sig att svara på några frågor, vilket de var helt okej med. Vi frågar om de bor på Möllan och de svarar att de har bott här länge och trivs jättebra. De berättar att Möllan har förändrats under de senaste åren tillexempel att det är fler människor som flyttar hit nu, främst ungdomar. “Studenter från Småland kommer hit!”- säger kvinnan i familjen. De talar om för oss att Möllan tidigare har varit som vilken annan förort som helst i Sverige, men nu har blivit mer populärt och fått högre status. “Möllan har inte blivit finare men folk drar sig hit ändå”.

 

De säger att fler affärer har kommit hit på grund utav den ökade populationen på Möllevången. Detta är något som de tycker är kul och bra. De säger att folk från många olika kulturer och länder kommer hit och bosätter sig. Vi frågar om de tycker om att fler större kedjor har etablerat sig på Möllan och de svarar att det är tråkigt, men de tror inte att de påverkar de andra affärerna speciellt mycket. “De försvinner lika snabbt som de kommer hit”. Vår sista fråga till dem är hur framtiden kommer att se ut på Möllan. De säger att det kommer vara som idag fast ännu mer folk, fler affärer och mer expanderat, de har höga förhoppningar.

Efter att vi har pratat med barnfamiljen vandrar vi vidare till Folketspark med förhoppningar om att få intervjua ungdomarna som bor på Möllan. Även där var det mycket folk och rörelse, människor som cyklar förbi och folk som går på prommenad med sina hundar. Vi stannar till, precis vid parken ser vi en grafitivägg där en kille står och sprayar. Brevid killen ser vi ett motiv som vi tycker är lämplig till vårt tema. Det stod “Vart är vi påväg 2016” Lite längre fram precis vid ingången ser vi en vägg full med posters och affischer som gör reklam för olika spelningar av band, event och liknande. Vi förstår att det är mycket som händer på Möllan både på dag tid men också på kvälls tid.matilda s2b 2

Vi går in i Folketspark och letar efter några ungdomar som vi kan intervjua men vi har svårt att se några. Vi går runt och ser folk som skejtar, barn som hoppar på studsmattor, en restaurang som liknar en moské. Tillslut ser vi tre stycken ungdomar som sitter i gräset och röker samtidigt som de spelar gitarr och njuter av solen. Vi går fram till dem och frågar dem om vi fick ställa några frågor och det går de med på, om det går snabbt.

Vi frågar om de bor på möllan och de svarade att de bodde i närheten och att de växte upp vid torget. De ser en förändring av priserna på lägenheterna, de har höjts och det är svårare att hitta boende på Möllan nu i jämförelse med för några år sedan. I övrigt ser de positivt på de flesta förändringar som sker på Möllan och de beundrar egenföretagarna som öppnar butiker baserat på olika kulturer, då är det inte lika kommersiellt.

De tycker att det är tråkigt när större kedjor som Sibylla och Subway kommer hit. Detta för att det är ett tecken på gentrifiering och då försvinner mångkulturen och Möllans charm.

De har en positiv bild av framtida Möllan. De säger att det byggs fler bostäder och att fler människor kommer att vilja flytta hit.

Sammanfattningsvis kan man säga att människorna på Möllan uppskattar mångkulturen som finns och vill inte se någon förändring i form av butikskedjor. De har en positiv framtidsbild utav Möllan och förutspår en expansion med nya affärer och caféer som öppnas och fler människor som bosätter sig här. Främst unga har dragits till den livfulla och kulturrika atmosfären på Möllan och har skapat mycket rörelse. Förändringar asom för det mesta uppskattas.

Vi har träffat många trevliga människor på denna plats som vi tidigare hade fördomar om. Våra fördomar bestod utav stereotypiska hipsters som värnar starkt om solidaritet. Men det är inte det som vi möttes av. Vi möttes av flera olika typer av människor gamla som unga, män som kvinnor. Alla har velat svarat så utförligt som de har kunnat på våra frågor. Detta är vi mycket tacksamma för. Vi åker tillbaka till Lund med vetskapen om att Möllan verkligen är en plats som har satt sina spår.

 

Av: Matilda Davidsson, Matilda Kjaersgaard och Damla Kayacan

Möllevången – en plats i förändring

När vi kom till Möllevångstorget la vi direkt märke till hur det kan se ut när flera kulturer möts. Vi möttes av främmande dofter och olika språk talades i varje gathörn, så med ett par förberedda frågor gav vi oss av för att leta efter folk att intervjua. Vi blev positivt överraskade utav att det var så många som var öppna med att prata om Möllan och svara på frågor.Image

Vi gick fram till ett fruktstånd fullt med frukter och bär från hela världen, och med många försäljare fullt upptagna med att få sina kunder nöjda. Vi frågade en försäljare om han hade tid med några frågor, han förstod inte direkt vad vi sa så vi fick genomföra intervjun på engelska. Mannen i ståndet hade jobbat i Sverige sedan ett år tillbaka och sade att det var ett trevligt ställe med trevligt folk från många olika kulturer. Han trodde att det skulle bli mer organiserat kring torgverksamheten i framtiden, då det nu kunde bli ganska rörigt under dagarna. Vi frågade även honom om han var intresserad av att stanna kvar och jobba där, till det fick vi ett mycket entusiastiskt ”yes!”. Man kunde tydligt märka på de flesta torgförsäljare att de trivdes att arbeta där, trots stressen som finns under högperioden.Image

Vi såg att det på andra sidan gatan fanns ett kafé med namnet Coffee joint. Det lät intressant då de flesta känner till Coffee point, så vi gick in och blev direkt vänligt mottagna. Det var jamaicanskt tema där inne. Vi frågade om vi kunde få ställa några frågor och de sa ja. Vi frågade om var de fått namnet ifrån. De svarade att det var en konstnär som hjälpte till med inredningen som kom på namnet. Vi frågade hur länge de haft öppet och de svarade att de bara haft öppet sedan februari. De berättade även att det innan fanns ett Coffee point där innan de flyttade dit. Det som innan var ett vardagligt fik hade nu blivit en mötesplats full av liv, musik och kultur. Dessvärre kunde de inte uttala sig om Möllans framtid

När vi sedan gick ut på det klassiska Möllevångstorget, som är centrum av Möllan, igen så gick vi fram till en torghandlare. Vi frågade om vi fick ställa några frågor och han var väldigt trevlig mot oss. Vi fick mycket intressanta svar om torghandeln, något som man sällan reflekterar över. Han berättade att han arbetat där i 12-15 år och att

Möllan som plats har blivit bättre med tiden. “Det har blivit trevligare stämning här”, sa han. När vi frågade om hur torghandeln ser ut lät han dock inte lika positiv längre. När han började sälja frukt och dylikt, fanns det inga affärer där man sålde liknande produkter i närheten. “Nu när stora affärer som Abdos och All frukt kommit hit har det blivit svårare för mig”, sa han. “De har samma priser, större sortiment och gratis parkering. Det lockar kunder”, fortsatte han.

Efter en tids vandrande mellan Möllevångens gator bestämde vi oss sedan för att röra oss mot folkets park. På vägen dit gick vi längs en lång vägg som skiljde parken från gatorna, men vad som verkligen utmärkte den här väggen var alla målningar på den, allt från komplexa mer konstrelaterade målningar till enkla “tags” eller texter i stil med “kämpa Showan”. När vi började komma närmare ingången kunde vi se två ungdomar plocka fram burkar från sina väskor för att precis börja måla, så vi bestämde oss för att fråga om deras syn på Möllevången. Den ena av dem var en student, med en tydligt Stockholmsk dialekt, medans den andra bodde i Malmö och hade bott på Möllevången hela sitt liv. Han berättade om hur han tyckte att hela Möllevången kändes betydligt lugnare även tio år tidigare, då vandalism hade blivit allt vanligare. När vi frågade om det var någon skillnad mellan var folket var på dagen och på natten så svarade han helt enkelt med att peka in mot stan och säga “bergsgatan, där har ni allt nattliv. På en fredag eller lördagkväll så är det stället att vara på”, vilket var helt förståeligt med tanke på att det ändå anses vara ett kulturrikt område. Men att den största skillnaden tillslut bortsett från tillväxten på torget ändå, enligt hans egna ord, var “kommerssialisseringen av större kedjor på stan”, med en tydlig hint åt Subway… Image

Efter en liten promenad i folkets park bestämde vi oss för att vi skulle röra oss tillbaka mot torget. På vägen dit stötte vi på en gammal dam från som hade bott på Möllan i 38 år, men var ursprungligen från Stockholm så hon kallade sig inte för ¨en riktig Malmöbo¨. Vi undrade hur hon tyckte att Möllan hade förändrats sedan hon flyttade hit och om förändringarna var positiva eller negativa. Hon tyckte att det hade tillkommit mycket mer kultur sedan Chokladfabriken blivit ett kulturhus. Hon tyckte till och med att Möllan kunde jämföras med Söder i Stockholm!

När vi frågar henne om hon känner sig trygg här med tanke på all kriminalitet som det skrivs om får vi ett oväntat svar: ¨Jag trivs jättebra och är inte ett dugg rädd, men jag håller mig ändå från att vara ute på kvällarna för man vet ju aldrig vad som kan hända¨.

Nöjda och fulla av intressanta livshistorier vandrade vi tillbaka till tåget mot Lund igen. En plats som plötsligt inte känns alls lika kulturell och intressant i kontrast mot vad vi nyss upplevt på Möllan.

 

Anton, Nils, Milton, Elias N, Mattias, Elias K

-Jävla kapitalism!

Vi kommer till Möllevången utan några större förväntningar – hur kan ett torg och några kringliggande gator vara så kulturellt föränderliga? Vid en närmare granskning visar sig denna plats dock vara ett kulturellt experiment värt att upptäcka. Det är inte svårt att hitta bevis för att Möllan är det alla förväntar sig att det ska vara – planscher och posters uppmuntrar till kvinnokamp och klasskamp. Samtidigt ser vi också bevis på den gentrifiering som så många fruktar. Strax bredvid de vänsterinriktade affischerna hittar vi reklam i storföretagens tecken.
då och nu  Det är inte alltid Möllevångens invånare vill bli intervjuade, men när vi väl får tag i någon pratar de desto mer. En kvinna i en salladsbutik – ett av de nyare matställena – ser en positiv förändring på den plats som hon har bebott i trettio år. Hon har noterat att det skett förändringar på platsen, exempelvis som det var mycket alkoholanknutet bus i området på 80-talet. Hon nämner de många unga som har börjat komma till Möllan, och att många invandrare också vistas på området. I samband med detta säger hon något mycket intressant – det bor inte så många invandrare just på Möllevångstorget, utan de vistas främst här för att handla i de olika butikerna. Kvinnan berättar hur ”vi som har bott här länge” – antyder nästan att de har bott där ”från början” om det kan sägas finnas en början – inte vill att Möllan ska bli hipt, ett inneställe.

De flesta vi möter är på ett liknande sätt positivt inställda till det ryckte som Möllevången under en längre tid har haft. ”Jag älskar både Malmö, Möllan, svenskar och invandrare! Mer utlänningar och mer svenskar som tycker om utlänningar!” ropar en glad göteborgare, en medelålders man som ofta hänger på Möllan. Det intressanta i ett sådant uttalande är att vi egentligen aldrig nämnde invandrare eller svenskars inställning till dessa, utan att han själv drog slutsatsen att det var detta vi ville diskutera. De flesta vi intervjuade visade på någon typ av medvetenhet om vad vi ville veta. Mannen visste att vi skulle veta exakt vad han syftade på när han ropade ut sin kärlek till den kulturella mångfalden, vilket visar på att Möllan har ett starkt rykte samt att man kan koppla området till det som händer i resten av Sverige (i och med kontroversen kring främlingsfientliga partier).

En annan man ropar till oss att han vill bli intervjuad, och berättar att han har bott på Möllevången i tjugo år och har upplevt platsens utveckling. Bevittnat hur idén om att Möllevången skulle vara en mångkulturell plats har gått från att vara en föreställning till att gälla i praktiken. Han upplever att följden av detta har blivit en minskning av kriminalitet, samtidigt som sammanhållningen mellan människorna har ökat. Dessutom har det kommit att bli mer kulturalitet, samt att utbudet av olika butiker har ökat. Samtidigt som han ser på utvecklingen som något positivt så finns det även negativa aspekter av det hela. En sådan sak är att knarkhandeln är utbred kring Möllevångstorget och dessvärre ser han många unga som rör sig i dessa kretsar. Vid frågan om huruvida han befara att gentrifiering kommer att ske, så anser han dessvärre att risken är stor för att så är fallet. Han anser att alla människor borde ha råd att bo här och uttrycker sig i termerna ”jävla kapitalism”. Bostadsföreningen, som han tidigare sett som något bra, är inte längre till någon hjälp. Det börjar märkas allt mer hur man hindrar de boende från att kunna hyra ut i andrahand eftersom bostadsrätterna blir allt fler.

”Man tror inte att man är i Sverige längre”, säger två äldre kvinnor som passerar, på besök långväga ifrån. ”Farmor och mormor åkte alltid hit och köpte billig frukt”, berättar de och kallar Möllan för en ”exotisk” plats, något som alltid har varit ”arbetarnas torg”. De har inte kunnat se någon förändring på nära håll, men i deras ögon verkar Möllans rykte ha förblivit detsamma genom åren. Först nu har de hört något negativt om det i samband med ”tumultet kring demonstrationerna”. De tror att detta skulle ha kunnat hända varsomhelst där man hade hållit demonstrationer, men vi kan inte låta bli att än en gång tänka att Möllevången åtminstone i dagsläget är en mycket politisk plats.

då och nu 2  Sammanslaget var det alltså flera som nämnde fler ungdomar och stigande bostadspriser (två saker som vanligtvis inte går hand i hand) som ett tecken på förändring. Unga hade givetvis mindre att säga om förändringar i området än äldre, oavsett om man bodde på Möllan eller inte, vilket är ännu ett tecken på ett mycket starkt rykte. Ingen av de intervjuade var negativt inställda till konceptet med Möllan som mångkulturell plats – beskrev snarare intrycket av platsen med orden generositet, liv och vördnad – men ogillade ofta de förändringar som ledde till att det blev mer kommersialiserat och därmed mindre tillgängligt för grupper som är svagare rent ekonomiskt. Som en av dem sa; ”Jävla kapitalism.”

 

 

 

 

Av: Ebba, Zanna, Dessiré, Cajsa, Agnes

”De här jävla smålänningarna”

– by Hanna, Sebastian, Louise och Daniel

“det är en väldigt stor skillnad på nu och då, idag finns det för många smålänningar som kommer hit och festar”.

Måndagen den 15:e april var det dags för vår exkursion på Möllevången, även känt som projektet Möllan. Vi hade valt att undersöka möllan utifrån folks olika åsikter men även utifrån olika teman såsom gentrifiering och industrialisering.

subway

Krossat fönster på Subway

Med bestämda steg gick vi upp ur citytunneln vid Triangeln för att sedan traska vidare till Möllan för att undersöka gentrifieringen. Först intervjuade vi en man och en kvinna i övre medelåldern, de hade bott på Möllan 25 respektive 32 år. Inledningsvis började vi med att fråga dem vad de tyckte var positivt med Möllan. De svarade att Möllan var ett samlat ställe där allting fanns nära till hands. De anser att Möllan är en trygg plats, och att diverse rykten om platsen är befängda. “Det händer ju skit i varje stad och stadsdel, varför skulle just Möllan vara så speciell?” sa mannen. Kvinnan la snabbt till att om hon kunde, så ville hon bo kvar på Möllan i resten av sitt liv. Vi undrade även vad de tyckte om att Subway kommit till Möllan, de berördes inte särskilt mycket av det eftersom de själva föredrog att köpa sina baguetter där de bodde. men de kunde dock förstå att folk blev upprörda förstå att restaurangen blev vandaliserad p.g.a. konkurrensen.

Vi mötte en kille på 25 år och en tjej på 20 år som var födda och boende på Möllan. Vi frågade dem hur skillnaden från idag respektive när de var små. Killen sa bestämt “det är en väldigt stor skillnad på nu och då, idag finns det för många smålänningar som kommer hit och festar”. Vi skrattade till lite nervöst, tackade för hans svar och gick vidare.

När vi gick på gatorna så såg vi ett par stora killar som stod och målade graffiti på en vägg, vi visste det inte då, men detta var smålänningarna…

Grafitti från den nämnde smålänningen

Grafitti från den nämnde smålänningen

Vi puttade fram den modigaste av oss för att ställa frågorna, när vi fick reda på att det var smålänningarna vi pratade med så brast vi ut i skratt. Vår fråga till smålänningen var “varför valde du att komma till Möllan?” Hans svar var att han kom till Möllan “biran och käket”, det var billig mat och billig öl som han menade.

Vår frågeställning bekräftades av våra intervjuer – förändringarna kring Möllan enligt dem som bor där ses som olika från person till person. De yngre människorna ansåg att förändringen blivit lite stötande då “smålänningarna anfallit”. Medan de äldre ansåg att Möllan blivit lugnare och inte alls stördes av de förändringarna som gjorts där. på vägen tillbaas till tåget såg vi klart och tydligt industrierna från den “gamla Möllan” och från det nya. När vi passerade Subway, som endast har stått uppbyggt i ca 3 månader, så såg vi allt skräp och de sönderslagna rutorna.

Gentrifiering

Vi intervjuade fyra olika personer som befann sig på Möllan. Tre personer i butiker och en ute på gatan.

En kvinna som jobbade på Sibylla, cirka 40 år. Hon hade jobbat från och till sedan -89, och därigenom sett stora förändringar. Dessa förändringar hade skett mestadels i det faktum att utbudet hade ökat i form av nya restauranger enligt henne. Men de enda stora kedjorna är faktiskt Sibylla och Subway, och enligt vår uppfattning så verkade inte gå särskilt bra för någon av de, åtminstone inte under den tid vi spenderade där. Utbudet varierade också något väldigt enligt henne, det fanns ingen speciell genre av restauranger, utan det är väldigt mångkulturellt. En sak som skiljer Möllevångstorget från resten av Malmö är torghandeln och dess utbud, den finns ingenstans annars.

Efter detta intervjuade vi två kvinnor som jobbade på Möllans Ost, som var ungefär tjugofem år båda två. Deras uppfattning var att det växer mycket och att kommer nya produkter, och att det finns ett väldigt stort utbud av utländska butiker, t.ex. mycket thai- och kebabställen. De affärer som de uppfattade hade varit där längst och överlevt alla förändringar var bara ICA och Maskot (restaurang).

Nästa person vi intervjuade jobbat på kommunen med att bevilja olika butikers önskningar om att sälja sina varor utanför sina butiker. Hon hade inte jobbat där särskilt länge, men med tanke på hennes arbete har hon nog ändå fått en ganska stor inblick över förändringar kring Möllan. En förändring som hon hade märkt var att fler och fler butiker just vill detta, att sälja sina varor utanför butikerna, vilket kan tyda på att inte bara utbudet av butiker ökar, utan också utbudet i butikerna. Övriga uppfattningar hon hade var att det var väldigt mångkulturellt och att alla samsades, hon tyckte att det rådde en ömsesidig respekt och att det var en dynamisk plats. Sedan kan man ju spekulera om det alltid har varit såhär eller om det har kommit på senare tid i takt med att utbudet har ökat.

Våra egna uppfattningar bekräftades i princip av resultatet av våra intervjuer. Efter alla intervjuer gick vi också runt för att ta reda på om den gemensamma nämnaren i intervjuerna stämde, det vill säga att Möllan är väldigt mångkulturellt, och att ett ständigt flöde av unika butiker samt restauranger tillkommer successivt. Vi kommer att bifoga ett antal bilder som bevisar detta, på en massa olika butiker alt. restauranger från lika många länder.