En analys om kulturell pluralism och integration på Möllevången

Möllevången – ett mångkulturellt område

Vi möttes av en kulturkrock så fort vi gick över det övergångsställe som leder in till Möllevångstorget och skiljer av Möllevången från det mer vardagliga Malmö som vi är vana vid att se så möttes vi av en kulturkrock. Det var en kulturkrock som vi underskattat lite grann. Vi la direkt märke till att det pratades olika främmande språk, det var en speciell stämning mellan människorna på torget som gjorde att vi kände oss som turister och sist men inte minst så såg vi att där var skyltdockor med slöjor i skyltfönster.

Marknaden

När vi rörde oss runt på Möllevången så var marknaden på torget i full gång. Det var ett myller av ljud och inte den vanliga samtalstonen som de hade utan det var höga röster som ekade mellan marknadsstånden  samt stora handrörelser och gester. Det ingav ett intryck av självsäkerhet och trygghet, det märktes att personerna på torget kände varandra och brukade vara där ofta. Stat 1Tabellen visar hur många  av invånarna i Möllevången som har en utländsk bakgrund ”med båda föräldrarna födda i utlandet”. Vilket förklarar en del av den språkliga kulturkrocken som vi stötte på.

Marknaden på Möllevångstorget lockar människor från andra stadsdelar i Malmö också. Malmö är en stad med invånare från många olika länder och kulturer. Möllevången erbjuder ett flertal affärer med mat från andra länder, kanske rentav traditionella maträtter från mångas hemländer. Detta gör att Möllevången blir en social samlingsplats för många människor. De personer som vi såg under vårt besök på Möllevången och de olika språk vi hörde behöver alltså inte vara människor som bor på Möllevången utan på andra ställen i Malmö. Möllevången uppfyller en efterfrågan och ett behov som finns i Malmö och kanske i småorter runtomkring.

Kontraster till Lund

I Lund som är en studentstad skulle kanske ett torg liknande Möllevången inte ha lika stort inflytande och vara lika populärt som Möllevången i Malmö. Detta eftersom Lund är känt för att vara just en studentstad medan lite drygt hälften av Malmös befolkning år 2013 bestod av utländska medborgare, vilket tabellen till höger visar. Stat

Lund hade för under våren 2015 en internationell matmarknad som var väldigt populär. I Lund var matmarknaden ett stort evenemang som det var mycket reklam för och marknaden varade endast i några dagar. I Malmö å andra sidan så är Möllevångstorget en motsvarighet men skillnaden är att marknaden på Möllevångstorget inte behöver en massa reklam. Den finns alltid där och det finns även en stor efterfrågan på de varor som säljs där, en efterfrågan som inte finns i Lund. Det är precis det som gör Möllevången så speciellt, det är en samling av olika länders kulturer på samma ställe och det uppskattas av invånarna.

Slöjorna i skyltfönstret var också något vi inte sett i Lund. Det var ingen av oss som hade sett reklam för slöjor i skyltfönster tidigare. Den annorlunda reklamen är ett ytterligare exempel på hur utbudet på Möllevången skiljer sig lite från affärer på andra centrala shoppingcenter i Lund och andra städer.

Integration och kulturell pluralism

Möllevången är ett lyckat exempel på integration, det vill säga att olika kulturer i det här fallet knyts tillsammans. Invandrare tar del utav det svenska samhället och lär sig av det samtidigt som de har kvar sin egen kultur och sina egna traditioner. På samma sätt lär sig svenskar mer om andra länders levnadssätt och på så sätt utvecklas samhället.

I ett land med invandring är det lätt att en motsats till detta uppstår. Det vill säga en segration. Segration kan innebära boendesegration, vilket är mest intressant i detta sammanhanget. Vid en boendesegration lever ofta etniska grupper tillammans i samma område och avskilt från omvärlden. För ett bra och enat samhälle är segration såklart något vi vill undvika, det man strävar efter är integration. Det vill säga strävan efter ett mångkulturellt samhälle.

När man pratar om människor som kommer till nya länder och integration tittar man från ett sociologiskt perspektiv på tre olika modeller.

  1. Den första modellen är assimilering, genom den modellen är grundtanken att invandrarna ska ge upp sin ursprungskultur och helt enkelt anpassa sig till den nya kulturen som samhället styrs av.  Detta innebär att invandrarna ska ändra klädstil, språk och livsstilar  för att kunna vara en del av  samhället
  2. En annan modell man pratar om är kulturell smältdegel där man istället för att sätta krav på att invandraren, anser att kultur är och kommer alltid vara något föränderligt och är därför öppen för at ta del av de nya invånarnas kultur. Enligt smältdegel modellen är grundtanken att invandrare likt om infödda ska kunna anpassa sig till varandra och smälta samman.
  3. Den sista modellen kallas för kulturell pluralism. Inom denna modellen råder tankarna om att ett samhälle måste acceptera och tolerera att grupper lever inom olika kulturer. Man vill att alla grupper ska ha samma rättigheter och status även om de lever kulturellt parallellt med varandra.

Vi kan konstatera att det på Möllan inte råder något assimilering. På gatorna såldes all möjlig slags mat, allt från Falafel till Asiatiskt och vi stötte även på, som tidigare nämnts, en affär som sålde slöjor. Det var tydligt att de på Möllan uppmuntrades med skillnader och mångkultur. Vi anser att det på Möllan går efter en kulturell pluralism. Det kändes som att Möllan ville lyfta fram alla kulturer. Man såg hur skillnader uppmuntrades när man gick på gatorna och passerade flertal livsaffärer från olika kulturer och läste massvis med skyltar på olika språk. Många drar sig till Möllan just pågrund av handel och sociala sammanband. Det är en plats där man framförallt, lätt kan få tag på vad man enligt sin kultur efterfrågar..

Men betyder integration bara något bra eller för det nackdelar med det också? Vi tror att med gott kommer även ont. Det handlar om att komma överens och accepter varandra vilket kan vara svårt med tanke på att det finns olika starka normer inom olika kulturer. Därför kan det ske en kulturkrock. Detta innebär att värderingar, normer och attityder i olika kulturer kolliderar. Det är ingen hemlighet att Möllan även har en kriminell sida. En faktor kan vara just mångkulturen. Vi tror dock att mycket av detta kriminella kommer utifrån då många väljer att dra sig till Möllan. Även om Möllan som ett samhälle fungerar bra finns det alltid människor utanför som inte är vana vid samma acceptans och tolerans. Därför kan detta leda till att problem uppstår.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är vår slutsats att på Möllan, möter servicen verkligen efterfrågan.

Det finns ett stort utbud av de varor människor förväntar sig fina, det är egentligen en väldigt fin grej det där. När man plockar med sig saker, varor, traditioner och matvanor från andra kulturer. Det ger en, en helt annan slags inblick på olika kulturer och land. Något åtminstone dom flesta kan likna sig vid är nog det faktum att när man åker på semester i utlandet, blir det oftast charter, billigt och bra och allt för ofta all inclusive. Visst det är fullt förståligt, men man får inte samma chans att ”lära” känna landet och dess kultur på samma sätt, kanske är Möllan en plats som kan väcka detta intresse? Vem vet, kanske smakar du nåt nytt och upptäcker plötsligt dig själv helt fascinerad av en annan kultur eller dylikt. Många som bosätter sig i området kanske inte alltid har kommit dit av ren fri vilja, pågrund av den varierande barkgrund historia människorna där har, är chansen stor att åtminstone några kommit dit i flykt, från krig och annat elände. Det kan ge dom en chans att känna gemenskap och komma ihåg det fina i det en gång varit deras hem. Att besöka Möllevången är som att komma till en annan värld. Som besökare får man en inblick i olika kulturer och länder. Möllan kan vara en plats som man kan besöka om man inte har möjlighet at resa utomlands men ändå vill få en inblick i andra länders kulturer.

 Johanna Åkesson,

Fredrika Nordhöj och

Linnéa Engström

”Om man flyttar till Möllan direkt som invandrare, tror jag att det är svårt att komma in i det svenska samhället”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi, Agnes, Ida och Lina, gick från tågstationen triangeln till Möllevångstorget var det som att passera en landsgräns. Vi kom från det svenska, stela, ”sköt dig själv” samhället och hamnade i en varm atomsfär av gemenskap och mångkultur. Torghandeln var i full gång och där såldes frukt och grönsaker från olika länder, blommor och mat. Statyn, Arbetets ära, var det första man möttes av på torget och ju längre bort man gick från statyn: desto sämre svenska talades det. De som var längst ifrån statyn kunde inte tala svenska överhuvudtaget.

10689456_874927302583594_5673676704535820206_nDetta bekräftades sedan när vi mötte en svensk äldre man, som under 80-talet varit bosatt på Möllan. Han berättade att svenskarna sedan lång tid tillbaka har haft stånden närmst statyn. Om man ska göra sydostasiatisk, indisk eller mellanöstisk mat så är Möllan the place to hitta ingredienser på.

Vi gick runt och frågade människor vad deras intryck av Möllan var. Alla personer vi frågade nämnde ordet mångkultur. Många påpekade att det fanns en stor skillnad på Möllan och andra stadsdelar i Malmö, till exempel Limhamn och Möllan. Limhamn uppfattades som idealet, för det tidigare nämnda svenska samhället och som mindre mångkulturellt.

De som har bott eller besökt Möllan under årtionden berättade att även Möllan har förändrats angående mångkulturen. På 80-talet fanns det inte så många arabiska skyltar men det gör det idag. Vi uppmärksammade att många skyltar faktiskt var skrivna på arabiska men även kinesiska och vietnamesiska.

11182030_874927435916914_9086573716758488371_n

Det en stor sammanhållning mellan olika nationaliteter. Trots detta var de många 549302_874927372583587_8357410677003833129_nsom sa att de hade hört att judarna var utsatta. Det var dock ingen av de som vi intervjuade som själva hade märkt det och det gjorde inte vi heller. En annan grupp som nämndes som utstött var tiggarna. Tiggarna har kommit på senare år och vi tror att de därav inte har hunnit integrera i samhället.

Avslutningsvis sången om Möllevången

10454551_874927279250263_4536548330768222363_nVi träffade två killar som var från Irak, den ena översatte åt den andra då han endast bott i Sverige några år. Han som kunde svenska hade tidigare bott i Stockholm. Han berättade att det inte var lika integrerat mellan de olika kulturerna i Stockholm, som det är i Malmö.

”Om man flyttar till Möllan direkt som invandrare, tror jag att det är svårt att komma in i det svenska samhället”.

Federico Lamancha var en man, som vi träffade, som kom från Uruguay. Han presenterade en låt som han själv gjort som handlar om Möllan. Här kan ni lyssna på den:

Agnes, Ida och Lina

Vad är egentligen skillnaden på en baguette och en hamburgare?

Vad är egentligen skillnaden på en baguette och en hamburgare?

Om att förhålla sig till förändringar i staden

Tidigare CoffeePoint, som var den andra kedjan i området har ömsat skinn till kulturkaféet coffeejoint med reggaeprofil

Tidigare CoffeePoint, som var den andra kedjan i området har ömsat skinn till kulturkaféet coffeejoint med reggaeprofil

En måndagseftermiddag åkte vi till Möllevången för att observera människorna och miljön. Vi tog tåget till Triangeln med resten av alla sociologifantaster. Vårt mål med eftermiddagen var att få reda på vad Möllevångsborna tyckte om den ständiga förändringen i området och vad för konkreta tecken som finns. Vi valde att arbeta i två grupper för att göra observationen så effektiv som möjligt. Sanna och Julia, hade som huvudsyfte att intervjua personer medan Erica och Rebecca skulle finna kontraster och notera dessa. Möllan i förändring var vårt huvudtema men vi valde att fokusera extra mycket på de kommersiella matkedjornas uppkomst på Möllan.

Intervju ett: Gentrifiering som segregrering

 

Det på Möllan så kontroversiella Subway

Det på Möllan så kontroversiella Subway

Julia och Sanna gick mot Folkets park. På vägen dit intervjuade de en man som flyttat från Danmark och nu bott på Möllan i tjugo år. De ställde frågor som besvarades med att han inte tyckte att Subway passade in på Möllan, men att det samtidigt skulle varit ännu värre ifall Mc Donalds hade öppnat i området.

“McDonalds är bullshit och passar inte in här”

 Han berättade även att han själv gillade att observera området medan det förändrades. På frågan om vad han tyckte hade förändrats mest under hans tid på Möllan, svarade han att man ser fler svenska människor och överhuvudtaget en större mångkultur än tidigare. Mannen berättade också livligt om gentrifieringen i området och dennes negativa påverkan på invånarna. Han tyckte det var synd att folk som bott här i hela sitt liv tvingades flytta ifrån på grund av ekonomiska skäl då priserna stigit, detta kan leda till att de som inte längre har råd känner sig segregerade från, i första hand området, men även Malmö i helhet. Detta kan i sin tur leda till att den integration som finns på Möllan faller sönder och att Möllan tappar sin mångkulturella status och flyter in i resten av Malmö.

Intervju två: Brevbäraren 

Efter denna intervju fortsatte de och stötte sedan på en brevbärare som inte bodde på Möllan men hade jobbat där i femton år.  Han tyckte till skillnad från den tidigare informatören att Subway funkade bra i området. Men ansåg att Mc Donalds inte hörde hemma där. Detta gjorde oss fundersamma och han berättade då att han såg en skillnad på företagens utbud av mat. På frågan om vad han tyckte hade förändrats mest nämnde han inte så mycket om folket i sig, utan mest om området. Som exempel nämnde han att de hade planterat nya träd, och även gjort en ny cykelbana.

Intervju tre: Mindre svenskar och Rasism

Som sista informatör så pratade vi med en man som jobbat som väktare på Möllan väldigt länge. När vi frågade honom om vad han tyckte om att Subway hade öppnat där så tyckte han att det var helt okej och ingenting som ställde till problem. Hans svar blev detsamma när vi frågade om Mc Donalds. Vi frågade honom om vad han tyckte hade varit de stora förändringarna genom åren. Då nämnde han att han ansåg att det tidigare varit fler svenskar på området och att den rasismen hade blivit mindre med åren. Alltså har två av våra informatörer olika uppfattning om antalet svenskar på området. Anledningar till detta kan bero på att personerna vi intervjuade själva hade olika etniska tillhörigheter och därför även kanske olika definitioner av vad det skulle innebära att vara “svensk”.

Observation: Spåret efter förändring i staden

Legala väggen vid folkets park

Legala väggen vid folkets park

Under tiden i en annan del av Möllan sprang Erica och Rebecca runt och letade efter tecken på förändring och gentrifiering i konkreta bemärkelser.

Det första vi la märke till när vi började röra oss runt på Möllan var alla skyltar på olika språk, vilket förstärker alla fördomar om ett mångkulturellt Möllan. Mitt emot en matbutik pågick en renovering av en lekplats, detta är en väldigt konkret förändring men det ligger också något djupare i det. En lekplats finns inte i områden med en mer vuxen befolkning. Detta var dock den enda delen av Möllan där vi såg en lekplats om man bortser från Folkets Park.  Vi la också märke till förändringarna som skedde i Folkets Park. Folkets Park är förändringarnas centrum. Någonting som vi alla lade stor uppmärksamhet på var den kända graffitiväggen. Under vårt besök så var ett nytt projekt påbörjat och i full gång. Förutom graffitin på dessa väggar hittade vi graffiti/tags och stickers runt området på allt från lyktstolpar och elskåp till vanliga bostadsbyggnader. Graffitiväggen är alltså i en stor konstant förändring.

 

Men vad är det då för skillnad på en baguette och en hamburgare för tydligen så finns det en skillnad även om de är inslagna i samma sorts papper.

 

Sanna Mentz, Julia Clausson, Rebecca Andersson Dahlen och Erica Johnsson S2C.

Det osvenska Möllevångstorget

Första intrycket, beskrivet av Ingrid, var ”färger”. Färger i skyltfönstren, färger på människorna. Vi stod bara på övergångsstället in mot Möllevången, alltså hade vi inte ens hamnat på torget än.

 

10168068_10203584545554430_716629138563160036_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väl på Möllevångstorget möttes vi av ljusa frukter och bär, men något mer mörka försäljare. Vi hade kommit till Möllan, ett ställe känt som den mest multikulturella platsen i Malmö (eller om något, i Sverige). Torget var inte så livligt, då det bara var måndag, men ändå slog sig en annorlunda känsla över platsen, något osvenskt. Männen som jobbade vid fruktstånden delade snabbt och fritt ut jordgubbar och melonbitar till alla som såg det minsta intresserad ut. Detta gjorde de med en glad och generös attityd, en stor skillnad i jämförelse med den halvt stela gubben på Coop Forum som delar ut skurna köttbullar på tandpetare. Försäljningstekniken kring torget gjorde hela stället lite mer utländsk, i positiv benämning.

“Kan jag få en melonskiva, tack?”
“Här, ta tre! Ta till dina kompisar. Varsågod, varsågod [varschegood]”, svarade mannen med brytning.

 

10325694_10203584545514429_6916005698169660868_n

 

Vi mötte en vakt och ställde honom några frågor. Han hade jobbat på torget i flera år, och kände till stället bra. Det dominerande språket var definitivt, utan frågor, arabiska. Sedan kunde han inte specificera, arabiska talas ju i flera länder. “Det underlättar kommunikationen, tror jag”. Han berättade även att det nästan aldrig var svenska försäljare, och om det fanns, så märktes det väldigt tydligt. Dagen vi var där stod faktiskt en svensk och sålde potatis och ägg. Vidare sade den glada vakten att det nästan aldrig uppstår problem, och att han älskar livligheten på torget.

 

10302385_10203584544594406_518043841416166824_n

 

Osvenskt kändes det verkligen som, när vi senare trädde in i en kinabutik och Nicole frågade en vietnames, på thailändska, var sjögräschipsen låg. Det kändes nästintill som att vi befann oss i Thailand då där inte fanns en enda svensk produkt i hela butiken. När vi gick genom utgången hade Nicole en påse med sjögräschips och mjölk med thaité-smak.

En liten bit från stånden stod män som vi gick fram till. De var först lite frånvarande, och vi var inte helt säkra på om vi faktiskt fick prata med dem fastän de sa ”ja”. När vi frågade hur de upplevde Sverige svarade båda översiktligt att allting var bra. Efter några minuter frågade den ena mannen i Lycamobile-tshirt vilket företag vi kom ifrån. När de både fick veta att vi var från skolan, började de istället tala om hur svårt det var att få arbete i Sverige, hur allt arbetsgivare tänker på är utbildning. Den ena mannen var från Pakistan, men arbetade i Danmark. ”När det är arbete… Allt de tänker på är utbildning. De ser mig, 40 år nånting, de säger nej”. Trots den pessimistiska synen på arbetsmarknaden trivdes de i Sverige, speciellt på Möllan. ”Ja, det är mycket bra”.

10173800_10203584545594431_2120515812485695952_nSist, men absolut inte minst, var de tre unga människorna vi mötte vid arbetarstatyn. De såg alla etniskt svenska ut och pratade svenska (inte skånska) utan brytning. Den första personen bor egentligen i Göteborg, men var på besök hos de två andra vännerna. Hon menade att Malmö var väldigt multikulturellt, speciellt Möllan.

”Jag har ju varit i stan i Göteborg, ni vet Järntorget, Stockholm och så… Och Möllan är ju egentligen också i stan, men det känns inte så. Här är det så mixat och chill liksom. I de andra är det fler vita människor… Lite stelare”.

 De andra instämde. Både två hänger rätt mycket på Möllan, dock bor de i utkanten av Malmö. När jag frågade den andra tjejen varför hon bodde där, svarade hon ”Det var helt enkelt billigare där”.

Efter ett långt och intressant samtal bestämde vi oss för att bege oss tillbaka till våra klasskamrater. När vi träffade dem stod det med varsin påse turkiska och arabiska bakelser. Tala om många kulturer på en och samma plats.

Nicole och Ingrid