Hipsterhem eller hemlöshelvete?

En kvart med pågatåg från den akademiska bondbyn till Möllevången

Vi sitter på Pågatåg 11271. Tågen, som på uppdrag av Skånetrafikens ledningsgrupp designats i ljus, harmonisk purpurlila, är namngivna efter gamla folkliga skånska profiler och hyllades när de introducerades för ett tjugotal år sedan som innovativa – teknik och design i en gyllene kombination.

Ansträngningen verkar idag simpel och inkreativ. Gammeldags. När det dessutom visade sig att de nya tågen inte tål kyla och att de inte är anpassade till avståndet till perrongen, så…ja vi är inte imponerade.

Ingen graffiti, inget klotter, så långt ögat når. Regionens kamp för att förinta “tågklottret” förefaller effektivt. Klottrets fiende No 1 har gjort sitt jobb, helt enkelt.

Det enda som ger liv till centralens opersonliga och gråa outfit är människorna och vädret. Solen skiner och lägger allt i värme och ny dager. Sorlet bildar en fond av inbjudande gemenskap och mänskliga möten.

Resan från Lund är inte lång. Internetuppkopplingen är snabbare än tåget. Allt går fort och är tillsynes fungerande, effektivt, modernt.

Källkritik och förförståelse

Ett antal sociologistudenter stiger av tåget. Vi är några av dem. Stämningen är svår att läsa av. Spänning, nyfikenhet, men också nervositet och osäkerhet. Vad är det vi ska möta, se, vilka människor ska vi studera? Kommer de att bli förargade, kränkta eller glada och tillmötesgående? Tycka att vi gör något bra? Eller kommer de att tycka att vi är som turister på zoo? “Kolla apan”.

Vi har sett en video som cirkulerat på Facebook, där gamla, sköna, mångkulturella Möllan förvandlats till en laglös och krigisk ödemark. Möllan som för trettio år sedan var en samlingsplats för fattiga, narkomaner, studenter och socialfall, som ockuperades av medelklassen som tvingade upp lägenhetspriserna, renoverade bort det gamla, men som nu får stå som symbol för en undermålig integrationspolitik.

Hundratals människor sköt fyrverkerier mot civila, ett flertal skadades vid nyåret 2016/17.

Vi har läst om 16-åringen som blev ihjälskjuten vid en busshållplats. Spänningen stiger i vår grupp. Dödsskjutningen var visserligen i Rosengård men Malmö är Malmö. Ghetto som ghetto. Vi kommer från Lund. Har vi andra-ringare deltagit på svensklektionerna och kan vi Skolverkets kriterier för källkritik på våra fem fingrar? Vågar och kan vi verkligen ställa oss utanför vårt eget perspektiv och se vad som de facto händer?

“Att kunna kritiskt granska och värdera information är en förmåga som behövs i skolarbete, studier och som medborgare i ett informationssamhälle”

Bland heroinister och kontorister

Dagen är så vacker att den känns som tagen ur en strof direkt från “Idas sommarvisa”. Bortsett från antalet nertrampade tuggummin i asfalten, poliser med uniformer och batonger i varje hörn – månne i syfte att förhindra upplopp – utfattiga människor som desperat ber om pengar för att överleva dagen, så är det vackert som en sommardag. “…och rosor i ett sprucket krus är ändå alltid rosor” som Gustaf Fröding en gång diktade.

När vi kommer till Möllan möts vi av ett ingenmansland där alla åsikter går isär. Kulturkrock i ett nötskal. Möllevångstorget, som en gång var arbetarbostäder för dem som arbetade på Mazetti, Strumpan och Kockums berättar idag en helt annan historia. Vi lundabor överraskas. Våra fördomar sätts ur spel.

Politiska stickers på varenda elskåp och gatustolpe. Graffiti och gatukonst överallt, det sköljer över oss som en våg. Vi stiger in i en annan värld.

Vårt ärende på Möllan är dock inte likt den vanlige malmöbons. Vi är inte här för att köpa papayafrukter billigt eller för att reparera vår iPhone 6 – skattefritt. Vi är här för att åtnjuta och se en havererad integrationspolitik med egna ögon. Vi ska inta det offentliga rummet och ställa våra egna föreställningar på ända. Evaluera den påtagliga klassklyftan, kulturkrockarna, vi- och dom perspektivet in real life.

Zach.jpgOch mycket riktigt. Vi ser hipsters som kliver över hemlösa, romska tiggare, skakande heroinister för att med en målinriktad blick få den bästa sittplatsen inne på Vegan Bar. Vi ser medelålders par som fascineras av det exotiska utbudet av matvaror och kryddor, som fotograferar myllret, som tar selfies framför den senaste muralmålningen. Vi ser nonchalansen och arrogansen hos dem som fått sin mångmiljonlägenhet och “älskar” att shoppa nybakat bröd på “Ungerska bageriet” som förmodligen lägger en slant i någon favorittiggares burk på vägen tillbaka till sin urbanodling på balkongen. Men vi ser också det bottenlösa hatet hos dem som tvingas tigga, be och säga förlåt, de som skjuter besinningslöst på nyårsafton.

Intervjuer och observationer

Vi valde på förhand att ta hjälp av statistik, material och eget framställda intervjufrågor för att kunna tillägga nyanserad information i vår analys av möllans klyftor och kulturkrockar. Målet var att få fram hur individer beskriver Möllan och vad för slags kultur dem tycker är överrepresenterad.

Festligt och mångkulturellt säger Jan Åke

Bland annat så intervjuade vi en äldre man i 75-års åldern. Mannen, som vi kan kalla Jan-Åke tycker att möllan är festligt och mångkulturellt. Personligen älskar han att frukten är så billig.

Vi ser dessutom en romsk kvinna i rosa kjol, blås scarfs och en pappmugg och vågar först inte prata med henne. En dubbel känsla av att betala för hennes åsikter och dåligt samvete för hur löjliga vi måste framstå i hennes ögon. För ett par Nike Air-skor á 900 spänn hade hon kunnat åka tillbaka till Rumänien. När det visade sig att hon dessutom inte kunde engelska nöjde vi oss med att ge henne en tjuga, nicka och gå därifrån.

Andreas, 29, den till synes typiska hipstern med skägg, barnvagn och en Chai Latte med extra kardemumma i handen, svarade glatt att han älskar Möllan. Han berättar med bekymmersrynkan i pannan att han startat ett musikprojekt på Glassfabriken som riktar sig till asylsökande afghaner och att han brukar hänga lite väl mycket på Beyond Retro.

Utan någon som helst reflektion eller omvärldsanalys är det lätt att leva.

Det är bara att ta Pågatåget tillbaka, köpa en latte på vägen och sedan bättra på brännan. Men vissa möten har bränt sig fast på näthinnan.

Och ur ett mikroperspektiv är jag tacksam för den reflektionen.

Av: Zacharias Hingström, Jakob Dahl, Quentin Quan & Vilmer Hjort

Klyftorna bakom fasaderna

Det var en solig onsdagsmorgon som vi (Gustav, Simon och Andy) steg av tåget vid triangeln. När vi kom upp till ytan möttes vi av en stad full av liv. Bilar susade förbi såväl som cyklarna. På gatorna promenerade barnfamiljer, folk som flanerade raskt och folk som bara njöt av dagen. Efter cirka 5 minuter var vi framme vid Möllevångstorget. Möllevångstorget var full av liv och olika fruktförsäljare. Det märktes väldigt snabbt att Möllevången bestod utav olika kulturer från olika delar av världen. Det märktes tydligt på affärerna och restaurangerna runt omkring. Restaurangen Nyhavn såg väldigt fin ut och dess priser var relativt billiga för lunchmenyn, men kvällens priser var ganska dyra, för oss gymnasieelever i alla fall.

 

På upptäcktsfärd på Möllevången

För att få en bättre bild av hur tydliga klassklyftorna är i Möllevången, började vi promenera och försökte leta efter tydliga markörer. Vi började gå på en gata som var väldigt tyst och tom. Vi såg en indisk restaurang, Golden Shiva, som hade stängt. Den var inte lika stor som Nyhavn men priserna var mycket billigare.

Andy 3Vi försöker hitta någon att prata med men hittade ingen. Vi kommer sedan till en port med som har blivit nedklottrad av olika graffiti texter. Detta påminde oss om hur porten i Biskopsgården såg ut i dokumentären “På rätt sida älven” (Janne Josefsson, 1987).

I hjärtat av Möllevångstorget

Vi bestämde oss för att gå tillbaka för att inte gå för långt från Möllevångstorget. Det var ännu fler människor vid torget nu än tidigare och hungriga människor började flockas runt falafelrestaurangerna och fruktstånden. På torget såg vi två unga studenter och vi bestämde oss för att fråga dem angående deras bild av Möllan. Studenterna berättade att Möllan har blivit ett “hippt” ställe för folk i deras ålder och att de och kompisarna brukar träffas där för att ta en kaffe i solen. Kaffet köper de på hamburgerrestaurangen Sibylla som ligger mitt på torget eftersom det är billigast där. När de känner för finare kaffe och surdegsbröd tar de skateboarden några kvarter norrut till favoritkafé på St: Knuts torg. De förklarar att de upplever en skillnad på utbildningsnivåerna på St: Knut torg jämfört med Möllan. “Om man fortsätter gatan upp mot St: Knuts torg kommer du till Coop. På andra sidan Coop känns det som att folk har bättre utbildning”. Båda killarna var överens om att de hade lagt märke till detta. “Om du går samma gata åt andra hållet fortsätter restauranger med billig falafel”.

En av killarna hade tidigare bott på just Möllevångstorget och berättade att han varit tvungen att flytta därifrån för ett par år sedan eftersom hyran hade stigit och blivit för dyr för en helt vanlig student. De stigande priserna på hyran var även något som nästa person vi intervjuade berättade om:

Det var en väktare och han var klädd i gröna kläder och patrullerade runt i torget. Vi gick fram och ställde några frågor. Han berättade att hyran var väldigt dyr vid torget och även priserna på varorna. Han upplevde att prisutvecklingen på bostadsrätterna hade stigit med åren. Han berättade att affärerna en bit bort från torget hade billigare priser och att de därför tjänade bättre. Eftersom han inte bodde på Möllevången kunde han inte svara på frågan om det fanns exklusiva affärer eller liknande. Den markanta skillnaden under hans tid som väktare var att allt fler människor med olika etniciteter hade kommit till Möllevången. Han kunde tyvärr inte svara på fler frågor som vi hade och gick tillbaka till sin tjänst som väktare över torget. Det fanns byggnader som var mer moderna än många av byggnaderna runt Möllevångstorget. De äldre byggnaderna såg slitna ut och genom fönstren såg det trångt ut.

Mötet med den äldre generationer

“Det var bättre förr”

Vi bestämde oss för att söka svar bortom Möllevångstorget. Vi började utforska Möllevången och hamnade hos skulpturen “Sillagumman”. Några meter bort såg vi en äldre man som satt ensam på en bänk. Vi bestämde oss för att ställa några frågor. Han berättade att han inte bodde på Möllevången (som vi hade hoppats på) utan vid Pildammsparken men han besökte Möllevången lite då och då, speciellt när han var yngre. Han kunde tyvärr inte ge oss information som vi sökte men han berättade intressanta historier som han själv hade upplevt. Han berättade att han ogillade Möllevången eftersom där var det mer kriminalitet samt invandrare jämfört med Pildammsparken. Han avslutade sedan med: “Det var bättre förr”.

Vi tackade för den intressanta konversationen och begav oss mot stationen.

 

Ekonomiska skillnader på 53 hektar? – Absolut?

Möte med tiggaren

Vi, (Norea, Rosanna och Ida) går av tåget i Malmö Triangeln och för att sedan spatsera vidare till möllan där vår observation skall äga rum. Det första intrycket vi får av möllan är entiggare relativt oförväntad syn, på loppet av fem minuter möter vi nämligen fyra tiggare som sitter längst gatorna vägen upp från triangelen/smedjegatan till möllan. Redan här förstod vi att detta område var ett område där viss ekonomisk obalans förekom. I kontrast till de trasiga vädjande människorna på marken gick samtidigt tjattrande studenter med exklusiva kläder. På vissa gator stod också dyra fina bilar parkerade precis intill de smala trottoarerna tiggarna satt på. Då vi kom fram till vår fjärde tiggare beslöt vi oss för att försöka intervjua denne man som bedjande bad om pengar, precis utanför ICA, medan han viftade med ett fotografi på två kvinnor, förmodligen familjerelaterade. Till en början var mannen något svår att få kontakt med då han hela tiden upprepade ordet ”Money” trots vårt kontaktförsök, men efter några minuters ”tjat” förstod mannen att vi hade frågor att ställa och svarade på dem så utförligt han kunde, (vilket stundtals var nästintill obegripligt då hans engelska vokabulär var knapert) Dock lyckades vi förstå att han brukade sova på olika ställen i området om nätterna, och att han inte var ensam om det. Om vi lyckades tolka det rätt verkade det som att han försökte beskriva ett ställe dit många andra tiggare som han samlades och sov på nätterna. Redan på detta stadium förstod vi att ekonomiska skillnader på möllan var något vi förmodligen skulle stöta på fler gånger under vår fältobservation.

Bland torghandlare får vi inblick i migranters ekonomiska villkor
Efter att ha avslutat en förhållandevis givande intervju med ”tiggaren” (tyvärr fick vi inte namn) fortsatte vi vidare mot det efterlängtade ”mångkulturella” torget. För att undersöka vidare huruvida ekonomiska skillnader speglades på möllan eller ej fortsatte vi med intervjutekniken och intervjuade två torghandlare, båda med icke-etniskt-vit bakgrund. En av killarna, som i övrigt var ca 25-30 år, verkade äga ’’ståndet’’ medan den andra kille endast var där för att sälja. De var väldigt trevliga och ville gärna svara på våra frågor. De berättade att de tyckte om Sverige och att de verkligen trivdes här. Den ena killen hade bara varit i Sverige i ca 2 månader och berättade att han tidigare bott i Norge några månader innan han kommit till Sverige. Tiden han var i Norge beskriver han som en negativ period av hans liv. I Norge upplevde han en mycket stark rasism till skillnad från Sverige. Vi frågade också honom om hur han bodde, och han berättade att han bodde tillsammans med några andra killar i en lägenhet i bara några kvarter bort från det ’’myllrande’’ torget. Lägenheter betalade han 2000 kronor för i månaden, och för att ha råd med detta fick han jobba hårt dagligen, mestadels svart.

Kommunpolitikerna om områdets statushöjning
I kontrast till vår blick på möllan som ett område med relativt stora ekonomiska problem, och en lägre arbetarklass, respektive hemlösa intervjuade vi en man som stod på torget och försökte värva folk till sitt eget parti ’’Det gula partiet’’. Mannen som i övrigt var en mycket pratglad prick berättade att det fanns över 180 barer och restauranger på möllan och att bostadspriserna var jättehöga. Han förklarade invecklat för oss hur möllan nu blivit mer av ett lägre medelklassområde med häftigt studentliv och engagerad ”bosättning”. Trots att den trevlige kommunpolitikern snackade på hela 15 minuter nämnde han inte någon endaste gång, problematiken med ett ekonomiskt obalanserat Möllan, inte heller bilden av Malmö som en stad med relativt stora ekonomiska klyftor. Detta gav oss en helt ny bild av möllan, vilken vi analyserade på vägen hem.

Ica möllanPå ICA syns stadsdelens kontraster
På hemvägen då vi gående tog oss mot stationen stannade vi till på smedjegatans ICA, där blev vi förvånade över hur dåligt skick ICA affären verkade vara. Det verkade verkligen vara längesedan det blev renoverat där inne. Där var smutsiga golv, trasiga vagnar och omoderna kassor. Det tog oss åter tillbaka till de ekonomiska brister vi tidigare diskuterat möllan ha. Om Möllan nu skulle vara en ”statsdel” med relativ god ekonomi, varför ett trasigt ICA? Samtidigt var de som befann sig i affären inga människor som vi utseendemässigt på något sätt kopplade ihop med ekonomiska brister, utan snarare det motsatta, ’’hippa’’ personer vars plånbok knappast såg tom ut. Kontraster tänkte vi, när vi sedan på vägen ut åter möttes av e tiggarkvinna bedjande för små mynt.
På tåget hem diskuterade vi vad vi sett och kom i princip fram till följande:
Vi reagerade främst på hur olika ställt människor verkade ha, även om de befann sig och verkade röra sig, el. eventuellt bo, i samma del av Malmö. Detta tycker vi bevisar att Möllan är ett ställe var ekonomiska skillnader finns, och är relativt tydliga, dock är det givetvis omöjligt för oss att dra en konkret och precis slutsats, då vi endast genomförde en ’’en-timmes fältobservation’’ samt intervjuade fyra personer.
AV: Norea, Idde & Rosanna