Röster om mångkulturen från Möllevången

Philip Trozelli, Nikita Spirkoska & Tova Hielscher S15B

En kulturell smältdegel?

Det var en onsdagsförmiddag den 4e maj som vi klev av tåget på Triangel torg, på väg mot Möllan för att påbörja vår observation. Vädret var soligt och vinden var behaglig som gav ett uppfriskande humör och glada leenden på elevernas och befolkningen ansikten.

När vi kommer fram möts vi av olika sorts affischer och planscher som har med politik att göra. Den första som vi fick syn på var ”Klasskamp, kvinnokamp”. Ett tecken på att Möllans boende strävar efter jämställdhet, inte bara i Malmö men hela Sverige såklart men det är en bra början. Dock hade vi som mål att ta reda på åsikterna kring mångkulturalitet på Möllan och skulle då intervjua några stycken för att ta reda på deras åsikter.

 

Den första som vi fick syn på och ställde upp till vår intervju, kallar vi för Anonym eftersom han inte ville uppge sitt namn. Vi började med att presentera vårt arbete och vad det är vi vill få ut utav det genom intervjun.

 

”Hej! Vi kommer från Katedralskolan i Lund och har fått i uppdrag att utföra en observation med sociologi klassen. Skulle du vilja ställa upp och svara på några frågor? Det tar tre minuter av din tid så det går ganska fort…” säger Philip till Anonym och vi andra står bredvid redo att anteckna och ställa följdfrågor.

 

”Jo absolut! Jag vill dock inte uppge mitt namn om ni ska publicera detta någonstans!” svarar Anonym och ler tillbaka mot oss.

Vi började med att ställa en enkel fråga, vad tycker du om Möllan? Svaret som vi fick var som förväntat. Anonym tyckte att Möllan var ett stadigt ställe med mycket variation av etniciteter. Detta kunde vi fullständigt hålla med om. Butikerna runt om på gatorna var fyllda med utländsk mat och variationer av länder också. Det fanns många indiska restauranger, livsmedelsbutiker med arabisk översättning och mitt i torget fanns även en marknad där både svenskar och utlänningar gick samman och hade glada konversationer. Andra frågan som vi ställde löd såhär:

 

”Vad anser du är positivt eller negativt om att Möllan är mångkulturellt?”

Anonym tyckte att det var enbart positivt eftersom det är härligt när det finns variationer av människor runt om sig. Hen ansåg även att mångkulturalitet minskar antalet fördomar runt om i landet eftersom man känner en slags gemenskap med varandra istället för att bygga nya och hemska fördomar gentemot varandra.

”Det känns i princip som om hela världen samlas på en plats, det är en härlig känsla man behöver ju nästan inte ens åka utomlands snart allt finns på Möllan – alla olika sorts variationer från mat till butiker till underbara människor!”

 

I slutsats om intervjuperson 1, kom vi självklart fram till att han hade en positiv åsikt kring mångkulturaliteten på Möllan och att det bringas positiva effekter till samhället. Anonym hade bott på Möllan i 7 år och hade flyttat dit från Västergötland.

 

Intervjuperson 2, hette Zoran, och satt tillsammans med tre andra män på en bänk där de njöt av solen. Vi gick fram till dem med leende på läpparna och frågade ifall det var okej att vi ställde ett par frågor. Responsen vi fick var ett leende tillbaka och svaret: “Ja men självklart!”. Han fortsatte med att beskriva hur det var en plats som var välkomnande inför alla kulturer, och hur det hade utvecklat samhället. Han sa saker som;

“Asså innan fanns här ingenting, ni ser det här torget? Det var tomt innan förutom statyn, men nu finns här affärer och restauranger på varje gata och de är alla från olika länder och kulturer.”  

Men han påpekar att det finns negativa sidor med det också;

“det har ju också kommit mycket mer kriminalitet än vad det var innan. Innan kunde man ta en kvällspromenad utan att oroa sig men det kan man inte längre känner jag.”

 

Den tredje personen vi intervjuade ville inte heller bli omnämnd med namn om vi skulle publicera vår intervju, men de gick dock med på att prata med oss ett par minuter. Vi kommer benämna den här individen som anonym (2) hädanefter. Vi fick säga att anonym (2) var en äldre dam som hade bott på möllan sen hon var en ungdom. Hon hade starka åsikter om mångkulturalitet redan från början av intervjun, och när vi frågade om hur hon upplever nu jämfört med förr så svarade hon:

“Jo, men det var nog bättre förr. Då kunde man gå till mataffären och förvänta sig att se en svensk bakom kassan. Idag är ser man bara affärsnamn som man inte kan läsa, och när man går på marknaden hör man aldrig svenska längre”.

Man kan lugnt konstatera att anonym (2) har vissa åsikter som inte är helt fördomslösa. Hon glorifierar dåtidens möllan med fokus på att då var mindre kulturell mångfald, och uppvisar närmast paranoida åsikter gällande inflytandet av främmande kulturer. Detta illustreras med kommentarer som;

“Jag tycker det är läskigt nu asså, ska vi behöva anpassa våra lagar och våran kulturer efter de som kommer hit? Ska dessa människor dra oss tillbaka till medeltiden med sin syn på kvinnor och religion? Vad är nästa steg egentligen? Ska vi instifta Sharialagar nu eller?”.

Som man kan se är anonym (2):s huvudsakliga fruktan att samhället ska utvecklas på ett annat håll än det som gammalmodiga Sverige gjorde, och för att validera sin åsikt använder hon sig av extremfall för att försöka väcka skepticism och fördomar mot främmande kulturer. Hon är helt enkelt inte bekväm med tanken på förändring.

 

Mångkulturaliteten på Möllan har alltså lyckats bredda sig enormt mycket över åren och det har även våra intervjupersoner påpekat.  Det har då även medfört både negativa och positiva sidor som har gynnat samhället på många olika sätt. Dock är dessa negativa och positiva enbart åsikter från människor som bor på Möllan, det behöver självklart inte nödvändigtvis stämma, men det är den uppfattningen som omgivningen har fått. Vi tror, att fördomarna är starkare än vad man från början tänkt sig att dem är, vilket heller inte är förvånansvärt då media varje dag rapporterar fall som då har med mångkulturalitet att göra. Vi tror också att det är en extremt varierande plats med ett spektrum av olika politiska åsikter. Om man ser på de vi har intervjuat kan man förstå att två av dem förespråkar mångkulturalitet och ser det som något som gynnar utveckling, och Zoran tar även upp exempel från sin egen erfarenhet av möllan för att illustrera detta. Dock finns det också väldigt mycket fördomar, som man kan se på anonym (2):s intervju. Där hon klagar över att saker förändras konstant och det gör henne orolig. Sammanfattningsvis kan man konstatera att Möllan är en plats fylld med mångfald på många plan; både vad gäller olika kulturer, men även vad gäller åsikter. Åsikterna verkar också mestadels vara karaktäriserade av hur öppna människor är inför främmande kulturer. Vilket vi ser av att Anonym och Zoran båda uppskattar mångkulturalitet då de inte fruktar förändring (även om Zoran påpekar att kriminaliteten har gått upp), medan anonym (2) uttrycker oro och en känsla av att vara obekväm inför förändringen, och hur hon inte uppskattar de nytillkomna kulturerna på Möllan.

Men kärleken som folket på Möllan har till varandra förändras inte och värmen till mångkulturalitet och acceptans fortsätter att växa!

 

Från japansk ingefära till persiska vattenpipor

Av: Sofia, Astrid och Hanna

På Möllan finns personer från alla länder, till och med länder som inte ens finns på kartan

IMG_0261

På den hittills soligaste dagen på året, begav vi oss till Möllan. Kulturcentrumet i den tredje största staden i Sverige, nämligen Malmö. Solen sken och brände lite lätt på ansiktet. Mellan gatuståndengick vi och hörde säljarna skrika i språk vi inte förstod. Det påminde oss om att vara utomlands, på en destination där alla kulturer får plats. “Är vi fortfarande i Sverige?” undrade Astrid.

Vi for till Möllan med ett mål i sikte, ett mål att förstå. Vi ville ha svar på vilka kulturer som egentligen finns på Möllan. Hur går det att se de olika kulturerna utifrån handel, varor och gatuliv? Finns det någon skillnad på vem som handlar på Ica och vem som handlar på de utländska livsmedelaffärerna? Dessa frågor gick vi till botten med, för att en gång får alla förstå vikten avkulturlivet på Möllan.

IMG_0260Vår upptäcktsfärd
Vi började vår resa med att besöka fem olika livsmedelsbuktiker. Dessa butikerna tillhörde olika nationaliteter och sålde allt från japansk ingefära till persiska vattenpipor. Den första butiken vi gick in hette “Nasima Livs”.

Kassören pratade på ett främmande språk med en kund och vi kände en kuriös doft i affären. När kunden gått tog vi tillfället i akt att intervjua mannen bakom kassan. Vi utgick ifrån två enkla men omfattande frågor; Vilken nationalitet har majoriteten av era kunder? Var kommer era råvaror ifrån? Kassören svarade muntert att deras kunderna hade olika nationaliteter men att en övervägande del av dem kom från mellanöstern (framförallt Iran). Han berättade även att de erbjöd framför allt persiska livsmedel men även mat från andra länder.

Efter att gått in i fyra andra livsmedelsbutiker med bland annat svenskt, asiatiskt och sydamerikanskt urspung kunde vi se ett tydligt strukturellt mönster. Utifrån de varorna som butikerna sålde kunde men se ett samband med vilka kunder som handlade. I exempelvis. den asiatiska butiken, som bara sålde asiatisk mat, var majoriteten av kunderna asiater. Vi antar att detta inte är en slumpmässigt inträffande då vi ser
ett upprepande beteende hos kunderna. Detta antar vi beror på att man känner en stark känsla av trygghet med att handla varor som du känner igen samt där personalen talar ditt hemspråk.

Som hamburgarstekaren på Sibylla sa “på Möllan finns personer från alla länder, till och med länder som inte ens finns på kartan”.

IMG_0262

En analys om kulturell pluralism och integration på Möllevången

Möllevången – ett mångkulturellt område

Vi möttes av en kulturkrock så fort vi gick över det övergångsställe som leder in till Möllevångstorget och skiljer av Möllevången från det mer vardagliga Malmö som vi är vana vid att se så möttes vi av en kulturkrock. Det var en kulturkrock som vi underskattat lite grann. Vi la direkt märke till att det pratades olika främmande språk, det var en speciell stämning mellan människorna på torget som gjorde att vi kände oss som turister och sist men inte minst så såg vi att där var skyltdockor med slöjor i skyltfönster.

Marknaden

När vi rörde oss runt på Möllevången så var marknaden på torget i full gång. Det var ett myller av ljud och inte den vanliga samtalstonen som de hade utan det var höga röster som ekade mellan marknadsstånden  samt stora handrörelser och gester. Det ingav ett intryck av självsäkerhet och trygghet, det märktes att personerna på torget kände varandra och brukade vara där ofta. Stat 1Tabellen visar hur många  av invånarna i Möllevången som har en utländsk bakgrund ”med båda föräldrarna födda i utlandet”. Vilket förklarar en del av den språkliga kulturkrocken som vi stötte på.

Marknaden på Möllevångstorget lockar människor från andra stadsdelar i Malmö också. Malmö är en stad med invånare från många olika länder och kulturer. Möllevången erbjuder ett flertal affärer med mat från andra länder, kanske rentav traditionella maträtter från mångas hemländer. Detta gör att Möllevången blir en social samlingsplats för många människor. De personer som vi såg under vårt besök på Möllevången och de olika språk vi hörde behöver alltså inte vara människor som bor på Möllevången utan på andra ställen i Malmö. Möllevången uppfyller en efterfrågan och ett behov som finns i Malmö och kanske i småorter runtomkring.

Kontraster till Lund

I Lund som är en studentstad skulle kanske ett torg liknande Möllevången inte ha lika stort inflytande och vara lika populärt som Möllevången i Malmö. Detta eftersom Lund är känt för att vara just en studentstad medan lite drygt hälften av Malmös befolkning år 2013 bestod av utländska medborgare, vilket tabellen till höger visar. Stat

Lund hade för under våren 2015 en internationell matmarknad som var väldigt populär. I Lund var matmarknaden ett stort evenemang som det var mycket reklam för och marknaden varade endast i några dagar. I Malmö å andra sidan så är Möllevångstorget en motsvarighet men skillnaden är att marknaden på Möllevångstorget inte behöver en massa reklam. Den finns alltid där och det finns även en stor efterfrågan på de varor som säljs där, en efterfrågan som inte finns i Lund. Det är precis det som gör Möllevången så speciellt, det är en samling av olika länders kulturer på samma ställe och det uppskattas av invånarna.

Slöjorna i skyltfönstret var också något vi inte sett i Lund. Det var ingen av oss som hade sett reklam för slöjor i skyltfönster tidigare. Den annorlunda reklamen är ett ytterligare exempel på hur utbudet på Möllevången skiljer sig lite från affärer på andra centrala shoppingcenter i Lund och andra städer.

Integration och kulturell pluralism

Möllevången är ett lyckat exempel på integration, det vill säga att olika kulturer i det här fallet knyts tillsammans. Invandrare tar del utav det svenska samhället och lär sig av det samtidigt som de har kvar sin egen kultur och sina egna traditioner. På samma sätt lär sig svenskar mer om andra länders levnadssätt och på så sätt utvecklas samhället.

I ett land med invandring är det lätt att en motsats till detta uppstår. Det vill säga en segration. Segration kan innebära boendesegration, vilket är mest intressant i detta sammanhanget. Vid en boendesegration lever ofta etniska grupper tillammans i samma område och avskilt från omvärlden. För ett bra och enat samhälle är segration såklart något vi vill undvika, det man strävar efter är integration. Det vill säga strävan efter ett mångkulturellt samhälle.

När man pratar om människor som kommer till nya länder och integration tittar man från ett sociologiskt perspektiv på tre olika modeller.

  1. Den första modellen är assimilering, genom den modellen är grundtanken att invandrarna ska ge upp sin ursprungskultur och helt enkelt anpassa sig till den nya kulturen som samhället styrs av.  Detta innebär att invandrarna ska ändra klädstil, språk och livsstilar  för att kunna vara en del av  samhället
  2. En annan modell man pratar om är kulturell smältdegel där man istället för att sätta krav på att invandraren, anser att kultur är och kommer alltid vara något föränderligt och är därför öppen för at ta del av de nya invånarnas kultur. Enligt smältdegel modellen är grundtanken att invandrare likt om infödda ska kunna anpassa sig till varandra och smälta samman.
  3. Den sista modellen kallas för kulturell pluralism. Inom denna modellen råder tankarna om att ett samhälle måste acceptera och tolerera att grupper lever inom olika kulturer. Man vill att alla grupper ska ha samma rättigheter och status även om de lever kulturellt parallellt med varandra.

Vi kan konstatera att det på Möllan inte råder något assimilering. På gatorna såldes all möjlig slags mat, allt från Falafel till Asiatiskt och vi stötte även på, som tidigare nämnts, en affär som sålde slöjor. Det var tydligt att de på Möllan uppmuntrades med skillnader och mångkultur. Vi anser att det på Möllan går efter en kulturell pluralism. Det kändes som att Möllan ville lyfta fram alla kulturer. Man såg hur skillnader uppmuntrades när man gick på gatorna och passerade flertal livsaffärer från olika kulturer och läste massvis med skyltar på olika språk. Många drar sig till Möllan just pågrund av handel och sociala sammanband. Det är en plats där man framförallt, lätt kan få tag på vad man enligt sin kultur efterfrågar..

Men betyder integration bara något bra eller för det nackdelar med det också? Vi tror att med gott kommer även ont. Det handlar om att komma överens och accepter varandra vilket kan vara svårt med tanke på att det finns olika starka normer inom olika kulturer. Därför kan det ske en kulturkrock. Detta innebär att värderingar, normer och attityder i olika kulturer kolliderar. Det är ingen hemlighet att Möllan även har en kriminell sida. En faktor kan vara just mångkulturen. Vi tror dock att mycket av detta kriminella kommer utifrån då många väljer att dra sig till Möllan. Även om Möllan som ett samhälle fungerar bra finns det alltid människor utanför som inte är vana vid samma acceptans och tolerans. Därför kan detta leda till att problem uppstår.

Sammanfattning

Sammanfattningsvis är vår slutsats att på Möllan, möter servicen verkligen efterfrågan.

Det finns ett stort utbud av de varor människor förväntar sig fina, det är egentligen en väldigt fin grej det där. När man plockar med sig saker, varor, traditioner och matvanor från andra kulturer. Det ger en, en helt annan slags inblick på olika kulturer och land. Något åtminstone dom flesta kan likna sig vid är nog det faktum att när man åker på semester i utlandet, blir det oftast charter, billigt och bra och allt för ofta all inclusive. Visst det är fullt förståligt, men man får inte samma chans att ”lära” känna landet och dess kultur på samma sätt, kanske är Möllan en plats som kan väcka detta intresse? Vem vet, kanske smakar du nåt nytt och upptäcker plötsligt dig själv helt fascinerad av en annan kultur eller dylikt. Många som bosätter sig i området kanske inte alltid har kommit dit av ren fri vilja, pågrund av den varierande barkgrund historia människorna där har, är chansen stor att åtminstone några kommit dit i flykt, från krig och annat elände. Det kan ge dom en chans att känna gemenskap och komma ihåg det fina i det en gång varit deras hem. Att besöka Möllevången är som att komma till en annan värld. Som besökare får man en inblick i olika kulturer och länder. Möllan kan vara en plats som man kan besöka om man inte har möjlighet at resa utomlands men ändå vill få en inblick i andra länders kulturer.

 Johanna Åkesson,

Fredrika Nordhöj och

Linnéa Engström

En vandring från melonförsäljaren på torget till Netto

Möllan – En mångkulturell plats

11110767_907206595998000_9181054084050986094_n

Fimpar vid trottaren utanför en bar

slöj

Beslöjade skultdockor vid norra parkgatan utanför folkets park

 

11183449_907206252664701_129166430514904090_n

Exotiska frukter utbjuds på torget

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När vi, ett gäng sociologistuderande tjejer från Katedralskolan i Lund, satte oss på tåget för att åka till Möllevången var vi förväntansfulla och hade höga förhoppningar om eftermiddagen. Vi hade nog alla lite olika tankar om vad vi skulle möta när vi kom fram och det kändes som att vi skulle åka på klassresa till ett annat land. Vi hoppade av tåget och började gå mot Möllevångstorget. På vägen dit gick vi och vände och vred på våra huvuden för att ta in alla nya uttryck. Vi kom fram till övergångsstället som skulle leda oss direkt in till torget som verkade vara en central samlingspunkt och det var spänning i luften. Efter att vi tagit våra första steg in på torget möttes vi av en utländsk man som med en gång ropade på oss från sitt marknadsstånd och erbjöd oss att smaka av en vattenmelon som han precis skurit upp. Vi vågade inte riktigt gå fram till mannen och ta emot vattenmelonen så istället log vi lite snällt och fortsatte genom torget som bestod av en mängd marknadsstånd. Vi hade precis lämnat mannens marknadsstånd bakom oss när en utländsk kvinna i lite slitna kläder kom fram och frågade efter pengar. Än en gång log vi lite snällt och fortsatte att gå genom torget.

22411_907206305998029_3797085434048332469_nRuntomkring oss hörde vi rop och människor som pratade med varandra på olika språk och vi hade svårt för att bestämma oss om de var glada eller arga på varandra. När vi slutligen hade gått över hela torget stannade vi upp lite grann. Vi kom snabbt fram till att känslan av att vi skulle på klassresa till ett annat land hade ändrats lite grann. Det kändes inte längre som att vi hade kommit till bara ett annat land utan som att vi kommit till flera olika länder på en gång. Vi fick också ett väldigt blandat intryck av torget. Dels fanns den vänskapliga och välkomnande sidan där det bjöds på vattenmelon men sedan fanns även en lite hemskare sida där kvinnan kom och frågade om pengar.

Vi lämnade torget bakom oss och började observera gatorna runtom. Vi märkte att det inte fanns någon tydlig indelning av hur affärerna var placerade utan det var en väldig blandning av allt från arabiska affärer till turkiska affärer. Trots detta erbjöd många av affärerna och restaurangerna samma slags mat, vilket leder till en stor konkurrens som leder till att priserna pressas ordentligt. Där fanns också massa olika typer av affärer såsom mataffärer, smyckesaffärer och affärer som sålde vattenpipor och liknande.11159560_907206415998018_9049873670793200757_n

Efter att vi gått runt och kollat på alla olika affärer med olika varor och produkter så kände vi att det var väldigt mycket att ta in. När vi till slut fick syn på en igenkännbar affär, Netto, så valde vi att gå in för att jämföra Netto på Möllevången med Netto från våra respektive hemorter, Eslöv och Landskrona. Det behövdes inte mer än några blickar oss emellan för att konstatera att det var en rad med saker som skiljde sig. Till exempel var sortimentet annorlunda i butiken på Möllevången och när vi betalade vårt choklad uppmärksammade vi alla tre att den unge utländska killen i kassan var lite extra flörtig mot oss jämfört med hur han var mot de äldre damerna som också stod i kön. Detta grundar sig i att andra kulturer är mer öppna gentemot varandra och mot andra. Det kan också bero på att han tyckte att det var kul med lite nya kunder och inte bara de gamla vanliga.

Vi satte oss på en bänk precis utanför Netto, bänken var riktad mot en väg liknande en gågata där bilar får köra med gångfart. Trots att gångfartsområdet var tydligt skyltat så körde ett flertal bilar förbi i en förvånansvärt hög hastighet som vi reagerade starkt emot men det verkade ingen annan bry sig om. Vi fick därför uppfattningen av att detta var vanligt på Möllevången. Precis efter att en bilist kom förbifarande, pratandes i mobiltelefonen och i hög hastighet satt vi lite föga förvånade på vår bänk. Då hörde vi plötsligt en röst bakom oss, vi vände oss om och såg en äldre man stå vid sin permobil hållandes en stor sax i händerna. Han höll lite skämtsamt fram saxen mot Linneas hår och sa med en liten tvist ”Ska jag klippa av håret här?”. Vi var fortfarande lite chockade efter bilisten som kört förbi och visste inte riktigt om vi skulle skratta eller bli rädda av den äldre mannen men vi började skratta lite lätt och spelade med i skämtet. Mannen hade ett stort leende på läpparna och fortsatte sedan att packa saker på sin permobil. Vi kände oss lite lättade av situationen och tyckte att det blev en väldigt välkomnade stämning, vi kände oss nu lite mer som ”en i mängden” för en stund även om känslan försvann lite när vi så småningom lämnade vår bänk.

Vi korsade än en gång Möllevångstorget på vår väg tillbaka till stationen och slutet på vår lilla så kallade klassresa. På torget verkade det nu vara någon sorts utförsäljning av de varor som inte blivit sålda under dagen. Det hördes röster från alla håll och kanter och torget hade nu fyllts på med fler människor än tidigare. Vi lämnade så småningom torget bakom oss och försökte hitta till stationen. Vi märkte tydligt när vi lämnat Möllevången bakom oss och såg nu en helt annan typ utav byggnader och människor och vi slogs av tanken att vår klassresa nu var över.

Av: Johanna, Fredrika och Linnea

Det osvenska Möllevångstorget

Första intrycket, beskrivet av Ingrid, var ”färger”. Färger i skyltfönstren, färger på människorna. Vi stod bara på övergångsstället in mot Möllevången, alltså hade vi inte ens hamnat på torget än.

 

10168068_10203584545554430_716629138563160036_n

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Väl på Möllevångstorget möttes vi av ljusa frukter och bär, men något mer mörka försäljare. Vi hade kommit till Möllan, ett ställe känt som den mest multikulturella platsen i Malmö (eller om något, i Sverige). Torget var inte så livligt, då det bara var måndag, men ändå slog sig en annorlunda känsla över platsen, något osvenskt. Männen som jobbade vid fruktstånden delade snabbt och fritt ut jordgubbar och melonbitar till alla som såg det minsta intresserad ut. Detta gjorde de med en glad och generös attityd, en stor skillnad i jämförelse med den halvt stela gubben på Coop Forum som delar ut skurna köttbullar på tandpetare. Försäljningstekniken kring torget gjorde hela stället lite mer utländsk, i positiv benämning.

“Kan jag få en melonskiva, tack?”
“Här, ta tre! Ta till dina kompisar. Varsågod, varsågod [varschegood]”, svarade mannen med brytning.

 

10325694_10203584545514429_6916005698169660868_n

 

Vi mötte en vakt och ställde honom några frågor. Han hade jobbat på torget i flera år, och kände till stället bra. Det dominerande språket var definitivt, utan frågor, arabiska. Sedan kunde han inte specificera, arabiska talas ju i flera länder. “Det underlättar kommunikationen, tror jag”. Han berättade även att det nästan aldrig var svenska försäljare, och om det fanns, så märktes det väldigt tydligt. Dagen vi var där stod faktiskt en svensk och sålde potatis och ägg. Vidare sade den glada vakten att det nästan aldrig uppstår problem, och att han älskar livligheten på torget.

 

10302385_10203584544594406_518043841416166824_n

 

Osvenskt kändes det verkligen som, när vi senare trädde in i en kinabutik och Nicole frågade en vietnames, på thailändska, var sjögräschipsen låg. Det kändes nästintill som att vi befann oss i Thailand då där inte fanns en enda svensk produkt i hela butiken. När vi gick genom utgången hade Nicole en påse med sjögräschips och mjölk med thaité-smak.

En liten bit från stånden stod män som vi gick fram till. De var först lite frånvarande, och vi var inte helt säkra på om vi faktiskt fick prata med dem fastän de sa ”ja”. När vi frågade hur de upplevde Sverige svarade båda översiktligt att allting var bra. Efter några minuter frågade den ena mannen i Lycamobile-tshirt vilket företag vi kom ifrån. När de både fick veta att vi var från skolan, började de istället tala om hur svårt det var att få arbete i Sverige, hur allt arbetsgivare tänker på är utbildning. Den ena mannen var från Pakistan, men arbetade i Danmark. ”När det är arbete… Allt de tänker på är utbildning. De ser mig, 40 år nånting, de säger nej”. Trots den pessimistiska synen på arbetsmarknaden trivdes de i Sverige, speciellt på Möllan. ”Ja, det är mycket bra”.

10173800_10203584545594431_2120515812485695952_nSist, men absolut inte minst, var de tre unga människorna vi mötte vid arbetarstatyn. De såg alla etniskt svenska ut och pratade svenska (inte skånska) utan brytning. Den första personen bor egentligen i Göteborg, men var på besök hos de två andra vännerna. Hon menade att Malmö var väldigt multikulturellt, speciellt Möllan.

”Jag har ju varit i stan i Göteborg, ni vet Järntorget, Stockholm och så… Och Möllan är ju egentligen också i stan, men det känns inte så. Här är det så mixat och chill liksom. I de andra är det fler vita människor… Lite stelare”.

 De andra instämde. Både två hänger rätt mycket på Möllan, dock bor de i utkanten av Malmö. När jag frågade den andra tjejen varför hon bodde där, svarade hon ”Det var helt enkelt billigare där”.

Efter ett långt och intressant samtal bestämde vi oss för att bege oss tillbaka till våra klasskamrater. När vi träffade dem stod det med varsin påse turkiska och arabiska bakelser. Tala om många kulturer på en och samma plats.

Nicole och Ingrid

 

 

Olika kontrasterande uppfattningar om livet på Möllan

På Möllevångstorget

Elise Spencer, Isabelle Werner, Klara Leger och Sandra Wikborg i S2c. Se fler av deras bilder

10275916_684884714903527_3520466553451251988_n

Den 28.e april en solig eftermiddag tog vi tåget in till Malmö och hamnade på Möllan där det var dags för fältstudien ”Katte på möllan”.

Vi gick upp ur citytunneln taggade med förberedda intervjufrågor om möllans kontraster, med kameran i högsta hugg. Förväntningarna var relativt låga då ingen av hos har varit medvetna om hur det är på Möllan. De första personerna vi intervjuade var två tjejer som inte kunde särskilt bra svenska, detta skapade svårigheter i kommunikationen och det vi egentligen lyckades fånga upp var att de trivdes bra här. Vi vandrade vidare i riktning mot torget då vi stötte på en familj som var villiga att bli intervjuade. Pappan i familjen berättade att han nyss gjort ett arbete om Möllan. Han berättade att folk här ville bevara möllan som det är med kulturer från alla världens hörn, och inte förnya det med kedjor som Subway osv då man kan hitta dessa nästan överallt.

 

Våra intervjuer och Möllan som en plats där människor känner både trygghet och otrygghet inför, främlingsfientliga attityder kontra upplevelsen av samhörighet i det mångkulturella

De kommande intervjuer var väldigt lika varandra och de frågor vi ställde var:

Bor du på Möllan? Vad är positivt/negativt? Hur trivs du? Är det någon skillnad på dag och natt?

En intervju som dock kan vara intressant att ta upp var när vi träffade tre tjejer i vår ålder. När vi frågade hur de trivdes fick vi svaret att de inte alls trivdes där. När vi sedan frågade vad som var negativt svarade dom; blattar, och pekade sedan mot ett gäng i en liten park. Anledningen var att de ansåg att de förstör. Det är intressant hur någon som växt upp på ett sådant mångkulturellt ställe kan använda sig av denna benämning och har dessa fördomar.1507009_684884664903532_7914890787394170368_n

För att sedan förstå vad tjejerna menade gick vi fram till killarna i parken för att få en intervju med dem. Killarna började med att hälsa och skaka hand med oss och var hur trevliga som helst. Killarna var dock väldigt noga med att få fram en positiv bild av Möllan och var inte särskilt nyanserade.

Kort och gott trivdes de flesta väldigt bra på möllan och valde att gå dit på dagtid till torghandeln för att umgås och få vara en del av det stora på möllan, men…

Sen fanns det också de som inte vågade släppa ut sina barn på vissa gator under kvällstid av egna erfarenheter.

Det mångkulturella Möllevångstorget

Direkt när vi kom till Möllevångstorget gick vi en liten rundtur tillsammans med Henrik “Magister” Larsson. Vi fick en inblick i var Möllevångens gränser gick, och kom fram till att det var ganska litet – alla fall inte så stort som vi hade föreställt oss. Vi gick från att vara på en helt vanlig gata i Malmö till att hamna mitt i Möllans torghandel på bara några sekunder.
935663_4722822237243_982875812_n
Det finns inte en enda lyktstolpe på gatorna som inte har något klistermärke på sig. Affischer trängs på väggarna vid caféer och gatuhörn. Alla vill visa vilken spelning man ska gå på, eller vilket politiskt parti som man ska gå med i.

Klottret klär väggarna längs Folkets park. De olika motiven flyter samman till en enda målning. Mittemot finns Golden Shiva, med sitt billiga öl. Baren är stängd, nedklottrat skydd är för fönstren. Längre bort finns en stängd butik, som antagligen har gått i konkurs. Vattenpipor kikar fram bakom dåligt fasttejpat brunt papper.

Grekiska restauranger och affärer står vägg i vägg med arabiska, thailändska och irländska. Något för alla smaker och nationaliteter. Vissa affärer heter något i stil med ”Möllans ost” och ”Möllans frukt och grönt”. Det är som om Möllan är ett litet land för sig själv. Något som skiljer sig från Malmö, något annorlunda.540681_4722814997062_742762345_n

Efter rundturen med Henrik satte vi oss vid den stora statyn mitt torget och gick igenom våra frågor som vi tänkte ställa till folket på Möllan. Vi kom fram till att splittras och att gå olika håll, eftersom vi inte ville verka många och skrämmande. Jag och Isabel bestämde oss för att gå runt på torget och fråga folk om hur de tyckte om Möllan och dess mångkultur. Först fick vi inte riktigt någon bra kontakt med någon men efter en kort vandring fick vi kontakt med 2 personer. Ingen av dem var etniska svenskar, då de svenskar vi frågade inte ville prata. Den ena var där för att handla, och sa att han annars aldrig skulle ha åkt dit. Priset och det stora utbudet verkade vara det som lockade. Den andra killen var där för han hade bestämt möte med någon, men hade annars inte heller åkt dit. Han tyckte inte det kändes som att han var i Sverige när han var där, men verkade mest se på stället som negativt. Som en plats för de som inte passade in i övriga Malmö.

Markus och Joel sta

72506_4722811556976_1652455809_n

nnade kvar vid konstnärens Axel Ebbes staty Arbetets ära för att observera torghandeln, social interaktion och mångkulturell indikation. En kvinna köper apelsiner på torget. Försäljaren håller i påsen och hon lägger i de hon vill ha. En annan kvinna köper ett helt flak ägg. Sedan kom en äldre kvinna i 50-60-års åldern som stod ett tag och tittade på några olika grönsaker, och började diskutera priset på varorna hon tittat på. Efter några minuter var båda parter nöjda, de tackade varandra innan hon började gå iväg över torget mot en okänd destination. En man lastar runt varor till de andra stånden. Det ser ut som att alla jobbar tillsammans. Hur fick de detta monopol? Har alla samma chef?

Av Isabel Stövring-Nielsen, Michael Tägli, Markus Richter och Joel Tomelius