Brottsplats: Möllevången

I vårsolen på möllan – mötet med vänsterpolitik, arbetarsymbolik och en globaliserad mångkultur

En typisk svensk vårsol värmer våra ansikten när vi promenerar mot tågstationen i Lund för att ta
oss till Malmö och närmare bestämt Möllevångstorget. Möllevångstorget är ingen ny plats för mig,
jag har varit där många gånger innan men då har det varit för att antingen köpa någon exotisk frukt
på torghandeln eller ta en kall öl på någon av uteserveringarna med bekanta. Nu ska jag dit av en
helt annan a11174954_912248532151089_6499016810048746132_nnledning, jag ska nämligen försöka ta reda på graden av kriminalitet på Möllan och om människorna där upplever Möllan som en osäker plats att vistas på.
Tåget rullar nu in på den relativt nybyggda stationen vid Triangeln.

Jag åker upp för rulltrapporna som leder oss upp vid tandvårdshögskolan, det första jag ser när jag kommer ut ur perrong områdetär en stor skylt (se nedan). Denna skylt som är någon slags reklam för ett torgmöte som vänsterpartiet ska hålla. Jag har innan hört att det var många procent på Möllevångstorget som
röstade på vänsterpartiet i det senaste valet och utan att ens befinna mig på Möllan får jag signaler av att detta kan stämma.

Jag beger mig sedan mot Möllan. Det första jag ser är en torghandel och den välkändabronsbeklädda statyn Arbetets ära av Axel Ebbe. Det blir en häftig

hämta (3)kontrast då statyn skildrar den gamla svenska arbetarmentaliteten medan torghandeln som sker omkring statyn snarare skildrar
dagens globalisering och mångkultur.

Undersökningen – hur tryggt är det på Möllevången

Men om man nu ska hålla sig till själva undersökningen så började jag att fråga en en kvinna i 30 års åldern som var ute och gick med sina två barn över torget vad hon hade för tankar om kriminaliteten på och runt Möllevångstorget hon svarade:

”Det är klart det finns kriminalitet på framförallt droghandel, från vad jag hört av kompisar, men det är inget jag märkt av. Det kan jubero på att jag har små barn och sällan är ute senare än kl 9 på kvällen”.

Jag begav mig sedan emot folkets-park. På vägen dit gick jag verkligen och njöt, solen lyste och
jag gillade verkligen stämningen på Möllan. Det kändes nästan som om man var utomlands med
en massa små butiker som sålde allt möjligt krims-krams, skyltar som var skrivna på andra språk
än Svenska och nästan alla människor verkade glada.

När jag kom fram till stadsparken såg jag en man
i 60-års åldern som satt på en bänk framför dammen. Jag gick fram till honom och frågade samma fråga som jag ställt till kvinnan med barnen innan. Han svarade:

”Jag har bott i många länder i mitt liv däribland Brasilien men den enda platsen jag blivit rånad på är
Möllevången och dessutom två gånger. Så ja, där finns absolut kriminalitet på Möllevångstorget
men inte på dagarna. Då är Möllan en underbar plats att vara på där många kulturer möts och tillsammans bildar en underbar atmosfär från  hela världen”.

När jag är påväg ifrån folkets-park ser jag en grupp människor som ser ut att härstämma ifrån
minst 3 olika ställen i världen; Asien, mellanöstern och Europa. Jag går fram till gruppen och frågar
vad dem tycker är det bästa och det sämsta med Möllan. De är alla eniga om tre saker. För det
första säger dem att det är bra med torghandeln på dagen eftersom man då kan få tag på
grönsaker och frukter som man inte kan få tag någon annanstans i Sverige. För det andra tycker
dem att det är negativt att man som nyinflyttad i Sverige kan få det svårt att komma in i den
svenska kulturen om man bor på Möllan eftersom att Möllan är som en mix av så många olika
kulturer från hela världen. Den tredje saken är att det inte är lika säkert på dagen som på natten på
Möllan. Två av personerna har flertalet gånger sett både misshandel, drogförsäljning och annan
kriminell verksamhet runt Möllan på natten. De tror att det beror på att det finns många personer
runt Möllan antingen behöver pengar eller vill ha droger när de är ute på krogen på natten.
Molnen börjar nu att dra ihop sig på himlen och det känns som att det är dags att bege sig hemåt.
Jag har som sagt varit på Möllevången innan och jag tycker att det är en fantastisk stadsdel men
jag tror som sagt att där också existerar en hel del kriminalitet. Men det är absolut ingen farligare
plats än någon annan liknande stadsdel i andra städer. Folket som bor där såg också ut att leva i
harmoni oavsett vilken del av världen man härstammar ifrån vilket för mig är något väldigt positivt
för det verkar inte existera någon slags rivalitet mellan folk från olika länder vilket kan leda till
kriminalitet. Men för att sammanfatta min upplevelse av Möllan med ett ord skulle jag säga;
Fantastisk!

Jack Hedetoft

Annonser

Möllevången- en farlig plats?

Av: Marcus Regi, Marcus Johansson och Rami Raghid

Det var en ovanligt varm måndag som vi tog tåget in till Malmö triangeln. Väl framme begav vi oss till Möllevångstorget där vi började förbereda oss inför våra intervjuer. Solen stod högt på himlen och sken starkt och varmt. Det vackra vädret påverkade stämningen på torget i den mån att folk verkade mer livliga, glada och överlag mer positiva. Stämning var som sagt på topp när vi fick syn på en man i övre 40 års ålder.

Rami tog det första steget och gick fram för att frågor om vi fick ställa några frågor.

-” Ursäkta, ursäkta vi hade varit mycket tacksamma om du hade svarat på några frågor”

Mannen såg först lite tvekande ut men efter en kort presentation om var vi kom ifrån och vad frågorna gällde blev han mer tillmötesgående. Marcus(Régi) vara ansvarig för att anteckna vad som sades under de alla intervjuerna. Detta var ibland lättare sagt än gjort eftersom många pratade väldigt fort och ibland väldigt otydligt. Vi inledde med första frågan.

 

-”Bor du här på möllan?-hur länge i så fall?”.

Mannens svar blev att han bodde visst på möllan och hade bott där i ungefär 40 år. Vi insåg att vi hade redan nu vid första intervjun stött på en lite guldgruva. En man som bott på just det område vi undersöker i 40 år har ovärderlig information om hur livet på Möllevången är. Han fortsatte med att berätta om att han bott i Stockholm innan men flyttade till Malmö senare och stannade där. Samme man som bott i 40 år har i motsats till vår förutsatta uppfattning aldrig känt sig osäker eller på annat vis rädd på Möllan. Däremot sade ha att han inte gick ut på kvällarna. Fast ha sa att ”de yngre” är ute på kvällarna. Trots att han inte kände sig osäker eller undvek någon plats på Möllan med samma orsak så hade han ändå bevittnat ett mord förra året. Detta kan vi inte understyrka med säkerhet men vi får helt enkelt gå efter mannens ord.

Vi gick därefter runt på torget och intervjuade så många olika människor som möjligt.  Just då var det mest män som var i rörelse så det blev många intervjuer med män i 40-45 års ålder. De som stod ut mest ur mängden var ett gift par som bott på möllan i 16 år, en väktare som jobbar på möllan dagtid och en man som påstod sig vara kommunfullmäktige och hade önskan att Malmö skulle ”utrotas”. Alla de vi intervjuade hade svensk bakgrund och alla tycket inte att möllan var en osäker plats utan en mångkulturell plats fullt av nästintill enbart positiva händelser.

10300681_10201386645503040_3672880307844404285_n

Men efter att ha spenderat nästan två timmar med att gå runt och intervjua ungefär samma slags människor så började våra intervjuer på allvar. Vi såg en man som hade ett mellanösterns- utseende och beslöt oss för att vidga vår undersöknings empiri.

Vi gick fram till mannen och inledde som vanligtvis med:

Ursäkta, kan vi få ställa några frågor?”

Mannen blev förvirrad och sade sedan på dålig engelska ”I kant spek inglish”. Sedan sa han till Rami på arabiska ”ante arabi?” som Rami sedan översatte till ” Är du arab?”. Marcus och Marcus kunde inte ett ord på arabiska utan lät Rami hålla hela intervjun själv. Efter cirka 8 minuters intensivt pratande på ett språk som Marcus och Marcus tyckte mer lät som harklingar så tackade mannen och Rami för sig och sedan skiljdes våra vägar.

En kontrasterande uppfattning – otrygghet och rasism

Efteråt fick Rami febrilt skriva ner på svenska vad som hade sagts under intervjun. Det som Rami hade fått fram var att mannen hade bott på Möllan sedan 2007. Det var nu det intressanta kom fram, mannen sade nämligen att han vantrivdes mycket stort på Möllan. Han ansåg att Möllan var en stökig och även rasistisk plats. Han gick aldrig ut på kvällarna eftersom det var mycket stökigt och oroligt då. Han hade bevittnat ett slagsmål mellan invandrare och svenskar.

Polisen tyckte han inte gjorde någonting mot våldet särskilt inte mot svenskar. Han berättade att han hade bott i USA tidigare och ansåg att det var mycket mer rasistiskt här än där. Detta var intressant eftersom USA har ett illa rykte om sig att vara rasistiska och Sverige har alltid haft ett mycket antirasistiskt rykte. Men här kom en annan åsikt som sade rena motsatsen.

Det blev vår sista mest spännande intervju. Därefter så intervjuade vi mest kvinnor för att få mer än bara mäns perspektiv på allt. Deras åsikter låg nära vad många andra hade sagt om att möllan var en säker plats med mycket positiva attribut.

Därefter gick vi till en närgående butik, köpte vatten och det var avslutandet av vår undersökning på Möllevången.

Intervjuer och en observation

torg

Torghandel och arbets ära

Vi, Solin, Alice, Jonathan och Maria, var en dag, en solig eftermiddag, ute på äventyr i ett av Malmös många områden, Möllan. Vi, som egentligen brukar hänga i Lund och Sandby, kom på tio minuter till en annan värld. Sol, frukt, doft av kebab och en svag motvind välkomnade oss. Vi kände genast den mångkulturella andan, som många förknippar med möllan .

Vi ville undersöka om varför människor befinner sig på möllan och om det är ett ställe som har något att erbjuda ALLA!

Vi började med en promenad längs Ystadsgatan. Vi träffade på många människor, som vi fångade upp och de allra flesta svarade glatt på våra frågor. Vi stötte bland annat på en man, som talade mycket gott om möllan. Vi frågade om han var en möllan-bo och vad möllan hade att erbjuda honom. Med sin bryt

moon

Inte en jättetydlig bild, men en glimt av ”Moonlight”

ning och en cigg i handen svarade han glatt “Jag bor inte här, jag bor lite längre bort. Jag kommer hit ofta för att träffa mina kompisar, äta mat, jag går ibland till ‘Moonlight’”. Moonlight (se bild) är en resturang som han verkligen tycktes gilla och där misstänker vi att han hänger mycket. Vi frågade även om han tyckte att Möllan var en plats för alla åldrar, om Möllan har något att erbjuda alla. Han nickade glatt och sa att han tycker det. Vi             tackade för oss och promenerade vidare.
Kort därpå träffade vi en kvinna i 60-årsåldern. Hon sa: ”Det är ett ställe för alla åldrar. Även för mig som är lite äldre. Jag umgås här med mina barn och barnbarn. Jag är medveten om att Möllan är kriminellt men det har aldrig stört eller påverkat mig. Det sociala med mångkultur är det som drar dit mig eftersom det känns som man är i ett annat land. För mig är det också intressant att träffa yngre människor och få höra på deras livshistorier.” Mycket trevlig dam det där!

Därefter träffade vi en man, 41 år gammal. Det som är väldigt positivt med Möllan enligt mig är att det är så blandade människor. Själv gillar jag inte att enbart umgås med människor som har kommit upp i åldern eller enbart yngre. Och det är just det som är bra med detta område, att det helt enkelt är blandat.”

Vi själva kunde hålla med den 40 åriga mannen då vi märkte att folk i alla åldrar rännde runt på torget under den korta tiden vi observerade området.

Vi stötte på två tjejer i vår ålder som vi stoppade för att få svar på våra frågor. Glatt stannade de upp och svarade: Vi bor inte på Möllan och brukar kanske inte vara på möllan särskilt mycket, men till skillnad från vissa andra ställen i Malmö är det mycket livat. Inte på ett negativt sätt utan positivt, här finns en hel del roliga människor, restauranger som passar alla och nattklubbar som är väldigt trevliga. Så det finns absolut något för alla åldrar och väldigt mångkulturellt.”

 Vi gick runt och fortsatte prata med olika människor och vi tycker att vi kan sammanfatta svaren med de föregående kommentarerna!

polUnder vår vandring fick vi syn på massor av olika spännande butiker, restauranger och affärer som verkligen uppfyllde ryktet om mångkullturalitet. Polska matbutiker, fruktstånd, arabiska restauranger, kebabställen, thaimatställen, caféer av olika slag och så vidare.

På tal om mat så blev vi lite hungriga av allt gående och bestämde oss då för att smaka och se om falafeln och kebaben smakade lika gott som den luktade. Det gjorde den, mums! Vi måste även tillägga att restaurangen var väldigt annorlunda då det verkligen kändes som att man var utomlands. De hade arabisk musik i bakgrunden och utländska tv kanaler som stärkte “utomlands känslan”.

Om vi ska sammanfatta allt så kan vi verkligen säga att folk trivs på möllan, trots ryktet om kriminalitet. Självklart förekommer det oroligheter, men det var inte något som folk påpekade speciellt mycket. Ordet mångkulturellt fick vi höra flertal gånger, så det är det inget tvivel om att det är. Något vi fokuserade på i vår frågeställning var att ta reda på om Möllan har något att erbjuda alla, och svaret är, JA! Pubbar, mat, folkets park precis intill, musik, konst, ja listan kan göras lång!

Avslutningsvis så vill vi säga att vi verkligen fick vara med om en härlig eftermiddag och upptäcka hela världen samtidigt, på ett ställe. Vi träffade på glada människor, fick höra en hel del olika språk, smaka på en äkta kebab, känna doften av kaffe från alla de olika kaféen som fanns och känna värmen från solen. En eftermiddag, en plats, som tillfredsställde alla våra sinnen.

Det mångkulturella Möllevångstorget

Direkt när vi kom till Möllevångstorget gick vi en liten rundtur tillsammans med Henrik “Magister” Larsson. Vi fick en inblick i var Möllevångens gränser gick, och kom fram till att det var ganska litet – alla fall inte så stort som vi hade föreställt oss. Vi gick från att vara på en helt vanlig gata i Malmö till att hamna mitt i Möllans torghandel på bara några sekunder.
935663_4722822237243_982875812_n
Det finns inte en enda lyktstolpe på gatorna som inte har något klistermärke på sig. Affischer trängs på väggarna vid caféer och gatuhörn. Alla vill visa vilken spelning man ska gå på, eller vilket politiskt parti som man ska gå med i.

Klottret klär väggarna längs Folkets park. De olika motiven flyter samman till en enda målning. Mittemot finns Golden Shiva, med sitt billiga öl. Baren är stängd, nedklottrat skydd är för fönstren. Längre bort finns en stängd butik, som antagligen har gått i konkurs. Vattenpipor kikar fram bakom dåligt fasttejpat brunt papper.

Grekiska restauranger och affärer står vägg i vägg med arabiska, thailändska och irländska. Något för alla smaker och nationaliteter. Vissa affärer heter något i stil med ”Möllans ost” och ”Möllans frukt och grönt”. Det är som om Möllan är ett litet land för sig själv. Något som skiljer sig från Malmö, något annorlunda.540681_4722814997062_742762345_n

Efter rundturen med Henrik satte vi oss vid den stora statyn mitt torget och gick igenom våra frågor som vi tänkte ställa till folket på Möllan. Vi kom fram till att splittras och att gå olika håll, eftersom vi inte ville verka många och skrämmande. Jag och Isabel bestämde oss för att gå runt på torget och fråga folk om hur de tyckte om Möllan och dess mångkultur. Först fick vi inte riktigt någon bra kontakt med någon men efter en kort vandring fick vi kontakt med 2 personer. Ingen av dem var etniska svenskar, då de svenskar vi frågade inte ville prata. Den ena var där för att handla, och sa att han annars aldrig skulle ha åkt dit. Priset och det stora utbudet verkade vara det som lockade. Den andra killen var där för han hade bestämt möte med någon, men hade annars inte heller åkt dit. Han tyckte inte det kändes som att han var i Sverige när han var där, men verkade mest se på stället som negativt. Som en plats för de som inte passade in i övriga Malmö.

Markus och Joel sta

72506_4722811556976_1652455809_n

nnade kvar vid konstnärens Axel Ebbes staty Arbetets ära för att observera torghandeln, social interaktion och mångkulturell indikation. En kvinna köper apelsiner på torget. Försäljaren håller i påsen och hon lägger i de hon vill ha. En annan kvinna köper ett helt flak ägg. Sedan kom en äldre kvinna i 50-60-års åldern som stod ett tag och tittade på några olika grönsaker, och började diskutera priset på varorna hon tittat på. Efter några minuter var båda parter nöjda, de tackade varandra innan hon började gå iväg över torget mot en okänd destination. En man lastar runt varor till de andra stånden. Det ser ut som att alla jobbar tillsammans. Hur fick de detta monopol? Har alla samma chef?

Av Isabel Stövring-Nielsen, Michael Tägli, Markus Richter och Joel Tomelius

Tanter, Toaletter och Torghandlar

Ett lugnt torg centrerat runt en staty i arbetets ära var det som först mötte oss när vi anlände till Möllevången. Bilden av möllan är delad, både positiv och negativ, och det var det vi ville undersöka närmare. Vi ställde frågor till människor på torget, som till exempel:

21287_10201128054429171_1896067785_n

– Hur trivs du på möllan?
– Vad är bäst respektive sämst med möllan?

– Hur är stämningen på möllan? Och så vidare…

Vi fick olika svar, av olika karaktär, och blev bemötta på väldigt olika sätt.

Svaren vi fick var mestadels positiva, med glad och vänlig attityd. Majoriteten uppskattade den mångkulturella stämningen där man kan ta del av det bästa från världens alla hörn.

Dock mötte vi en utländsk man, som stod ut med sin klart utryckta negativitet till mångkulturen. Han uttryckte tydligt; “Väst ska vara väst”, och menade på att mångkultur är något negativt.

Men i övrigt var de vi intervjuade positiva till mångkulturen, och tyckte att det liknade känslan att vara utomlands. Bland annat intervjuade vi tre tanter, som var överens om att möllan var ett trevligt inslag i Malmö, och de tyckte att det var tråkigt att torghandeln stängde redan tre. De tyckte tillsammans med en småbarnspappa också att möllan fått ett oförtjänt dåligt rykte.

En annan intressant karaktär var en butiksägare, som även om han svarade på våra frågor, verkade mycket misstänksam och hans svar var av det korta slaget. Svaren vi fick var enstaviga, och det enda negativa han kunde komma på var vädret. Hans attityd till möllan som plats var alltså positiv, även om han verkade misstänksam mot vår närvaro.

blått sken på medborgarkontoretVi gick även en runda runt området för att bilda oss en egen uppfattning, och miljön vi möttes av var blandad. Toaletten på medborgarhuset var utrustad med blått UV-ljus (troligen för att förhindra besökares drogintag), husen var ofta nerklottrade, och vi såg en klargrön bil märkt “inbrottsskydd”. Men vi såg också en lugn, trivsam torghandel, vänliga försäljare, och vi kände en atmosfär liknande den man annars finner 733973_10201089688870056_671160674_nutomlands.
Vårt allmänna intryck av möllan var blandat. Å ena sidan finns en fin, fredlig plats som media gett ett felaktigt rykte, å andra sidan finns tecken på att

dessa rykten stämmer.

Fältobservation Möllevången

Sammanfattning observation Möllevången
Heidi Paradis, Isabella Ohlsson, Johann Bitzén, Andrea Jacobsson

Alla vi intervjuade beskrev Möllevången på ungefär samma sätt. Här kommer en liten sammanfattning om hur vi upplevde Möllevången under vår observation.
Det är en väldigt mångkulturell plats med en positiv innebörd, en stor blandning av människor som verkar komma bra överens. Ibland kanske det fattas lite av den svenska kulturen eftersom det finns en stor prägel av andra kulturer, både bland människor och i affärerna.

Alla beskrev också platsen som livlig och det höll vi med om, det hände någonting överallt, mycket liv och rörelse. Vi tror att det är tack vare alla pubar och serveringar.
935346_10200619457361448_2059033739_nDet finns lite av allt där. Vi fick en känsla av att alla gator hade lite olika ”teman”. Den ena gatan Simrishamnsgatan kändes lite reggae, mycket musikplanscher och många människor som klädde sig lite rasta-aktigt. Den gatan fanns det inte så mycket affärer på. En annan gata Ystadgatan var det mycket mer affärer och mat, någon köttaffär, en vattenpipa-butik och något fruktstånd. Den gatan kändes lite mer öppen, folk kom och gick. Ingen kändes så upptagen någonstans, alla såg väldigt lugna ut. Det kändes inte som att folk var på väg någonstans utan det såg ut som att alla tog det lite som det kommer.
Även fast det var dagtid så var det mycket blandade åldrar och kulturer. Både ungdomar och äldre människor strosade runt på gatorna.
Möllevången beskrivs som en mötesplats och det fick även vi en uppfattning av, framförallt på torget. Man fick en känsla av att många känner varandra, eller lär känna varandra. Vi kände olika lukter på olika ställen, svårt att beskriva lukterna men vi associerade de med ”utomlands”. Man kände igen de även fast man kanske inte känt de i Sverige.
Varorna i affärerna kändes väldigt fräscha men själva affärerna var inte så jättefräscha och på vissa gator var det rätt smutsigt.
Det upplevdes som en knutpunkt.

En kaffe på Möllevången!

Grupp: Elin, Anton, Lina och Sofi

Vi satte oss på ett café på torget. Vi ville se samspel och möten mellan olika människor, olika kulturer på ett och samma ställe. Till en början var det ganska tomt på folk. Men i takt med att tiden gick trillade folk in. Stämningen var bra, personalen var trevlig. En liten pojke i 13-14 års ålder torkar bord och jobbar. Han har på sin en tröja med caféets tryck och ett par mjukisbyxor med ett fotbollslags logga. Vi antar att han praoar.

Det kommer in två män i 40 års ålder. De pratar något språk som vi inte förstår. De ser glada ut, pratar mycket. Det blir aldrig liksom tyst mellan dem. De dricker bryggkaffe. Svart, utan mjölk.

Två tjejer i 20 års ålder kommer in efter en timme. Den ena dricker te, den andra en cappuccino. Ingen av dem äter.

Pojken som vi antar praoar har så lite att gör att han till och mer torkar på väggarna nu. Han säger inte så mycket, utan lyder mest den äldre mannen som jobbar på caféet. Den äldre mannen är runt 35 års ålder. Han ser utländsk ut. Det jobbar också en kvinna. Utländsk hon med. Ser ut av att vara runt 25-30 år gammal.

Efter ett tag kommer det in en kvinna och en man. De båda runt 60 år. de sätter sig vid ett bord, i en soffa, öppnar några kuvert och sitter och jobbar med dessa ett tag. Inget mer, de beställer inget att äta, ingen att dricka. Efter 20 minuter lämnar de fiket.

Bakom oss sitter två kvinnor i 40 års ålder. Den ena har converse på sig, jeans och en ganska sunkig jacka. Den andra har på sig tränings byxor, utnötta Ecco skor och en grå hoodtröja. De pratar mycket, om jobbrelaterade saker, ser inte jätte- roade ut men inte heller sura.

Runt tio tiden kommer en man in. Han har luvtröja och en stor svart jacka. Luvan är uppdragen över huvudet. Det är inte soligt ute, ännu mindre inne där vi sitter. Trots det har han solglasögonen på sig och han tar inte av sig dem när han kommer in. Han sätter sig bestämt i en soffa och sveper sin dubbla espresso i två svep. Sedan lämnar han caféet.

När vi går mot tåget igen lägger vi märke till att det är fler människor än innan. Majoriteten ser sura ut att ha utländskt påbrå. Man står i grupper och pratar, umgås. Det är främst män, och de står utanför fruktbutiker och falafelställen. Vi går förbi med ganska snabba steg för att hinna med tåget, och vi anar hur de kollar konstigt och menande på oss när vi skyndar förbi. Att fördomarna är ett faktum från oss, eller från dem är dock en fråga i sig.

Åldern på människor runt omkring är blandad. Allt från 20 åringar till medelålders män som säljer äpplen på torget till pensionerade gubbar och tanter som köper blommor och äter falafel.

Något vi också lägger märke till är att till skillnad från andra delar i Malmö, eller andra storstäder, så är man inte hela tiden på väg någonstans. Man är liksom inte i konstant rörelse, utan man stannar lite här och var, för att hälsa, prata, umgås, hålla sällskap, gå tillbaka där man började. Möllan är en mötesplats, i alla fall där vi var, vid torget. Det är ett eget litet samhälle.

Här är en bild på Mariakyrkan. Dess funktion för dess besökare samt för Möllan kommer vi att undersöka i ett senare reportage

Här är en bild på Mariakyrkan. Dess funktion för dess besökare samt för Möllan kommer vi att undersöka i ett senare reportage