Vad är egentligen skillnaden på en baguette och en hamburgare?

Vad är egentligen skillnaden på en baguette och en hamburgare?

Om att förhålla sig till förändringar i staden

Tidigare CoffeePoint, som var den andra kedjan i området har ömsat skinn till kulturkaféet coffeejoint med reggaeprofil

Tidigare CoffeePoint, som var den andra kedjan i området har ömsat skinn till kulturkaféet coffeejoint med reggaeprofil

En måndagseftermiddag åkte vi till Möllevången för att observera människorna och miljön. Vi tog tåget till Triangeln med resten av alla sociologifantaster. Vårt mål med eftermiddagen var att få reda på vad Möllevångsborna tyckte om den ständiga förändringen i området och vad för konkreta tecken som finns. Vi valde att arbeta i två grupper för att göra observationen så effektiv som möjligt. Sanna och Julia, hade som huvudsyfte att intervjua personer medan Erica och Rebecca skulle finna kontraster och notera dessa. Möllan i förändring var vårt huvudtema men vi valde att fokusera extra mycket på de kommersiella matkedjornas uppkomst på Möllan.

Intervju ett: Gentrifiering som segregrering

 

Det på Möllan så kontroversiella Subway

Det på Möllan så kontroversiella Subway

Julia och Sanna gick mot Folkets park. På vägen dit intervjuade de en man som flyttat från Danmark och nu bott på Möllan i tjugo år. De ställde frågor som besvarades med att han inte tyckte att Subway passade in på Möllan, men att det samtidigt skulle varit ännu värre ifall Mc Donalds hade öppnat i området.

“McDonalds är bullshit och passar inte in här”

 Han berättade även att han själv gillade att observera området medan det förändrades. På frågan om vad han tyckte hade förändrats mest under hans tid på Möllan, svarade han att man ser fler svenska människor och överhuvudtaget en större mångkultur än tidigare. Mannen berättade också livligt om gentrifieringen i området och dennes negativa påverkan på invånarna. Han tyckte det var synd att folk som bott här i hela sitt liv tvingades flytta ifrån på grund av ekonomiska skäl då priserna stigit, detta kan leda till att de som inte längre har råd känner sig segregerade från, i första hand området, men även Malmö i helhet. Detta kan i sin tur leda till att den integration som finns på Möllan faller sönder och att Möllan tappar sin mångkulturella status och flyter in i resten av Malmö.

Intervju två: Brevbäraren 

Efter denna intervju fortsatte de och stötte sedan på en brevbärare som inte bodde på Möllan men hade jobbat där i femton år.  Han tyckte till skillnad från den tidigare informatören att Subway funkade bra i området. Men ansåg att Mc Donalds inte hörde hemma där. Detta gjorde oss fundersamma och han berättade då att han såg en skillnad på företagens utbud av mat. På frågan om vad han tyckte hade förändrats mest nämnde han inte så mycket om folket i sig, utan mest om området. Som exempel nämnde han att de hade planterat nya träd, och även gjort en ny cykelbana.

Intervju tre: Mindre svenskar och Rasism

Som sista informatör så pratade vi med en man som jobbat som väktare på Möllan väldigt länge. När vi frågade honom om vad han tyckte om att Subway hade öppnat där så tyckte han att det var helt okej och ingenting som ställde till problem. Hans svar blev detsamma när vi frågade om Mc Donalds. Vi frågade honom om vad han tyckte hade varit de stora förändringarna genom åren. Då nämnde han att han ansåg att det tidigare varit fler svenskar på området och att den rasismen hade blivit mindre med åren. Alltså har två av våra informatörer olika uppfattning om antalet svenskar på området. Anledningar till detta kan bero på att personerna vi intervjuade själva hade olika etniska tillhörigheter och därför även kanske olika definitioner av vad det skulle innebära att vara “svensk”.

Observation: Spåret efter förändring i staden

Legala väggen vid folkets park

Legala väggen vid folkets park

Under tiden i en annan del av Möllan sprang Erica och Rebecca runt och letade efter tecken på förändring och gentrifiering i konkreta bemärkelser.

Det första vi la märke till när vi började röra oss runt på Möllan var alla skyltar på olika språk, vilket förstärker alla fördomar om ett mångkulturellt Möllan. Mitt emot en matbutik pågick en renovering av en lekplats, detta är en väldigt konkret förändring men det ligger också något djupare i det. En lekplats finns inte i områden med en mer vuxen befolkning. Detta var dock den enda delen av Möllan där vi såg en lekplats om man bortser från Folkets Park.  Vi la också märke till förändringarna som skedde i Folkets Park. Folkets Park är förändringarnas centrum. Någonting som vi alla lade stor uppmärksamhet på var den kända graffitiväggen. Under vårt besök så var ett nytt projekt påbörjat och i full gång. Förutom graffitin på dessa väggar hittade vi graffiti/tags och stickers runt området på allt från lyktstolpar och elskåp till vanliga bostadsbyggnader. Graffitiväggen är alltså i en stor konstant förändring.

 

Men vad är det då för skillnad på en baguette och en hamburgare för tydligen så finns det en skillnad även om de är inslagna i samma sorts papper.

 

Sanna Mentz, Julia Clausson, Rebecca Andersson Dahlen och Erica Johnsson S2C.

Möllevången- en farlig plats?

Av: Marcus Regi, Marcus Johansson och Rami Raghid

Det var en ovanligt varm måndag som vi tog tåget in till Malmö triangeln. Väl framme begav vi oss till Möllevångstorget där vi började förbereda oss inför våra intervjuer. Solen stod högt på himlen och sken starkt och varmt. Det vackra vädret påverkade stämningen på torget i den mån att folk verkade mer livliga, glada och överlag mer positiva. Stämning var som sagt på topp när vi fick syn på en man i övre 40 års ålder.

Rami tog det första steget och gick fram för att frågor om vi fick ställa några frågor.

-” Ursäkta, ursäkta vi hade varit mycket tacksamma om du hade svarat på några frågor”

Mannen såg först lite tvekande ut men efter en kort presentation om var vi kom ifrån och vad frågorna gällde blev han mer tillmötesgående. Marcus(Régi) vara ansvarig för att anteckna vad som sades under de alla intervjuerna. Detta var ibland lättare sagt än gjort eftersom många pratade väldigt fort och ibland väldigt otydligt. Vi inledde med första frågan.

 

-”Bor du här på möllan?-hur länge i så fall?”.

Mannens svar blev att han bodde visst på möllan och hade bott där i ungefär 40 år. Vi insåg att vi hade redan nu vid första intervjun stött på en lite guldgruva. En man som bott på just det område vi undersöker i 40 år har ovärderlig information om hur livet på Möllevången är. Han fortsatte med att berätta om att han bott i Stockholm innan men flyttade till Malmö senare och stannade där. Samme man som bott i 40 år har i motsats till vår förutsatta uppfattning aldrig känt sig osäker eller på annat vis rädd på Möllan. Däremot sade ha att han inte gick ut på kvällarna. Fast ha sa att ”de yngre” är ute på kvällarna. Trots att han inte kände sig osäker eller undvek någon plats på Möllan med samma orsak så hade han ändå bevittnat ett mord förra året. Detta kan vi inte understyrka med säkerhet men vi får helt enkelt gå efter mannens ord.

Vi gick därefter runt på torget och intervjuade så många olika människor som möjligt.  Just då var det mest män som var i rörelse så det blev många intervjuer med män i 40-45 års ålder. De som stod ut mest ur mängden var ett gift par som bott på möllan i 16 år, en väktare som jobbar på möllan dagtid och en man som påstod sig vara kommunfullmäktige och hade önskan att Malmö skulle ”utrotas”. Alla de vi intervjuade hade svensk bakgrund och alla tycket inte att möllan var en osäker plats utan en mångkulturell plats fullt av nästintill enbart positiva händelser.

10300681_10201386645503040_3672880307844404285_n

Men efter att ha spenderat nästan två timmar med att gå runt och intervjua ungefär samma slags människor så började våra intervjuer på allvar. Vi såg en man som hade ett mellanösterns- utseende och beslöt oss för att vidga vår undersöknings empiri.

Vi gick fram till mannen och inledde som vanligtvis med:

Ursäkta, kan vi få ställa några frågor?”

Mannen blev förvirrad och sade sedan på dålig engelska ”I kant spek inglish”. Sedan sa han till Rami på arabiska ”ante arabi?” som Rami sedan översatte till ” Är du arab?”. Marcus och Marcus kunde inte ett ord på arabiska utan lät Rami hålla hela intervjun själv. Efter cirka 8 minuters intensivt pratande på ett språk som Marcus och Marcus tyckte mer lät som harklingar så tackade mannen och Rami för sig och sedan skiljdes våra vägar.

En kontrasterande uppfattning – otrygghet och rasism

Efteråt fick Rami febrilt skriva ner på svenska vad som hade sagts under intervjun. Det som Rami hade fått fram var att mannen hade bott på Möllan sedan 2007. Det var nu det intressanta kom fram, mannen sade nämligen att han vantrivdes mycket stort på Möllan. Han ansåg att Möllan var en stökig och även rasistisk plats. Han gick aldrig ut på kvällarna eftersom det var mycket stökigt och oroligt då. Han hade bevittnat ett slagsmål mellan invandrare och svenskar.

Polisen tyckte han inte gjorde någonting mot våldet särskilt inte mot svenskar. Han berättade att han hade bott i USA tidigare och ansåg att det var mycket mer rasistiskt här än där. Detta var intressant eftersom USA har ett illa rykte om sig att vara rasistiska och Sverige har alltid haft ett mycket antirasistiskt rykte. Men här kom en annan åsikt som sade rena motsatsen.

Det blev vår sista mest spännande intervju. Därefter så intervjuade vi mest kvinnor för att få mer än bara mäns perspektiv på allt. Deras åsikter låg nära vad många andra hade sagt om att möllan var en säker plats med mycket positiva attribut.

Därefter gick vi till en närgående butik, köpte vatten och det var avslutandet av vår undersökning på Möllevången.

Olika kontrasterande uppfattningar om livet på Möllan

På Möllevångstorget

Elise Spencer, Isabelle Werner, Klara Leger och Sandra Wikborg i S2c. Se fler av deras bilder

10275916_684884714903527_3520466553451251988_n

Den 28.e april en solig eftermiddag tog vi tåget in till Malmö och hamnade på Möllan där det var dags för fältstudien ”Katte på möllan”.

Vi gick upp ur citytunneln taggade med förberedda intervjufrågor om möllans kontraster, med kameran i högsta hugg. Förväntningarna var relativt låga då ingen av hos har varit medvetna om hur det är på Möllan. De första personerna vi intervjuade var två tjejer som inte kunde särskilt bra svenska, detta skapade svårigheter i kommunikationen och det vi egentligen lyckades fånga upp var att de trivdes bra här. Vi vandrade vidare i riktning mot torget då vi stötte på en familj som var villiga att bli intervjuade. Pappan i familjen berättade att han nyss gjort ett arbete om Möllan. Han berättade att folk här ville bevara möllan som det är med kulturer från alla världens hörn, och inte förnya det med kedjor som Subway osv då man kan hitta dessa nästan överallt.

 

Våra intervjuer och Möllan som en plats där människor känner både trygghet och otrygghet inför, främlingsfientliga attityder kontra upplevelsen av samhörighet i det mångkulturella

De kommande intervjuer var väldigt lika varandra och de frågor vi ställde var:

Bor du på Möllan? Vad är positivt/negativt? Hur trivs du? Är det någon skillnad på dag och natt?

En intervju som dock kan vara intressant att ta upp var när vi träffade tre tjejer i vår ålder. När vi frågade hur de trivdes fick vi svaret att de inte alls trivdes där. När vi sedan frågade vad som var negativt svarade dom; blattar, och pekade sedan mot ett gäng i en liten park. Anledningen var att de ansåg att de förstör. Det är intressant hur någon som växt upp på ett sådant mångkulturellt ställe kan använda sig av denna benämning och har dessa fördomar.1507009_684884664903532_7914890787394170368_n

För att sedan förstå vad tjejerna menade gick vi fram till killarna i parken för att få en intervju med dem. Killarna började med att hälsa och skaka hand med oss och var hur trevliga som helst. Killarna var dock väldigt noga med att få fram en positiv bild av Möllan och var inte särskilt nyanserade.

Kort och gott trivdes de flesta väldigt bra på möllan och valde att gå dit på dagtid till torghandeln för att umgås och få vara en del av det stora på möllan, men…

Sen fanns det också de som inte vågade släppa ut sina barn på vissa gator under kvällstid av egna erfarenheter.