”Om man flyttar till Möllan direkt som invandrare, tror jag att det är svårt att komma in i det svenska samhället”.

Detta bildspel kräver JavaScript.

När vi, Agnes, Ida och Lina, gick från tågstationen triangeln till Möllevångstorget var det som att passera en landsgräns. Vi kom från det svenska, stela, ”sköt dig själv” samhället och hamnade i en varm atomsfär av gemenskap och mångkultur. Torghandeln var i full gång och där såldes frukt och grönsaker från olika länder, blommor och mat. Statyn, Arbetets ära, var det första man möttes av på torget och ju längre bort man gick från statyn: desto sämre svenska talades det. De som var längst ifrån statyn kunde inte tala svenska överhuvudtaget.

10689456_874927302583594_5673676704535820206_nDetta bekräftades sedan när vi mötte en svensk äldre man, som under 80-talet varit bosatt på Möllan. Han berättade att svenskarna sedan lång tid tillbaka har haft stånden närmst statyn. Om man ska göra sydostasiatisk, indisk eller mellanöstisk mat så är Möllan the place to hitta ingredienser på.

Vi gick runt och frågade människor vad deras intryck av Möllan var. Alla personer vi frågade nämnde ordet mångkultur. Många påpekade att det fanns en stor skillnad på Möllan och andra stadsdelar i Malmö, till exempel Limhamn och Möllan. Limhamn uppfattades som idealet, för det tidigare nämnda svenska samhället och som mindre mångkulturellt.

De som har bott eller besökt Möllan under årtionden berättade att även Möllan har förändrats angående mångkulturen. På 80-talet fanns det inte så många arabiska skyltar men det gör det idag. Vi uppmärksammade att många skyltar faktiskt var skrivna på arabiska men även kinesiska och vietnamesiska.

11182030_874927435916914_9086573716758488371_n

Det en stor sammanhållning mellan olika nationaliteter. Trots detta var de många 549302_874927372583587_8357410677003833129_nsom sa att de hade hört att judarna var utsatta. Det var dock ingen av de som vi intervjuade som själva hade märkt det och det gjorde inte vi heller. En annan grupp som nämndes som utstött var tiggarna. Tiggarna har kommit på senare år och vi tror att de därav inte har hunnit integrera i samhället.

Avslutningsvis sången om Möllevången

10454551_874927279250263_4536548330768222363_nVi träffade två killar som var från Irak, den ena översatte åt den andra då han endast bott i Sverige några år. Han som kunde svenska hade tidigare bott i Stockholm. Han berättade att det inte var lika integrerat mellan de olika kulturerna i Stockholm, som det är i Malmö.

”Om man flyttar till Möllan direkt som invandrare, tror jag att det är svårt att komma in i det svenska samhället”.

Federico Lamancha var en man, som vi träffade, som kom från Uruguay. Han presenterade en låt som han själv gjort som handlar om Möllan. Här kan ni lyssna på den:

Agnes, Ida och Lina

Ekonomiska skillnader på 53 hektar? – Absolut?

Möte med tiggaren

Vi, (Norea, Rosanna och Ida) går av tåget i Malmö Triangeln och för att sedan spatsera vidare till möllan där vår observation skall äga rum. Det första intrycket vi får av möllan är entiggare relativt oförväntad syn, på loppet av fem minuter möter vi nämligen fyra tiggare som sitter längst gatorna vägen upp från triangelen/smedjegatan till möllan. Redan här förstod vi att detta område var ett område där viss ekonomisk obalans förekom. I kontrast till de trasiga vädjande människorna på marken gick samtidigt tjattrande studenter med exklusiva kläder. På vissa gator stod också dyra fina bilar parkerade precis intill de smala trottoarerna tiggarna satt på. Då vi kom fram till vår fjärde tiggare beslöt vi oss för att försöka intervjua denne man som bedjande bad om pengar, precis utanför ICA, medan han viftade med ett fotografi på två kvinnor, förmodligen familjerelaterade. Till en början var mannen något svår att få kontakt med då han hela tiden upprepade ordet ”Money” trots vårt kontaktförsök, men efter några minuters ”tjat” förstod mannen att vi hade frågor att ställa och svarade på dem så utförligt han kunde, (vilket stundtals var nästintill obegripligt då hans engelska vokabulär var knapert) Dock lyckades vi förstå att han brukade sova på olika ställen i området om nätterna, och att han inte var ensam om det. Om vi lyckades tolka det rätt verkade det som att han försökte beskriva ett ställe dit många andra tiggare som han samlades och sov på nätterna. Redan på detta stadium förstod vi att ekonomiska skillnader på möllan var något vi förmodligen skulle stöta på fler gånger under vår fältobservation.

Bland torghandlare får vi inblick i migranters ekonomiska villkor
Efter att ha avslutat en förhållandevis givande intervju med ”tiggaren” (tyvärr fick vi inte namn) fortsatte vi vidare mot det efterlängtade ”mångkulturella” torget. För att undersöka vidare huruvida ekonomiska skillnader speglades på möllan eller ej fortsatte vi med intervjutekniken och intervjuade två torghandlare, båda med icke-etniskt-vit bakgrund. En av killarna, som i övrigt var ca 25-30 år, verkade äga ’’ståndet’’ medan den andra kille endast var där för att sälja. De var väldigt trevliga och ville gärna svara på våra frågor. De berättade att de tyckte om Sverige och att de verkligen trivdes här. Den ena killen hade bara varit i Sverige i ca 2 månader och berättade att han tidigare bott i Norge några månader innan han kommit till Sverige. Tiden han var i Norge beskriver han som en negativ period av hans liv. I Norge upplevde han en mycket stark rasism till skillnad från Sverige. Vi frågade också honom om hur han bodde, och han berättade att han bodde tillsammans med några andra killar i en lägenhet i bara några kvarter bort från det ’’myllrande’’ torget. Lägenheter betalade han 2000 kronor för i månaden, och för att ha råd med detta fick han jobba hårt dagligen, mestadels svart.

Kommunpolitikerna om områdets statushöjning
I kontrast till vår blick på möllan som ett område med relativt stora ekonomiska problem, och en lägre arbetarklass, respektive hemlösa intervjuade vi en man som stod på torget och försökte värva folk till sitt eget parti ’’Det gula partiet’’. Mannen som i övrigt var en mycket pratglad prick berättade att det fanns över 180 barer och restauranger på möllan och att bostadspriserna var jättehöga. Han förklarade invecklat för oss hur möllan nu blivit mer av ett lägre medelklassområde med häftigt studentliv och engagerad ”bosättning”. Trots att den trevlige kommunpolitikern snackade på hela 15 minuter nämnde han inte någon endaste gång, problematiken med ett ekonomiskt obalanserat Möllan, inte heller bilden av Malmö som en stad med relativt stora ekonomiska klyftor. Detta gav oss en helt ny bild av möllan, vilken vi analyserade på vägen hem.

Ica möllanPå ICA syns stadsdelens kontraster
På hemvägen då vi gående tog oss mot stationen stannade vi till på smedjegatans ICA, där blev vi förvånade över hur dåligt skick ICA affären verkade vara. Det verkade verkligen vara längesedan det blev renoverat där inne. Där var smutsiga golv, trasiga vagnar och omoderna kassor. Det tog oss åter tillbaka till de ekonomiska brister vi tidigare diskuterat möllan ha. Om Möllan nu skulle vara en ”statsdel” med relativ god ekonomi, varför ett trasigt ICA? Samtidigt var de som befann sig i affären inga människor som vi utseendemässigt på något sätt kopplade ihop med ekonomiska brister, utan snarare det motsatta, ’’hippa’’ personer vars plånbok knappast såg tom ut. Kontraster tänkte vi, när vi sedan på vägen ut åter möttes av e tiggarkvinna bedjande för små mynt.
På tåget hem diskuterade vi vad vi sett och kom i princip fram till följande:
Vi reagerade främst på hur olika ställt människor verkade ha, även om de befann sig och verkade röra sig, el. eventuellt bo, i samma del av Malmö. Detta tycker vi bevisar att Möllan är ett ställe var ekonomiska skillnader finns, och är relativt tydliga, dock är det givetvis omöjligt för oss att dra en konkret och precis slutsats, då vi endast genomförde en ’’en-timmes fältobservation’’ samt intervjuade fyra personer.
AV: Norea, Idde & Rosanna

 

Vad är egentligen skillnaden på en baguette och en hamburgare?

Vad är egentligen skillnaden på en baguette och en hamburgare?

Om att förhålla sig till förändringar i staden

Tidigare CoffeePoint, som var den andra kedjan i området har ömsat skinn till kulturkaféet coffeejoint med reggaeprofil

Tidigare CoffeePoint, som var den andra kedjan i området har ömsat skinn till kulturkaféet coffeejoint med reggaeprofil

En måndagseftermiddag åkte vi till Möllevången för att observera människorna och miljön. Vi tog tåget till Triangeln med resten av alla sociologifantaster. Vårt mål med eftermiddagen var att få reda på vad Möllevångsborna tyckte om den ständiga förändringen i området och vad för konkreta tecken som finns. Vi valde att arbeta i två grupper för att göra observationen så effektiv som möjligt. Sanna och Julia, hade som huvudsyfte att intervjua personer medan Erica och Rebecca skulle finna kontraster och notera dessa. Möllan i förändring var vårt huvudtema men vi valde att fokusera extra mycket på de kommersiella matkedjornas uppkomst på Möllan.

Intervju ett: Gentrifiering som segregrering

 

Det på Möllan så kontroversiella Subway

Det på Möllan så kontroversiella Subway

Julia och Sanna gick mot Folkets park. På vägen dit intervjuade de en man som flyttat från Danmark och nu bott på Möllan i tjugo år. De ställde frågor som besvarades med att han inte tyckte att Subway passade in på Möllan, men att det samtidigt skulle varit ännu värre ifall Mc Donalds hade öppnat i området.

“McDonalds är bullshit och passar inte in här”

 Han berättade även att han själv gillade att observera området medan det förändrades. På frågan om vad han tyckte hade förändrats mest under hans tid på Möllan, svarade han att man ser fler svenska människor och överhuvudtaget en större mångkultur än tidigare. Mannen berättade också livligt om gentrifieringen i området och dennes negativa påverkan på invånarna. Han tyckte det var synd att folk som bott här i hela sitt liv tvingades flytta ifrån på grund av ekonomiska skäl då priserna stigit, detta kan leda till att de som inte längre har råd känner sig segregerade från, i första hand området, men även Malmö i helhet. Detta kan i sin tur leda till att den integration som finns på Möllan faller sönder och att Möllan tappar sin mångkulturella status och flyter in i resten av Malmö.

Intervju två: Brevbäraren 

Efter denna intervju fortsatte de och stötte sedan på en brevbärare som inte bodde på Möllan men hade jobbat där i femton år.  Han tyckte till skillnad från den tidigare informatören att Subway funkade bra i området. Men ansåg att Mc Donalds inte hörde hemma där. Detta gjorde oss fundersamma och han berättade då att han såg en skillnad på företagens utbud av mat. På frågan om vad han tyckte hade förändrats mest nämnde han inte så mycket om folket i sig, utan mest om området. Som exempel nämnde han att de hade planterat nya träd, och även gjort en ny cykelbana.

Intervju tre: Mindre svenskar och Rasism

Som sista informatör så pratade vi med en man som jobbat som väktare på Möllan väldigt länge. När vi frågade honom om vad han tyckte om att Subway hade öppnat där så tyckte han att det var helt okej och ingenting som ställde till problem. Hans svar blev detsamma när vi frågade om Mc Donalds. Vi frågade honom om vad han tyckte hade varit de stora förändringarna genom åren. Då nämnde han att han ansåg att det tidigare varit fler svenskar på området och att den rasismen hade blivit mindre med åren. Alltså har två av våra informatörer olika uppfattning om antalet svenskar på området. Anledningar till detta kan bero på att personerna vi intervjuade själva hade olika etniska tillhörigheter och därför även kanske olika definitioner av vad det skulle innebära att vara “svensk”.

Observation: Spåret efter förändring i staden

Legala väggen vid folkets park

Legala väggen vid folkets park

Under tiden i en annan del av Möllan sprang Erica och Rebecca runt och letade efter tecken på förändring och gentrifiering i konkreta bemärkelser.

Det första vi la märke till när vi började röra oss runt på Möllan var alla skyltar på olika språk, vilket förstärker alla fördomar om ett mångkulturellt Möllan. Mitt emot en matbutik pågick en renovering av en lekplats, detta är en väldigt konkret förändring men det ligger också något djupare i det. En lekplats finns inte i områden med en mer vuxen befolkning. Detta var dock den enda delen av Möllan där vi såg en lekplats om man bortser från Folkets Park.  Vi la också märke till förändringarna som skedde i Folkets Park. Folkets Park är förändringarnas centrum. Någonting som vi alla lade stor uppmärksamhet på var den kända graffitiväggen. Under vårt besök så var ett nytt projekt påbörjat och i full gång. Förutom graffitin på dessa väggar hittade vi graffiti/tags och stickers runt området på allt från lyktstolpar och elskåp till vanliga bostadsbyggnader. Graffitiväggen är alltså i en stor konstant förändring.

 

Men vad är det då för skillnad på en baguette och en hamburgare för tydligen så finns det en skillnad även om de är inslagna i samma sorts papper.

 

Sanna Mentz, Julia Clausson, Rebecca Andersson Dahlen och Erica Johnsson S2C.