av Klara H och Helena
Klockan är 13:45 när vårt tåg rullar in på Triangelns station. Solen skiner, men det är ändå svalt ute. Vi går tillsammans med resten av klassen mot Möllevångstorget. När vi samlats och bestämt tider och mötesplats, ger vi oss iväg mot Bergsgatan till Malmös Stadsarkiv i hopp att hitta gamla tidningsklipp som kan ge oss en bild av Malmö både före och efter Möllevångskravallerna 1926. På vägen dit ser vi tecken på att gatan tidigare har varit ett industriområde, bland annat eftersom vi ser en före detta chokladfabrik, Mazettihuset från när området industrialiserades runt slutet av 1800-talet.
Malmös Stadsarkiv
Väl på Stadsarkivet möts vi av en äldre man som sitter bakom disken. Vi förklarar för honom att vi kommer från Katedralskolan och är här för att hitta information om gamla Möllevången. Han berättar att han själv har gått på Katte och gärna hjälper oss. Han för oss till ett litet bord bredvid en smal bokhylla fylld med pärmar. I pärmarna finns det olika artikelnummer som leder till gamla tidningsurklipp från hela vägen tillbaka till 1920-talet, förklarar han. Sedan tar han fram en pärm, förklarar hur siffrorna kopplas till lådor med tidningsurklippen och låter oss kolla igenom sidorna. Efter mycket bläddrande mellan olika tidningar, pärmar och lådor hittar ingen relevant information till vår undersökning och bestämmer oss för att byta metod till att intervjua folk som bott i området länge.
Först gick vi till Folkets Park som ligger bara ett kvarter ner.
Inför vårt besök läste vi om parkens historia. Den öppnades för allmänheten 1891 och var Sveriges första folkpark. Däremot var platsen redan en park anlagd av fabrikören Frans Suell vid 1790-talet, känd som Möllevångsparken.
Folkets Park
Den köptes sedan av Malmös Socialdemokratiska förening och blev Folkets Park. Det blev nästan omedelbart en succé; arbetare använde det som en samlingsplats och under arbetarrörelsen under 1900-talet samlades många för att strejka. Numera tillhör parken Malmös kommun.
Även idag märks en arbetarklass-prägel. Parken är fortfarande en viktig plats för demonstrationer och har sedan 1919 varit slutmålet för arbetarrörelsens första-maj-tåg. Under vårt besök ser vi statyer på socialdemokratiska statsministrar genom tiderna, vilket visar just att Möllan är en gammal arbetarstadsdel och fortfarande har en stor roll idag.
Vi går vidare och börjar intervjua personer som njuter av det fina vädret i parken. Detta visar sig vara svårare än förväntat då personerna vi pratade med antingen var i Malmö på besök eller var nyinflyttade. Lite uppgivna begav vi oss så smått mot Möllevångstorget i hopp om att hitta folk där istället.
Möllevångstorget
Från vår undersökning märkte vi att Möllevångstorget har en mycket eventfull och intressant historia. Den anlades i början av 1900-talet. Det var nämligen här de omtalade Möllevångskravallerna hände 1926. Möllevångskravallerna är den allvarligaste arbetsmarknadskonflikten i Malmö under hela mellankrigstiden. Det började som en strejk i en av A.W. Nilssons barnvagns- och korgmöbelfabrik på Möllan, men efter att ägaren av fabriken inkallade så kallade strejkbrytare, utbröt en stor sympatidemonstation och fler och fler kom för att strejka och demonstrera – det ska ha varit upp till 15 000 arbetare som anslöt sig. Under kravallen dog en man och många skadades när polisen gjorde massiva insatser för att få slut på demonstrationen.
Anledningen till att detta var något som berörde så många på Möllevången var just eftersom det ursprungligen var en arbetarstadsdel. Här låg fabriker efter fabriker och många arbetarbostäder. När Malmö sen så småningom utökades så rev man fabrikerna och flyttade dem ut ur staden.
På ena sidan av torget tornar en stor staty upp sig. Det är Arbetarnas Ära. Den representerar arbetarnas betydelse, hårda arbete och stolthet. Än idag hålls det kontinuerligt demonstrationer från olika vänsterrörelser.
Vi kom över ett fotografi från ca 1940-talet över Möllevångstorget. Det var väldigt intressant att jämföra den med Möllevångstorget idag, då inte mycket har förändrats. Byggnaderna kring torget har bevarats nästan identiskt till hur de var på 40-talet trots den stora moderniseringen och utvecklingen, särskilt under 70-talet.
När vi kom till Möllevångstorget vimlade det av folk som skulle köpa frukt och grönsaker från stånden. Det var vita lastbilar som stod längs utkanten av torget där försäljarna förvarade sina varor innan de packades prydligt upp efterhand som det blev plats på deras hyllor.
På uteserveringarna satt sällskap och njöt var trevligt umgänge och god mat. Hade vi inte haft ett uppdrag – att få oss en intervju – hade vi gärna köpt något gott.
Vi fortsätter med vårt uppdrag men väl där går det nästan lika trögt, tills vi ser en kort dam gående med en “Dramaten” väska, solglasögon och kort, vitt hår. Vi går fram till henne och frågar henne om hon bor i Malmö, vilket hon glatt svarar att det gör hon och har gjort sedan 1983. Nu med nytt hopp om att äntligen få en intervju frågar vi henne hur hon tycker att möllevången har förändrats under den tiden som hon har bott här. Hon funderar lite och börjar med att prata om Möllevångstorgets marknad och utbud.
“Förr var det mer närodlat. Varorna kom direkt från lokala odlare och planteringar och jag saknar det. Nuförtiden är det mycket importerade varor och dessutom är det sämre kvalitet och hållbarhet på frukt och grönsaker. Visst, det är billigt och i dessa tider så uppskattas det men jag hade gärna velat ha mer närodlat. Det är vad jag älskade.”
Sedan frågar vi henne om det blivit mer mångkulturellt med tiden. Hennes svar förvånar oss då hon svarar “Nej, det tycker jag inte”. Vi ber henne utveckla.
“När jag flyttade hit var det ungefär lika många svenskar och folk från andra kulturer, men idag så är det bara möjligtvis 5% som är svenska. Jag saknar den lite jämnare fördelningen”
Vi tackar henne för en trevlig intervju och går bort till statyn Arbetarnas Ära 14:50 där vi samlas med klassen då det är dags för oss att bege oss tillbaka till Lund.